Lek

Fick jättefint bemötande från min chef angående att gå ned i tid...sååå skönt. Hade lite ångest över det faktum att jag vill minska min arbetstid men nu känns allt BRA! Har för övrigt varit en fin helg, A och N har lekt med kompisar och idag kommer X antal småglin hit för fortsatt umgänge. Blir dock B:s huvudvärk eftersom jag jobbar.

Bloggen är verkligen urtrist just nu. Ni får ursäkta.

Babbel & bajs

"Nisseeeee, Nisseeeee, Nisse" hör man just nu här hemma rätt ofta. Det, eller "Avviiiiiid". Linnet ropar på sina bröder. Hon härmar det vi säger och har sina egna ord och uttryck.

Puppi = pippifågel.

Vovvov = hund. Åh, Linnea älskar hundar. Häromdagen träffade vi en mops som hette Sixten i djuraffären. Linnea stalkade Sixten hela besöket.

Bapp = napp.

Katt = katt.

Näll = snäll.

För övrigt har det kommit rätt många ord på sistone. Hon verkar förstå det mesta vi säger. Sedan ett tag tillbaka säger hon till precis innan hon bajsar. Kul för er att veta va? Skriv gärna upp detta någonstans. Visserligen händer det ju inte varje gång, men väldigt ofta. Hon brukar klappa sig på rumpan och säga "bassss", därefter antar hon en plågad min och fem minuter senare måste man byta blöjan från helvetet.

Torsdagsfoton

 

Tre av sex. Rottneros med Linn&Co. Har aldrig varit där förut men det blir garanterat en repris. Så himla barnvänligt.

 

Man blir trött av att åka på utflykt.

 

Linnet och okänd pojke på Lillerudsdagarna. En trevlig och smått hysterisk dag med familjen L. Massor av folk, massor av getingar, massor av kor.

120927

Just nu består livet av en enda lång väntan. Flytt eller ej? Ovissheten om vad som är bäst gnager mig. Är dock oerhört tacksam över att vi inte har bråttom. Sitter ju inte i sjön eller så. En granne talade om ödet - det blir vad det blir. Försöker istället att njuta av vårt välstädade och välorganiserade hem hehe. Aldrig har väl vår 70 kvm stora källare varit såhär clean. :) Vi har rensat och kastat, slängt och gett bort.

Time will tell. Vi trivs väldigt bra här där vi bor...fast vi längtar bort. Så kluvet.

Oavsett vad det blir hoppas jag på en lugn höst. Mindre jobb, mer tid för familjen. Hade planer på att resa, men blir det flytt hinns inte detta med. Måste försöka varva ned och ta en dag i taget. Inte så lätt när livet gått i 130km/h de senaste åren. Har en ständig oro i kroppen, önskar att jag visste hur man får bort den. Oroar mig för precis allt, istället för att göra det enda rätta: njuta av dagen och av det vi åstadkommit.

Gråt på jobbet

Hej och hå vilken helg. Ställde upp och bytte tur i torsdags vilket gjorde att jag fick jobba natt. Sov knappt två timmar och därefter fullt ös hela fredagen. Vaknade kl 07 på lördagmorgon av att en kollega ringde och undrade lite försynt var jag höll hus någonstans.

Kaos. I och med att jag känner mig en smula...överbelastad just nu blev det lite för mycket. Hade massor inplanerat hela lördagen och istället fick jag tillbringa den på sjukhuset. Ställde mig och grinade lite på en sal och blev tröstad av en snäll och förstående kollega (jeeez...).

Därefter hem i raketfart (alldeles grå av trötthet), grinade lite till, på med nyinköpt outfit (hatar det ordet men finner inget annat) och iväg till S på kalas. Hur kvällen slutade behöver vi INTE nämna här, räcker med att säga att tröttheten och sömnbristen till slut tog ut sin rätt. Host host. Hade dock en helt fantastiskt kul kväll, kärlek till alla er underbara (och sjuka) människor. <3

Idag känner jag mig ungefär som en skakig 85-åring. Och alldeles strax skall tanten i fråga börja fixa, plocka undan, stuva ned i säckar...fast först: pizza.

:(

Ingen bra dag idag. Ledsna barn, ledsen och trött mamma, ledset allting. Jag känner att jag traskar runt med en konstant känsla av stress i magen. Försöker förtvivlat pussla ihop vardagen men det går liksom inte. Känner noll ork och fattar inte hur jag skall orka jobba inatt. Tänker äta lite och sova en stund, om det går.

Kärlek i väggarna

Detta med att sälja sitt hus...det känns i hjärtat. Nu har vi ju ingen aning om det överhuvudtaget finns intresse, men bara vetskapen om att det ligger ute på hemnet smärtar mig en aning. Beslutet har varit svårt att fatta. Känns tryggt att vi inte på något sätt har bråttom.

Beskrev mina känslor för en vän, och satte huvudet på spiken (säger man så?). "Du har ju blivit mamma i det huset!". Och ja - precis så är det. Det bor så många minnen här, så mycket kärlek, så många stora händelser (dessutom har det skrikits och kastats saker och kaskadkräkts, fast sånt talar vi tyst om). Vi har fått tre barn här i det här huset! Eller hm, jag har ju fött barnen på sjukhus, men när hela den där smärtsamma proceduren avklarats är det ju hem hit vi åkt med en ny, dyrbar skatt i baksätet. När vi skulle åka hem med Arvid hade vi en stor minibuss på grund av vår gigantiska mastiff. Jag skällde ut B eftersom han 1) inte förstod hur babyskyddet skulle sättas fast och 2) körde alldeles för fort (30km/h). Vi var precis sådär osäkra och vettskrämda som förstagångsföräldrar alltid är (numera möter jag dem på jobbet varje dag!). Tror till och med vi i panik ringde upp kompisarna som sålt bilstolen till oss.

Minns även när vi kom hem med Nils. Klockan var lite drygt nio på morgonen och det var gråkallt aprilväder. Lilleman kom vid 01:30 på natten så han var alldeles, alldeles ny. Kommer ihåg känslan när jag såg vårt hus och den då ettårige Arvid samt hans farmor på väg till brevlådan. Helt oslagbart. Hemkomsten med Linnet är dock lite mer luddig...är man trebarnsmorsa så är man.

Det bor tur och kärlek i väggarna här, det känner jag! Här hemma har kissat på en sådan där liten sticka och sett det där fantastiska plusset växa fram. Gravid! Jag tagit den första osäkra barnvagnspromenaden (sprang hem igen när A började skrika). Varit vaken på nätterna (ammat, letat nappar i komplett kolmörker, burit en skrikande Nisse). Dokumenterat när barnen tagit sina första steg, ätit gröt, sagt mamma. Jag har vandrat omkring som en osalig ande i väntan på att få åka in till BB. Vi har förlovat oss, byggt ut, gift oss. Haft vänner på otaliga fika/middag/kalas/spontanbesök.

Inte konstigt att man vill att huset hamnar i de rätta händerna. Hos någon som blir lika kär i det som jag blev för sju år sedan. Som ser möjligheterna precis som vi gjorde. Själva kom vi hit på visning i juli, och då är det nästan som vackrast härute. Grönt överallt, lummiga trädgårdar och superidylliskt. Kommer ihåg att vi blev glatt överraskade över hur snabbt det gick att åka hit från stan. Tio minuter. Precis lika nära som många andra, mer "kända" bostadsområden. Blev förälskad så fort jag steg in, kände att just detta vill jag ha. Hoppas jag får uppleva den känslan igen, någon annanstans.

Här kan ni kika in hos oss! Jag lovar att vi alltid har det lika städat och bortplockat som på bilderna.

Tisdagsbilder

 

Arvid hittade ett par fina glasögon i sin fars byrå.

 

"Var hälsad, oh jordbor."

 

Min fina Harry.

Emil och Linnea i fredagskväll. Linnea är barnet i randig pyjamas som har en blöja på huvudet. Hon gillar att klä ut sig.

Städa städa

Just det, Maria och ni andra som frågat om städet: vi använder oss av Yourtime! De är superbra. Om ni ringer dem, nämn gärna att jag har rekommenderat dem. :)

Ni finner dem på: www.yourtime.se

Bästa jag gjort på år och dag som anlitat dem. Underlättar vardagen enormt.

Tänder x 6

Råder total förvirring i min hjärna nu, den känns liksom överkokad. Har noll koll på det mesta, fy vad jobbigt det känns. Tappar bort saker, glömmer svara på sms och samtal, har tusen saker att göra...puh. Fast jo, tandläkaren förra veckan kom vi ihåg. Linnet har sex tänder i gott skick, hehe. :) Tandhygienisten håller till på en högstadieskola, och L framförde värsta showen framför fem-sex snusande kepsgrabbar i femtonårsåldern. Bankade på glasrutan, dansade en liten dans och spelade apa värre än någonsin.

 

Liten Linnea. Stillsam, pålitlig & tandlös. Nu: vild, opålitlig och med sex tänder.

Flytt & feber?

Känner mig helt slut i kropp och själ. Kom hem efter nattjobb och mådde superilla samt kände mig febrig. Har sovit uruselt på sistone och då är det inte hejdundrans kuligt att jobba natten, hähä. Mår fortfarande dåligt men sov rätt okey idag vilket hjälpte mycket.

Vi har haft fullt hus exakt hela helgen - barn, vuxna och hundar all over. Vi har burit, målat, snickrat, städat, krattat, ätit pizza, sett på Fångarna på Fortet, druckit vin, städat lite till och snickrat ännu mer.Tack snälla ni. Från djupet av mitt hjärta. Skriver inte mer än så för jag tror ni förstår hur otroligt glada och tacksamma vi är. Hade egentligen inte tänkt att skriva något i bloggen men eftersom jag vill undvika spekulationer så blir det en rad ändå. Vår famillj står inför eventuellt inför en stor förändring, vårt älskade hus ligger ute till försäljning. Lite på prov sådär. Vi har inte bråttom, även om själva processen har gått fruktansvärt fort. Hittade en mäklare som vi trivdes med och han tyckte - trots dåliga tider och leriga åkrar (hoho) - att vi skulle köra. Vi hade aldrig klarat att färdigställa allting utan släkt och vänners hjälp.

Var vi hamnar vet vi inte än. Förmodligen blir det flytt till något (mycket) mindre i väntan på Rätt Boende. Detta kan ta tid, eftersom vi behöver många sovrum. De flesta hus är anpassade för mindre barnfamiljer. Dum som jag är önskar jag ju mig ännu en bebis. :) Vi funderar även på att bygga hus, nåt som också måste planeras noga och tar lång tid.

Har som sagt inte bråttom, vi ser detta mer som ett test. Vi älskar vårt hus och det skär i hjärtat att eventuellt lämna över det i någon annans händer. Skulle ingen vara intresserad tar vi det med jämnmod. Vi har som sagt inte bråttom. Que sera, sera, eller hur man säger.

Foton en torsdag

 

Notera den tomma, oförstående blicken. Linnet spanar in grannens åkbara gräsklippare.

Sommaren har jag spenderat bland bebisarna på nya jobbet. Fast vi har hunnit med Liseberg! Så himla kul. Åkte massor (inga köer!), umgicks, spelade (vi vann både Marabou och Toblerone...fatta min...eh,barnens lycka! Jag har aldrig vunnit i hela mitt liv), åt bautaglassar...

 

 

Mitt Linne. En bestämd liten dam som vrålar högt åt de store grabbarna på dagis när de försöker ta hennes traktor.

Ser ni den brunklädda tanten som sträcker sig efter jordnötterna? Det är jag! Ser ni de blåklädda männen i bakgrunden? Ola-Conny och Morgan, (ö)kända från kanal fems TV-serie. Kortet är inte alls arrangerat. För alla er som har dumma fördomar om Ullared - skit i dem och åk! Finns allt: barnkläder, trädgårdsredskap, livsmedel, hygienartiklar...dessutom är det högst normala människor som handlar där, inte bara freaks som man ser på TV. :)

Work work work

Känner mig som tagen ur en zombiefilm när jag vacklar upp vid tretiden. Puh. Hade gärna velat sova längre men idag blev det tidig väckning. Min kompis Susanne har sovit hos barnen, är så enormt tacksam! Utan henne hade denna sommaren inte gått ihop. Är så väldigt glad för all hjälp vi fått av diverse vänner och familj. Känner dock att detta eviga pusslande inte funkar längre, nu tänker jag gå ned i tid! Jag har tre små barn och det tär på krafterna att behöva ordna barnvakt stup i kvarten. Jag vill ha barnvakt för att kunna gå på bio! Inte för att jobba. Är glad att jag har möjligheten att kunna minska min arbetstid. Har lite lätt ångest över att berätta för chefen men det är ju min lagliga rätt. Vill ha mer tid för barnen, en lugnare och enklare vardag, ett lugnare liv. :)

Nåväl, jag har möjlighet att jobba mindre. Tänker ta den chansen. Tack vare peppande ord från vänner och fina kollegor känns det lite lättare att slänga iväg det där mailet nu ikväll. Frågan är hur mycket/lite man skall jobba. Vad är lagom? Vad passar just oss? Har dålig koll på hur många pass X antal procent är. Känner mig hur som haver nöjd med att ha bestämt mig.

Gympa

Häromdagen gjorde Nisse "tricks" i vardagsrummet. Typ stod på ett ben och sådär. Plötsligt ser vi hur Linnea har ställt sig i exakt samma ställning som Nils. Lyckades få båda två på bild när de gymnastiserar. :)

Natt

Jag får dåligt samvete över att jag lämnar barnen på förskolan innan jag jobbar natt. Vet med mig att jag måste ha dem där för att orka, tack vare att de är på dagis under dagen hinner jag ju sova/vila inför nattjobb.

Fast ändå. Känns skämmigt att lämna av dem och sedan åka hem och sova. Trots att man - vad jag vet - har rätt till det enligt alla lagar och regler.

Oh well.

Var är bajset?

Tisdageftermiddag. Linnet står och pressar allt vad hon kan vid TV:n. Martin och Nils ser på film, Arvid spelar Fifa på Playstation.

Jag: Var är nappen Linnea??

Linnet (pekar på nappen som ligger på soffan): Bapp.

Jag: Braaaaaa Linnea!! NAPP! (sägs med jätteöverdriven, uppmuntrande röst)

Linnet: Bapp.

Jag: Men var är BAJSET då, Linnea? Vaaaaar ääär bajset? (nu kollar grannen Martin lite tvivlande på mig, typ "åh-gud-vad-säger-tanten-minen").

Linnet (klappar sig på rumpan): Bass.

Jag: BRAAAAA Linnea!! DÄR är bajset! Åh vad du är DUKTIG!!

Nu tittar både Nils och Martin på mig. De ser väldigt skeptiska ut. Nästan lite rädda. Själv tänker jag att det inte är så konstigt att hjärnan blir mos när man får kiddosar.

Fönster och en massa annat dravel

När vi ändå är inne på hushållsnära tjänster; strax under 1000 spänn kostar det att få alla våra fönsterrutor putsade. Och då har vi ganska många fönster. Inte överdrivet, men ändå. Förmodligen skulle det ta mig 110 år att tvätta dem allihop. Fönsterkillen gör tar väl rubbet på ett par timmar.

Very praktiskt.

För övrigt har vi en katt som heter Titti. Titti är snäll, lite väl närgången ibland och en mästare på att döda andra, mindre djur. Arvid ropade nyss att "mamma, visst rimmar Titti på FITTI?". Eftersom jag är en Mycket Barnslig Människa började jag fnissa, men fick sedan tillstå att ja, Titti rimmar på Fitti. Och på en hel mängd andra ord!! Tyvärr tyckte Arvid och Nils att "Fitti" var det roligaste rimmet.

Nu känner jag mig rätt mör efter en lång dag med jobbmöte, regn och konstiga rimord. Vill placera mig i soffan och se på superkonstiga Gunilla. Kl 21:00, TV3. Och nej, jag skäms inte ett dugg för att jag glor på s.k skräp-TV. Jag är nog den minst finkulturella människa som finns. Tittar gladeligen på dokusåpor, har noll koll på fiiina, svåra filmer eller kultur i allmänhet. Är så himlans nöjd med Wordfeud och DVD-boxar. Fram för fulkultur!

Septemberpics

 

L har varit hos tandläkaren. Hon hade inga hål. "Vi borstar tänderna minst två minuter morgon och kväll" förklarade Arvid för tandläkaren. Hehe. Kunde riktigt se hur jag steg i tandhygienistens aktning. Kände mig som den Perfekta Modern.

 

L springer runt med A:s kalsonger på huvudet. Hihi vad hon såg ut. Jättekul. Ända tills Arvid förklarade att kalsongerna var använda.

 

Vårt solsken med bulle i hand. Hoppas inte tandhygienisten läser bloggen.

Livspussel

Varje enskild familj har sitt livspussel. Vissa pussel är lite svårare än andra. Vår familjs alldeles egna pussel är lite trixigt ibland. Tack och lov på grund av triviala skitsaker, men ändå. Och innan du pusslat ett likadant pussel som jag gör tycker inte jag att du har någon som helst rätt att ifrågasätta mina beslut. Har du inte levt mitt liv har du ingen som helst aning om hur min vardag ser ut.

Jag och min man fattar beslut som vi hoppas och tror kan gagna vår familj. Underlätta vår vardag. Vissa beslut är lätta att ta, andra svåra och jobbiga. Vi försöker att inte bara se till nuet, utan även till framtiden. Jag är en planeringsmänniska av ganska stora mått. Är också pessimist men försöker också att vara realist. Ibland gör det ont att vara realistisk. Sanningen svider.

Vill även tillägga att vi fakiskt pratar med varandra här hemma. Hela tiden! Och trots att det kan verka jäääättekonstigt diskuterar vi FAKTISKT inte allt vi tjatar om med andra. Vissa saker stannar mellan dessa väggar. Vissa saker kan faktiskt ha stötts och blötts i flera år utan att någon annan än jag och maken är insatta.

Så är det. Allt jag försöker göra är att underlätta mitt liv. I en stad 30 mil från min familj. Med skiftjobb, man som är borta och tre små barn mellan ett och fem år.

Skall det vara så jävla svårt att förstå?

Den döde ekorrkungen

I vår familj är det B som kör. Orsak? Han är en bra bilförare. Jag är en usel sådan, som dessutom alltid kör för fort och blir aggressiv när andra gör fel i trafiken. Har dock blivit mer och mer säker de senaste åren. Senaste gången jag körde i diket var faktiskt år 2005. Jättelängesen alltså. :)

När vi åkte hem från semestern igår valde jag att köra hem. Framförallt på grund av att jag inte pallade med att sitta inklämd mellan två feta bilbarnstolar där bak. Allt flöt på bra och jag körde bara liiite för fort. Men så händer det som inte får hända. Plötsligt ser jag hur något litet kommer utrusande på vägen. En ekorre. En dum, jävla ekorre som väljer att rusa ut framför vår stora kombi vilken kommer rusandes i 90km/h. Jag varken kan eller hinner bromsa; har bilar bakom mig och såpass mycket koll har jag att jag vet att man inte bör väja för en liten gnagare. Hoppas på det bästa...men nää. Bonk säger det när jag totalkvaddar ekorren. Ser hans (hennes?) lilla kropp ligga kvar på asfalten bakom bilen. Börjar skrika hysteriskt på maken som lugnt säger "bättre en ekorre än en älg". Jag grinar ännu mer och får ångest, hickar fram att "vi måste åka tillbaka och se om vi kan rädda den!!". Maken totalvägrar förstås och hävdar bestämt att ekorren är tvärdöd.

Således har jag alltså dödat ett djur. Mitt första roadkill. Känner mig som en mördare. Jag älskar ekorrar. Fortsätter grina litegrann och mumlar något om att ekorrens kompisar nu kommer att söka upp vår familj för att hämnas sin döde kompis. B skrattar, men Nisse ser bekymrad ut. "Det kanske var...ekorrkungen du körde över, mamma" säger han sedan. Lite tveksamt sådär, med viss rädsla i rösten. Arvid spärrar upp ögonen. Linnea sover som en gris. Jag gråter.

Efter ett tag glöms hur som helst den döde ekorrkungen bort. Resten av resan går fint utan missöden. Fast fatta känslan när jag nu ikväll kikar ut genom köksfönstret. Vad ligger på gräsmattan nedanför vår syrenhäck? Jo, en halv ekorre. Bara svansen och bakbenen. Resten är väl uppätet. Stirrar ned på de sorgliga resterna. Naturligtvis är det vår katt som varit i farten. Så jävla vidrigt. Kan dock inte låta bli att undra om det är ett tecken. Kanske är det ekorrkungens polare som lagt hans döda kropp nedanför mitt fönster. Ett öppet hot, istället för en bilbomb typ.

Om något händer mig vet ni vilka de skyldiga är.

Holiday

Vi har varit bortresta och haft det bra. Hektiskt men bra. Bloggen får vila ett tag för jag har tusen saker som går runt i huvudet och känner mig väl inte riktigt på topp.