Septemberpics

 

L har varit hos tandläkaren. Hon hade inga hål. "Vi borstar tänderna minst två minuter morgon och kväll" förklarade Arvid för tandläkaren. Hehe. Kunde riktigt se hur jag steg i tandhygienistens aktning. Kände mig som den Perfekta Modern.

 

L springer runt med A:s kalsonger på huvudet. Hihi vad hon såg ut. Jättekul. Ända tills Arvid förklarade att kalsongerna var använda.

 

Vårt solsken med bulle i hand. Hoppas inte tandhygienisten läser bloggen.

Livspussel

Varje enskild familj har sitt livspussel. Vissa pussel är lite svårare än andra. Vår familjs alldeles egna pussel är lite trixigt ibland. Tack och lov på grund av triviala skitsaker, men ändå. Och innan du pusslat ett likadant pussel som jag gör tycker inte jag att du har någon som helst rätt att ifrågasätta mina beslut. Har du inte levt mitt liv har du ingen som helst aning om hur min vardag ser ut.

Jag och min man fattar beslut som vi hoppas och tror kan gagna vår familj. Underlätta vår vardag. Vissa beslut är lätta att ta, andra svåra och jobbiga. Vi försöker att inte bara se till nuet, utan även till framtiden. Jag är en planeringsmänniska av ganska stora mått. Är också pessimist men försöker också att vara realist. Ibland gör det ont att vara realistisk. Sanningen svider.

Vill även tillägga att vi fakiskt pratar med varandra här hemma. Hela tiden! Och trots att det kan verka jäääättekonstigt diskuterar vi FAKTISKT inte allt vi tjatar om med andra. Vissa saker stannar mellan dessa väggar. Vissa saker kan faktiskt ha stötts och blötts i flera år utan att någon annan än jag och maken är insatta.

Så är det. Allt jag försöker göra är att underlätta mitt liv. I en stad 30 mil från min familj. Med skiftjobb, man som är borta och tre små barn mellan ett och fem år.

Skall det vara så jävla svårt att förstå?

Den döde ekorrkungen

I vår familj är det B som kör. Orsak? Han är en bra bilförare. Jag är en usel sådan, som dessutom alltid kör för fort och blir aggressiv när andra gör fel i trafiken. Har dock blivit mer och mer säker de senaste åren. Senaste gången jag körde i diket var faktiskt år 2005. Jättelängesen alltså. :)

När vi åkte hem från semestern igår valde jag att köra hem. Framförallt på grund av att jag inte pallade med att sitta inklämd mellan två feta bilbarnstolar där bak. Allt flöt på bra och jag körde bara liiite för fort. Men så händer det som inte får hända. Plötsligt ser jag hur något litet kommer utrusande på vägen. En ekorre. En dum, jävla ekorre som väljer att rusa ut framför vår stora kombi vilken kommer rusandes i 90km/h. Jag varken kan eller hinner bromsa; har bilar bakom mig och såpass mycket koll har jag att jag vet att man inte bör väja för en liten gnagare. Hoppas på det bästa...men nää. Bonk säger det när jag totalkvaddar ekorren. Ser hans (hennes?) lilla kropp ligga kvar på asfalten bakom bilen. Börjar skrika hysteriskt på maken som lugnt säger "bättre en ekorre än en älg". Jag grinar ännu mer och får ångest, hickar fram att "vi måste åka tillbaka och se om vi kan rädda den!!". Maken totalvägrar förstås och hävdar bestämt att ekorren är tvärdöd.

Således har jag alltså dödat ett djur. Mitt första roadkill. Känner mig som en mördare. Jag älskar ekorrar. Fortsätter grina litegrann och mumlar något om att ekorrens kompisar nu kommer att söka upp vår familj för att hämnas sin döde kompis. B skrattar, men Nisse ser bekymrad ut. "Det kanske var...ekorrkungen du körde över, mamma" säger han sedan. Lite tveksamt sådär, med viss rädsla i rösten. Arvid spärrar upp ögonen. Linnea sover som en gris. Jag gråter.

Efter ett tag glöms hur som helst den döde ekorrkungen bort. Resten av resan går fint utan missöden. Fast fatta känslan när jag nu ikväll kikar ut genom köksfönstret. Vad ligger på gräsmattan nedanför vår syrenhäck? Jo, en halv ekorre. Bara svansen och bakbenen. Resten är väl uppätet. Stirrar ned på de sorgliga resterna. Naturligtvis är det vår katt som varit i farten. Så jävla vidrigt. Kan dock inte låta bli att undra om det är ett tecken. Kanske är det ekorrkungens polare som lagt hans döda kropp nedanför mitt fönster. Ett öppet hot, istället för en bilbomb typ.

Om något händer mig vet ni vilka de skyldiga är.

Holiday

Vi har varit bortresta och haft det bra. Hektiskt men bra. Bloggen får vila ett tag för jag har tusen saker som går runt i huvudet och känner mig väl inte riktigt på topp.

Spaceinvaders

 

Rymdhjältarna Nisse och Linnet. Ser ut som om den minsta hjälten har en pistol i handen, så illa är det inte. Jag tror det är en dinosaurie av plast.

 

Vår lilla. Så himla medveten just nu. Igår fick Nils och hans polare glass. Linnea hörde när jag frågade, hon strålade med hela ansiktet och ropade "GASS!!!". :)

Städhjälp?

Livspusslet för vår familj är ganska komplicerat. Jag inser väl mer och mer att vi måste göra vad vi kan för att underlätta vardagen så gott det går. Detta innebär att flera stora, svåra beslut måste fattas vilket känns lite tungt.

Förutom dessa "större grejor" har vi försökt göra vardagen enklare den senaste tiden. Bland annat använder vi oss av IcaMatkassen, något som funkar ganska bra. Vi slarvar en hel del; men även om man skiter i att laga vissa av rätterna kan man använda sig av varorna ändå.

En annan sak som vi haft ett bra tag nu (sen i höstas) är städhjälp. Detta har känts lite "skamfyllt", lite hemligt sådär. Vilket är superlöjligt för det är SÅ bra. Jag är så himla nöjd. Vi har hjälp varannan vecka, och enligt tjejerna som kommer är det mestadels barnfamiljer som utnyttjar deras tjänster. Fatta känslan av att ha varit uppe sen fem, lämnat tre små barn på dagis, kört i ilfart till jobbet, arbetat hela dagen till 16, hämta ungarna och därefter komma hem, helt slutkörd. Dock är det RENT och fint hemma vilket är helt fantastiskt. Det finns inget behov av att börja plocka, dammsuga och göra rent. Vilket är hejdundrans underbart när man är helt slut i hela kroppen.

Jag vet inte varför jag har skämts för att vi skaffat hjälp med städningen. Det är ju inte ett dugg skämmigt egentligen! Jag är som sagt enormt nöjd och tänker INTE må dåligt över att jag och mannen försöker underlätta och förbättra vår ibland hjärtinfarktsframkallande vardag. Varannan vecka blir huset ordentligt genomstädat och det är en ren fröjd att komma hem. Välstädat, rent och snyggt. Man kan ägna tid åt annat.

PS Vissa människor har säkert en helt annan åsikt om detta än vad jag har. Till er vill jag bara vänligt men ganska bestämt säga att kom hit! Kom hit och prova mitt/vårt liv en stund. :) Så vill antagligen du med ha städhjälp efter ett par veckor. Hähä.

Iskallt

Härligt gråkallt vinter...eh, augustiväder! Nisse har en kompis här, tidigare gjorde vi lite ärenden och senare ikväll skall jag iväg på MeandIparty. Me like. Borde egentligen inte handla något för damn vad kläder barnen fått på sistone. Jag är alldeles för svag i barnkläder, så är det bara. Kan inte behärska mig. Har högvis hemma av fina plagg jag borde sälja, men orkar inte ta tag i det. Kanske till våren...

26/8-12

Barnkalas, fotbollsträning, utflykt med kompisar, husgrejeri...helgerna går fort och nu är det söndag. Nisse leker jage med en Linnea som skriker högt av förtjusning, Arvid spelar fotbollsspel på Playstation.

Det har varit en fin helg.

En parantes: Jag avskyr lekprogram på TV, har exempelvis aldrig sett Lets Dance och HATAR Gladiatorerna och liknande. Häromdagen fick A och N sitta uppe och kolla på Fångarna på Fortet. Ett av mina största hatobjekt här i livet. Nisse blev dock helt trollbunden och hejade frenetiskt på det blå laget. När en av de småväxta hjälpredorna (ni vet, de kortvuxna små männen som är med och hjälper till) dök upp i rutan tittade Nils mycket intresserat. Sekunden efter blev den kortvuxne (dvärg skall man ju inte säga) ivägskickad någon annanstans och sprang iväg. Nils skvatt till och utbrast förvånat "oj, han lever!!".

Hehe. Inte helt politiskt korrekt men kul ändå.

"Minen"

L gör "minen" på Ikea. Käkade middag där i helgen när jag slutat jobbet. Så himla bra. Köttbullar för 35 spänn typ. Handlade lite småpryttlar till Linnets rum, hyllförvaring till källaren och lite annat krafs. Lustigt nog är det väl krafset som blir dyrt i slutänden.

Bloggeri bloggera

Alltså, kommer inte överens med blogspot. Har aldrig gjort. Funderar ju ofta på att lägga ned bloggen men den hänger sig liksom kvar...i en liten, tunn tråd. :) Blir nog så att jag byter plattform (höhö) som man så fint säger och startar om någonannanstans. Säger till när, och de som vill läsa får höra av sig. Är så himla få som kikar in här numera ändå. Fast de senaste dagarna har det blivit ett uppsving. I wonder why. ;)

Av olika anledningar vill jag poängtera att det jag väljer att visa upp i bloggen endast är en liten, liten del av mitt/vårt liv. Jag redogör inte längre exakt för hur våra dagar ser ut, när jag jobbar, vem jag/vi träffar, vad vi hittar på. Undrar ni saker om oss är det bättre att ni hör av er irl. Istället för att ta saker för givet och bli sur/grinig/sårad.

Ville bara säga det. På förekommen anledning. Jag vill att man skall må bra av min blogg. Om man stör sig och irriterar sig eller bli ledsen tycker inte jag att man skall läsa. Jag vill inte göra någon ledsen.

För några år sedan skrev jag oändligt mycket roligare och bättre (om jag får säga det själv), men trebarnslivet är tufft. Ibland känns tre barn som etthundratio stycken. Orsaken till varför jag envisas med att fortsätta skriva är helt enkelt för att jag tycker det är så kul.

Brio Sitty

Såg att de har erbjudande på Brio Sitty på Barnens Hus. Vi skulle vilja ha en sulky åt Linnet. Har haft Quinny Zapp tidigare men de funkade inte härute i vår "lantliga miljö" hoho (läs grus och lera och hästskit). Så vi sålde dem. Nu letar jag efter en sulky med lite mer rejäla hjul, att ha dels ute på promenader och dels i stan. När vi var utomlands hyrde vi sulky, det var supersmidigt. Nästa gång vi åker kommer vi göra så igen.

Undrar om det är ondöigt med en sulky? Fast nä. Barnvagnen blir ju ganska stor och åbäkig att släpa med. Plus att jag vill spara den om vi får fler barn, den är ju helt ny. Egentligen skulle jag vilja ha en liten sulky i någon knallig färg, fast orka. Brio skall vara bra.

Fullt ös...

Kavat, orädd, lite lik klockan: bara går och går. Ibland är jag rädd att hon saknar gränser, nästan varje dag traskar hon fram till vilt främmande människor, ställer sig framför dem och strålar. Älskar tomater, pippifåglar och hundar.

Overall overall

Måndag igen, har ingenting särskilt att berätta. Letar vinteroverall åt Linnea på nätet, A och N fick nya såpass sent vintern -11 att de nog håller en säsong till. Nisses köpte vi i februari/mars i år tror jag, en Didriksson precis som Arvids. Om någon har tips på braiga overaller, please let me know. Har hittat en från Molo som är superfin, men tänker inte betala X antal kronor för skit. Barnen är ute jämt på förskolan så den skall ju hålla också.

Ack och ve, dessa i-landsdilemman.

Imorgon har vi roligheter på schemat, längtar! <3

Annars då?

 

Nisse, L och hennes dödspolare Jonna (de är SÅ tighta de där två) vid kaninburen häromdagen. Fantastisk sommardag (skräll!!) som spenderades poolside ihop med käraste vänner.

 

Osså N idag på Spidermankalas hos kompisen V. Massor av ungar, spidermantema och lite mystiska figurer som orsakade viss uppståndelse hos kidsen... ;)

Älgstek och cruising

Nu har jag semester. :) I ett par veckor iallafall. Känns ganska skönt att få vila skallen en stund - från att ha kunnat absolut NOLL om neonatalvård är huvudet just nu fullproppat med ny kunskap. Behöver antagligen bearbeta litegrann.

Inledde min ledighet med finmiddag hos grannarna "på andra sidan vägen" som vi säger. De har också tre kids, en stor kille och två småtjejer i ungefär samma ålder som Linnet. Så himla roligt. Om vi blir kvar härute båda familjerna kommer L ha två små kompisar precis i närheten.
Hur som haver, hade en väldans trevlig kväll med fantastisk mat, tomatplockning i växthuset, TV-spel och sist men inte minst CRUISING. Vi mammor lämnade ungar och karlar hemma och stack ut och åkte "raggarbil". Wrooom! Satt och flinade som en unge hela färden tror jag, i världens snyggaste bil.

Kändes som en perfekt start på min minisemester. :) Tack snälla ni!!

Värsta bästa festen

Kommer inte ihåg att blogga längre, så mycket annat som skall fixas/göras/ordnas med. Vår sommar har varit enormt pusslig och trixig. Minst sagt. Känner mig trött i både kropp och själ.

Nu i helgen var vi bjudna på kräftskiva, jag och B. Värdinnan är en klok kvinna som skickade ut inbjudningar TIDIGT, ett måste för att familjen S skall få ihop det. Spontana inbjudningar typ dagen innan funkar inte för oss här hemma.
Och tro't eller ej, vi lyckades få ihop det. Fixade både barnvakt över natten samt turbyte på jobbet (INTE det lättaste). Jobbade dagtur bland bebisarna och sedan hem för dusch och tillfixning. Tog emot barnvakten, gav instruktioner och stack därefter iväg på kalas. Hade så otroligt kul, bara så du vet M. Har liksom missat att tacka. Tänk er en helt galen kväll och natt med blinkande discolampor, vansinnesdans i ladan till tre på natten (minst!), dunkande musik (alla önskade olika låtar och följdaktligen blev det kaos framför datorn och ljudanläggningen), groggblandning, drinkkastning...puh. Alltihop blev så himla lyckat kort sagt. Vi hade superkul!!

Dagen efter blev ju mindre skoj förstås eftersom jag skulle iväg och jobba. Blev både panodil, cola och resorb samt en halvtimmes powernap innan jag släpade mig iväg.

Fast det var värt det. Uuuu vad kul vi hade. Längtar redan till nästa år, om nu värdparet orkar med. Isåfall skall jag ordna barnvakt TVÅ nätter så vi slipper stressa iväg. Lovar att kompensera dig för obefintlig hjälp med städning kära du!!

Klätterapa

Såhär hittar vi henne oftast. Klättrandes, klängandes, springandes... Numera går hon obehindrat i trappan (uppför), hon smiter upp så fort hon får chansen. Flänger upp och ned i soffan och sitter där stolt som en tupp när man springer in med andan i halsen. Puh. Svettigt värre.

Biokväll x 2

Tja, what else is new? Vi pusslar och trixar och kämpar för att få ihop vardagen. Inte lätt. Speciellt inte denna veckan, men tack vare snälla syskon och grannar funkar det. På torsdag skall min lillebror ta hand om barnen. Svälj. Han är snäll brorsan, men inte direkt barnvan. Tänker exempelvis på enorma bajsblöjor (Linnea kan producera...believe me) och liknande situationer.

För övrigt hade jag och A en biokväll förra veckan. Vi såg på Madagaskar 3, och den var så himla bra!! Åt popcorn, gick lite på stan och hade ensamtid bara han och jag. Iförrgår var det Nisses tur. Biobesök (han ville se IceAge 4) och egentid. Killarna älskar att gå på bio så alltihop kändes väldigt lyckat.

Det där med semester...

Blidde inte så mycket gemensam semester i år alls. Meningen var att B skulle vara ledig denna och nästa vecka. Nu önskar (kräver) de hans närvaro så det blir väl bara en veckas ledighet. Jag jobbar massor både denna och nästa vecka. Fick alltså (tadaaa!) noll gemensam ledighet. Hoppas på lite ledighet TILLSAMMANS i vinter. Jag har semester om några veckor, men då arbetar ju B. Bara i-landsgnäll detta och vi visste att sommaren (återigen!) skulle medföra sånt här, men ändå. Lite tråkigt känns det allt när "alla andra" är lediga ihop i X antal veckor. Lite trist att det alltid skall behövas folk på sommaren. Vi hade faktiskt planerat rätt bra men så skiter sig alltihop och man får hetsjaga barnvakt istället. :(

Å andra sidan är man så van vid detta nu. Och det finns betydligt värre saker!!

Fast man behöver ladda inför vår sjuhelvetes långa vinter, så är det bara. Den här sommaren har dock regnat bort känns det som, vilket medför att det inte känns lika ledsamt att inte bli lediga ihop. Se så glad Nisse ser ut där han står påbyltad i hallen!! (...) I år har jag tre ytterst rörliga små väsen att hålla reda på. Tre livliga barn som både går och springer (i och för sig...tack gud för det!). Kan se mig själv ligga och kräla på hallgolvet i en hög med vantar, skor och en arg Linnet. :) Blir grejer det, en kall decembermorgon vid femtiden. Tre ungar att lämna på dagis senast klockan 06:30, sedan off to jobbet med raketfart. Häpp!! :)

Jobbnatt och rolig kväll

Vaknade nyss till ett tomt hus och vet icke var de andra är någonstans. Känner mig ganska groggy efter i princip två pass på raken på jobbet. Puh vilken natt. Tycker det är superläskigt och jätteroligt och lite jobbigt på samma gång. Så mycket finns att lära sig, allt (typ) man tidigare kunnat om vuxna patienter passar ju inte in på barn.. Trots att det är tufft att vara helt NY ångrar jag ingenting. Har ändå slitit i två år för min utbildning och upplever att det är detta jag vill göra. Längtar dock lite tills jag kan känna mig tryggare på jobbet, lite mer säker och erfaren.

Nu skall jag samla ihop mig själv, och sedan väntar en alldeles egen kväll för mig och Arvid! I helgen är det Nisses tur. Ibland måste man få en förälder helt för sig själv. De är ju så stora nu. Stora grabbar som leker med kompisar, spelar fotboll (och håller stenkoll på vilken klubb de själva skall spela i om några år...hello CASH for mummy, höhö) och klarar massor själva.

Ordningen återställd - check!

...och så var de hemma igen. Jag har haft minutiöst städat hela helgen - undanplockat, tvättat, ordnat. Tre sekunder tog det innan ordningen återställdes (så att säga). Nu ligger här små gummistövlar, fotbollskortalbum, tröjor, vattenflaskor, blöjförpackningar och resväskor huller om buller. Tre barn märks. Så att säga. Det är som om de aldrig varit borta. Gräl, rymningsbenägen L, fotbollsspel, tjat om kompislek...allt är som det brukar vara.

Som det SKA vara. Jag känner mig så nöjd med min ensamma helg, men nu får det räcka. Jag välkomnar trebarnskaoset med öppna armar. Detta är ju mitt liv nu, sedan drygt fem år tillbaka. Och jag är så evinnerligt tacksam och glad för just det livet.

(Vilka kramar man fick förresten..! Åh vilken känsla att få se dem klättra ur bilen och komma springande. Så himla små, fast ändå stora. Lite mer solbrända (hur nu det kan vara möjligt med tanke på skitvädret), lite blondare, lite goare.)

Dö myrjävel, dö

Igår upptäckte jag förresten att myrjävlarna återvänt. Dock inte inomhus, isåfall hade jag DÖTT. Nä, utanför huset såg jag dem...de sluga små asen. Insåg snabbt att de höll på att samla sig till en gemensam attack. Som tur är hade min hjälte på Anticimex lämnat två flaskor med Starkt Gift. Nu är tyvärr de där flaskorna slut (eftersom jag rusade omkring som en dåre under förmiddagen och sprutade ned precis hela huset).

Kom hem ikväll och såg minsann en rödmyra krypa omkring utanför. Och notera, mina vänner, att en rödmyra är en för mycket. Hittade lite smått och gott i städskåpet (bland annat extrastark ugnsrengöring), så nu är myran död. Hoppas han var den sista av sitt folk och inte en utsänd spanare.

Thank God att maken kommer hem snart, för jag pallar inte med den här psykiska pressen. Dessutom har jag snart slut på rengöringsmedel.

Två år som fru S

Tvåårig bröllopsdag idag - häpp! Hade helt glömt, men blev påmind när jag traskade ut från jobbet vid 16:30. Hade fått fint sms nedifrån västkusten. Så bortglömd blev jag ju inte.

Känner mig alldeles trött efter en lååång dag på jobbet. Orkar inte ens tänka i romantiska banor, så tur att maken ändå inte är hemma höhö. Blir en tidig kväll i soffan, imorgon gör jag dubbelpass på jobbet plus att barnen kommer hem...så det gäller att passa på. Vilan är - som man säger - finito. ;)

Ensamheten, den självvalda..

Ja, denna bloggen alltså...jag varken orkar eller hinner skriva. Dagarna rusar iväg. De senaste veckorna har jag jobbat natt och då blir jag lite lätt koko. Förlåt alla er jag är skyldiga ett sms eller telefonsamtal. :(

Förutom händer ingenting speciellt här hemma...dock är jag ENSAM HEMMA, vilken i sig är heeelt f-cking otroligt! Jag som alltid gnäller över att jag aaaldrig får vara själv är nu ensam i X antal dagar. Kan inte beskriva känslan. Ett tomt hus. Inga barn. Ingen man. Ingen som skriker, grälar, gnäller. Ingen som stökar ned, kräver välling/macka/middag/blöjbyte/stimulans. Ingen som vaknar om nätterna.

Och jösses vad tid jag har. Ett rent överflöd!! Det går inte att beskriva. När man får småbarn förändras livet, så är det bara. När man får fler barn förändras det ännu mer. Tre barn kan ibland kännas som sextioåtta (och ändå önskar jag mig fler...damn vad knäpp man är ibland). Det finns alltid någon att städa efter (och fem sekunder efter avslutad städning är det stökigt igen), någon att laga mat åt, nån att byta på.. Livet går i 130km/h, minst. Allt man tidigare prioriterade får man liksom stoppa undan i ett hörn och plocka fram när man möjligtvis har en sekund över. Maken brukar säga som så, att tidigare hade vi 100% tid för varann. Numera har vi kanske...fem procent. Högst. :)

Nu när alla ungar plötsligt drar iväg med sin far på semester är tomheten påtaglig. Jag är som sagt aldrig själv. Aldrig. Är en människa med stort behov av ensamhet och jag måste erkänna att jag njuter lite just nu. Av att få rå mig själv. Av att ha all tid i världen. Kunna göra saker spontant.

Fast visst saknar jag dem. Är så oerhört tacksam över mina barn. Så enormt glad att jag har dem, att de finns. Imorgon kommer jag nog längta ännu mer. Efter små gummistövlar i hallen, barngråt, gnäll efter kompislek/glass/legobygge. Efter leksaker all over, klädhögar och vällingflaskor. Fast just nu...njuter jag. Av skräpprogram på TV (jag slipper Bolibompa och kan glo på Jersey Shore!!), mackor till middag och av att få sova till 12:30 (check!).

Självvald ensamhet är fantastisk. Med betoning på ensamhet.

Juli, regniga juli...

 

Grillkväll med L&D samt kiddosarna. Plus jordgubbsplockning.

 

Hela gänget minus Linnet på ALV.

 

L och hennes kompis Jonna. Studsmatta = värsta braiga barnförvaringen.

 

A, N och kompisen Emil har plötsligt blivit pyttesmå.

Astrids Värld

Hand i hand på Astrid Lindgrens Värld. Så himla fint ställe. Barnvänligt till tusen. Jag är lite strikt vad gäller leksaker; vapen och sånt är EJ tillåtna här hemma. Har även svårt för skrikiga, våldsamma barnprogram. A och N får inte kolla på sånt. Astrid Lindgrens figurer är så jädra bra tycker jag. Barn får liksom vara barn, även om det ibland kan vara svart och spännande och läskigt.
Hur som helst hade vi en toppenbra helg ihop med vännerna. Jag har totalt omvärderat campinglivet! Hade värsta fördomarna tidigare, har ändrat mig helt. :) Så enormt barnvänligt, massor med lek, kompisar och aktiviteter. Vår familj umgås mycket med vänner och hittar på saker ihop med dem, så barnen är liksom bortskämda med att vara med kompisar ofta. Anyway, jag tänker campa igen. Helt klart. Hyra stuga någonstans, gärna vid en camping nära havet. Tips någon??

120709

Måndag igen efter en intensiv men rolig helg. Arbete på sjukhuset (skräll...), efterlängtad vinkväll med tjejerna (som slutade omkring tre på natten någon gång) och en sömnig söndag som spenderades ihop med kompisar (barnen lekte, papporna drog el och mammorna låg på soffan och mådde illa).

Jättekul! :)

Nu väntar snart jobb. Igen.

Apoteket kan sin sak

Idag har jag Unnat Mig. Som man säger. Måste ge en eloge till Apotekets försäljare; de har fattat det där med merförsäljning. Kom hem med nattkräm ("vill du ha en som förebygger rynkor?"), dagkräm, ansiktstvätt, någon slags mousse samt en del annat. Blev dyrt, men är man 31 år och aldrig kostat på sin hy något annat än tvål och vatten är det väl dags att göra det nu.

Dessutom har jag klippt mig. Två gånger. Min ordinarie frisör är på semester, enough said. Med tanke på dagens frisörkostnader kommer jag inte kunna klippa mig igen förrän år 2015.

Nu känner jag mig alldeles mör i hela kroppen och trött i både hjärna och hjärta. Hade varit skönt att sjunka ned i soffan med ett glas vin. Istället blir det till att invänta Anna och skjuts till Hospitalet för en natts arbete bland bebisarna.

Myrorna anfaller

Har inte tid med bloggen. Känner mig ganska splittrad just nu, allt går i 130 och jag glömmer viktigheter, missar att höra av mig till folk och fä samt är allmänt disträ.

I måndags kom jag hem från jobbet vid halv fem. Hade hela bilen full med barn och packning. Ätit hade jag förstås inte gjort sedan frukost. Kände mig svimfärdig och trött så in i bänken. Nisse hade med en kompis hem och de satt och tävlade om vem som kunde säga "bajs" flest gånger. Höll på att explodera av stress, hunger och trötthet.

Öppnar sen ytterdörren och voila! Hela huset är fullt med skogsmyror. Sådana där stora, röda. Som jag fruktar mest i världen, har en liten nätt fobi. Minst sagt. Fick PANIK och ringde både maken, grannen och Anticimex samtidigt. Tjejen i den sistnämndas växel hörde inte vad jag sade eftersom jag grät som ett barn. Fick till slut prata med en av deras "gubbar" som lovade att komma på typ tio minuter. Och det gjorde han. Likt en sagans prins stormade han in i mitt hus, plockade fram några flaskor med Dödligt Gift och bad mig gå in till grannen och ta en kaffe, alternativt en whisky. "Sedan, när du ser att min bil är borta väntar du någon timme eller så, och därefter kan du gå in och börja leva som vanligt igen Kerstin".

Jaha. Blev utfodrad hos finaste Maria och blev senare under kvällen följd in i huset av hennes man. Hittade X antal lik men - thank God - inga levande myror. Det visade sig att de tagit sig in i källaren, och dit ned har jag ännu inte vågat mig. Har därför inte tvättat på hela veckan (vi har tvättstugan därnere och myrorna hade kommit via det rummet). Finns absolut inga rena kläder. Shoppar hellre nytt än går ned till myrjävlarna.

Natten till tisdagen låg jag vaken till två. Stirrade i taket, fantiserade om aggressiva jättemyror samt tände lampan x flera för att kontrollera att de inte samlade ihop sig för ett gemensamt anfall. Som tur är lämnade min Anticimexprins två flaskor med gift, så jag har (host host) sprayat en del här hemma. Och lite ute. Host igen. Antar att vi kommer drabbas av kronisk lungsjukdom allihop här hemma, men whatever. Myrorna är döda iallafall.

P.S Jag använder fortfarande skor inomhus. Säkrast så.

Midsommar is finito

Hektisk helg som vanligt. Midsommarfirande, mormorochmorfarbesök, arbete för somliga, fotbollsträning (både Arvid och Nils har börjat och de tycker det är superkul), lek med kompisar för både A och N...time flies. Midsommarafton blev ju kalasfin, jätteroligt för alla som var lediga. Nästa år tänker jag också vara ledig, bestämde mig för det häromdagen när jag längtade ihjäl mig "hem" till västkusten. Då blir det firande i sommarstugan, havsluft, krabbfiske och dans kring midsommarstången. Det har jag lovat mig själv! I år blev det däremot sjukhusventilation (host), små bebisar och jobb. Inte fel det heller. Tycker det är väldigt roligt på jobbet. Roligt men riktigt tufft att vara ny.

Hårfärger

L har fått ganska mycket hår. Det syns inte på bilden (såklart, eftersom jag som vanligt tryckt ned en hatt/mössa/annan huvudbonad på hennes lilla skalle), men hårfärgen drar åt rött. Plus att det är lockigt. Vi har alltså lyckats få tre barn med helt olika färg på håret. Rättfärgat (sorry Arvid), linblont och nu...rött? B undrar nog om han verkligen är far till dem alla tre. Hähähä.

I väntan på semester...

Blir jobb hela midsommarhelgen. Känns helt ok, jag har varit förberedd länge. Något som däremot inte känns okey är att jag och B som vanligt inte får någon gemensam semester överhuvudtaget. Knappt var för sig heller förresten. Sommaren är inte vår grej, verkar det som. :( Får istället hoppas vi kan komma iväg under vintern. Planer finns, får se om allt klaffar. Håller tummarna!!

Spindelapan

Himmel sicken stressig dag detta blev. Puh.

Arvid ritade en teckning förut, som han stolt visade upp för mig. Tänk er en gubbe med långt, mörkt hår och ett förvridet leende.

Jag: Åh vilken fin Arvid, det är väl mamma va?

A: Nä, det är ju en spindelapa. Ser du inte det?

Prenumerationer och umgänge

Jag har slutat prenumerera på diverse "mammatidningar". Upplever att jag bara blir stressad. Jag anser att mammatidningarna (speciellt en av dem...) förmedlar en lite skev bild av hur det är att vara småbarnsmorsa. Helst skall man laga avancerade middagar (som givetvis är ekologiska, estetiskt tilltalande, välsmakande och näringsrika) samtidigt som man vandrar runt i sitt trendiga, minimalistiskt inredda hem i höga, dyra klackar. Barnen leker snällt på golvet iklädda det senaste barnmodet. Tidningarna verkar dessutom ta för givet att man arbetar på kontor. Typ som...inredare eller marknadsassistent eller kommunikatör. Att kunna arbeta hemifrån talas det mycket om. Käka luncher på stan. Flexa hem tidigare. Sånt som är en omöjlighet i min och många andras värld. Man skall fixa superhäftigt lördagsgodis (det duger inte med en ask Zoo), ordna temakalas och åka till fjällen veckan efter man kommit hem från Gran Canaria.

Blir så innerligt trött när jag läser de där magasinen. Det känns ofta som om de riktar sig mot någon slags supermamma, en fantasifigur. Artiklarna försöker vara peppande och stödjande samtidigt som de visar bilder av superstylade, glammiga kändismorsor. Själv sitter man där i sina ledsna foppatofflor med snabbmakaroner i magen och känner sig världens sämsta.

Nåväl. Jag har slutat prenumerera eftersom jag blir stressad. Småbarnsåren är svintuffa, kanske lite extra tuffa när man som vi har tre barn tätt. Med en man som arbetar borta, ett hus att hålla ordning på samt ett skiftjobb att sköta finns det inte så mycket tid till att laga fancy middagar, dricka drinkar med tjejerna på after worken eller leta konstiga inredningsprylar på loppis.

Jag älskar att mina vänner tänker precis som jag. Att det skall vara enkelt. Lätt att umgås. Jag har ett stort behov av att träffa mina kompisar, de betyder mycket. Kanske lite extra mycket eftersom min egen familj bor en bra bit bort. Vi ses ofta, jag och mina kamrater. Och alltid under enkla former. Inget tjafs, liksom. Vi grillar, träffas och fikar, går till lekparken, sitter hemma och tjatar. Vi tar det enkelt. Lite varm korv till ungarna, gott att dricka till oss vuxna, en köttbit. Ingen jag känner är direkt fin i kanten (sorry folks). Snarare tvärtom hehe. Aldrig att jag behövt känna ångest över att jag inte bakat inför en fikadejt. Det duger gott med ett paket mariekex, eller Findus frysta bullar. Barnen leker och har roligt, vi föräldrar får prata "vuxensnack" och blir dessutom lite avlastade när våra barn röjer runt och liksom glömmer att gnälla, bråka och grina.

Jag har på senaste tiden mer och mer insett hur viktigt det är för mig att ha dessa fina människor nära. Jag hade inte klarat mig utan dem. Vi firar olika högtider ihop, vi reser bort tillsammans, vi delar både vardag och helg. Älskar våra små konstiga utflykter, de få gånger vi komer iväg på fest eller kanske får gå på stan utan barn. Lekparksträffar, grillkvällar eller bara ett uppiggande telefonsamtal. Många av kompisarna har barn i samma ålder som våra barn, vilket gör att kidsen har många, många vänner. Ibland är det svårt att få ihop det, med många barn, oregelbundna arbetstider eller helt enkelt ingen ork. Men ofta lyckas vi. Om så bara för en fika. Och det piggar upp nåt ofantligt.

Och någon gång skall det väl bli tid för trerätters middag. Kanske nyår 2014? En sak är säker, utan kompisarna hade jag haft oändligt mycket tråkigare, varit oändligt mycket mer ledsen, trött och arg. Jag tycker jag växer litegrann varje gång vi umgås. <3 (möjligtvis också på bredden...även Mariekex sätter sina spår)

Examen!

Sommaravslutning på dagis idag. För ovanlighetens skull kunde B vara med och inte jag. Allt hade tydligen gått bra, "pappa!!" hade Linnea utbrast mitt i skönsången när hon fick syn på sin far bland alla föräldrar (B lärde förresten Linnea göra "high five" för några veckor sedan...mycket användbart, INTE).

Nåväl. Här promenerar Linnet gatan fram med förskolans nyinköpta lära-gå-vagn. Se vilka bestämda steg.

Hur det gick idag? Jo tack, jag överlevde. Sprang ut ur sjukhuset strax innan elva (vi slutar tio) med med andan  halsen och mötte upp min samåkningspolare Anna, som även hon precis hade kommit ifrån. Ujujuj vilken kväll. Enough said. Provtagningar, sondsättning, amningshjälp, dokumentation...gaaah.

Tisdagen den 19/6

Spännande dag idag, lite för spännande hoho. *ansträngt skratt* Börjar gå själv idag efter sex veckors inskolning. Sitter och väntar på att samåka med Kär Vän till arbetet. Bra att åka med någon annan, då glömmer man att fundera på hur kvällen kommer gå.

Majbilder

A visar Linnet hur man samlar fotbollskort.

Hemma hos Linn.

Rak i ryggen som en fura :)

Kommer inte på någon rubrik

Hej och hå, sparsamt med blogginlägg härinne. Jobbar, träffar vänner (senast invaderade vi Linns mansion, blev lek, soppa och pannkakor och kvarglömda små gympaskor i storlek 18),  dricker vin och grillar med kompisar, träffar kusinen min, jobbar lite till, går på sexårskalas...time flies.

Faktum är att jag inte har något speciellt att skriva. Dagarna rullar liksom på, nytta blandas med nöje. Och uj uj vad tråkig bloggen är. Men det är ju semestertider. :)

No more kräk?

Förstår att ni nästan avlider av nyfikenhet över hur det gick med vårt kräkande. Och jorå, denna helgen gick i spyornas tecken. Alla utom jag blev sjuka. Själv har jag jobbat fredag till tisdag och inte hunnit tänka på så mycket annat än navelkatetrar, droppräkning, amning och nålsättningar. När jag kom hem vid halv elva i lördagskväll låg B på soffan i fosterställning och kved. Magsjuka (?) och 39-gradersfeber, samt ensam hela eftermiddagen/kvällen med tre ungar. Sånt tär på krafterna. "Du skulle ringt!" fick jag fram, men nädå. "Det gick bra..." svarade Den Ynklige med liten röst.

Nåväl, nu är alla (ta i trä) friska sedan ett par dagar tillbaka. Och idag är jag LEDIG. Fördelen med att jobba mycket är att man uppskattar sin ledighet otroligt mycket. Jag skall verkligen försöka njuta. Huvudet känns proppfullt av kunskap, fakta och information. Snart är det dags att avsluta brevidgången och börja arbeta själv. Som neonatalsköterska. Wow!! Jag är fullkomligt vettskrämd, livrädd och supernervös.

Anyway; ledig onsdag!! Vi skall börja med att åka till A och äta jordgubbstårta. Sämre kan man ha't.

Kludd

Fisk och mos är göttigt. Så här blir det när L äter själv. 70% på golvet/stolen/håret/kläderna, resten i munnen. Bild tagen för ett par veckor sen.

Kräkigt

Magsjuka här hemma?? Jojomen, skulle väl tro det. Sista (?) spyan kom vid två i natt. Nu blir det tvätt av lakan, handdukar och pyjamaser. Fy vad drygt. :(

Vem är pappa?

Personer Linnea kallar "pappa":

Sin egen pappa (vilket ju är korrekt).

Mig. Hon har helt slutat säga mamma. Alldeles nyss satt hon och lekte med mina passerkort till jobbet, och utbrast "pappa!" när hon såg mitt foto. Hm.

Den här kvinnan:

 "Pappa pappa" utbrast Linnet lyckligt när hon fick se en bild på en krigsmålad Lady Gaga i en av mina skvallerblaskor. Hm igen.

Oh lord what a day!

Puh.

05:20 Klockan ringer, fort upp, på med kläder, ansikte (smink), upp med håret i någon sorts konstellation. Arvid är vaken, ger honom tröja, byxa och strumpor. Knäpper på kaffebryggaren som jag laddat kvällen före.

05:35 Nisse vaknar, myyycket motvilligt. Öppnar dörren till rummet där L sover.

05:40 L är vaken, står upp i sängen och kikar glatt över kanten.

05:40-05:45 Byter blöja på linnet och klär på henne. Hinkar kaffe.

05:45-06:00 Upptäcker att jag märkligt nog har lite tid över.

06:00 Uppmanar barnen att börja klä på sig. Räcker med jacka och tofflor, thanks GOD. Stuvar in hela skaran i bilen, slänger in handväska och dagiskassen. Försöker ropa in Molle och Harry (våra små luddbollar aka ragdolls) utan resultat. Låser dörren, kommer ihåg att jag glömt mobilen, låser upp igen, hämtar det jag missat, ut igen och iväg.

06:20 Framme på dagis, fröken är redan där. In med barnen, packar upp och hejdå. Wrooom iväg till sjukhuset. Letar parkering, hittar parkering, parkerar åt h-lvete snett, går in och byter om. Stämplar in 06:50.

Jobb jobb jobb och så ut från sjukhuset vid 16:00, hämtar barn, fixa middag...

Puh. Nämnde jag att jag skall dricka vin på torsdag?

Lite foton en måndagkväll..

 Jobbade på min födelsedag och när jag kom hem väntade tårta, tända ljus och paket (smycke och örhängen, rosa fodral till IPaden med mera). Lyxigt värre!
                                

Tårtan. Not made at home.

 Arvid på förskolan häromdagen. En av papporna är brandman så han tog med firmabilen och kom.

Linnea och den Stora Bilen.

 

Solskensflicka. Förresten verkar det vara slut med solsken. Sicket skitväder. :(

Moussaka

Hej och välkommen till den tristaste bloggen i stan! Suck. Har liksom ingenting att skriva.

1). Jag har jobbat. Och jobbat lite till. Sedan jobbade jag ännu mer.

2). Igår åt vi moussaka. Ingen tyckte att det var så supergott, så när vi blev avbrutna av ett s.k "facetimesamtal" från familjen L piggade detta upp nåt enormt. Pappa J tyckte att vår moussaka såg ut som "en spya". Säger väl allt. No more moussaka.

3). Arvid och Nils har fått kalasinbjudan till lille E. De blev superglada och ville åka iväg direkt! När vi förklarade att partyt i fråga inte äger rum förrän om nån vecka blev de superarga. Häpp!

4). A är jättetrotsig och otrevlig till och från. Som en liten minitonåring. Jag blir förstås fly förbannad och sedan är cirkusen igång.

5) Nisse däremot verkar vara inne i ett bra STIM. Eller hur man säger. Idag sken han som en sol och förklarade att maten jag lagat var "underbar". Sedan sken han ännu mer och erbjöd sig duka av bordet. Antagligen borde jag bli misstänksam. Vad vill han? Vad är han ute efter?

6) Jag har ett vansinnigt sug efter att komma BORT, bort på semester, men som vanligt är inte sommaren min och makens bästa årstid. Antingen jobbar han, eller så jobbar jag. Vi har inte haft gemensam sommarsemester på länge. Får hoppas man kan åka någonstans i vinter. Helst längre bort än Ica Maxi.

7) Imorgon måste jag och barnen gå upp i gryningen för att överhuvudtaget ha en chans att komma någorlunda i tid. Kommer bli en intressant upplevelse. Har lovat kidsen att inte bli stressad, och ämnar att packa iordning allt, lägga fram kläder och förebereda nu ikväll.

Minimänniskan

Irriterad.se

Trött dag som började tråkigt - L är snorig, jag är förkyld (och därmed också snorig hehe), killarna vaknade i ottan....blä. Har panik för att bli sjuk eftersom jag inte vill missa en endaste dags inskolning.

Som grädde på moset känner jag mig lite extra sur och irriterad, av olika anledningar. Varför inte uppmuntra och glädjas med någon som går vidare i livet och vågar satsa på nåt som hon eller han vill? Vet man med sig att personen i fråga verkligen kämpat borde man väl vara GLAD för dennes skull? Eller?

Oh well.

Tänker inte låta mig nedslås, eller hur man säger. Jag vet vad jag vill och har flera mål, kortsiktiga och långsiktiga. Hoppas på en bra dag - blev en ledig sådan, den sista lediga dagen på ganska länge. Kommer tillbringa den i ytterst gott sällskap.

Går och går och går..

Linnet vandrar runt här hemma med sin gåvagn. Hon är urstolt och klappar enligt dagisfröknarna händerna åt sig själv när hon ställer sig upp, "står lull" som man säger. Skitfult uttryck btw. :)

Hur som helst, hon går och går och när hon kommer till en vägg/möbel/tröskel blir hon skitarg eftersom hon inte klarar att vända vagnen själv. Hoppas hon lär sig gå snart, för j-vlar vad alla strumpbyxor och brallor ser ut efter åtta timmar på förskolan.

Tårta åt minimänniskan

Blev en intensiv helg med sol, tårtätning, solande, kompislek för A och N (det är det enda de vill...leka med kompisar), mer tårta, poolbad för L, fotbollsträning för pojkarna med mera. Själv hann jag även slappa lite inför mitt jobbmaraton som väntar. Jag hoppas och tror att L haft en fin födelsedagsvecka. Jädrar vad den ungen kan äta alltså. Hemma hos Linn häromdagen åt hon säkert fem bitar födelsedagstårta. Nyttigt? Njae. Nöjd Linnea? Jepp.  

Work work work

Uj uj. Detta med jobb alltså. Jag hinner inte med. Har ingen ledig tid alls - känns det som iallafall. Detta med heltid rimmar illa med tre barn. Finns liksom ingen tid över (eller jo, litegrann finns allt...annars hade jag inte kunnat sitta här och blogga hoho).

Huvudet är alldeles proppat av intryck, nya ansikten, nya rutiner och ett förändrat tänk. Trots att jag inte arbetat inom vården alltför länge märker jag hur "inkörd" jag är på vuxna patienter. Svårt. Fast väldigt roligt. Är så himla glad att jag läste vidare, att jag orkade mig igenom utbildningen och att jag fick den här chansen. Är inställd på att det kommer bli tufft, tufft men roligt.

Nu väntar många dagars jobb. Helgen som var blev toppenbra, kommer leva på den länge. Vet inte riktigt när jag är ledig en hel lördag-söndag nästa gång...i juli tror jag? :)

Käraste lilla ettåring!

Klart det får bli ett blogginlägg idag på Linnets -tadaaa!- ettårsdag! Hurra! Den 22:e maj 2011 klockan 21:30 åkte vi in till förlossningen. Vi hade inte riktigt löst det med barnvakt efterföljande dag, men jag var övertygad om att alltihop skulle gå snabbt och lätt. Minns att jag sade åt B att han kunde åka hem när kiddet kommit ut, "detta är ju klart om ett par timmar och då kan du sticka hem och sova där". Ha! Där bedrog jag mig. När vi fick Nisse åkte vi in halv ett på natten och vid halv två var han ute. Trodde liksom att trean skulle bli lika enkel.

Ganska så snart förstod jag dock att nåt var fel, förlossningen gick inte framåt. Ingenting hände, men värkarna tilltog och kändes väldigt annorlunda än med de andra barnen. Bebisens hjärtljud sjönk regelbundet till 35-40 och trots dropp, olika bedövningar och diverse andra åtgärder hände ingenting. Jo, värkarna tilltog och jag upplevde det som om jag hamnat i helvetet.

Till slut blev det bestämt att barnet måste ut. Minns alltihop ganska suddigt, men kommer ihåg hur jag rullades ned till op. Massor med folk (känns bisarrt att jag numera är en av de där människorna, jobbmässigt alltså) och helt plötsligt hände nåt, maken slängdes ut och pang bom så sövdes jag. Jag vet inte vad som hände, varför det blev bråttom. Måste införskaffa förlossningsjournalen, för jag vill veta. Orsaken till att det blev snitt var iallafall att bebisen satt fast på nåt vis. Förlossningen gick inte framåt, och mot slutet såg man att det liksom höll på att stängas därinne. Weird. Bebisen höll på att backa tillbaka. Låter jätteskumt, men så fick jag förklarat det för mig. Till slut - om man inte ingriper - riskerar man en livmoderruptur. Alltså att livmodern går sönder, typ.

Hur som haver, vaknade på uppvak och fick ligga och vänta på B och bebisen. Mitt livs längsta väntan tror jag! När det slutligen ringde på dörren och maken släpptes in höll jag andan. Minns fortfarande hur hjärtat slog hårt, hårt. Och där låg hon. Världens finaste, mest intryckta och tilltufsade lilla Linnea. Är så tacksam att allt gick bra, att hon mådde väl när hon plockades ut och att jag bor i Sverige med en fantastisk förlossningsvård. Från att vi åkt in på BB vid halv tio tog det cirka fyra timmar innan hon var ute. Fyra oändligt långa, svåra timmar. Men vid halv två (cirka, har glömt haha) kom hon iallafall. Vår minsting.

Linnets första år har gått oerhört fort. Man hinner inte med. Hon är en nöjd liten tjej som gillar att busa med sina syskon. Hon pratar litegrann; säger mamma, pappa, titta, lampa, blomma, katt samt ett par ord till. Oftast blir det mest "vovvov". Allt är vovvov. Måste nog köpa henne en hundvalp. Hon gillar mat och äter ganska mycket. Hon producerar de tyngsta och läskigaste blöjorna. Hon sover bra (för det mesta) och kan inte gå än.

Hon gör mig väldigt glad, varje dag. När jag är ledsen räcker det med att borra in ansiktet mot hennes lilla kind, och snosa på hennes mjuka hår. Då nyper hon mig jättehårt i näsan och skrattar lyckligt.

Tack du lilla för att du kom till just oss!

Sliten

Har varit en lång arbetsvecka och jag är helt slut i huvudet. Som grädde på moset går Arvid och trillar i studsmattan, han och B är på akuten as we speak. Hände precis när jag kom hem från jobbet vid 16-tiden. Skulle kännas liiiite jobbigt om det blivit nåt med foten, framförallt för A:s skull förstås men även för vår egen. Veckorna framöver är minutiöst planerade, och en bruten fot passar liksom inte in i agendan.

Oh well. Har lärt mig massor under veckan som gått, imorgon är det nya tag som gäller. Är supertrött och som sagt helt mosig i skallen men bara att köra på. Maken börjar jobba igen och det är slut på "smekmånaden" som varit. Kommenterar urdåligt i folks bloggar nu för tiden men jag har gått in i någon slags bubbla och lär väl stanna där ett tag.

Hela huvudet är fullt

Detta med heltidsarbete alltså, voj voj. Jag hinner ingenting. Dock bara inskolningen som är på 100%, sedan går jag ned i tid. Jag hinner ingenting. Begriper inte hur jag skall orka med tre barn, hus, make borta i veckorna OCH arbete.

Tror att jag varit mammaledig lite för mycket de senaste åren, hehe. :)

Har hunnit fylla år, stort TACK för alla grattishälsningar!! Kom hem från jobbet som en trött liten trasa och blev uppvaktad med fina paket, tårta med tända ljus, egengjorda teckningar och glada barn. Förutom att fira födelsedag har jag inte gjort så mycket annat än att arbeta. Huvudet känns redan proppat med fakta, kunskap och information - schemaläggning, respirator- och CPAPutbildning, akut omhändertagande av liten prematur (ja, ni hör ju!), allmänna rutiner på avdelningen, dokumentation, mer utbildning...ALLT är annorlunda än vuxenvården, precis allt! Man får liksom ändra hela sitt tänk. Alla är snälla och förklarar, berättar och visar. Det får väl ta den tid det tar. Känns väldigt skönt att det är okey att vara ny. Och jobbet verkar helt fantastiskt. Det är detta jag vill göra, och när jag ser alla superproffsiga kollegor runt om mig hoppas jag att jag själv en dag kan komma dit.

Har läst bloggar extremt sparsamt men har en ledig dag idag och hoppas få tid till lite av varje. Typ kompisbesök, tvätt, städning, Wordfeud (hehe) och annat glammigt. :)

Kalaspinglan

Såhär stor har lillkotten blivit nu. Här på väg till födelsedagsfirande igår. Vi är en hel hög med släktingar som fyller år den här helgen så det blir en del kalasande. Om ett par veckor fyller L själv år. Ett år! Går inte att fatta.

Vandrande döda

Vojne vojne. Detta med att jobba heltid är en intressant upplevelse. Jag känner mig som en urvriden trasa när jag kommer hem efter arbetet, och om nätterna drömmer jag om små dansande, prematura bebisar.

Nästan iallafall. :)

Fast ja, det ÄR mycket att börja nytt jobb. Jag bävar för den dagen jag blir ensam med barnen och dessutom skall orka med jobbet. Anar att det kommer ta lång tid innan jag landar i detta.

Nåväl, nu är det iallafall HELG och grabbarna är på fotbollsträning. Vi firade min lediga lördag genom att dricka rödvin hemma hos A&J och väl hemma såg vi X antal avsnitt av "The Walking Dead". Tror den heter så. Tänk er zombier som springer omkring och tar livet av folk. Fina vänner och döda galningar - en perfekt lördag.

Jag laddar inför en lång arbetsvecka genom att loda runt hemma och observera Linnea dansa till David Guetta.

Allt är nytt

Puh. Dag ett avklarad. Många nya ansikten, nya rutiner, nya patienter (i miniatyrstorlek!) och överhuvudtaget nytt, nytt, nytt. Åkte hem igår, dödligt trött och med ett huvud som kändes proppat med potatismos.

Nu väntar kvällspass och därefter flera dagpass. B håller ställningarna hemma, känns oerhört tacksamt att kunna koncentrera mig på jobbet och inte på barnen (sorry kids) och hemmet.

No more stringtrosor

När jag var lite yngre var det mycket populärt med stringtrosor. Vet inte om dagens kiddosar vandrar omkring i sådana, men för egen del har jag övergett dessa små snörtrosor och kör lite mer bastanta modeller.

Nåväl, har kvar ett eller två par små minitrosor i byrån, och häromdagen hade jag ett av dessa par på mig. Var lite stressad och sprang omkring här hemma endast iförd trosorna i fråga samt ett linne. Ett icke-rumptäckande linne (förstår att ni får hemska syner på näthinnan nu, förträng dessa för att undvika permanenta mardrömmar).
Arvid (mannen som ser allt) satt i soffan och glodde på TV, men fick syn på mina trosor (eller rättare sagt min stjärt) och utbrast förtjust "mamma, dina sådana där stora rör sig när du går, de gungar liksom!".

Kan förtydliga att med "sådana där stora" menade han mina SKINKOR.

Detta påminde mig om många ting. Bland annat att jag verkligen måste börja träna, för såvitt jag vet är det inte direkt inne/hippt/modernt/ med skinkor som GUNGAR (gråt). De skall inte röra sig alls tror jag?? Dessutom måste jag köpa nya trosor samt bränna mina enda par stringtrosor på bål. Målet blir att Arvid våren 2013 skall säga att "mamma, dina sådana där SMÅ rör sig inte ALLS när du går!".

Nervös till tusen

Sista dagen som mammaledig! Iii. En era går mot sitt slut. Jag är apnervös, och väldigt tacksam att vår helg är fullbokad till 110% så jag slipper tänka. Igår åkte A&N hem till kompisar, rätt lyxigt att kunna göra ärenden ifred utan de stora barnen. Idag skall båda två få prova på fotboll - de var laddade till tusen här hemma, och "tränade" genom att slänga sig handlöst i vår säng samtidigt som L satt på golvet och tjöt av förtjusning. Vad gäller L händer det väldigt mycket just nu, hon ställer sig upp hela tiden (utan att hålla i sig), ser "vovve" överallt och klättrar i trappen. Hilfe.

Att ha en Susanne

Efter en dag som igår när man känner sig både ledsen, besviken och arg känns det fantastiskt skönt att få hit en Susanne. En Susanne som utan att blinka "signar upp" för inte mindre än tre barnvakstillfällen den närmaste tiden. Nattjobb - check, kvällsjobb - check. En tung sten försvinner från bröstet när man sakta men säkert ser min långa inskolningsperiod pusslas samman.

<3

Plussa på en sovmorgon till åtta och allt missmod känns långt borta. För närvarande. ;)

Och så lite bittterhet en fredag!

Mycket har ändrats sedan vi blev trebarnsföräldrar. I sanning. Bland annat har jag insett att jag varken kan eller vill splittra mig i tusen små, små delar för att hinna med ALLT och ALLA. Energitjuvar går bort, oförstående människor går fetbort och familjen kommer alltid främst.

Jag har helt enkelt varken tid, ork eller lust att må dåligt. Om någon klagar eller är missnöjd får ni gärna testa på att leva mitt liv i några veckor. Så kan vi snacka sen.

På måndag börjar nya jobbet och en ny era påbörjas. Jag misstänker att tiden kommer att bli ännu mer knapp. Känner mig spänd och förväntansfull, samtidigt bävar jag. Hur skall jag orka? Även om mammaledigheten kan vara enformig och tung ibland har den ju flera fördelar. Aldrig några egentliga tider att passa, till exempel. Nu blir det tvärtom.

Jag tror dock att det blir bra för mig att börja jobba tidigt. Har varit hemma så otroligt länge. Egentligen är jag nog ruskigt trött på att vara mammaledig. Har liksom ingen ork kvar, inget tålamod kvar och dagar som idag känner jag mig bara arg, bitter och innerligt TRÖTT på allting. Bland annat på att vuxna människor i min egen omgivning är så enormt själviska och barnsliga. Då, i sådana stunder, tänker jag elaka tankar. Till exempel att när dessa vuxna människor själva blir småbarnsföräldrar en gång, skall jag ligga där i min solstol och inte göra ett dugg för att hjälpa till. Inte lyfta ett finger för att avlasta, inte röra en min ens när jag ser hur trött/ledsen/utschasad/utled mamman/pappan i fråga är. "Been there, done that" skall jag säga, lyfta min paraplydrink, vifta litegrann på tårna och fortsätta läsa min pocket. Jag tänker inte erbjuda min hjälp, inte byta en blöja, inte underhålla bebisen medan mamman går på toaletten. Jag tänker inte ställa upp som barnvakt, jag tänker aldrig ringa och höra hur läget är. Aldrig förklara att "det blir bättre, de sover faktiskt om natten när de fyller sex, de äter inte mask/legobitar/kattmat i all evighet".

(Egentligen vet jag att det inte kommer bli så. Eftersom jag vet hur innerligt tacksam och glad man blir när någon erbjuder sig. När någon FRIVILLIGT (!!), utan att bli ombedd, tar hand om mina barn så att jag hinner torka mig i rumpan/duscha/sova en timme/stirra in i väggen. Jag vet ju hur jag kommer bli. Jag kommer ringa, jag kommer erbjuda min hjälp, jag kommer byta en blöja, gå ut en promenad, finnas där. Tror jag! Fast det senaste året har mitt skal blivit hårdare, bitterheten och ilskan har liksom kapslat in. Och det är mycket möjligt att jag blivit såpass hård och tuff att jag helt enkelt kommer bli den där människan på solstolen)

Göromål Valborg 2012

Tre av sex barn ute på upptäcksfärd. De andra satt i vagnen, åt jord samt sov. Mycket lyckad dag med kärt sällskap, grillat och glada ungar. Just nu försöker min man komma etta i någon slags flitighetstävling. Han har både burit barn (gnällig liten L som haft ont idag), lagat middag och duschat killarna. Vad jag gjorde? Sov. Nu klipper han gräset och jag känner ett växande dåligt samvete komma smygande.

Happy Valborg

Valborgsmässoafton idag, och det ser ut att bli fint väder. Ikväll kommer hundratals småglin dricka alkohol för första gången. Blir en smula nervös när jag tänker på alltihop. Själv gjorde jag min "kalaspremiär" just en valborg för många, många år sedan. Minns inte hur gammal jag var, bara att jag var alldeles för liten.

Vad gäller majbrasor brukar vi strunta i sånt där. Dels brukar det bli så sent, dels har jag ingen vidare lust att ta ut barnen till Fjortisland. Plus att L har (tadaaa!) öroninflammation. Ny antibiotikakur, samt näsdroppar och alvedon såklart.

Finn fem fel

Kaputt

Att leka med kompisar en hel dag kan köra slut på vem som helst. Fråga Nisse.

Proppfull helg

Utekväll (när hände det senast?!) igår, akutbesök på Gripen idag. Stora kontraster i sanning. Obs, inte jag som gått och trillat omkull i fyllan och villan, däremot har L hög feber och är väldigt dålig. Trött, slö och hostig. Får se vad doktorns utlåtande blir, själv kan jag satsa en slant på öroninflammation igen.

För övrigt har det varit en superfin men hektisk helg som dock inte är slut än. Ljuvligt med långledigt för HELA familjen. Viktiga ärenden har klarats av, Nisse har haft födelsedagskalas, Susanne har haft födelsedagskalas ("kommer det vara fiskdamm på Susannes kalas?" undrade A, hehe...förklarade att det inte ofta man får godispåse på vuxenkalas), diverse trädgårdshäng i strålande sol, städdag på förskolan med mera...tiden flyger när man har roligt.

Nu skall jag vårda min bakfylla samt skicka iväg en brännhet liten tjej samt hennes far till vårdcentralen. :(

Glad!

Just nu är jag SÅ nöjd. Den här dagen utvecklade sig åt precis rätt håll och det känns helt fantastiskt. Har varit på språng sedan nio imorse; kom precis hem och är helt slut i både ben och huvud. Lite McD på det och soffan hägrar.

Måste bara stuva undan småglinen.

Att hitta kläder

Jag vill ha fint väder. Dessutom vill jag ha nya vårkläder. Allt jag handlar nu för tiden är överdragsbyxor i storlek 104, strumpbyxor i storlek 74-80 samt strumpor (också i knattestorlekar). Önskar att jag hade en personal shopper som kunde hjälpa mig att hitta fina plagg, tycker att jag alltid misslyckas med att köpa användbara och snygga kläder. I min garedrob hänger (trots otaliga garderobsrensningar) X antal små partyklänningar, underliga partytoppar och diverse annat jox som aldrig används. Maria (om du läser detta), tror du J&L vill ha klänningar??? Jag kommer nog aldrig använda dem mer. Att sälja dem är jag för lat för. Hellre ge bort dem till någon som blir glad.

Var handlar ni, allihop? Några av er läser ju bloggen fortfarande, det ser jag på min oansenliga statistik. Kvalitet före kvantitet? H&M eller...CGC? Hellre tio billiga tröjor än en dyr?

Nu skall vi iväg på spännande äventyr. Således slut på kläddiskussionen.

Bakgrundsmusik: munspel

Härlig morgon hos familjen Hysterisk. L är jätteförkyld och verkar ha lite feber. A grinar eftersom hans "fotbollsstrumpa" är borta (vanlig socka med fotbollar på, köpt på KappAhl). Nisse traskar runt och spelar munspel.

Munspel.

Fatta tortyren. Anledningen till att jag ändå kan sitta här och dricka kaffe heter B, min bättre hälft sedan åtta år tillbaka.

P.S Om någon vet var man hittar strumpor med fotbollar på kan ni väl säga till. Storlek 29-30 typ.
P.S 2 Dags att sluta blogga och leta upp en tröja. Tror inte att dagispersonalen uppskattar avklädda föräldrar.

Mammaledigheten snart över

Killarna vill för en gångs skull inte till förskolan - fina grannar x 2 har gett Nisse så roliga presenter att han helst vill stanna hemma och leka istället... För allas väl och ve har det blivit dagis ändå hoho. Har bara några få ensamma dagar kvar med Linnet nu, sedan börjar Allvaret. Bäst att ta vara på denna sista tid av min tredje mammaledighet. På fem år har jag bara hunnit arbeta lite drygt ett och ett halvt år.

Idag kommer mitt sommarschema och jag bävar en smula. Så trist det där, jag gläds av hela mitt hjärta åt nya jobbet och är SÅ förväntansfull. Samtidigt har jag tio ton oro i bröstet som enbart beror på funderingar över hur i helskotta vi skall få ihop det. Antar att man måste bita ihop och be om hjälp. Alternativt muta någon av barnens fröknar att stanna till 22:30 på kvällarna.

Din fula bajskorv

Igår bjöd jag Kjell på förmiddagskaffe. Vi har haft hit hantverkare förr, så jag vet hur de funkar. Och jojomen, nog ville Kjell ha kaffe alltid. Vi satt ned en stund medan barnen (obs, ej L) lekte på övervåningen. "Oj vilka snälla barn du har" tyckte Kjell apropå det faktum att Arvid och Nils lekt snällt ihop i över en timme. "Jodå, de är faktiskt rätt snälla.." sade jag och blev lite patetiskt stolt inombords.

I princip samma stund kom A och N ned för trappan, såg att det stod fika på bordet och krävde sin del. När jag vänligt förklarade att fikat enbart var till Kjell och att de skulle få lite senare när våra kompisar kom, blev Arvid förtvivlat arg och ropade att jag var en "ful bajskorv".

Tror inte Kjell kommer omnämna mina barn som "snälla" igen.

En minimänniska på 11 månader

Går inte att fatta att denna lilla minimänniskan snart skall börja dagis. Jösses. Hon kan ju inte ens gå. Elva månader blir hon iallafall idag. Hon har börjat "prata" lite smått, första ordet var nog "titta" och "där". Andra är mamma, katt, blomma, strumpa. Hehe, lite kul att hon sagt "strumpa" innan hon ens uttalat ordet "pappa". B är nog lite sårad. ;) Häromdagen försökte hon säga pappa men det lät mest som taaaataaaaaa.

Hon gillar musk, skinka och sina bröder. Bästa buset är att plaska runt i våra katters vattenskål samt krypa in under köksbordet och äta läskiga smulor.

Bio, födelsedag och Kjell

Blogger har ändrat utseende och jag hänger inte riktigt med känner jag...all denna ny teknik, puh. ;) Förra veckan var en hektisk sådan, som gick i socialiserandets tecken. Hann med både Mariebergsskogen, Ikea, fikaträff och lek hos vänner...och som krona på verket blev det även ett biobesök. Filmen var super (Hungerspelen, se och njut!), men frågan är om inte det faktum att man fick sitta på stjärten i drygt två timmar rockade mest. Att sitta stilla är varken jag eller Linn vana vid.

Förutom att umgås har vi firat lille Nisse som fyllt fyra år. Hurra hurra. Vi överröste vårt ibland försummade ("Nisse kan ju ärva Arvids...") mellanbarn med gåvor och han var SÅ nöjd. Snart blir det barnkalas och jag bävar en smula.

Just nu har vi så mycket om oss och kring oss att min hjärna går på högvarv. Många tankar som surrar, många planer, många förhoppningar...samt mycket oro/nervositet inför jobbstarten som närmar sig med stormsteg. Man får ta en grej i taget helt enkelt. För tillfället tänker jag koncentrera mig på att fixa kaffe åt Kjell från Seniorbolaget, som kommer hit för att fixa taket, väggarna samt listerna i Arvids rum. Kjell är supertrevlig, ganska billig i drift samt förhoppningsvis grymt effektiv. Dessutom tycker han att mitt kaffe är toppen. :)

Fyra bast

Antagligen har varenda läsare övergivit bloggen, men till er som är kvar hälsar Nisse ett stort TACK för alla rara gratulationer på Fejjan. Åh vad fina ni är! :)

Kill the blog?

Att döda eller inte döda, det är frågan. Ja, döda bloggen alltså. Jag har verkligen ingen skrivlust alls och hinner helt enkelt inte med. Hellre skiter jag i bloggandet än skriver något halvtrist. Så känns det.

Våra dagar och veckor springer förbi. Barnen leker med kompisar, bråkar, får gungor i ansiktet (hej deformerat fejs!), hoppar studsmatta, fyller fyra år (grattis Nisseliten), leker med lego, busar, spelar fotboll, skrapar knäna...tja, sånt som ungar brukar sysselsätta sig med. Vi träffar vänner, fikar, åker och handlar, gör ärenden. Helgerna är fyllda till max. Det blir så när en förälder jobbar konstiga tider och/eller är borta under veckorna. Jag börjar jobba snart och då kommer det kanske inte finnas tid för bloggen. Alls. Sitter överhuvudtaget mycket lite framför datorn just nu.

Man kan likna familjen vid ett företag. Ett företag som måste skötas för att fungera väl. Familjen AB. Företaget i fråga kräver en massa tid, engagemang och planering. När det dessutom expanderar utökar förstås "arbetsbördan" (obs, ser ej min familj som en börda...men ni fattar säkert). I takt med att kidsen växer, växer även deras behov av stimulans. Lek med kompisar är superviktigt. Jag har börjat skjutsa hit och dit, hämta hem ungar, låna ut mina egna.
Ändå saknar jag skrivandet ibland, även dagar som denna när allting gått i 110. Utan att något sådär jättespeciellt hänt. Det finns liksom alltid en rumpa att torka, alltid en mun att mätta, alltid någon att klä på, klä av, assistera. Tre barn är supermycket! Jag inser det mer och mer. De allra flesta vänner förstår. Och det är ju dem jag vill ha kvar i min närhet.

Har fyra ungar hemma för närvarande, och en av dem (den pyttiga) är urgrinig. Blir så när man inte sovit sedan förmiddagen. Hinner således inte skriva nåt mer. Nu vet ni iallafall att vi (ta i trä) mår bra. Har helt enkelt väldigt lite tid över, och då får bloggen bli lidande.