Dö myrjävel, dö

Igår upptäckte jag förresten att myrjävlarna återvänt. Dock inte inomhus, isåfall hade jag DÖTT. Nä, utanför huset såg jag dem...de sluga små asen. Insåg snabbt att de höll på att samla sig till en gemensam attack. Som tur är hade min hjälte på Anticimex lämnat två flaskor med Starkt Gift. Nu är tyvärr de där flaskorna slut (eftersom jag rusade omkring som en dåre under förmiddagen och sprutade ned precis hela huset).

Kom hem ikväll och såg minsann en rödmyra krypa omkring utanför. Och notera, mina vänner, att en rödmyra är en för mycket. Hittade lite smått och gott i städskåpet (bland annat extrastark ugnsrengöring), så nu är myran död. Hoppas han var den sista av sitt folk och inte en utsänd spanare.

Thank God att maken kommer hem snart, för jag pallar inte med den här psykiska pressen. Dessutom har jag snart slut på rengöringsmedel.

Två år som fru S

Tvåårig bröllopsdag idag - häpp! Hade helt glömt, men blev påmind när jag traskade ut från jobbet vid 16:30. Hade fått fint sms nedifrån västkusten. Så bortglömd blev jag ju inte.

Känner mig alldeles trött efter en lååång dag på jobbet. Orkar inte ens tänka i romantiska banor, så tur att maken ändå inte är hemma höhö. Blir en tidig kväll i soffan, imorgon gör jag dubbelpass på jobbet plus att barnen kommer hem...så det gäller att passa på. Vilan är - som man säger - finito. ;)

Ensamheten, den självvalda..

Ja, denna bloggen alltså...jag varken orkar eller hinner skriva. Dagarna rusar iväg. De senaste veckorna har jag jobbat natt och då blir jag lite lätt koko. Förlåt alla er jag är skyldiga ett sms eller telefonsamtal. :(

Förutom händer ingenting speciellt här hemma...dock är jag ENSAM HEMMA, vilken i sig är heeelt f-cking otroligt! Jag som alltid gnäller över att jag aaaldrig får vara själv är nu ensam i X antal dagar. Kan inte beskriva känslan. Ett tomt hus. Inga barn. Ingen man. Ingen som skriker, grälar, gnäller. Ingen som stökar ned, kräver välling/macka/middag/blöjbyte/stimulans. Ingen som vaknar om nätterna.

Och jösses vad tid jag har. Ett rent överflöd!! Det går inte att beskriva. När man får småbarn förändras livet, så är det bara. När man får fler barn förändras det ännu mer. Tre barn kan ibland kännas som sextioåtta (och ändå önskar jag mig fler...damn vad knäpp man är ibland). Det finns alltid någon att städa efter (och fem sekunder efter avslutad städning är det stökigt igen), någon att laga mat åt, nån att byta på.. Livet går i 130km/h, minst. Allt man tidigare prioriterade får man liksom stoppa undan i ett hörn och plocka fram när man möjligtvis har en sekund över. Maken brukar säga som så, att tidigare hade vi 100% tid för varann. Numera har vi kanske...fem procent. Högst. :)

Nu när alla ungar plötsligt drar iväg med sin far på semester är tomheten påtaglig. Jag är som sagt aldrig själv. Aldrig. Är en människa med stort behov av ensamhet och jag måste erkänna att jag njuter lite just nu. Av att få rå mig själv. Av att ha all tid i världen. Kunna göra saker spontant.

Fast visst saknar jag dem. Är så oerhört tacksam över mina barn. Så enormt glad att jag har dem, att de finns. Imorgon kommer jag nog längta ännu mer. Efter små gummistövlar i hallen, barngråt, gnäll efter kompislek/glass/legobygge. Efter leksaker all over, klädhögar och vällingflaskor. Fast just nu...njuter jag. Av skräpprogram på TV (jag slipper Bolibompa och kan glo på Jersey Shore!!), mackor till middag och av att få sova till 12:30 (check!).

Självvald ensamhet är fantastisk. Med betoning på ensamhet.

Juli, regniga juli...

 

Grillkväll med L&D samt kiddosarna. Plus jordgubbsplockning.

 

Hela gänget minus Linnet på ALV.

 

L och hennes kompis Jonna. Studsmatta = värsta braiga barnförvaringen.

 

A, N och kompisen Emil har plötsligt blivit pyttesmå.

Astrids Värld

Hand i hand på Astrid Lindgrens Värld. Så himla fint ställe. Barnvänligt till tusen. Jag är lite strikt vad gäller leksaker; vapen och sånt är EJ tillåtna här hemma. Har även svårt för skrikiga, våldsamma barnprogram. A och N får inte kolla på sånt. Astrid Lindgrens figurer är så jädra bra tycker jag. Barn får liksom vara barn, även om det ibland kan vara svart och spännande och läskigt.
Hur som helst hade vi en toppenbra helg ihop med vännerna. Jag har totalt omvärderat campinglivet! Hade värsta fördomarna tidigare, har ändrat mig helt. :) Så enormt barnvänligt, massor med lek, kompisar och aktiviteter. Vår familj umgås mycket med vänner och hittar på saker ihop med dem, så barnen är liksom bortskämda med att vara med kompisar ofta. Anyway, jag tänker campa igen. Helt klart. Hyra stuga någonstans, gärna vid en camping nära havet. Tips någon??

120709

Måndag igen efter en intensiv men rolig helg. Arbete på sjukhuset (skräll...), efterlängtad vinkväll med tjejerna (som slutade omkring tre på natten någon gång) och en sömnig söndag som spenderades ihop med kompisar (barnen lekte, papporna drog el och mammorna låg på soffan och mådde illa).

Jättekul! :)

Nu väntar snart jobb. Igen.

Apoteket kan sin sak

Idag har jag Unnat Mig. Som man säger. Måste ge en eloge till Apotekets försäljare; de har fattat det där med merförsäljning. Kom hem med nattkräm ("vill du ha en som förebygger rynkor?"), dagkräm, ansiktstvätt, någon slags mousse samt en del annat. Blev dyrt, men är man 31 år och aldrig kostat på sin hy något annat än tvål och vatten är det väl dags att göra det nu.

Dessutom har jag klippt mig. Två gånger. Min ordinarie frisör är på semester, enough said. Med tanke på dagens frisörkostnader kommer jag inte kunna klippa mig igen förrän år 2015.

Nu känner jag mig alldeles mör i hela kroppen och trött i både hjärna och hjärta. Hade varit skönt att sjunka ned i soffan med ett glas vin. Istället blir det till att invänta Anna och skjuts till Hospitalet för en natts arbete bland bebisarna.

Myrorna anfaller

Har inte tid med bloggen. Känner mig ganska splittrad just nu, allt går i 130 och jag glömmer viktigheter, missar att höra av mig till folk och fä samt är allmänt disträ.

I måndags kom jag hem från jobbet vid halv fem. Hade hela bilen full med barn och packning. Ätit hade jag förstås inte gjort sedan frukost. Kände mig svimfärdig och trött så in i bänken. Nisse hade med en kompis hem och de satt och tävlade om vem som kunde säga "bajs" flest gånger. Höll på att explodera av stress, hunger och trötthet.

Öppnar sen ytterdörren och voila! Hela huset är fullt med skogsmyror. Sådana där stora, röda. Som jag fruktar mest i världen, har en liten nätt fobi. Minst sagt. Fick PANIK och ringde både maken, grannen och Anticimex samtidigt. Tjejen i den sistnämndas växel hörde inte vad jag sade eftersom jag grät som ett barn. Fick till slut prata med en av deras "gubbar" som lovade att komma på typ tio minuter. Och det gjorde han. Likt en sagans prins stormade han in i mitt hus, plockade fram några flaskor med Dödligt Gift och bad mig gå in till grannen och ta en kaffe, alternativt en whisky. "Sedan, när du ser att min bil är borta väntar du någon timme eller så, och därefter kan du gå in och börja leva som vanligt igen Kerstin".

Jaha. Blev utfodrad hos finaste Maria och blev senare under kvällen följd in i huset av hennes man. Hittade X antal lik men - thank God - inga levande myror. Det visade sig att de tagit sig in i källaren, och dit ned har jag ännu inte vågat mig. Har därför inte tvättat på hela veckan (vi har tvättstugan därnere och myrorna hade kommit via det rummet). Finns absolut inga rena kläder. Shoppar hellre nytt än går ned till myrjävlarna.

Natten till tisdagen låg jag vaken till två. Stirrade i taket, fantiserade om aggressiva jättemyror samt tände lampan x flera för att kontrollera att de inte samlade ihop sig för ett gemensamt anfall. Som tur är lämnade min Anticimexprins två flaskor med gift, så jag har (host host) sprayat en del här hemma. Och lite ute. Host igen. Antar att vi kommer drabbas av kronisk lungsjukdom allihop här hemma, men whatever. Myrorna är döda iallafall.

P.S Jag använder fortfarande skor inomhus. Säkrast så.

Midsommar is finito

Hektisk helg som vanligt. Midsommarfirande, mormorochmorfarbesök, arbete för somliga, fotbollsträning (både Arvid och Nils har börjat och de tycker det är superkul), lek med kompisar för både A och N...time flies. Midsommarafton blev ju kalasfin, jätteroligt för alla som var lediga. Nästa år tänker jag också vara ledig, bestämde mig för det häromdagen när jag längtade ihjäl mig "hem" till västkusten. Då blir det firande i sommarstugan, havsluft, krabbfiske och dans kring midsommarstången. Det har jag lovat mig själv! I år blev det däremot sjukhusventilation (host), små bebisar och jobb. Inte fel det heller. Tycker det är väldigt roligt på jobbet. Roligt men riktigt tufft att vara ny.

Hårfärger

L har fått ganska mycket hår. Det syns inte på bilden (såklart, eftersom jag som vanligt tryckt ned en hatt/mössa/annan huvudbonad på hennes lilla skalle), men hårfärgen drar åt rött. Plus att det är lockigt. Vi har alltså lyckats få tre barn med helt olika färg på håret. Rättfärgat (sorry Arvid), linblont och nu...rött? B undrar nog om han verkligen är far till dem alla tre. Hähähä.

I väntan på semester...

Blir jobb hela midsommarhelgen. Känns helt ok, jag har varit förberedd länge. Något som däremot inte känns okey är att jag och B som vanligt inte får någon gemensam semester överhuvudtaget. Knappt var för sig heller förresten. Sommaren är inte vår grej, verkar det som. :( Får istället hoppas vi kan komma iväg under vintern. Planer finns, får se om allt klaffar. Håller tummarna!!

Spindelapan

Himmel sicken stressig dag detta blev. Puh.

Arvid ritade en teckning förut, som han stolt visade upp för mig. Tänk er en gubbe med långt, mörkt hår och ett förvridet leende.

Jag: Åh vilken fin Arvid, det är väl mamma va?

A: Nä, det är ju en spindelapa. Ser du inte det?

Prenumerationer och umgänge

Jag har slutat prenumerera på diverse "mammatidningar". Upplever att jag bara blir stressad. Jag anser att mammatidningarna (speciellt en av dem...) förmedlar en lite skev bild av hur det är att vara småbarnsmorsa. Helst skall man laga avancerade middagar (som givetvis är ekologiska, estetiskt tilltalande, välsmakande och näringsrika) samtidigt som man vandrar runt i sitt trendiga, minimalistiskt inredda hem i höga, dyra klackar. Barnen leker snällt på golvet iklädda det senaste barnmodet. Tidningarna verkar dessutom ta för givet att man arbetar på kontor. Typ som...inredare eller marknadsassistent eller kommunikatör. Att kunna arbeta hemifrån talas det mycket om. Käka luncher på stan. Flexa hem tidigare. Sånt som är en omöjlighet i min och många andras värld. Man skall fixa superhäftigt lördagsgodis (det duger inte med en ask Zoo), ordna temakalas och åka till fjällen veckan efter man kommit hem från Gran Canaria.

Blir så innerligt trött när jag läser de där magasinen. Det känns ofta som om de riktar sig mot någon slags supermamma, en fantasifigur. Artiklarna försöker vara peppande och stödjande samtidigt som de visar bilder av superstylade, glammiga kändismorsor. Själv sitter man där i sina ledsna foppatofflor med snabbmakaroner i magen och känner sig världens sämsta.

Nåväl. Jag har slutat prenumerera eftersom jag blir stressad. Småbarnsåren är svintuffa, kanske lite extra tuffa när man som vi har tre barn tätt. Med en man som arbetar borta, ett hus att hålla ordning på samt ett skiftjobb att sköta finns det inte så mycket tid till att laga fancy middagar, dricka drinkar med tjejerna på after worken eller leta konstiga inredningsprylar på loppis.

Jag älskar att mina vänner tänker precis som jag. Att det skall vara enkelt. Lätt att umgås. Jag har ett stort behov av att träffa mina kompisar, de betyder mycket. Kanske lite extra mycket eftersom min egen familj bor en bra bit bort. Vi ses ofta, jag och mina kamrater. Och alltid under enkla former. Inget tjafs, liksom. Vi grillar, träffas och fikar, går till lekparken, sitter hemma och tjatar. Vi tar det enkelt. Lite varm korv till ungarna, gott att dricka till oss vuxna, en köttbit. Ingen jag känner är direkt fin i kanten (sorry folks). Snarare tvärtom hehe. Aldrig att jag behövt känna ångest över att jag inte bakat inför en fikadejt. Det duger gott med ett paket mariekex, eller Findus frysta bullar. Barnen leker och har roligt, vi föräldrar får prata "vuxensnack" och blir dessutom lite avlastade när våra barn röjer runt och liksom glömmer att gnälla, bråka och grina.

Jag har på senaste tiden mer och mer insett hur viktigt det är för mig att ha dessa fina människor nära. Jag hade inte klarat mig utan dem. Vi firar olika högtider ihop, vi reser bort tillsammans, vi delar både vardag och helg. Älskar våra små konstiga utflykter, de få gånger vi komer iväg på fest eller kanske får gå på stan utan barn. Lekparksträffar, grillkvällar eller bara ett uppiggande telefonsamtal. Många av kompisarna har barn i samma ålder som våra barn, vilket gör att kidsen har många, många vänner. Ibland är det svårt att få ihop det, med många barn, oregelbundna arbetstider eller helt enkelt ingen ork. Men ofta lyckas vi. Om så bara för en fika. Och det piggar upp nåt ofantligt.

Och någon gång skall det väl bli tid för trerätters middag. Kanske nyår 2014? En sak är säker, utan kompisarna hade jag haft oändligt mycket tråkigare, varit oändligt mycket mer ledsen, trött och arg. Jag tycker jag växer litegrann varje gång vi umgås. <3 (möjligtvis också på bredden...även Mariekex sätter sina spår)

Examen!

Sommaravslutning på dagis idag. För ovanlighetens skull kunde B vara med och inte jag. Allt hade tydligen gått bra, "pappa!!" hade Linnea utbrast mitt i skönsången när hon fick syn på sin far bland alla föräldrar (B lärde förresten Linnea göra "high five" för några veckor sedan...mycket användbart, INTE).

Nåväl. Här promenerar Linnet gatan fram med förskolans nyinköpta lära-gå-vagn. Se vilka bestämda steg.

Hur det gick idag? Jo tack, jag överlevde. Sprang ut ur sjukhuset strax innan elva (vi slutar tio) med med andan  halsen och mötte upp min samåkningspolare Anna, som även hon precis hade kommit ifrån. Ujujuj vilken kväll. Enough said. Provtagningar, sondsättning, amningshjälp, dokumentation...gaaah.

Tisdagen den 19/6

Spännande dag idag, lite för spännande hoho. *ansträngt skratt* Börjar gå själv idag efter sex veckors inskolning. Sitter och väntar på att samåka med Kär Vän till arbetet. Bra att åka med någon annan, då glömmer man att fundera på hur kvällen kommer gå.

Majbilder

A visar Linnet hur man samlar fotbollskort.

Hemma hos Linn.

Rak i ryggen som en fura :)

Kommer inte på någon rubrik

Hej och hå, sparsamt med blogginlägg härinne. Jobbar, träffar vänner (senast invaderade vi Linns mansion, blev lek, soppa och pannkakor och kvarglömda små gympaskor i storlek 18),  dricker vin och grillar med kompisar, träffar kusinen min, jobbar lite till, går på sexårskalas...time flies.

Faktum är att jag inte har något speciellt att skriva. Dagarna rullar liksom på, nytta blandas med nöje. Och uj uj vad tråkig bloggen är. Men det är ju semestertider. :)

No more kräk?

Förstår att ni nästan avlider av nyfikenhet över hur det gick med vårt kräkande. Och jorå, denna helgen gick i spyornas tecken. Alla utom jag blev sjuka. Själv har jag jobbat fredag till tisdag och inte hunnit tänka på så mycket annat än navelkatetrar, droppräkning, amning och nålsättningar. När jag kom hem vid halv elva i lördagskväll låg B på soffan i fosterställning och kved. Magsjuka (?) och 39-gradersfeber, samt ensam hela eftermiddagen/kvällen med tre ungar. Sånt tär på krafterna. "Du skulle ringt!" fick jag fram, men nädå. "Det gick bra..." svarade Den Ynklige med liten röst.

Nåväl, nu är alla (ta i trä) friska sedan ett par dagar tillbaka. Och idag är jag LEDIG. Fördelen med att jobba mycket är att man uppskattar sin ledighet otroligt mycket. Jag skall verkligen försöka njuta. Huvudet känns proppfullt av kunskap, fakta och information. Snart är det dags att avsluta brevidgången och börja arbeta själv. Som neonatalsköterska. Wow!! Jag är fullkomligt vettskrämd, livrädd och supernervös.

Anyway; ledig onsdag!! Vi skall börja med att åka till A och äta jordgubbstårta. Sämre kan man ha't.

Kludd

Fisk och mos är göttigt. Så här blir det när L äter själv. 70% på golvet/stolen/håret/kläderna, resten i munnen. Bild tagen för ett par veckor sen.

Kräkigt

Magsjuka här hemma?? Jojomen, skulle väl tro det. Sista (?) spyan kom vid två i natt. Nu blir det tvätt av lakan, handdukar och pyjamaser. Fy vad drygt. :(