Bloggen om en trebarnsmammas fabulösa vardag - läs och njut. Jag lever ett högst ordinärt och vanligt svenssonliv, dock med en skimrande guldkant. Åtminstone om ni frågar mig. Är en flitig bloggerska sedan 2007. Älskar min familj och mina vänner. Gift sedan 2010. Hus- och kattägare. Ytterst otränad och en smula sockerberoende. Gillar att skriva, att läsa, att resa och att shoppa.

fredag 7 december 2012

Grattis och tack

Skickar en liten hälsning till min fina vän Therese som skall bli trebarnsmor. Detta kommer du fixa galant min vän, är så himla glad för er skull. <3

Och så ett litet TACK för alla fina kommentarer. De värmer! Bloggen får vila ett tag på grund av att annat prioriteras. Uppskattar verkligen alla snälla ord.

lördag 1 december 2012

Hejdå för ett tag!

Jag har ingen blogglust. Ville bara meddela det. Tar en paus och återkommer eventuellt, kanske inte alls. Veckan som gått har varit jobbig, i onsdags blev vår andra kisse akut sjuk. Samma symtom som Molle. Det hela gick fort. Jag satt på badrumsgolvet med henne i famnen i två timmar tills min granne kom hem och sköt henne. Eftersom hon i princip bara var inomhus blev jag väldigt misstänksam och det visade sig att jag hade haft rätt - vår värmeanläggning nere i tvättstugan har läckt glykol. Fanns ett litet, litet hål på slangen, så litet att det inte larmade. Vilket det skall göra! Känns aningen svettigt att tänka tanken på vad som kunnat hända om ett barn gått ned dit. Vi köpte vårt värmesystem 2009 så det är i princip nytt. Detta skall inte kunna hända, värmegubbarna hade aldrig sett det ske tidigare.

Titti blev nästan sju år. Hon är (var) bara en katt men det spelar liksom ingen roll för det känns hemskt iallafall. Så jäkla onödigt. Att lägga ned henne i kartongen inrullad i en handduk var hemskt. Att höra skotten var ännu värre. Dock var hon då i princip död när grannen (TACK P&M för all hjälp!!!), glykol orsakar hjärnskador och sönderfall av njurarna.

Nu har vi en katt kvar och han har klarat sig. Min stora, tjocka Harry. Världens finaste ragdoll. Väntade nervöst hela torsdagen för att se om han också var körd. Som tur är har han inte druckit nåt. Nu är tvättstugan igenbommad, vi väntar på att få ut Molles livförsäkring av Agria, till veckan kommer gubbarna från värmefirman och lagar dödsfällan.

Hur som helst. Av olika anledningar lägger jag ned ett tag. Har mycket annat att tänka på och livet är lite tungt just nu.

Hej svejs!

torsdag 22 november 2012

Tack!

Tack för alla fina kommentarer, samtal och sms om vår lilla Molle. Han var ju "bara" en katt, men jag kan upplysa om att det är rätt okul att behöva avliva ett djur. Kände mig som en sträng bödel från 1850 ungefär. :( Dessutom var det inte SÅ längesen vi förlorade vår älskade Zimon.

Blä. Borde nog köpa guldfiskar istället. Alternativt en vandrande pinne. B är sugen på hund. Själv är jag sugen på lussekatter så vi är inte på samma nivå.

onsdag 21 november 2012

Tacksam

Trots att det suger att vakna alldeles för tidigt (går liksom emot ALLA instinkter att vakna före barnen när man är småbarnsförälder...) är det rätt najs att kunna stiga upp i tystnad, göra morgonkaffe och sätta sig vid datorn/TV:n en stund. Det är alldeles mörkt ute och jag måste kväva en impuls att börja julpynta. Extra plus i kanten är när man hittar ett paket grädde i kylen (hatar svart kaffe och mjölken är slut).

Sådana här morgnar brukar jag alltid känna enorm tacksamhet. Tacksamhet över det jag fått. Jag är tacksam över min familj och mina barn. Tacksam över att jag hittat en bra man, tacksam över att alla familjemedlemmar är friska (ta i trääää, skriker hypokondrikern inuti mig). Jag är tacksam över mina vänner och bekanta, tacksam över att kunna umgås med dem ofta, ofta. Skulle inte klara mig utan dem. Är så glad att de vill vara en del av mitt liv, dela vardagen med mig, energiboosta mig när jag behöver, planera olika aktiviteter, resor och andra konstigheter ihop. Jag skulle aldrig kunna lämna er (utom om jag blir ofrivilligt mördad eller så). Jag är tacksam över fina kollegor (både nya och gamla), att jag trivs här i vår ände av Sverige, att vi just nu i denna stund har det BRA.
Jag står där i köket och känner all denna tacksamhet, samtidigt som jag försöker öppna en kökslåda för att plocka ut en tesked. Plötsligt märker jag att lådj-veln inte går att öppna och all tacksamhet liksom blåser bort för att ersättas av mitt vanliga vansinne-när-saker-inte-fungerar-humör. Vrål. Kommer plötsligt ihåg att jag låst fast lådan för att hindra Linnea att plocka ut knivar och sånt. Avlägsnar spärren, plockar ut min tesked och känner att det nog behövs lite kaffe. Så kan jag fortsätta vara tacksam sen.

Rent hus etc.

Åh att få komma hem till ett nystädat, väldoftande hem. Inga leksaker på golvet, kuddarna prydligt uppradade i soffan, en doft av rengöringsmedel. Lyx. Sånt gör mig glad nu för tiden. Kraven har i sanning förändrats.

Gick upp strax efter fem och kom hem strax innan fem. Kände mig som en urvriden trasa när jag körde från dagis. Linnet är på sitt allra sämsta, allra tröttaste humör. Kanske inte så konstigt. I vanliga fall sover hon från 19:30 till åtta på morgonen. Om inte längre. Hon såg rätt chockad ut när jag väckte henne imorse. I gryningen liksom.

Gnäll, grin, skrik. Borttappade vantar, massor av föräldrar på dagis, packa packa packa. Arvid som vill visa en mystisk liten pärlplatta. Nisse har gjort halsband. Linnea blir arg eftersom kompisen Vidar stjäl hennes napp. Ut till bilen, stuva in alla trehundrafemtiomiljoner ungarna. Och så hem. Linnea vill hålla mitt parkeringskort och skriker högt när hon inte får. Oäääää. Jag höjer stereon litegrann (läs: mycket), de spelar David Guetta. Ingen crappy barnmusik, orkar inte. Linnet diggar med.

Fort hem. Steka liten blodpuddingsskiva, nej vi har ingen mjölk, jo för att jag glömt att handla. Grönsaker? Näää, men lite konserverad majs kanske?! En bulle till efterrätt? Absolut inte. Samtal från Agria, Molle måste obduceras för att vi skall få ut livförsäkringen. Okey, skär upp katten då (grin). Linnea skriker, vill se på Mackapacka på Ipaden. Så tar hon tag i bordskanten, väser "bbaaajjjjs" och plötsligt luktar det inte rengöringsmedel hemma.

Andas.

Ser en klar och tydlig vision av mig själv sittandes i soffan ihop med choklad, Wordfeud och en total tystnad. In a galaxy far, far away, svagt doftandes av rengöringsmedel.

tisdag 20 november 2012

R.I.P Molle

Jaha, så var vi en katt mindre. Usch vad hemskt det är att avliva ett djur. Molles njurvärden var skyhöga och idag när jag fick komma och besöka honom var han om möjligt ännu sämre än igår. Låg i en liten syrgasbur och såg ut att må skit. När han hörde min röst försökte han sätta sig upp fast det gick inte så jättebra. Fick sitta hos honom och hålla honom i famnen när Den Sista Sprutan gavs. Han somnade på en sekund tror jag. Vår fina lilla kisse. Kommer aldrig få veta vad som hände förutom att han fått i sig något väldigt giftigt. Glykol? Bekämpingsmedel? Ingen aning.
 
Ett år blev han vår lille kissemiss. Ett år och fyra kilo tung. Nu ligger hans bror i mitt knä. Vågar inte släppa ut honom. Han är inte den skarpaste kniven i lådan och jag vill helst inte behöva ta bort ännu en katt inom överskådlig framtid.

måndag 19 november 2012

Bullar & Rödvin

Efter jobbet i lördags bjöd B och barnen på kaffe och nybakade bullar. Små, stenhårda bullar täckta med socker. B var en smula missnöjd, själv är jag bara tacksam att han ens mäktar med att baka ihop med tre små vandaler. Bjöd min kollega på bullarna idag. Hon tog ett bett och föreslog sedan vänligt att B kanske glömt jästen?

Efter bullarna lagade jag mat och drack vin. Fy f-n vad gott det är med rödvin ibland. Det gör allt liksom lite roligare.

Lille Katt

Ringde imorse och blev ombedd att komma in med Molle nån gång efter ett. Hade besök som drog ut på tiden under förmiddagen vilket gjorde att jag var sen, stressad och mådde aningen illa efter alltför mycket fikabröd. Vinkade adjö till goda vännen, rafsar ihop nycklar, handväska och försäkringspapper samt stuvar in mina sockerhöga ungar i bilen ihop med ett stycke sjuk katt. Kör rejält mycket fortare än hastighetsbegränsningen tillåter. Kommer fram till djursjukhuset, det är svårt att parkera där men jag lyckas trots att jag är totalt efterbliven vad gäller bilkörning och parkering i synnerhet. Krånglar ut bebis och katt ur Volvon, kommenderar A och N att bära min handväska och bilnycklar. Vi tågar in på led och jag känner mig plötsligt som någon slags Familjen-Annorlunda-morsa.

Vovovovov, skriker Linnea överlyckligt så fort vi kommer in på sjukhuset. Hon pekar och skrattar och vill hälsa NU. Jag försöker hålla fast henne samtidigt som jag anmäler Molle i receptionen. Offret för Linneas intresse, en liten arg jack russel, stirrar misstänksamt på mig och min lilla skara. Ser framför mig hur Linnets små fingrar knipsas av vid roten - snapp!

Tränger oss in det pyttelilla för katter avsedda väntrummet. Där sitter en tjej med en katt i koppel. "Jag har varit här sen elva" säger hon glatt. Känner hur jag liksom dör litegrann inombords - jag trodde att man skulle få tid direkt. Killarna börjar spela nintendo (tack GUD att jag tillät dem ta med den där lilla manicken!), Linnea klättrar på stolar och tjattrar oavbrutet. Katt, vovve, katt, titta häst, mamma, mamma, mammaaaaaa. Själv svettas jag i min vinterjacka. Den är varm och jag är trött på färgen. Känner mig ful. Och som sagt svettig. Molle ligger apatisk i sin bur och rör sig inte. Han rör sig absolut ingenting. Tänker att nu, nu dör han nog. Ser då hur han öppnar ögonen och kikar lite. Nähä, inte död än. Det som däremot dör är barnens Nintendo. Slut på batteri. Häpp.

Så förfluter X antal minuter. Minuter som blir till en timme. Ännu fler minuter. Vi försöker roa oss så gott vi kan i det lilla, lilla rummet. Till slut (efter ungefär 110 år) kommer en sköterska och vi blir visade till ett undersökningsrum. Ett pyttelitet rum. Ännu mindre än det första. Linnea som är trött på att vara still börjar leva rövare. Drar i sladdar, dansar runt, stojar. Veterinären som kommer in såsmåningom pratar litegrann med barnen och börjar därefter undersöka Molle. Arvid frågar om precis ALLT hon gör, och sedan (när han får svar) förklararar han (lite överseende sådär) att på STRÖMSHOLM (Djurakuten, TV 3 kl 19:00) gör man minsann inte alls så. Arvid älskar Djurakuten och är mycket insatt i hur man arbetar där, vilket vår vetrinär inser ganska omgående.
Linnea stojar vidare och blir uppmuntrad av Nils som gillar att någon annan får agera det svarta fåret. Ber honom ta upp något ur min väska som lillasyster kan roa sig med - tyvärr får han tag i ett paket nattbindor (don't ask) som Linnet sprider ut över golvet. Hon hinner också riva sönder ett donationskort (?) och måla lite på väggen med en bläckpenna.

Snart blir det bråttom och Molle håller typ på att dö framför ögonen på mig, mina tre små telningar och alla nattbindorna. "Vi bör nog ta bort honom" förklarar Arvid för veterinären som ser ut att undra hur gammal A egentligen är. Själv känner jag mig ganska vilsen och lite sorgsen. Dropp, nålar och röntgen i rasande fart, sedan skrivs Molle in över natten på djursjukhuset och försvinner iväg som en liten trasa i armarna på djurvårdaren. "Ledsen" säger Linnea och stryker Molles päls innan han bärs iväg. "Ledsen".

Jag kanske inbillar mig, men både vetrinären och djurvårdaren/sjuksköterskan ser lite lättade ut när vår lilla skara tågar ut genom dörren. Nils är sjuk av hunger, Linnea är argsint och vill klappa alla hundar hon ser och Arvid tjatar om hur det funkar på Strömsholm. När jag försöker backa med bilen kommer jag nästan inte ut (eftersom jag parkerade så snett från första början), och tröttheten, stressen och det lilla ledsna i hjärtat får mig att skriksvära en lång ramsa. Barnen tittar skrämt från baksätet, jag får plötsligt loss bilen och två hämtpizzor senare (orka laga mat efter X antal timmar hos djurdoktorn) är vi hemma.

Fy fan vilken skitdag. Nu får vi se om lillkatten överlever natten. Thank God att vi har försäkrat våra djur, för något säger mig att en övernattning på djursjukhuset är dyrare än en natt i sviten på Grand Hotel.

söndag 18 november 2012

Fotboll och sjuk katt

Sovmorgon. Åh-herre-min-je-så-nice. A och N gick upp och väckte lillasyster vid nio. Hon är familjens största sjusovare.

Idag jobbar jag, pojkarna skall iväg på innebandy (de testar på lite olika bollsporter under vintern, till våren startar fotbollen igen...framförallt Arvid är BESATT av fotboll, det är inlägg och straffar och jagvillhariktigabenskydd och "uuu sicket mål" konstant)

För övrigt tror jag vår ena kissemiss är sjuk. Molle bara ligger i ett hörn och varken äter eller dricker. Min favorit Harry verkar dock må bra, elakt nog känner jag min en smula tacksam över det. Harry är en stor ragdollkille på alldeles för många kilon. Han sover brevid mig på nätterna och brukar lägga sitt läskiga lilla ansikte tätt, tätt intill. :)

Veterinären imorgon månntro? Har de öppet idag? Suck. :(

torsdag 15 november 2012

Torsdagspics

 
Jag och Erica har varit i Stockholm på utbildning. Många intressanta föreläsningar om bland annat kylbehandling, ventilation och nutrition. Kändes väldans lyxigt att få komma iväg ett par dagar. Trerätters middag, goda luncher och trevligt sällskap. :) 

Stör mig på att jag inte tog några närbilder på finlandsbåtarna som drog förbi precis utanför. A och N var dock impade ändå.

Linnet är arg och har djävulsdiadem. Så...passande.

På väg till skridskoåkning. L har bråttom.

Kort och gott

Oj vad bloggen uppdateras flitigt. Eller inte. :) Ändå är ni ett antal tappra själar som kikar in. Jag hinner ärligt talat inte med datorn så värst ofta, så bloggen blir förstås lidande. Har ingen direkt skrivlust heller.

Annars då? Jodå, det rullar på som man säger. Barnen mår som det verkar bra. A och N har blivit skridskotokiga, de åker med dagis två gånger per vecka. En fantastisk förmån. Försöker även ta ut dem "på fritiden" och åka (eller va fasen, vem försöker jag lura...Benny åker med dem, själv skolkade jag från skridskolektionerna i skolan).

Linnea mår också bra. Hon är en stor tjej nu. En stor, arg tjej. Jösses sicket temperament. Hon pratar som bara den, har kommit ett par tvåordsmeningar vilket är väldigt kul. "Nisse dum" är ett exempel. ;) Hon är väldigt mammig just nu vilket är lite jobbig. Ingen av de andra har varit såpass "fäst" vid mig. Hon sover bra på nätterna, gillar att "äsa bokk" (=läsa bok) och att dansa med Nils.

Allt rullar således på och jag är tacksam om det får fortsätta så. Hinner inte skriva mer nu. Måste fixa mig i håret. Har inte klippt mig på ett tag, och nackdelen med kort hår är att om det blir för långt ser man ut som en jätteskum golvmopp.

tisdag 6 november 2012

Vecka 45

 
Stor & Liten. Lik fascinerade av Ipaden båda två. 
 
L - ständigt med en kalsong på huvudet.
Liten knatte på väg till skogen häromdagen.

måndag 5 november 2012

Ur barnamun

Arvid: Snart skall du och hälsa på kungen, mamma (jag skall till Stockholm med jobbet).

Jag: Japp, det skall jag (eller inte, men det orkade jag inte nämna)

Nisse: Bajsar kungen?

Jag: Det klart att kungen bajsar, det gör alla människor.

(Här blir det tyst ett tag...man riktigt ser hur kugghjulen snurrar)

Nils: Men...vem torkar honom då??

Hehehe.

söndag 4 november 2012

Fritids?

Apropå jobb låg jag och funderade på en grej inatt. Nästa höst är det ju dags för A att börja skolan - undrar just hur det funkar med fritids då?! Ibland känns det som om "alla andra" föräldrar har kontorstider. Själv har jag som sagt inte det.

Host. Istället skall jag lämna tre barn på två olika ställen och vara på plats på jobbet klockan sju. Förskolan öppnar halv sju. Kan man söka dispens? Kräva att de öppnar 06:15? Någon som har koll (för jag antar att jag inte har sån tur att fritids öppnar...sex eller så).

Suck. Snacka om att oroa sig liiite för långt i förväg.

Smygfotografering och mer jobbtankar

Tomt hus igen. Var är alla?? Igår hade de tydligen storhandlat samt hängt på Leklandet med kompisar. B smygfotade Familjen Annorlunda. Mycket moget. Kan dock inte förneka att jag spänt kommer följa nästa säsong så jag inte missar min lilla familjs första TV-framträdande (hum).
 
Mycket bra jobbhelg förresten. Har känt mig trött och liksom dränerad ett bra tag nu. Kanske inte så konstigt. Började på nya jobbet i maj, kunde ingenting. Hade inte sett någonting. Visst, min vidareutbildning har jag men den är dock bara ord på ett papper. Tar tid att fylla ut den rollen - specialistsjuksköterska inom barnsjukvård. Jag pratar helst inte om att jag är "vubbad". Vill bemästra den praktiska kunskapen först.

Anyway: har alltså gått från noll till 100. Började gå själv i slutet av juni. Nu drygt fyra månader senare tar jag hand om små, små prematurer. Som sjunker i syresättning, har ont i magen, skall ha antibiotika i diverse katetrar. Provtagning, droppräkning, matberäkning. Jag känner mig fortfarande osäker, men känner ändå att jag har växt. Dock inte så konstigt att jag känner mig helt slut. Så mycket kunskap som tryckts in i skallen sedan i maj. Avslutade min mammaledighet lite för tidigt, Linnet fick börja förskolan innan ettårsdagen. Under hennes första halvår mådde jag dessutom ganska dåligt. Såklart den tidiga jobbstarten känns.

Inatt höll jag en liten, liten hand i min. En pytteliten människa som är helt beroende av extra värme, fukt, mediciner och mat för att växa, bli stark och frisk. En tunn liten hand som kramade mitt finger. I den stunden kändes det ganska bra. Jag har ju iallafall inte gått bakåt. I maj var jag ett blankt papper, nu är jag ifylld till viss del. Har höga krav på mig själv och har lätt för att känna mig värdelös och urdålig. Måste försöka känna stolthet att jag vågade. Att jag faktiskt utvecklats.

lördag 3 november 2012

1,2,3...

 
Linnet härmar A&N när de leker gömme. Ställer sig och "räknar" högt mitt på golvet. :)  Låter ungefär "eeeen, taaaa, tuuuuu"... Sedan tar hon bort händerna för ögonen, tjuter högt av glädje och rusar runt lite halvhysteriskt.

Jobbpladder

Vaknade nyss, huset är alldeles tyst. B försöker alltid hitta på något med barnen när jag jobbar natt, mycket tacksamt. Skulle aldrig orka med att bli störd konstant, inte när man har ytterligare en jobbnatt framför sig. Ibland går det dock till överdrift; det känns som om maken inbillar sig att han måste fly fältet från 08 på morgonen till 18 på kvällen. ;)

Å andra sidan är det superviktigt med sömn när man arbetar natt. Funkar inte annars. Min åsikt är att om man hela tiden ruckar på vilan och återhämtningen går man in i väggen till slut. Dessutom har jag en helt annan trötthet i kroppen nu när vi har småbarn. Helst vill jag sova till fyra, idag vaknade jag tyvärr klockan två. Not good.

Hur som helst, helgjobb suger faktiskt litegrann. :) Å andra sidan lockar inte 08-17, måndag till fredag. Om jag någon gång får ett "dagjobb" tänker jag inte arbeta heltid, absolut inte. Den otimala arbetstiden finns kanske inte.

Vart vill jag komma med detta inlägget månntro? Tja, ingenstans tror jag. Låter nog som en arbetsovillig jävel som helst ligger på soffan. :)

lördag 27 oktober 2012

Spöken?

Happy Halloween, eller hur man nu säger. :) För det är väl idag? Facebook svämmar över av diverse pumpbilder, spökparad i stan och äckligt mycket folk överallt (löning plus högtid = en miljon människor).

Har inte så mycket att säga, vi har haft en jättebra dag ihop med vänner, folk och fä.
 
Åkte bil med värsta skumma killen idag.

 
Den stora pumpan ser åtminstone lite läskig ut. Den minsta...en aning hyserisk.

torsdag 25 oktober 2012

Fina fredag

Vaknar med en varm känsla i magen. Kan inte bero på inomhustemperaturen; A har stulit mitt täcke. Kan heller inte bero på att jag har sovmorgon (det har jag inte, och i skrivande stund börjar jag få ruskigt brådis).

Känner mig helt enkelt ganska nöjd med att det är fredag. Dessutom skall jag på utbildning idag och det känns riktigt roligt. Bara det att få börja 08:30 istället för 07...jej! :) Från och med nästa vecka går jag ned i tid. Skall jobba 70%. Hoppas det blir lagom.

tisdag 23 oktober 2012

Mitt i veckan

Ibland är det bra med oregelbundna arbetstider. Känns skönt att vara ledig sådär mitt i veckan. Igår kom T och barnen hit. Härligt. :) Man behöver definitivt solglimtar i denna gråkalla, regniga vardag.

För övrigt funderar jag på att byta bloggadress. Egentligen borde man väl lösenordsskydda men jag kan tycka det är roligt när okända människor också tittar in. Det är lättare att skriva när man inte riktigt vet vilka som läser! Synd att man inte kunde utesluta vissa bestämda IP-adresser hähä.

Vi får se. Om man känner något sorts knepigt agg gentemot mig behöver man (som sagt) inte läsa. Vill man inte ha med mig i sitt övriga liv fattar jag inte varför man envisas med att läsa bloggen.

Liten blir stor

Linnea pratar mer och mer vilket är väldigt roligt. Vissa ord förstår nog bara vi i familjen, andra är väldigt tydliga.

Mamma, pappa, Nisse, "Avvi", häst, katt, vovov, muuuu (=kossa), äääää (=får), neeeeej (har tyvärr blivit ett favoritord...), bil, pippi, titta där, näsa, bajs, rumpa, grävskopa ("ävbuppa") och blomma är bara några ord i hennes repertoar. Hon säger namnen på flera av dagisfröknarna och några av kompisarna på förskolan. Hon förstår det mesta vi säger, till exempel om vi ber henne hämta skorna, gå in i badrummet för att borsta tänderna och sånt där. Hennes nyaste grej är att vandra runt med händerna för ögonen. Det har hon sett A och N göra när de leker gömme. Häromdagen gick hon in i väggen eftersom hon inte såg någonting.

För övrigt har hon ett jädra humör, älskar gossedjur och att lyssna på musik ihop med Nils. :)

Hon är en fantastisk liten människa, även när hon ställer till scener i affären eller ritar på vardagsrumsgolvet (har alltid haft pennor framme tidigare, A och N har aldrig målat på golv...det har dock L lyckats med typ tre gånger). Vi är så tacksamma över att just hon kom till oss den där dagen i maj. Käraste lilla Linnet.

lördag 20 oktober 2012

Skilsmässa, bio och nattarbete

Jag har gått upp efter nattjobb, blev bara ungefär två timmars sömn vilket ju är lite...snålt. :) Huvudet känns som om det körts tio varv i tvättmaskinen. Dessutom har min planering kommande veckan fallerat totalt eftersom jag vandrat runt och inbillat mig att det är vecka 43 nu. Så är icke fallet. Verkligen ett i-landsproblem men det ställer till rätt mycket röra i planeringen. Nåväl, två nätter av två är avklarade. Well done.
Igår sov jag hela dagen. B och Linnet var iväg på ärenden. De åkte till det lokala köpcentrat där L fick springa fritt (oh lord). Sedan fikade de. I cafeet satt ett gäng andra föräldrar, mestadels pappor, och en av dem frågade B om han "också var skild". Nä, svarade B. Tydligen var det ett litet gäng med skilsmässopappor som samlades och fikade med jämna mellanrum. Vad bra sade jag, då vet du vart du kan vända sig om det skiter sig mellan oss höhö. Sedan skrattade jag rått. B skrattade inte alls, han såg mest rädd ut.
A och N var på bio med Susanne. Hon ringde i torsdagskväll och kollade om de hade lust att gå med. Sådant gör mig så himla glad i hjärtat att jag inte vet var jag skall ta vägen. En vuxen människa som har massor på agendan men som trots det VILL umgås med mina barn och som aktivt ringer och bokar in något kul. Himmel. När jag kom hem i fredagsmorse vid åtta mötte Arvid mig i dörren. Liten och smal med spindelmannenkalsonger (fy fan vad jag hatar den gubben, men så länge han håller sig på kalsongerna är det väl ok). Håret stod rätt ut och ögonen var uppspärrade. "Jag är så UPPSPELT mamma, jag skall på bio med Susanne...jag och Nils, själva!!". De såg Modig. Och de tog till och med på sig 3D-glasögonen.

<3
Hur som haver, fick sova gott ensam hemma heeela dagen till fyra. Sen kom barnen hem med S och vi käkade mat. Anna och barnen kom också en stund. Och därefter åkte jag till bebisarna. En väldigt fin fredag.

tisdag 16 oktober 2012

Onsdagsbestyr

Så, då kör vi väl en lite snällare approach i bloggen igen. Tråkigt när folk skriver dumma kommentarer, speciellt när man vet vem (vilka) det är...

Nåväl, jag har inte tid att blogga eftersom de ringt från jobbet och vill att jag kommer in tidigare. Planerar att dricka upp mitt kaffe, stuva in X antal små kiddos i bilen och därefter raca iväg till förskolan.

Hoppas ni får en trevlig dag. <3

måndag 15 oktober 2012

"Anonym"

Till "Anonym":

Innan du postar elaka kommentarer kan det vara bra att dubbelchecka stavningen. Det elaka når liksom inte riktigt fram när var och vartannat ord är felstavat. Jag tror faktiskt att jag vet vem du är; och att du bara ORKAR fortsätta läsa mina bloggar fascinerar mig rejält. Att du (ni..) liksom (när ni umgås) sitter och diskuterar min blogg. Har ni inget annat för er? Är er så kallade vänskap så tragisk och tom att ni inte har något annat att prata om?

(Nu var jag stygg, men detta är min blogg och när folk lämnar dumma kommentarer har jag min fulla rätt att vara dum tillbaka. Tycker det är fascinerande att vissa personer envisas med att aktivt skriva in den här adressen, aktivt klicka på enter och sedan aktivt läsa mina inlägg TROTS att de uppenbarligen stör ihjäl sig på mig och min familj. Jag har ingen aning om vad jag gjort för fel, antar att ni är avundsjuka. Om så är fallet gör det faktiskt ont i hjärtat eftersom jag och Benny inte direkt fått något gratis. Vi jobbar, pluggar, kämpar, pusslar. Vi har inte surfat fram på en räkmacka. Och ärligt talat, är vi värda all er dåliga energi? En skäggig rörmokare och en halvsleten trebarnsmorsa som sliter inom Landstinget? Glammigt värre... Gör mig en tjänst och välj en annan blogg att läsa. Det finns så himla många.)

lördag 13 oktober 2012

Helg eller inte

Helgjobb. Finns inte så mycket mer att säga. Jag ogillar helgjobb samtidigt som jag tycker det är nice med det (ibland) lite lugnare tempot. Mindre folk i korridorerna, lättare att få parkering (hoho) och så vidare. Nu skall det bli nice med lördag iallafall.

Känner mig för övrigt väldigt positiv just nu. Vill bara nämna det eftersom jag oftast gnäller och är allmänt trist. Händer mycket kul framöver - vi har roligheter planerade, jag har fina vänner som jag älskar att spendera tid ihop med, barnen är goa och sådär. Dessutom är det (trots arbete) lördag. :)


onsdag 10 oktober 2012

Vänner

Dit "Isse" går, går Linnea. Hon är hans evigt trogna (?) lilla följeslagare. Kort taget häromdagen.

I eftermiddag har grabbarna varit hos kompisar som vanligt, nu räknar jag ned till en barnfri kväll i soffan. Kommer antagligen somna och missa alla braiga TV-program.

Angående dagistider...

Zara! Svarar här stället, har lite brådis. :) Hoppas du läser detta. Vår förskola öppnar klockan 06:30. Dock börjar jag inte förrän 07 på mitt jobb, annars hade jag aldrig hunnit. Nu hinner jag precis (fast det är faen nätt och jämnt...). Att ha kidsen på samma ställe är en förutsättning för att detta skall fungera; hur det blir när Arvid börjar skolan orkar jag inte tänka på. :)  

Vet ej hur andra människor gör som börjar tidigt. Kanske är det någon annan som lämnar isåfall?? Möjligtvis öppnar dagis tidigare...vet att man kan söka dispens i vissa kommuner. Ibland känner jag ett vanligt, hederligt åtta-till-fem-jobb inte vore fel... ;)

tisdag 9 oktober 2012

Arla morgonstund

Idag har jag planerat såpass väl att jag sitter här påklädd och sminkad kl 05:30. Väskan är packad, kaffe har jag i glaset och snart skall jag starta bilen. Ett av tre barn är påklätt och redo för dagis. De två andra sover.

Sådana här tidiga, stressiga morgnar är rätt pissiga faktiskt. Krävs minutiös planering helt klart. Linnea kommer smälla av när jag traskar in och skriker godmorgon; hon gillar sovmorgnar. Kl 06:20 måste vi vara på plats på dagis och då håller vi tummarna att barnens fröknar inte försovit sig...eftersom jag i princip kommer kasta in kidsen och sedan köra racer till jobbet för att börja min dag där kl 07:00.

Gäsp.

Dricker kaffe och försöker andas. Snart väntar gråt och skrik och tandagnisslan. Önskar det fanns möjlighet att börja...halv åtta, men så är icke fallet.

måndag 8 oktober 2012

Den döda älgen

Idag gick jag, Linnet, Nisse, Arvid och grannen Martin ned till bondgården. En nätt liten promenad som tar typ en minut (tio-femton om man har med Linnea).

Planen var att klappa hästar, kolla in traktorerna och grävskoporna (L kan säga grävskopa nu tack vare grannarnas alla fordon) och helt enkelt fördriva tiden en smula. Vandrade således ned till gården och fick syn på en liten grävskopa som stod halvvägs inne i ett jättestort garage. Det såg ut som om den höll på att köra in i garaget/ladan för att parkera. Martin hann fram först och jag såg då hur han liksom tvärstannar och tappar hakan. Kommer själv fram och ser hur det i grävskopan hänger en fet, jädra ÄLG. Upp och ned. Nedanför står typ tre 20-åriga killar som håller på att stycka den i grävskopan upphängda älgen. Typ såga av den benen.

Iiii. Barnen bara gapade och själv gjorde jag väl detsamma. Har man endast sett levande älgar några få gånger i sitt 31-åriga liv känns det lite väl magstarkt att bli ögonvittne till när de styckar en. A och M pep iväg rätt kvickt men Nils och jag stod kvar en stund. "Du fattar att den är död va, den känner ingenting!" sade jag till Nils. Förklarade för 20-åringarna att vi egentligen hade kommit för att se på traktorerna, "så detta var ju lite oväntat höhö" fick jag fram (=pinsamma tanten).

Försökta samtala lite psykologiskt med Nisse när vi traskade hem igen. Antagligen helt i onödan eftersom han verkade totalt oberörd. "Jag älskar döda älgar, mamma" var hans enda kommentar. Jaha, där ser man. Märks att barnet i fråga växt upp på landet.

Note to self: Inga mer promenader ned till bondgården förrän den häringa älgjakten är slut. Den pågår en vecka va? Jag orkar inte med fler älgtrauman.

Backa in i träd och röda rosor

Förra veckan råkade jag backa in vår bil i ett träd här utanför. Hade lite bråttom, Linnea grinade och de två andra tjatade. Följden blev att jag inte såg mig för och möjligtvis trampade lite för hårt på backen. Host.

Tyvärr brukar jag ha otur med bilar till och från. Nu var det dock längesen, faktum är att det är många år sedan jag förstörde nåt fordon. Den gången körde jag av vägen vid två tillfällen samma vecka och hamnade i diket båda gångerna. Nu verkar det dock vara dags igen. Först backade jag som sagt på trädet, och två dagar senare råkade jag fastna med samma bil ovanpå en stor gatsten. Som tur är var B på väg hem från jobbet och kunde komma och ta loss bilen (som stod "parkerad" tvärs över en trottoar där man absolut INTE fick stå vilket två elaka farbröder argt påpekade för mig).

Hur som haver. De där incidenterna gjorde mig lite upprörd. Inte kul när man lyckas paja bilen två gånger samma vecka. B hade egentligen all rätt att bli en smula irriterad, speciellt eftersom jag (när jag fastnat på stenen) ringde honom och skrek att han var dum i huvudet och att det minsann var HANS fel att jag fastnat.
Min käre man känner dock mig väldigt väl efter snart nio år ihop. Dessutom är han världens snällaste. "Lämna bilen och gå in och jobba så fixar vi det" var hans enda kommentar. Samma kväll kom det blombud till jobbet. Från maken såklart. Tre mörkröda, stora rosor med en massa grönt. Blev så himla glad att jag nästan fällde en liten tår.

 
P.S När jag ringde och skrek i luren hade B:s arbetskamrat bara nickat förnumstigt och sagt att "jaha, det var ju några år sedan hon sabbade bilen sist, antar att det bara var en tidsfråga..har du en domkraft eller?".

onsdag 3 oktober 2012

Alldeles grå

Idag känner jag mig som en grå fläck, alldeles tom på energi. Jepp, så är det. Ni får ursäkta mina deppiga inlägg men så här är det just nu. Tungt och ledset på jobbet och sådär.

Känns åtminstone positivt att det regnar!! Markerna måste vara helt uttorkade efter denna varma, heta sommar.

Höhöhöh.

Besegrad till slut

Jag har aldrig någonsin köpt nåt åt barnen för att få tyst på dem. Aldrig. Med andra ord har de har aldrig fått något för att hålla klaffen. Kanske eftersom de sällan eller aldrig bråkar när vi handlar. De är så vana vid att åka och storhandla med mig att de faktiskt sköter sig för det mesta. När Nisse var nyfödd hade jag honom först i babyskyddet, sedan satt han i kundvagnssitsen. Arvid satt i vagnen. Sedan handlade vi. Blev det skrik tog jag fram nappen. Nu är de stora och väldigt vana vid att hänga med precis överallt. Tandläkaren, Ica, banken... Drog en gräns vid gynekologen, det besöket bokades in då B var hemma. Man vill ju inte ge dem mardrömmar eller men för livet.
Visst tjatar de ibland och visst händer det att jag köper saker åt dem när vi handlar (nån DVD-film, kanske lite såpbubblor, tuggummin...), men det har aldrig hänt att jag låtit dem få något för att hålla tyst. Aldrig! Det har liksom inte behövts.

Igår blev jag besegrad. Av en ettåring med vild och farlig blick. Linnea fick tag på en liten mjukiskossa, eller rättare sagt: jag plockade ned den från hyllan och gav den till henne. Eftersom jag tänkte att den skulle hålla henne sysselsatt medan jag handlade. Sedan hade jag planerat att lägga tillbaka kon. Detta har alltid funkat med hennes bröder. De har på sin höjd protesterat litegrann när leksaken i fråga åkt tillbaka på hyllan.

När jag försökte ta kon gav Linnet upp ett avgrundsvrål. Skrek rätt ut, pekade och vrålade "muuuuuuu", tårarna sprutade. Försökte trycka in nappen men den slängde hon på golvet och vrålade återigen "mmmmmuuuuuuu". Shit tänkte jag och gav tillbaka kon. Hade lite bråttom och tänkte som så att jaja, kan ju lägga tillbaka den sedan.
Ha! In your dreams!! Under hela vår lilla tur på Ica höll Linnea ett krampaktigt tag i sin ko. Inte ens en gratisbanan kunde få henne att släppa taget. Hon åt bananen med kossan tryckt mot ansiktet. Vid kassan gjorde jag ett sista, halvhjärtat försök att ge kon till kassören, men då skrek hon så halva Maxi vände sig om. Priset för kon var 30 spänn, och vid detta laget var den helt täckt av Linneatårar och banan. Så jag gav upp. Arvid och Nils accepterade moget att Linnea fick ett gossedjur och de blev utan. De förstod (möjligtvis blev de skrämda när de såg hennes vansinniga blick och viftande små nävar).

Nu ligger kon i Linneas lilla sulky. Det ser ut som om den tittar på mig och hånler.

tisdag 2 oktober 2012

Dags för julklappar?

Jag har förresten redan börjat fundera på julklappar åt barnen. Säger som jag gör varenda höst: i år SKA jag vara ute i god tid med julklapparna (är helt säker på att alltihop kommer fallera som vanligt..antagligen lär jag rusa runt i panik dagen innan julafton, precis som det brukar vara).

Jag har så smått börjat lägga märke till att det är dyrt med tre barn. Det märktes inte i början, då gick det bara åt lite blöjor. Ammar man kostar inte maten nåt, och kostnaden för eventuella bebiskläder tänkte jag inte på. Nu däremot, när vi har tre dagisungar hemma har jag noterat hur utgifterna ökar. Gummistövlar åt tre barn, vinterskor, overaller, mössor, vantar...puh. Hösten är en dyr årstid. :) Jag köper hellre lite dyrare grejor som håller, hatar när skor och kläder går sönder efter typ en användning.

Och som sagt - julklapparna. Vad ger man åt en ettåring? Hon älskar att klä ut sig, fast i och med att hon verkar fullt nöjd med att gå omkring iförd ett par av grabbarnas kalsonger nedtryckta på huvudet känns det en smula...överkurs att köpa riktiga maskeradkläder. En docka kanske? Hon älskar mjukdjur och verkar intresserad av dockor (med "intresserad" menar jag att hon bär omkring dem i benet eller trycker ned dem i sin sulky, lite hårdhänt sådär).
Vad A och N skall få är ännu ovisst. TV-spel? Kläder? Varsitt marsvin (hohoho)? Jag hatar att snåla när det gäller julklappar, själv fick jag sällan eller aldrig saker "bara sådär", men på födelsedagen och julafton fick man rejält med paket. Älskar dessutom att både ge och få presenter. Nu menar jag inte att vi köper julklappar åt barnen för typ tjugotusen, men det förstår ni säkert. ;)

Jag och maken köper alltid presenter åt varandra. Vi säger alltid att vi skall ge "nåt litet", fast så blir det aldrig. Blir oftast mycket dyrare än vad vi sagt från början. I år önskar jag mig en finsk lapphund (ain't gonna happen, funkar inte med hund här hemma men önska kan man alltid), fotmassage varje dag i tre år samt barnvakt över en helg.

Time for Gunilla

Vi har haft en toppendag hos T och barnen (om du läser detta: skorna låg hemma, hehe). <3 Väl hemma gick grabbarna ut och fortsatte leka med ett par kompisar i närheten. Jag och L lagade mat (läs: värmde rester från helgen) och nu skall jag strax lägga henne. Ikväll är det ju Fruarna på TV, aj löv it. Speciellt älskar jag Gunilla P, hon är så enormt läskigt sjuk. Iii.

måndag 1 oktober 2012

Provar på...

..livet som fembarnsföräldrar. Jodå, det funkar. ;) Iallafall i tre timmar åt gången.

söndag 30 september 2012

Lek

Fick jättefint bemötande från min chef angående att gå ned i tid...sååå skönt. Hade lite ångest över det faktum att jag vill minska min arbetstid men nu känns allt BRA! Har för övrigt varit en fin helg, A och N har lekt med kompisar och idag kommer X antal småglin hit för fortsatt umgänge. Blir dock B:s huvudvärk eftersom jag jobbar.

Bloggen är verkligen urtrist just nu. Ni får ursäkta.

torsdag 27 september 2012

Babbel & bajs

"Nisseeeee, Nisseeeee, Nisse" hör man just nu här hemma rätt ofta. Det, eller "Avviiiiiid". Linnet ropar på sina bröder. Hon härmar det vi säger och har sina egna ord och uttryck.

Puppi = pippifågel.

Vovvov = hund. Åh, Linnea älskar hundar. Häromdagen träffade vi en mops som hette Sixten i djuraffären. Linnea stalkade Sixten hela besöket.

Bapp = napp.

Katt = katt.

Näll = snäll.

För övrigt har det kommit rätt många ord på sistone. Hon verkar förstå det mesta vi säger. Sedan ett tag tillbaka säger hon till precis innan hon bajsar. Kul för er att veta va? Skriv gärna upp detta någonstans. Visserligen händer det ju inte varje gång, men väldigt ofta. Hon brukar klappa sig på rumpan och säga "bassss", därefter antar hon en plågad min och fem minuter senare måste man byta blöjan från helvetet.

onsdag 26 september 2012

Torsdagsfoton

 
Tre av sex. Rottneros med Linn&Co. Har aldrig varit där förut men det blir garanterat en repris. Så himla barnvänligt.

 
Man blir trött av att åka på utflykt.

 
Linnet och okänd pojke på Lillerudsdagarna. En trevlig och smått hysterisk dag med familjen L. Massor av folk, massor av getingar, massor av kor.

120927

Just nu består livet av en enda lång väntan. Flytt eller ej? Ovissheten om vad som är bäst gnager mig. Är dock oerhört tacksam över att vi inte har bråttom. Sitter ju inte i sjön eller så. En granne talade om ödet - det blir vad det blir. Försöker istället att njuta av vårt välstädade och välorganiserade hem hehe. Aldrig har väl vår 70 kvm stora källare varit såhär clean. :) Vi har rensat och kastat, slängt och gett bort.

Time will tell. Vi trivs väldigt bra här där vi bor...fast vi längtar bort. Så kluvet.

Oavsett vad det blir hoppas jag på en lugn höst. Mindre jobb, mer tid för familjen. Hade planer på att resa, men blir det flytt hinns inte detta med. Måste försöka varva ned och ta en dag i taget. Inte så lätt när livet gått i 130km/h de senaste åren. Har en ständig oro i kroppen, önskar att jag visste hur man får bort den. Oroar mig för precis allt, istället för att göra det enda rätta: njuta av dagen och av det vi åstadkommit.

söndag 23 september 2012

Gråt på jobbet

Hej och hå vilken helg. Ställde upp och bytte tur i torsdags vilket gjorde att jag fick jobba natt. Sov knappt två timmar och därefter fullt ös hela fredagen. Vaknade kl 07 på lördagmorgon av att en kollega ringde och undrade lite försynt var jag höll hus någonstans.

Kaos. I och med att jag känner mig en smula...överbelastad just nu blev det lite för mycket. Hade massor inplanerat hela lördagen och istället fick jag tillbringa den på sjukhuset. Ställde mig och grinade lite på en sal och blev tröstad av en snäll och förstående kollega (jeeez...).

Därefter hem i raketfart (alldeles grå av trötthet), grinade lite till, på med nyinköpt outfit (hatar det ordet men finner inget annat) och iväg till S på kalas. Hur kvällen slutade behöver vi INTE nämna här, räcker med att säga att tröttheten och sömnbristen till slut tog ut sin rätt. Host host. Hade dock en helt fantastiskt kul kväll, kärlek till alla er underbara (och sjuka) människor. <3

Idag känner jag mig ungefär som en skakig 85-åring. Och alldeles strax skall tanten i fråga börja fixa, plocka undan, stuva ned i säckar...fast först: pizza.

torsdag 20 september 2012

:(

Ingen bra dag idag. Ledsna barn, ledsen och trött mamma, ledset allting. Jag känner att jag traskar runt med en konstant känsla av stress i magen. Försöker förtvivlat pussla ihop vardagen men det går liksom inte. Känner noll ork och fattar inte hur jag skall orka jobba inatt. Tänker äta lite och sova en stund, om det går.

onsdag 19 september 2012

Kärlek i väggarna

Detta med att sälja sitt hus...det känns i hjärtat. Nu har vi ju ingen aning om det överhuvudtaget finns intresse, men bara vetskapen om att det ligger ute på hemnet smärtar mig en aning. Beslutet har varit svårt att fatta. Känns tryggt att vi inte på något sätt har bråttom.

Beskrev mina känslor för en vän, och satte huvudet på spiken (säger man så?). "Du har ju blivit mamma i det huset!". Och ja - precis så är det. Det bor så många minnen här, så mycket kärlek, så många stora händelser (dessutom har det skrikits och kastats saker och kaskadkräkts, fast sånt talar vi tyst om). Vi har fått tre barn här i det här huset! Eller hm, jag har ju fött barnen på sjukhus, men när hela den där smärtsamma proceduren avklarats är det ju hem hit vi åkt med en ny, dyrbar skatt i baksätet. När vi skulle åka hem med Arvid hade vi en stor minibuss på grund av vår gigantiska mastiff. Jag skällde ut B eftersom han 1) inte förstod hur babyskyddet skulle sättas fast och 2) körde alldeles för fort (30km/h). Vi var precis sådär osäkra och vettskrämda som förstagångsföräldrar alltid är (numera möter jag dem på jobbet varje dag!). Tror till och med vi i panik ringde upp kompisarna som sålt bilstolen till oss.
Minns även när vi kom hem med Nils. Klockan var lite drygt nio på morgonen och det var gråkallt aprilväder. Lilleman kom vid 01:30 på natten så han var alldeles, alldeles ny. Kommer ihåg känslan när jag såg vårt hus och den då ettårige Arvid samt hans farmor på väg till brevlådan. Helt oslagbart. Hemkomsten med Linnet är dock lite mer luddig...är man trebarnsmorsa så är man.
Det bor tur och kärlek i väggarna här, det känner jag! Här hemma har kissat på en sådan där liten sticka och sett det där fantastiska plusset växa fram. Gravid! Jag tagit den första osäkra barnvagnspromenaden (sprang hem igen när A började skrika). Varit vaken på nätterna (ammat, letat nappar i komplett kolmörker, burit en skrikande Nisse). Dokumenterat när barnen tagit sina första steg, ätit gröt, sagt mamma. Jag har vandrat omkring som en osalig ande i väntan på att få åka in till BB. Vi har förlovat oss, byggt ut, gift oss. Haft vänner på otaliga fika/middag/kalas/spontanbesök.

Inte konstigt att man vill att huset hamnar i de rätta händerna. Hos någon som blir lika kär i det som jag blev för sju år sedan. Som ser möjligheterna precis som vi gjorde. Själva kom vi hit på visning i juli, och då är det nästan som vackrast härute. Grönt överallt, lummiga trädgårdar och superidylliskt. Kommer ihåg att vi blev glatt överraskade över hur snabbt det gick att åka hit från stan. Tio minuter. Precis lika nära som många andra, mer "kända" bostadsområden. Blev förälskad så fort jag steg in, kände att just detta vill jag ha. Hoppas jag får uppleva den känslan igen, någon annanstans.

Här kan ni kika in hos oss! Jag lovar att vi alltid har det lika städat och bortplockat som på bilderna.

tisdag 18 september 2012

Tisdagsbilder

 
Arvid hittade ett par fina glasögon i sin fars byrå.
 
"Var hälsad, oh jordbor."
 
Min fina Harry.
Emil och Linnea i fredagskväll. Linnea är barnet i randig pyjamas som har en blöja på huvudet. Hon gillar att klä ut sig.

Städa städa

Just det, Maria och ni andra som frågat om städet: vi använder oss av Yourtime! De är superbra. Om ni ringer dem, nämn gärna att jag har rekommenderat dem. :)

Ni finner dem på: www.yourtime.se

Bästa jag gjort på år och dag som anlitat dem. Underlättar vardagen enormt.

Tänder x 6

Råder total förvirring i min hjärna nu, den känns liksom överkokad. Har noll koll på det mesta, fy vad jobbigt det känns. Tappar bort saker, glömmer svara på sms och samtal, har tusen saker att göra...puh. Fast jo, tandläkaren förra veckan kom vi ihåg. Linnet har sex tänder i gott skick, hehe. :) Tandhygienisten håller till på en högstadieskola, och L framförde värsta showen framför fem-sex snusande kepsgrabbar i femtonårsåldern. Bankade på glasrutan, dansade en liten dans och spelade apa värre än någonsin.

 
Liten Linnea. Stillsam, pålitlig & tandlös. Nu: vild, opålitlig och med sex tänder.

Flytt & feber?

Känner mig helt slut i kropp och själ. Kom hem efter nattjobb och mådde superilla samt kände mig febrig. Har sovit uruselt på sistone och då är det inte hejdundrans kuligt att jobba natten, hähä. Mår fortfarande dåligt men sov rätt okey idag vilket hjälpte mycket.

Vi har haft fullt hus exakt hela helgen - barn, vuxna och hundar all over. Vi har burit, målat, snickrat, städat, krattat, ätit pizza, sett på Fångarna på Fortet, druckit vin, städat lite till och snickrat ännu mer.Tack snälla ni. Från djupet av mitt hjärta. Skriver inte mer än så för jag tror ni förstår hur otroligt glada och tacksamma vi är. Hade egentligen inte tänkt att skriva något i bloggen men eftersom jag vill undvika spekulationer så blir det en rad ändå. Vår famillj står inför eventuellt inför en stor förändring, vårt älskade hus ligger ute till försäljning. Lite på prov sådär. Vi har inte bråttom, även om själva processen har gått fruktansvärt fort. Hittade en mäklare som vi trivdes med och han tyckte - trots dåliga tider och leriga åkrar (hoho) - att vi skulle köra. Vi hade aldrig klarat att färdigställa allting utan släkt och vänners hjälp.

Var vi hamnar vet vi inte än. Förmodligen blir det flytt till något (mycket) mindre i väntan på Rätt Boende. Detta kan ta tid, eftersom vi behöver många sovrum. De flesta hus är anpassade för mindre barnfamiljer. Dum som jag är önskar jag ju mig ännu en bebis. :) Vi funderar även på att bygga hus, nåt som också måste planeras noga och tar lång tid.

Har som sagt inte bråttom, vi ser detta mer som ett test. Vi älskar vårt hus och det skär i hjärtat att eventuellt lämna över det i någon annans händer. Skulle ingen vara intresserad tar vi det med jämnmod. Vi har som sagt inte bråttom. Que sera, sera, eller hur man säger.

torsdag 13 september 2012

Foton en torsdag

 
Notera den tomma, oförstående blicken. Linnet spanar in grannens åkbara gräsklippare.

Sommaren har jag spenderat bland bebisarna på nya jobbet. Fast vi har hunnit med Liseberg! Så himla kul. Åkte massor (inga köer!), umgicks, spelade (vi vann både Marabou och Toblerone...fatta min...eh,barnens lycka! Jag har aldrig vunnit i hela mitt liv), åt bautaglassar...
 
 
Mitt Linne. En bestämd liten dam som vrålar högt åt de store grabbarna på dagis när de försöker ta hennes traktor.

Ser ni den brunklädda tanten som sträcker sig efter jordnötterna? Det är jag! Ser ni de blåklädda männen i bakgrunden? Ola-Conny och Morgan, (ö)kända från kanal fems TV-serie. Kortet är inte alls arrangerat. För alla er som har dumma fördomar om Ullared - skit i dem och åk! Finns allt: barnkläder, trädgårdsredskap, livsmedel, hygienartiklar...dessutom är det högst normala människor som handlar där, inte bara freaks som man ser på TV. :)

Work work work

Känner mig som tagen ur en zombiefilm när jag vacklar upp vid tretiden. Puh. Hade gärna velat sova längre men idag blev det tidig väckning. Min kompis Susanne har sovit hos barnen, är så enormt tacksam! Utan henne hade denna sommaren inte gått ihop. Är så väldigt glad för all hjälp vi fått av diverse vänner och familj. Känner dock att detta eviga pusslande inte funkar längre, nu tänker jag gå ned i tid! Jag har tre små barn och det tär på krafterna att behöva ordna barnvakt stup i kvarten. Jag vill ha barnvakt för att kunna gå på bio! Inte för att jobba. Är glad att jag har möjligheten att kunna minska min arbetstid. Har lite lätt ångest över att berätta för chefen men det är ju min lagliga rätt. Vill ha mer tid för barnen, en lugnare och enklare vardag, ett lugnare liv. :)

Nåväl, jag har möjlighet att jobba mindre. Tänker ta den chansen. Tack vare peppande ord från vänner och fina kollegor känns det lite lättare att slänga iväg det där mailet nu ikväll. Frågan är hur mycket/lite man skall jobba. Vad är lagom? Vad passar just oss? Har dålig koll på hur många pass X antal procent är. Känner mig hur som haver nöjd med att ha bestämt mig.

onsdag 12 september 2012

Gympa

Häromdagen gjorde Nisse "tricks" i vardagsrummet. Typ stod på ett ben och sådär. Plötsligt ser vi hur Linnea har ställt sig i exakt samma ställning som Nils. Lyckades få båda två på bild när de gymnastiserar. :)

tisdag 11 september 2012

Natt

Jag får dåligt samvete över att jag lämnar barnen på förskolan innan jag jobbar natt. Vet med mig att jag måste ha dem där för att orka, tack vare att de är på dagis under dagen hinner jag ju sova/vila inför nattjobb.

Fast ändå. Känns skämmigt att lämna av dem och sedan åka hem och sova. Trots att man - vad jag vet - har rätt till det enligt alla lagar och regler.

Oh well.

Var är bajset?

Tisdageftermiddag. Linnet står och pressar allt vad hon kan vid TV:n. Martin och Nils ser på film, Arvid spelar Fifa på Playstation.

Jag: Var är nappen Linnea??

Linnet (pekar på nappen som ligger på soffan): Bapp.

Jag: Braaaaaa Linnea!! NAPP! (sägs med jätteöverdriven, uppmuntrande röst)

Linnet: Bapp.

Jag: Men var är BAJSET då, Linnea? Vaaaaar ääär bajset? (nu kollar grannen Martin lite tvivlande på mig, typ "åh-gud-vad-säger-tanten-minen").

Linnet (klappar sig på rumpan): Bass.

Jag: BRAAAAA Linnea!! DÄR är bajset! Åh vad du är DUKTIG!!

Nu tittar både Nils och Martin på mig. De ser väldigt skeptiska ut. Nästan lite rädda. Själv tänker jag att det inte är så konstigt att hjärnan blir mos när man får kiddosar.

Fönster och en massa annat dravel

När vi ändå är inne på hushållsnära tjänster; strax under 1000 spänn kostar det att få alla våra fönsterrutor putsade. Och då har vi ganska många fönster. Inte överdrivet, men ändå. Förmodligen skulle det ta mig 110 år att tvätta dem allihop. Fönsterkillen gör tar väl rubbet på ett par timmar.

Very praktiskt.

För övrigt har vi en katt som heter Titti. Titti är snäll, lite väl närgången ibland och en mästare på att döda andra, mindre djur. Arvid ropade nyss att "mamma, visst rimmar Titti på FITTI?". Eftersom jag är en Mycket Barnslig Människa började jag fnissa, men fick sedan tillstå att ja, Titti rimmar på Fitti. Och på en hel mängd andra ord!! Tyvärr tyckte Arvid och Nils att "Fitti" var det roligaste rimmet.

Nu känner jag mig rätt mör efter en lång dag med jobbmöte, regn och konstiga rimord. Vill placera mig i soffan och se på superkonstiga Gunilla. Kl 21:00, TV3. Och nej, jag skäms inte ett dugg för att jag glor på s.k skräp-TV. Jag är nog den minst finkulturella människa som finns. Tittar gladeligen på dokusåpor, har noll koll på fiiina, svåra filmer eller kultur i allmänhet. Är så himlans nöjd med Wordfeud och DVD-boxar. Fram för fulkultur!

måndag 10 september 2012

Septemberpics

 
L har varit hos tandläkaren. Hon hade inga hål. "Vi borstar tänderna minst två minuter morgon och kväll" förklarade Arvid för tandläkaren. Hehe. Kunde riktigt se hur jag steg i tandhygienistens aktning. Kände mig som den Perfekta Modern.

 
L springer runt med A:s kalsonger på huvudet. Hihi vad hon såg ut. Jättekul. Ända tills Arvid förklarade att kalsongerna var använda.

 
Vårt solsken med bulle i hand. Hoppas inte tandhygienisten läser bloggen.

Livspussel

Varje enskild familj har sitt livspussel. Vissa pussel är lite svårare än andra. Vår familjs alldeles egna pussel är lite trixigt ibland. Tack och lov på grund av triviala skitsaker, men ändå. Och innan du pusslat ett likadant pussel som jag gör tycker inte jag att du har någon som helst rätt att ifrågasätta mina beslut. Har du inte levt mitt liv har du ingen som helst aning om hur min vardag ser ut.

Jag och min man fattar beslut som vi hoppas och tror kan gagna vår familj. Underlätta vår vardag. Vissa beslut är lätta att ta, andra svåra och jobbiga. Vi försöker att inte bara se till nuet, utan även till framtiden. Jag är en planeringsmänniska av ganska stora mått. Är också pessimist men försöker också att vara realist. Ibland gör det ont att vara realistisk. Sanningen svider.

Vill även tillägga att vi fakiskt pratar med varandra här hemma. Hela tiden! Och trots att det kan verka jäääättekonstigt diskuterar vi FAKTISKT inte allt vi tjatar om med andra. Vissa saker stannar mellan dessa väggar. Vissa saker kan faktiskt ha stötts och blötts i flera år utan att någon annan än jag och maken är insatta.

Så är det. Allt jag försöker göra är att underlätta mitt liv. I en stad 30 mil från min familj. Med skiftjobb, man som är borta och tre små barn mellan ett och fem år.

Skall det vara så jävla svårt att förstå?



tisdag 4 september 2012

Den döde ekorrkungen

I vår familj är det B som kör. Orsak? Han är en bra bilförare. Jag är en usel sådan, som dessutom alltid kör för fort och blir aggressiv när andra gör fel i trafiken. Har dock blivit mer och mer säker de senaste åren. Senaste gången jag körde i diket var faktiskt år 2005. Jättelängesen alltså. :)

När vi åkte hem från semestern igår valde jag att köra hem. Framförallt på grund av att jag inte pallade med att sitta inklämd mellan två feta bilbarnstolar där bak. Allt flöt på bra och jag körde bara liiite för fort. Men så händer det som inte får hända. Plötsligt ser jag hur något litet kommer utrusande på vägen. En ekorre. En dum, jävla ekorre som väljer att rusa ut framför vår stora kombi vilken kommer rusandes i 90km/h. Jag varken kan eller hinner bromsa; har bilar bakom mig och såpass mycket koll har jag att jag vet att man inte bör väja för en liten gnagare. Hoppas på det bästa...men nää. Bonk säger det när jag totalkvaddar ekorren. Ser hans (hennes?) lilla kropp ligga kvar på asfalten bakom bilen. Börjar skrika hysteriskt på maken som lugnt säger "bättre en ekorre än en älg". Jag grinar ännu mer och får ångest, hickar fram att "vi måste åka tillbaka och se om vi kan rädda den!!". Maken totalvägrar förstås och hävdar bestämt att ekorren är tvärdöd.

Således har jag alltså dödat ett djur. Mitt första roadkill. Känner mig som en mördare. Jag älskar ekorrar. Fortsätter grina litegrann och mumlar något om att ekorrens kompisar nu kommer att söka upp vår familj för att hämnas sin döde kompis. B skrattar, men Nisse ser bekymrad ut. "Det kanske var...ekorrkungen du körde över, mamma" säger han sedan. Lite tveksamt sådär, med viss rädsla i rösten. Arvid spärrar upp ögonen. Linnea sover som en gris. Jag gråter.

Efter ett tag glöms hur som helst den döde ekorrkungen bort. Resten av resan går fint utan missöden. Fast fatta känslan när jag nu ikväll kikar ut genom köksfönstret. Vad ligger på gräsmattan nedanför vår syrenhäck? Jo, en halv ekorre. Bara svansen och bakbenen. Resten är väl uppätet. Stirrar ned på de sorgliga resterna. Naturligtvis är det vår katt som varit i farten. Så jävla vidrigt. Kan dock inte låta bli att undra om det är ett tecken. Kanske är det ekorrkungens polare som lagt hans döda kropp nedanför mitt fönster. Ett öppet hot, istället för en bilbomb typ.

Om något händer mig vet ni vilka de skyldiga är.

måndag 3 september 2012

Holiday

Vi har varit bortresta och haft det bra. Hektiskt men bra. Bloggen får vila ett tag för jag har tusen saker som går runt i huvudet och känner mig väl inte riktigt på topp.

tisdag 28 augusti 2012

Spaceinvaders

 
Rymdhjältarna Nisse och Linnet. Ser ut som om den minsta hjälten har en pistol i handen, så illa är det inte. Jag tror det är en dinosaurie av plast.

 
Vår lilla. Så himla medveten just nu. Igår fick Nils och hans polare glass. Linnea hörde när jag frågade, hon strålade med hela ansiktet och ropade "GASS!!!". :)

Städhjälp?

Livspusslet för vår familj är ganska komplicerat. Jag inser väl mer och mer att vi måste göra vad vi kan för att underlätta vardagen så gott det går. Detta innebär att flera stora, svåra beslut måste fattas vilket känns lite tungt.

Förutom dessa "större grejor" har vi försökt göra vardagen enklare den senaste tiden. Bland annat använder vi oss av IcaMatkassen, något som funkar ganska bra. Vi slarvar en hel del; men även om man skiter i att laga vissa av rätterna kan man använda sig av varorna ändå.

En annan sak som vi haft ett bra tag nu (sen i höstas) är städhjälp. Detta har känts lite "skamfyllt", lite hemligt sådär. Vilket är superlöjligt för det är SÅ bra. Jag är så himla nöjd. Vi har hjälp varannan vecka, och enligt tjejerna som kommer är det mestadels barnfamiljer som utnyttjar deras tjänster. Fatta känslan av att ha varit uppe sen fem, lämnat tre små barn på dagis, kört i ilfart till jobbet, arbetat hela dagen till 16, hämta ungarna och därefter komma hem, helt slutkörd. Dock är det RENT och fint hemma vilket är helt fantastiskt. Det finns inget behov av att börja plocka, dammsuga och göra rent. Vilket är hejdundrans underbart när man är helt slut i hela kroppen.

Jag vet inte varför jag har skämts för att vi skaffat hjälp med städningen. Det är ju inte ett dugg skämmigt egentligen! Jag är som sagt enormt nöjd och tänker INTE må dåligt över att jag och mannen försöker underlätta och förbättra vår ibland hjärtinfarktsframkallande vardag. Varannan vecka blir huset ordentligt genomstädat och det är en ren fröjd att komma hem. Välstädat, rent och snyggt. Man kan ägna tid åt annat.

PS Vissa människor har säkert en helt annan åsikt om detta än vad jag har. Till er vill jag bara vänligt men ganska bestämt säga att kom hit! Kom hit och prova mitt/vårt liv en stund. :) Så vill antagligen du med ha städhjälp efter ett par veckor. Hähä.

Iskallt

Härligt gråkallt vinter...eh, augustiväder! Nisse har en kompis här, tidigare gjorde vi lite ärenden och senare ikväll skall jag iväg på MeandIparty. Me like. Borde egentligen inte handla något för damn vad kläder barnen fått på sistone. Jag är alldeles för svag i barnkläder, så är det bara. Kan inte behärska mig. Har högvis hemma av fina plagg jag borde sälja, men orkar inte ta tag i det. Kanske till våren...

söndag 26 augusti 2012

26/8-12

Barnkalas, fotbollsträning, utflykt med kompisar, husgrejeri...helgerna går fort och nu är det söndag. Nisse leker jage med en Linnea som skriker högt av förtjusning, Arvid spelar fotbollsspel på Playstation.

Det har varit en fin helg.

En parantes: Jag avskyr lekprogram på TV, har exempelvis aldrig sett Lets Dance och HATAR Gladiatorerna och liknande. Häromdagen fick A och N sitta uppe och kolla på Fångarna på Fortet. Ett av mina största hatobjekt här i livet. Nisse blev dock helt trollbunden och hejade frenetiskt på det blå laget. När en av de småväxta hjälpredorna (ni vet, de kortvuxna små männen som är med och hjälper till) dök upp i rutan tittade Nils mycket intresserat. Sekunden efter blev den kortvuxne (dvärg skall man ju inte säga) ivägskickad någon annanstans och sprang iväg. Nils skvatt till och utbrast förvånat "oj, han lever!!".

Hehe. Inte helt politiskt korrekt men kul ändå.

onsdag 22 augusti 2012

"Minen"

L gör "minen" på Ikea. Käkade middag där i helgen när jag slutat jobbet. Så himla bra. Köttbullar för 35 spänn typ. Handlade lite småpryttlar till Linnets rum, hyllförvaring till källaren och lite annat krafs. Lustigt nog är det väl krafset som blir dyrt i slutänden.

Bloggeri bloggera

Alltså, kommer inte överens med blogspot. Har aldrig gjort. Funderar ju ofta på att lägga ned bloggen men den hänger sig liksom kvar...i en liten, tunn tråd. :) Blir nog så att jag byter plattform (höhö) som man så fint säger och startar om någonannanstans. Säger till när, och de som vill läsa får höra av sig. Är så himla få som kikar in här numera ändå. Fast de senaste dagarna har det blivit ett uppsving. I wonder why. ;)

Av olika anledningar vill jag poängtera att det jag väljer att visa upp i bloggen endast är en liten, liten del av mitt/vårt liv. Jag redogör inte längre exakt för hur våra dagar ser ut, när jag jobbar, vem jag/vi träffar, vad vi hittar på. Undrar ni saker om oss är det bättre att ni hör av er irl. Istället för att ta saker för givet och bli sur/grinig/sårad.

Ville bara säga det. På förekommen anledning. Jag vill att man skall må bra av min blogg. Om man stör sig och irriterar sig eller bli ledsen tycker inte jag att man skall läsa. Jag vill inte göra någon ledsen.

För några år sedan skrev jag oändligt mycket roligare och bättre (om jag får säga det själv), men trebarnslivet är tufft. Ibland känns tre barn som etthundratio stycken. Orsaken till varför jag envisas med att fortsätta skriva är helt enkelt för att jag tycker det är så kul.

Brio Sitty

Såg att de har erbjudande på Brio Sitty på Barnens Hus. Vi skulle vilja ha en sulky åt Linnet. Har haft Quinny Zapp tidigare men de funkade inte härute i vår "lantliga miljö" hoho (läs grus och lera och hästskit). Så vi sålde dem. Nu letar jag efter en sulky med lite mer rejäla hjul, att ha dels ute på promenader och dels i stan. När vi var utomlands hyrde vi sulky, det var supersmidigt. Nästa gång vi åker kommer vi göra så igen.

Undrar om det är ondöigt med en sulky? Fast nä. Barnvagnen blir ju ganska stor och åbäkig att släpa med. Plus att jag vill spara den om vi får fler barn, den är ju helt ny. Egentligen skulle jag vilja ha en liten sulky i någon knallig färg, fast orka. Brio skall vara bra.

Fullt ös...

Kavat, orädd, lite lik klockan: bara går och går. Ibland är jag rädd att hon saknar gränser, nästan varje dag traskar hon fram till vilt främmande människor, ställer sig framför dem och strålar. Älskar tomater, pippifåglar och hundar.

måndag 20 augusti 2012

Overall overall

Måndag igen, har ingenting särskilt att berätta. Letar vinteroverall åt Linnea på nätet, A och N fick nya såpass sent vintern -11 att de nog håller en säsong till. Nisses köpte vi i februari/mars i år tror jag, en Didriksson precis som Arvids. Om någon har tips på braiga overaller, please let me know. Har hittat en från Molo som är superfin, men tänker inte betala X antal kronor för skit. Barnen är ute jämt på förskolan så den skall ju hålla också.

Ack och ve, dessa i-landsdilemman.

Imorgon har vi roligheter på schemat, längtar! <3

lördag 18 augusti 2012

Annars då?

 
Nisse, L och hennes dödspolare Jonna (de är SÅ tighta de där två) vid kaninburen häromdagen. Fantastisk sommardag (skräll!!) som spenderades poolside ihop med käraste vänner.

 
Osså N idag på Spidermankalas hos kompisen V. Massor av ungar, spidermantema och lite mystiska figurer som orsakade viss uppståndelse hos kidsen... ;)