Bloggen om en trebarnsmammas fabulösa vardag - läs och njut. Jag lever ett högst ordinärt och vanligt svenssonliv, dock med en skimrande guldkant. Åtminstone om ni frågar mig. Är en flitig bloggerska sedan 2007. Älskar min familj och mina vänner. Gift sedan 2010. Hus- och kattägare. Ytterst otränad och en smula sockerberoende. Gillar att skriva, att läsa, att resa och att shoppa.

fredag 30 mars 2012

Öron öron öron

Puh. Sitter med min älskade platta i knäet. Orkar inte resa mig upp från soffan.
Barnet - som självklart hade öroninflammation och som nu skall skickas till öron för vidare utredning - har precis nattats. Allt ser ut som skrutt här hemma, min mobil är väck (sorry om ngn ringt) men orka. Är supertrött efter en rolig, gnällig, jobbig, spännande och ansträngande dag. Så jag tyar inte att städa iordning. Här hemma luktar det inte fräscha snittblommor och renskurat som hos andra bloggerskor, det luktar...lite damm. Och en del saffran faktiskt, eftersom Ica Matkassen tvingade oss att laga någon slags räkpasta ikväll. Trots att vi egentligen kände för McD. :)

Jag bloggar nog mer imorgon, för nu skall jag umgås med mina polare Ben och Jerry. Känner ni dem? De är här och hälsar på jätteofta! Mest när B är borta, men ibland besöker de oss även när mannen i huset är hemma.

Hoho.

torsdag 29 mars 2012

Liten kotte

Idag skall jag forcera mig in på Vårdcentralen med en murbräcka. Nu jädrar. Idag SKALL jag få en tid, för det är fanimig inte rätt att ens lilla unge skall ha febertoppar i två veckors tid utan att någon ens bemödar sig till att kika henne i öronen.

Sätter en peng på att L har öroninflammation igen. Och att hon haft det ett tag. Fick prata med Jordens Drygaste på sjukvårdsupplysningen, som började berätta för mig om "varför vi har feber". Sedan förklarade hon omständigt för mig (med nedlåtande och överlägsen röst) att virus tyväääärr inte går att behandla.

Alltså...jag borde väl slängt i ansiktet på henne vad jag jobbar med. Att jag arbetat på en medicinsk akutvårdsavdelning i flera år, samt att jag är specialistutbildad inom barnsjukvård (inte för att jag kan nåt än, men oh well). :(

Edit: Fick precis prata med en snäll distriktsköterska. Givetvis skall L få en tid, och det bums.

Lev livet lite grönare

Häromdagen låg en katalog från Blomsterlandet i Arvids dagsfack. "Trädgårdskatalog 2012 - Lev livet lite grönare".

Först fattade jag igenting och tänkte spontant att någon kanske placerat den där för att pika/stressa/skoja med mig (hej paranoia). Jag undviker ju alltid all form av trädgårdsarbete. Förra helgen handlade vi massor med påskliljor, krukor och jord för att plantera (på mitt initiativ förstås). Vem fixade, arrangerade och placerade ut alltihop medan den andra låg raklång på altanen och solade? Tja, ni fattar nog. Är ruskigt oengagerad vad gäller trädgården.

Sedan berättade A:s ena fröken att hon, Arvid och en kompis till stuckit till Blomsterlandet och handlat blommor till förskolan. A hade blivit eld och lågor när han såg katalogerna och ännu mer exalterad när han förstod att de var gratis. På vägen hem satt de små kompisarna och jämförde priser på olika äppelträd, buskar och konstiga blommor. "Här, den här kan du få låna och läsa ikväll pappa" föreslog Arvid generöst igår och räckte katalogen till sin pappa.

Ibland tror jag att det bor en väldigt gammal farbror inuti min son.

onsdag 28 mars 2012

Inköpslistan som växer hela tiden



Kommer till förskolan och möts av en lapp med texten "Arvid behöver nya gummistövlar. Hälsningar XXX".

Jahapp. Ännu en post att lägga till på att-köpa-listan. Det är bannemig inte billigt att ha kids, den saken är säkert. Nu i vår är listan längre än någonsin. Jag köper en blandning av billigt och dyrt, vill gärna ha "bra grejor" utan att det går till övevrdrift. I år behöver A och N massor med grejor - skor, vårjacka åt A, överdragsbyxor att ha i skogen/sandlådan, sandaler, gummistövlar (som sagt)...det drar iväg! Jag älskar att handla barnkläder, dock ej under tvång hehe.

Åt L har vi redan handlat skaljacka, fleecejacka, små miniskor (de allra första!). Hon behöver även överdragsbyxor och regnställ. FINNS det överhuvudtaget regnställ åt en sådan liten människa? :) Stövlar? Skorna jag köpte var av det dyrare slaget, men inga andra fanns att få i en sådan liten storlek. Haha.

Hade det inte varit för att de snart kommer vara på förskolan i princip heltid hade jag inte alls lagt ned cash på en massa utrustning åt L. Men nu måste man. Hon kan ju inte sitta i en body och strumpyxor när fröknarna går ut i skogen med ungarna varje dag. Då kommer om inte annat de ondsinta myrorna att äta upp henne. :(

Förra veckan gjorde jag en lång inköpslista åt hela familjen. Jag älskar listor. Skrev ned (i punktform) vad alla i familjen "måste" ha inför våren. Arvid och Nils fick flest punkter. Linneas lista blev också ganska lång. Min egen bestod mest av tveksamheter, typ "ny kappa" och "lite koftor". Under B:s namn stod en enda sak: "skor?". Hehe. När han fick syn på mitt Viktiga Dokument såg han lite bekymrad ut och mumlade nåt om att han också "behöver nya saker". Tss. Man får väl prioritera.

Men suck

Nej, jag har inte dött av ryggont, jag har bara ingen direkt blogglust. Tack för tips angående ryggen! Vi får se vad jag hittar på.

Verkar som om Viruset med stort V vägrar släppa greppet om vår lilla familj. L fick hög feber igår IGEN och B börjar också bli dålig. Han är verkligen aldrig sjuk (ta i trä) så det känns extra trist. Vi är överhuvudtaget sällan sjuka, så den här envisa hostan och tröttheten känns BLÄ. Har väl blivit bortskämda antar jag.

Nu välter Den Febriga en stor kruka så jag får nog gå.

söndag 25 mars 2012

Ryggen

Måndag igen. Jag tycker helgerna går evinnerligt fort, och då har vi ändå oftast långhelg här hemma. Barnen sov BRA i natt, även L. Från klockan 19 till klockan 07:30. Inte ett ljud hördes däremellan. Mer sånt hoho.

Eftersom detta är Gnällbloggen med stort G vill jag passa på och upplysa er om att jag börjat få väldigt ont i ryggen. Vad gör man åt sånt? Någon som har bra tips? Antar att det bästa vore att 1) sluta lyfta så himla mycket barn hela dagarna och 2) börja träna för att stärka ryggmusklerna. Jag anar tyvärr att min rygg tagit mycket stryk de senaste fem åren.

I fredags fick jag en flaska liniment (stavas det så?) av Anna. Man tar på det där och sedan brääännnnneeeer det. Borde man fixa lite massage också? Har ingen aning. Rätt tråkigt att känna sig som en gammal tant. Har aldrig haft ont i ryggen tidigare.

Hejdå från Gamla Damen

Solskenshelg

Underbart väder igår, hade altandörrarna på vid gavel heeela dagen. Åh vad jag älskar vår trädgård sådana här dagar. Folk och fä sprang ut och in som de behagade, endast gympaskor behövdes och man fick liksom en försmak av sommaren.
Har varit en jättebra helg so far, trots att vi inte är friska. Grillat med vänner, ätit lunch med M, shoppat...och däremellan hostat som en tok. Det sätter igång på kvällarna. Skitjobbigt.
I lördags vaknade Nisse med 39-graders feber - häpp! Efter Alvedon blir han pigg och röjer runt, går upp och ned som en bergochdalbana. Skall ringa VC till veckan eftersom detta börjar kännas ganska trist. Är trött på att vara trött, om ni förstår. Har sällan eller aldrig känt mig såhär matt, inte ens när jag fick influensa när jag var gravid i 7:e månaden.

Får se vad som händer idag, allt beror på allmäntillståndet hos småfolket (och mig själv).

Trevlig söndag!

lördag 24 mars 2012

Sidosteg



När Linnet ställer sig upp vid soffan kan man få henne att ta små, små steg i sidled genom att lägga en liten matsmula en bit bort. Barnet i fråga gillar föda; detta kan man utnyttja. :)

Nu ikväll har hon stått nedanför soffan och stirrat på A och N när de åt lördagsgodis.

- Gliollihlglioglioblaglaaauuuu, babblade hon och smackade med tungan (hon gör så när hon ser något hon gillar, typ banan). När hon inte fick smaka blev hon vansinnig och skrek "AUUOOOOOOO", jättehögt.


P.S Bilden visar när L "hjälper till" att packa upp väskan i ett obevakat ögonblick. Så stor förödelse på så kort tid.

torsdag 22 mars 2012

Påskrift

Vaknade i ottan av en spark i ansiktet. Bokstavligt talat. Eftersom jag hostat halva natten kändes detta uppvaknande något...jobbigt. Båda killarna hade smygit ned till vår säng och därför låg vi allihop som packade sillar. Fram tills A tyckte att det minsann var dags att stiga upp.

Bara att släpa sig ur sängen, trycka in linserna, sätta på kaffet och hoppas på en bra dag. Jag har massor att göra, bland annat skriva på papper på Nya Jobbet. Iii. Kommer se mig omkring med nya ögon. Förra gången jag besökte avdelningen visste jag ju inte alls om jag skulle få något jobb eller ej.

Spännande.

onsdag 21 mars 2012

Vår!


Mycket orginell rubrik, eller hur? Fast faktum är att det kändes som vår i luften igår. Härligt. :) Laddar just nu för matlagning på förskolan. Mår inte så bra, har hostat jättemycket. Fattar inte att det inte ger sig.

Host host.

Insomnia igen

Igår kunde jag inte sova. Hemskt! Timmarna gick och alla andra sov som stockar. Väldigt stressande. Låg och funderade på allt och ingenting, slösurfade (kollade bland annat in ett par ex på FB...sånt gör jag verkligen aldrig, helt ärligt alltså....men i natt var det rätt underhållande), räknade får, blev stressad, gick upp och drack vatten och lyssnade på ljud utanför.

Sista gången jag kollade på klockan var hon tre. Vid halv sex tyckte ett av barnen att det var en bra ide att gå och bajsa. Händer aldrig annars. Vid halv sju ville L ha välling och vid sju tyckte pojkarna att det absolut var dags att gå upp (A hade då legat och omformaterat mitt ansikte till olika grimaser i cirka 20 minuter...är man medvetslös så är man).

Dessa sömnproblem har kommit sedan vi fick tredje barnet. Och jag vet inte varför. Men att som småbarnsförälder ligga vaken när bebisar och småknytt sover suger FETT, I tell you that.

tisdag 20 mars 2012

Oväntat besök

Passade på att sova när Bebin sov tidigare idag. Så enormt välgörande, mådde mycket bättre när jag vaknade. Plockade upp det nyvakna barnet och fick armen full med bajs med en gång. Kikade in under hennes lilla skära klänning och hejsan, hoppsan vad otäckt det såg ut. Bara att bege sig till badrummet för tvagning, skrubbning och blöjbyte.

I samma sekund knackar det på dörren, och jag (som tror att det är en vän) ropar "kom in, det är bajs här, jag kan inte röra mig". Fortsätter byta och det knackar igen. Skriker ännu högre att "det är baaaaajjjjsssss hääääär, kom in!!".

Dörren öppnas och en förskrämd (men väldigt grov) röst ropar "hallå?". Det visar sig vara en kompis till B och hans snickarkompis. Pinsamt. Där står jag med håret på ända, iförd legging och linne, med en naken Linnea på armen plus bajsfläckar lite överallt. Som tur var är B:s kompis trebarnspappa plus att han byggde ut här hemma när Nisse var bebis. Han är alltså dels van vid bajs och dels rätt van vid att se mig sådär. Oklädd, nyvaken och stressad alltså.

I sådana stunder önskar jag att jag var en sån där morsa som ständigt glider runt uppsnofsad. Ni vet, iordninggjord och snygg. Ständigt redo för oväntat besök. Alltid bajsfri, snyggt klädd och förberedd för whatever. Fast frågan är om sådana finns? Dessa mammors barn bajsar väl de med? I alla småbarnsföräldrars hem råder ett visst mått av kaos. Det är jag övertygad om. Smulor, repor, kladd, bajsblöjor, legoklossar och små kvarglömda strumpor. Vad man sedan väljer att visa upp i en blogg är en annan sak. Jag inbillar mig att ni gillar min blogg just för att den INTE visar upp en rosaskimrande bubbelgumsfasad med "dagens outfit", matchande leksaker och smulfria ytor.

måndag 19 mars 2012

Röda klänningen


Kikade ut alldeles nyss och tänkte NEJ! Snö! Så fel! Piggar därför upp morgonen med denna fina lilla klänning från MeandI. Hoppas mitt paket kommer den här veckan för jag behöver stimulans. :) A och N väntar ivrigt på sina tröjor och mössor.

Trevlig tisdag!

Telefonelände

Startade morgonen med att stå i telefonkö till Vårdcentralen i typ 40 minuter. Därefter blev jag framkopplad, men oturligt nog hände någonting och samtalet bröts.

Gaaah. Höll på att strypa telefonj-veln alternativt kasta ut den (än en gång hehe) på åkern. Var dock bara att ringa upp igen och sedan få vänta sviiiiinlång tid på att slutligen bli uppringd av en sköterska. Stackars, stackars alla gamla som ringer och som inte kommer fram/blir bortkopplade/inte förstår hur man skall trycka. Jag fattar varför akuten är överbelastad. Inte lätt att vara 80+ och begripa alla knapptryckningar, felkopplingar och bortkopplingar. :(

Puh. Vilken dag. Har gått i ett. L fick feber igen igår, hon avslutade antibiotikakuren i lördags. Mycket Mystiskt. Idag var tempen lägre men hon är inte så fräsch.

Ibland blir man bara så trött.

Imorgon ber jag till en högre makt att A och N inte är sjuka de med. De behöver verkligen få komma till förskolan. Själv tänker jag stanna hemma och njuta av ensamheten (L är ju också här förstås). Måste kurera mig.

söndag 18 mars 2012

Förmiddagskaffe

Varför går helgen så fort? Undrar hur det kommer kännas när man börjar jobba. Då kommer flera helger ägnas åt jobbet.

Fast det gör ingenting. Jag är så himla glad över mitt nya jobb, så jätteglad!!

Hur som helst, A och N har dragit på sig vårskorna och är ute i trädgården. Vi har tagit det superlugnt både fredag och lördag eftersom vi inte mår riktigt bra ännu. Är väl jag som mår sämst, hostan ger sig aldrig.

Vaknade vid 09:20 idag till ljudet av dammsugaren och kaffebryggaren. Me like. :)

lördag 17 mars 2012

R.I.P


R.I.P ljusstaken, som min kära granne uttryckte det. Oh well, nu har ilskan lagt sig. Jäkligt trist när saker går sönder men hade varit värre om någon brytit ett ben eller så. Dessutom kunde ju BÅDA ljusstakarna trillat i golvet. :)

Idag är jag oändligt trött, tack vare en oändligt lång Games of Thrones session igårkväll. Får se till att sova middag under dan, annars kommer mitt urgriniga humör gå ut över samtliga familjemedlemmar. :)

Bild lånad från www.designonline.se

fredag 16 mars 2012

Den jävla ljusstaken



...Och så adderar vi lite skit till en redan pissig dag. Ser ni ljusstakarna på bilden? Orrefors. Good shit, expensive shit (obs, inget skryt, fick dem i bröllopspresent av mina brorsor, jag och B har annars mest krimskrams från Ikea).

Jag hade två. Fram tills för cirka 60 minuter sedan då A och N valde att sparka en fotboll på den ena ljusstaken så den GICK SÖNDER. Krossades i småsmulor.


Varför har man då framme en sådan dyr, fin ljusstake, undrar ni då? Jo, förstår ni, jag har känt att jag inte pallar med att inreda hela vårt hem efter barnens liv och leverne. Inte helt. Jag har inga ljuslyktor eller krukor stående på låg höjd, inga dyra prydnadsföremål framme och så vidare. Jag har anpassat mig. Tagit bort dukar, plockat undan porslin, skapat fria ytor. Det enda jag hade var de där jäääävla ljusstakarna, högst uppe på en byrå. Något fint kan man väl få ha trots att det kryllar av småglin hemma?

Hur som helst. Nu är en kraschad. Hur jag reagerade? Som en unge. Grät, svor, skrek, förbannade. Jag är fortfarande arg. Och B har stuckit till skogs med alla barnen. Jag tror inte de kommer hem igen.

P.S Jag är faktiskt ledsen. Jätteledsen. Det handlar bara om en ljusstake, en fucking ljusstake som går (och kommer) att ersättas. Men ibland känns det som om barnen tar över för mycket. Deras avtryck syns överallt i vårt hem, ingenting får man ha i fred. Golv, väggar, tapeter, mattor, föremål - allt tar SÅ mycket stryk. När jag var barn fick jag aldrig någonsin vara i vardagsrummet och leka. Från och med idag gäller den regeln här hemma med. Jag är fullt allvarlig. Från och med nu vill jag ha mitt vuxna vardagsrum ifred. Min ENDA, ensamma, singelljusstake skall få stå tryggt in peace. D.S


Hälsningar En som grinar över skitsaker

Kåta Bamse

När ingen är "online" för att spela WF väljer jag ibland att spela mot en "random" motståndare, alltså en sådan som appen själv letar upp. De senaste gångerna jag valt random har jag fått spela mot KåtaBamse, BigBlackMonstercock (ja, han kallade sig det och ni skulle sett profilbilden...) och en till snubbe med rätt normalt namn som dock började skriva massa snusk i chatten efter typ tre sekunder.

Både monstersnoppen, Bamse och den andre killen tog "resign" efter att ha sökt kontakt på mer eller mindre diskreta sätt utan att lyckas.

Alltså...man undrar ju lite. Om man nu vill flirta eller prata dirtytalk över nätet finns det väl bättre forum än en...alfapetsapp?

MeandI


Jag har varit på MeandIparty, eller hur man säger. Hostade pinsamt under hela träffen. Blev iallafall en del shopping, bland annat dessa fina byxor till Bebin. Bra kvalitet och brallorna i fråga kan hon ha lääänge.

Utveckling

Vi börjar fredagen med lite snor, en massa hosta, lite tjafs, lite gräl, lite kaffe och ännu lite mer tjafs.

Suck. L har börjat ställa sig upp och igår tog hon några små steg (när hon höll i sig i bordskanten såklart). Mycket spännande, förstås att ni biter på naglarna nu!! Hon kröp/ålade ju väldigt tidigt, innan hon ens fyllt fem månader, och satt stadigt vid samma ålder. Sedan dess har det dock stått still (mer eller mindre). Hon är precis överallt och sätter ALLTID sikte mot sånt hon inte får röra. Blir helt matt. Har glömt att berätta att vi vid ett par tillfällen hört henne säga mamma. Klart och tydligt. Första gången det hände var för nån månad sen när hon satt med mig och Suss i köket. Det var liksom inte bara "mamama" utan MAMMA.
Ibland undrar jag dock om hon vet vem jag är överhuvudtaget. Hon har stenkoll på Arvid och Nils ("vaaaar är Nils??? Ja, DÄÄÄR är Nils!!!") och även på sin far, men då och då verkar hon helt glömma bort vem som faktiskt är mamma.

Hennes största intressen är allt man INTE får röra. Typ katternas vattenskål och dammtussar. Hon gillar allt vi äter och blir superilsk om hon tvingas äta burkmat när vi andra äter normalsmakande föda. Vi ger ju mest burkmat eftersom hon inte har några tänder än, men måste alltid maskera smaken med fruktpure.

Nu begriper jag att ni inte orkar med mer spännande historier från vår rafflande tillvaro. Och inte jag heller.

torsdag 15 mars 2012

Suck

Klockan är inte ens halv elva och vi driver varann till vansinne här hemma. Arvid mår inte bra, Nisse mår inte bra, jag mår inte bra och Bebin mår inte bra (B mår tydligen inte heller bra, men han är inte hemma). Summan av detta blir konflikter, gräl, snor och trötthet.

Blä.

Måste hitta en kofot någonstans och ta mig ut från sjukstugan. Alternativt muta nån oseriös apotekare så att han/hon mixar ihop en riktig dundermedicin åt oss allihop. Jag vill inte hosta mer nu. Tack. Känner mig så grymt sliten och orkar fanimig ingenting. Vill bara låsa in mig och vila.

Hejdå från Gnälliga Bloggen

onsdag 14 mars 2012

Men tyst...

L grät vid fem och jag masade mig upp för att värma välling. Dock somnade hon om nästan med en gång så ingen flaska behövdes. Sedan sov hon till klockan sju ungefär. Tyvärr vaknade de andra små raringarna jättetidigt. Oh vilket gott humör jag blir på. Jag är småbarnsförälder sedan fem år tillbaka men pallar ändå inte att bli väckt i gryningen av att någon tjatar om 1) frukost, 2) vatten, 3) kissa och 4) får-vi-sätta-på-TV:n-nu??

Iiii.

Giftsnigeln


Linneas bröder leker att hon är en giftsnigel. Där ser man. Giftsnigeln i fråga kryper febrilt över golvet för att komma ifatt sina syskon. Jag tror alla tre har väldigt roligt...fast på olika sätt. :)

Näste man på tur

Jahapp. Så var det A:s tur att bli dålig. Uuuuu vad töligt, som man säger om man bor i Värmland. Just nu sitter dock båda barnen och målar äggkartonger, SÅ himla dålig är han alltså inte. FÅr hoppas det vänder snart.

tisdag 13 mars 2012

Snor



Uuuu vad trött jag är på hosta, förkylningar, snor, halsont, feber...usch. Det kunde vara så mycket värre, men lite får man allt gnälla. Så jädra långdraget. Vi brukar inte vara sjuka men den här skiten verkar ha kommit för att stanna.

måndag 12 mars 2012

Grilla korv med mera

Vi spenderade dagen igår med korvgrillning, lek och skogshäng ute på Kilene hos L&D. Fantastiskt fint. När vi kom hem hann barnen hänga lite med grannkompisarna och sedan blev det bad och nattning. Det märktes att de hållit igång hela dagen - när lampan släcktes blev det knäpptyst.

Idag skall jag ta itu med lite pappersarbete. Mår fortfarande inte hundra, så orken är inte på topp. Brukar aldrig vara sjuk så här länge, jag fattar inte. Skall iallafall ordna papper åt blodsug...eh, CSN, ringa ett Viktigt Samtal och skicka in ännu mer blanketter. Hoppas på att Bebin sover så att man kan vila en stund.

söndag 11 mars 2012

Melodifestivalmys



Hoppas alla haft en fin helg. Här har vi haft fullt upp som vanligt. Lillan är inte helt bra än, dock går det åt rätt håll. Hon är sig mer lik, sover inte lika mycket dagtid och sådär. Killarna har lekt med kompisar, vi har haft melodifestivalmys och fått gjort en del hemma. Jag har hunnit med shopping och lunch med vänner nu i fredags. Väldans välbehövligt.


A och N var väldigt uppspelta i lördagskväll när vi dukade fram mysmat. Vi bestämde att vi skulle äta framför Melodifestivalen, framför TV:n. Flämt. Ni kan bara ana hysterin. Ställde fram en massa gott (räkor, kycklingspett, ostar, vindruvor...) och skulle precis börja äta när L välte ned en stor orkidee. Jord över hela golvet, och en Bebi som förtvivlat försökte komma åt denna jord och ÄTA den. Jädrar vad arg hon var när A höll fast henne så att vi andra kunde sopa/dammsuga. Sedan följde en kaosartad måltid. Inte alls som jag föreställt mig hur det skulle bli. Hade tänkt mig värmeljus, god mat, bra (eh...nåja) musik; riktig helgkänsla sådär. Istället blev det som sagt kaos - kraschad blomkruka, N råkade välta ut en massa vatten, L fick tag på en räka och körde in den i munnen (inklusive skal och allt), A blev dansant när TopCats spelades och ställde sig upp i soffan vilket ledde till att han rasade omkull i en trasslig liten kalsongklädd hög.

Vid halv tio fick jag och maken nog. "Aldrig mer mat framför TV:n" väste jag hotfullt och jag tror faktiskt alla höll med. Sedan somnade barnen en efter en, och vi fick väl någon timme för oss själva innan det var dags för natt. Sovmorgon på söndagen? Ha! Glöm det. Alla ungar var uppe vanlig tid.

Bidrag och SGI...

Jag började läsa hösten 2009. Jag studerade 50% och jobbade 75%. För att skydda min SGI (sjukpenninggrundande inkomst) var jag enligt Försäkringskassan tvungen att ta ut studiebidrag, fast jag egentligen inte behövde det. Var väl rätt naiv och icke-påläst, men jag fick mitt bidrag och på så vis har jag skyddat min braiga SGI (den jag hade redan som mammaledig med första barnet).

Fick ett kuligt brev i fredags som vänligt talade om att jag minsann tjänat för mycket under 2010 och därför kommer bli återbetalningsskyldig till CSN. Häpp! Antingen kunde jag alltså struntat i studiebidrag och fått sänkt SGI, och därmed skitkass mammapeng. Eller så kunde jag tagit bidrag och på så vis skyddat SGI:n. Men därmed blivit återbetalningsskyldig. Fattar inte vad jag kunde gjort annorlunda.

Oh well, finns värre saker. Men störigt att bli skyldig CSN X antal kronor. Blir till att ringa idag och höra hur illa det är.

Trevlig måndag!

fredag 9 mars 2012

Nagellacksdamen


Att sysselsätta L har blivit en konst. Speciellt nu när hon är sjuk och lite grinig. Här lyckades jag få henne att sitta stilla åtminstone fem minuter. Sedan krälade hon iväg (snabb som blixten!) med katternas vattenskål i sikte.
Puh.

Tack igen

Återigen; tack snälla ni som kommenterat. Det värmer oerhört. Jag blir både rörd, stolt och jätteglad när jag läser alla alldeles för fina ord.

TACK!

Tiden räcker inte till för bloggen just nu, men iallafall:
Ingen annan än L har blivit sjuk, hon mår mycket bättre trots att snoret rinner. Hon har sovit mycket vilket känns jättekonstigt, i vanliga fall sover hon knappt middag ens. Just nu är killarna och klipper sig hos min vän C. Själv skall jag ge mig av lite senare, alltså inte ge mig av permanent hehe, tänkte bege mig ut på ärenden.

tisdag 6 mars 2012

The Magic Touch

Tack snälla, rara, fina ni för alla stöttande kommentarer! Blir tre snäpp gladare bara jag loggar in på bloggen.

Sent igårkväll fick vi hem vår pappa. Han för definitivt med sig nån slags "magic touch", för givetvis sov L från 19:30 till 08:00...inte ett pip förutom välling vid sex. Det är som ett skämt, jag tycker nästan inte ens att det är kul. Här har jag kämpat i flera dagar med gråt, gnäll och skrik. Så glider Den Skäggige in, allt lanar av och ALLA barnen sover som stockar.

Oh well. Nu kan Den Skäggige kanske använda sin magic touch till att leta upp vår hemtelefon. Den kastade jag i ett anfall av ilska/frustration/förtvivlan ut på åkern utanför häromdagen. B märkte direkt att den saknades och undrade var telefonen tagit vägen. När jag berättade att den minsann låg ute i potatisåkern såg han lite bekymrad ut (ni vet, rynkade pannan lite ledset och hummade oroligt), men sade ingenting. Vad jag än gör blir han inte arg.*

(*I efterhand känns det lite...onödigt att kasta ut en splitter ny telefon genom fönstret, men just då behövde jag slänga någonting. Hårt.)

Liten och prickig


Uj vilken dag. Först kickstartar vi med jordens ledsnaste blogginlägg, sedan blir lillan hastigt ganska mycket sämre och vips sitter man på Vårdcentralen med härjat ansikte och får veta att ens lilla trea har både scharlakansfeber och början till öroninflammation. :( Idag känner jag mig ganska så värdelös, minst sagt. Har ju trott hennes gnällighet berott på kommande tänder.

Tack snälla fina Maria som både hämtade och passade de stora när jag snurrade runt inne i stan!! <3 Betyder så oerhört mycket. L hälsar också och tackar, hon har fått både Panodil och antibiotika så just nu är det uppåt värre här hemma.

Själv tänker jag natta alla barnen så snart det bara går och sedan sätta mig i soffan. Har burit så mycket de senaste dagarna att ryggen är paj. Orkar inte en minut längre och vill helst dra något gammalt över mig. Tack för fina sms och kommentarer! Jag har inte hunnit svara än. Det värmer mer än ni anar, och uppmuntrar otroligt mycket.

Nu glider Kingen in

För att pigga upp den miserabla stämningen i förra inlägget vill jag nu skriva nåt positivt. Finns faktiskt EN sak som gör min febriga lilla L glad nu för tiden. Receptet heter Sean. Man lyfter bebisen ganska högt upp i luften samtidigt som man sjunger "di di di di di ding ding, nu glider Kingen in".

Då skrattar hon.

Jag vill inte vara med er

Riktigt usel kväll, ännu sämre natt. Var inte på mitt bästa humör i morse när jag körde grabbarna till dagis. Orken är slut, har inte fått en minut för mig själv på...evigheter, typ. Det är ett speciellt liv detta. Som man bara kan förstå om man upplevt det själv. Det tär på krafterna att vara helt ensam med de små, varje minut, varje timme, varje dag. Aldrig själv. Du måste klara ALLT själv, för ingen annan gör det. Du MÅSTE laga middag, för barn kan inte leva på mackor även om din egna uppfuckade kropp fixar smörgås tio dagar i rad. Du MÅSTE byta alla blöjor, du MÅSTE handla, du bara MÅSTE fungera. Du måste svara på alla frågor, du måste läsa, du måste torka snor, du måste ta med bebin in på toaletten om du skall sitta där en stund. ;) Annars kanske hon äter upp en legobit och dör. Alternativt kan du be din femåring passa henne men på så sätt ge honom alltför stort ansvar.

Körde fort, fort till dagis. A och N har varit hemma sedan förra tisdagen, och det märks. Bråk, tjyvnyp, slagsmål, mobbning...de har gått varann på nerverna de senaste dagarna. Nisse kände väl av min sinnesstämning och började såklart att krångla. Puttade in storebror i skostället, ville inte att jag skulle gå. Grät, "jag vill vara med dig mamma!".

Fast det vill han ju inte. Han vill inte vara med mig just nu, det vill ingen. Och han har längtat till dagis! Jag lirkade, kramades, ömkade, men blev arg och mer irriterad... Till slut tappade jag tålamodet (trött, ledsen, hostig, ont i ryggen) och fick fram "men jag vill inte vara med er!! Jag orkar inte Nils!".

Jag vill inte vara med er. Schysst va? Blir väldigt utlämnande nu, men jag känner de flesta av er som läser (tror jag).

Kände hur tårarna började bränna bakom ögonlocken när jag satt på huk där i dagisentren. Jag orkar inte! Jag måste få åka hem, måste få den här dagen utan några måsten! Jag orkar inte laga lunch, jag orkar inte gå ut och leka i skogen/klappa hästar/promenera till bondgården/cykla; jag pallar inte! Jag fixar inte ett mellanmål till, jag orkar inte med galonbyxor, vantar, syskonbråk och trots idag. Jag vill sitta i mitt överjävligt smutsiga hus och stirra på Linnet när hon äter jord. Typ. Orkar inte med tre barn en dag till. Det går inte. Inte när man hostat halva natten så man nästan kräks. Inte när det minsta barnet förvandlats till en minidrake som gråter så fort man sätter ned henne på golvet.

Så kommer en fröken, hon ser förstås hur jag mår. Hon hivar upp Nisse på armen och allt blir bra. Jag åker, tutar lite och Nisse vinkar. Han ser glad ut men jag gråter ändå. Jättemycket. Ni vet, så man blir sådär osnygg (snor i ansiktet, svullna ögon och alldeles tilltufsad). Känner mig så jävla usel. Det är ju inte deras fel. Att jag varit ensam för länge, alltså. Det är inte deras fel. Ändå går allt ut över dem. Jag borde vara så jävla tacksam men ändå..."jag vill inte vara med er".

söndag 4 mars 2012

Jag och Rolf L

Igår var ingen rolig dag, hoppas på bättring idag. Det känns i hela kroppen att jag varit ensam alldeles för länge. Inte så lätt när man själv inte mår bra, barnen är hemma från förskolan och lillan vill bäras heeela tiden. Jag är bortskämd med att ha en nöjd bebi som sällan eller aldrig "gnylar".

Igår började hon grina så fort jag satte ned henne på golvet. Och vid sju så grinade jag. Det gjorde jag faktiskt. För en gångs skull.

Nä, ingen bra dag igår. Jag är stolt över att jag fixar att ta hand om mina barn själv. Dagarna går i 110km/h, man byter blöja, fixar frukost, plockar undan, storhandlar, lagar lunch, ordnar middag, tvättar, går ut och leker, sticker iväg till kompisar... Jag ÄR stolt. Fast ibland, som igår, undrar jag vad jag egentligen sysslar med. Kommer ju inte direkt få medalj för det här om tjugofem år. Ett offentligt erkännande, diplom av kungen (eller Estelle hoho), tiotusen rätt in på kontot.

I mina svartaste stunder känner jag mest en stilla undran över hur i h-lvete jag skall orka. Fjantigt, jag vet. Jag har (ta i trä) inga sjuka barn, jag är (ta i trä) frisk själv och så vidare. Jag har INGET att klaga över. Men ibland blir det bara för mycket. Speciellt när man jämför sig med andra. Och då spelar det ingen roll att man kanske kommer sitta där om tjugofem år och vara superstolt över sig själv, att man pallade med. Det är som i Fucking Åmål ni vet, när den ena av tjejerna säger att "alltså tyvärr, men jag är hellre glad nu än om tjugofem år".

Fast kanske ändå. Kanske jag också kommer känna som Rolf Lassgård. Såg ni Skavlan när han var med? Jag älskar Rolf, always have, always will. Jag älskade honom lite till när han satt hos Skavlan och förklarade att han och hans fru ALLTID haft med barnen överallt. Aldrig gjort något utan dem, aldrig rest utan dem, aldrig lämnat bort dem. Och han var stolt över det. Då älskade jag Rolf! Inte på grund av att jag tycker att man aldrig bör lämna bort sina barn, definitivt inte! Däremot kände jag så väl igen mig, och det är en skön känsla när man oftast känner sig mest ensam i världen.

Fast äh. Det blir nog bättre. Det klart det blir! Jag vet varför jag känner så här, jag har varit ensam för länge. Mer än tio dagar i sträck är för mycket. Speciellt när man står utan dagis och inte mår bra. Dessutom är jag för envis. Det är så ovant att be om hjälp. Måste lära mig att fråga. För frågar man inte kommer aldrig någon.

Så, nu stoppar vi undan detta bittra blogginlägg långt in i byrålådan. Och jag skall fortsätta vara stolt att jag tar hand om mina ungar själv. Det SKALL man göra. Är man 30+ skall man fanimig kunna ta hand om sina barn själv. Kan man göra dem skall man också klara resten. Annars är jag övertygad om att man sätter ett fett, jävla krokben för sig själv.

Hejdå från Bitterfittan

torsdag 1 mars 2012

Fullt ös, medvetslös?

Blev hemma från dagis igår på grund av Nisses hosta. Startade dagen med att vara ute. Killarna sågade, letade "fotspår" och gick ned sig i åkern (lervälling upp till anklarna). In för lunch, blev fransk löksoppa med krutonger, a la Ica Matkassen. Haha, mitt liv är förändrat på grund av den där kassen. Har på kort tid gjort inte mindre än tre sorters soppor, för bara någon månad sedan låg kvoten på noll. Barnen gillade faktiskt soppan, dessutom körde jag med det gamla hederliga tricket "en sked soppa varsågod en krutong". Tog lite tid men uppätet blidde det.

Efter lunch åkte vi till Mariebergsskogen där vi bestämt träff med kompisarna. Konstant härj i X antal timmar, issörja upp till knäna och bullfika. Åkte hem med barn och bil i ett skick som skulle få deras ägare och far att grina.

Hem, kommer in, stänger dörren. Det knackar på och där står A och M som undrar om A och N vill komma ut och leka. Häpp! Barnen springer ut igen och sedan leker de till sju på kvällen (nåja, Nisse kom in tidigare eftersom han i hastigheten glömt att kissa på heela dagen...vilket gav vissa resultat).

Himmel. Om jag på något vis kunde utvinna deras energi på burk skulle jag bli fett rik! :) Konstaterade att Nisse lätt hade kunnat vara på förskolan, men kanske bra ändå att vara hemma. Trots i princip noll hosta på hela dagen.

Cillit Bang i ansiktet



Häromdagen bad Nils mig att jag skulle spruta honom i ansiktet med Cillit Bang. En enligt mig ganska underlig begäran. Har aldrig fått en sådan förfrågan tidigare. Inte ofta folk vill få rengöringsmedel i ansiktet.

Förklarade för Nisse att jag såklart inte kunde spruta ett starkt rengöringsmedel på honom. N blev då mycket misslynt och hävdade envist men bestämt att pappa gjort det - alltså sprutat Cillit Bang "rätt i ansiktet!" på honom och Arvid. "Men såklart att inte pappa sprutat tvättmedel i ansiktet på er!" fräste jag som började bli rätt trött på diskussionen. Arvid blandade sig i och menade att pappa VISST sprutat Cillit Bang på både honom och Nils.

Efter att tag kom jag på att vi köpt en ny blomspruta, en sån där billig i plast. Att använda på kissemissarna när de går upp på bord och så vidare. Visade den för barnen och då kom de på att det visst var den som pappa använt. Och inte CillitBang.