Adventsfirandet häromdagen...blev väl sådär halvbra. Jag har höga krav och höga förväntningar - klart det skall se ut som i de förbannade mammatidningarna! Det vill säga pinnsmala, välsminkade och välklädda mammor som leende står och bakar pösiga, perfekta lussekatter ihop med barnen i det lyxiga och nyrenoverade köket. Samtidigt som pappan i huset lagar knäck eller monterar ett pepparkakshus eller städar vardagsrummet (inte för att det behöver städas, men...). Under granen ligger redan alla julklapparna. Inslagna i dyrt julklappspapper. Självklart finns det ett tillhörande rim till varje klapp. Föräldrarna gör såklart all julmat från skratch, huset är minutiöst pyntat och alla barnens lussekläder är tvättade OCH strukna. Redan den första december.
Jag hade sett framför mig hur den Lyckliga Familjen senare sitter framför en flammande brasa och dricker glögg; alla iförda rejäla, stickade tröjor från något svindyrt märke. Mamman är glad, pappan är ännu gladare och barnen är gladast och inte ett dugg trotsiga/bråkiga/gnälliga/besvärliga. Man dricker glögg tillsammans och äter av de hemmagjorda bakverken. När barnen lagt sig har föräldrarna passionerat sex framför en flammande brasa. En merry christmas och en härlig första advent, i sanning!
Häpp! Verkligheten ser en aning annorlunda ut. Det är nu den kommer smygande - den dödliga julstressen. Ljudlöst, först lite lagom diskret och sedan alltmer pockande och påträngande. Mamman i huset rusar omkring och svär över att familjen 1) inte hunnit pynta ett skit samt 2) bara har s.k fult pynt (hemmagjorda garntomtar från -85 samt trasiga eljusstakar). Barnen bråkar, slåss och frågar efter julklappar. Ingen har fina stickade tröjor, tänk snarare illasittande mjukisbyxor och en risig t-shirt. Pappan har skäggstubb (inte sån där charmig tvådagars stubb, nu snackar vi har-inte-rakat-sig-på-en-vecka-stubb) och mamman ser blek och glåmig ut. Ingen orkar baka något, eljusstakarna är trasiga och någon spiller ut all sin glögg (vilken tur att golvet ändå var så lortigt). Alla blir ovänner och någon börjar att grina.
En julgran är inte att tänka på. Inte heller pepparkakshus eller julkortstillverkning.
Och nåt sex blir det såklart inte. När barnen väl somnat trillar föräldrarna ihop i en hög framför något dåligt TV-program. Där ligger de till klockan 23 för att sedan hasa in i sovrummet och drömma mardrömmar om önskelistor och knäck hela natten.
(I år skall jag försöka lägga bort alla krav och måsten. Bara att inse att man faktiskt inte hinner så jättemycket när man tre små barn. En Perfekt och Väldoftande jul lär jag väl inte få förrän om tio år eller så).
Låt kidsen stoppa i valfritt antal nejlikor i apelsiner och lägg på bordet. Vips har ni pysslat, vips luktar det jul och pyntet har torkat bort av sig själv lagom till trettonhelgen. F-ö är pepparkakor på burk godare och lussebullarna från macken likaså. Nä, sluta amma och pimpla glögg med hög % redan från elva kaffet så är iaf du glad framåt eftermiddagen! Skål på dig!
SvaraRaderaJa du måste sänka dina krav! Herregud vår första advent var verkligen inget att skryta med. Pyntade lite snabbt framåt kvällen och har fortfarande inte någon ljusstake där första ljuset redan borde tänts. Något julgodis har vi inte bakat och inga lussekläder inhandlas. Allt det där hinns med någon gång innan jul (& lucia när det gäller lussekläderna), och gör inte allt det så är det ingen panik. Försök ta det lugnt och njuta av advent och december. Ljusen i fönstret och den goda glöggen. Jag blir så ledsen över att alla är så stressade redan nu. Den här tiden ska ju inte handla om stress utan om att njuta av att vara med varandra.
SvaraRaderaStor kram!