Mörker

Söndagar är numera min hatdag. Eller rättare sagt: söndagkväll är min hatkväll. Ensamheten kommer över mig som en tjock, blöt filt och vägrar släppa taget. Det är mörkt ute och jag undviker att kika ut eftersom jag då brukar drabbas av akut mörkerrädsla.

Ibland känner jag att det är liite för lite hus härute. Ibland är det alldeles lagom. Varierar litegrann; beror på vilket humör jag är på. :) Har inget roligt att blogga om alls. Svårt att finna glädje nu för tiden och jag skäms över det. Barnen är förkylda, framförallt Bebisen. Faktum är att vår minsting varit snuvig länge nu, jättelänge. Trist.

Skall försöka vara positiv och glädjas åt den kommande veckan som förhoppningsvis kommer bli väldigt rolig. Hektisk men skoj.

Det hoppas vi på!

(Dessutom gläds jag åt att den Lilla Människan alldeles nyss somnat...efter vissa protester.)