Oväntat besök

Passade på att sova när Bebin sov tidigare idag. Så enormt välgörande, mådde mycket bättre när jag vaknade. Plockade upp det nyvakna barnet och fick armen full med bajs med en gång. Kikade in under hennes lilla skära klänning och hejsan, hoppsan vad otäckt det såg ut. Bara att bege sig till badrummet för tvagning, skrubbning och blöjbyte.

I samma sekund knackar det på dörren, och jag (som tror att det är en vän) ropar "kom in, det är bajs här, jag kan inte röra mig". Fortsätter byta och det knackar igen. Skriker ännu högre att "det är baaaaajjjjsssss hääääär, kom in!!".

Dörren öppnas och en förskrämd (men väldigt grov) röst ropar "hallå?". Det visar sig vara en kompis till B och hans snickarkompis. Pinsamt. Där står jag med håret på ända, iförd legging och linne, med en naken Linnea på armen plus bajsfläckar lite överallt. Som tur var är B:s kompis trebarnspappa plus att han byggde ut här hemma när Nisse var bebis. Han är alltså dels van vid bajs och dels rätt van vid att se mig sådär. Oklädd, nyvaken och stressad alltså.

I sådana stunder önskar jag att jag var en sån där morsa som ständigt glider runt uppsnofsad. Ni vet, iordninggjord och snygg. Ständigt redo för oväntat besök. Alltid bajsfri, snyggt klädd och förberedd för whatever. Fast frågan är om sådana finns? Dessa mammors barn bajsar väl de med? I alla småbarnsföräldrars hem råder ett visst mått av kaos. Det är jag övertygad om. Smulor, repor, kladd, bajsblöjor, legoklossar och små kvarglömda strumpor. Vad man sedan väljer att visa upp i en blogg är en annan sak. Jag inbillar mig att ni gillar min blogg just för att den INTE visar upp en rosaskimrande bubbelgumsfasad med "dagens outfit", matchande leksaker och smulfria ytor.