tisdag 31 juli 2012

Dö myrjävel, dö

Igår upptäckte jag förresten att myrjävlarna återvänt. Dock inte inomhus, isåfall hade jag DÖTT. Nä, utanför huset såg jag dem...de sluga små asen. Insåg snabbt att de höll på att samla sig till en gemensam attack. Som tur är hade min hjälte på Anticimex lämnat två flaskor med Starkt Gift. Nu är tyvärr de där flaskorna slut (eftersom jag rusade omkring som en dåre under förmiddagen och sprutade ned precis hela huset).

Kom hem ikväll och såg minsann en rödmyra krypa omkring utanför. Och notera, mina vänner, att en rödmyra är en för mycket. Hittade lite smått och gott i städskåpet (bland annat extrastark ugnsrengöring), så nu är myran död. Hoppas han var den sista av sitt folk och inte en utsänd spanare.

Thank God att maken kommer hem snart, för jag pallar inte med den här psykiska pressen. Dessutom har jag snart slut på rengöringsmedel.

Två år som fru S

Tvåårig bröllopsdag idag - häpp! Hade helt glömt, men blev påmind när jag traskade ut från jobbet vid 16:30. Hade fått fint sms nedifrån västkusten. Så bortglömd blev jag ju inte.

Känner mig alldeles trött efter en lååång dag på jobbet. Orkar inte ens tänka i romantiska banor, så tur att maken ändå inte är hemma höhö. Blir en tidig kväll i soffan, imorgon gör jag dubbelpass på jobbet plus att barnen kommer hem...så det gäller att passa på. Vilan är - som man säger - finito. ;)

söndag 29 juli 2012

Ensamheten, den självvalda..

Ja, denna bloggen alltså...jag varken orkar eller hinner skriva. Dagarna rusar iväg. De senaste veckorna har jag jobbat natt och då blir jag lite lätt koko. Förlåt alla er jag är skyldiga ett sms eller telefonsamtal. :(

Förutom händer ingenting speciellt här hemma...dock är jag ENSAM HEMMA, vilken i sig är heeelt f-cking otroligt! Jag som alltid gnäller över att jag aaaldrig får vara själv är nu ensam i X antal dagar. Kan inte beskriva känslan. Ett tomt hus. Inga barn. Ingen man. Ingen som skriker, grälar, gnäller. Ingen som stökar ned, kräver välling/macka/middag/blöjbyte/stimulans. Ingen som vaknar om nätterna.

Och jösses vad tid jag har. Ett rent överflöd!! Det går inte att beskriva. När man får småbarn förändras livet, så är det bara. När man får fler barn förändras det ännu mer. Tre barn kan ibland kännas som sextioåtta (och ändå önskar jag mig fler...damn vad knäpp man är ibland). Det finns alltid någon att städa efter (och fem sekunder efter avslutad städning är det stökigt igen), någon att laga mat åt, nån att byta på.. Livet går i 130km/h, minst. Allt man tidigare prioriterade får man liksom stoppa undan i ett hörn och plocka fram när man möjligtvis har en sekund över. Maken brukar säga som så, att tidigare hade vi 100% tid för varann. Numera har vi kanske...fem procent. Högst. :)

Nu när alla ungar plötsligt drar iväg med sin far på semester är tomheten påtaglig. Jag är som sagt aldrig själv. Aldrig. Är en människa med stort behov av ensamhet och jag måste erkänna att jag njuter lite just nu. Av att få rå mig själv. Av att ha all tid i världen. Kunna göra saker spontant.

Fast visst saknar jag dem. Är så oerhört tacksam över mina barn. Så enormt glad att jag har dem, att de finns. Imorgon kommer jag nog längta ännu mer. Efter små gummistövlar i hallen, barngråt, gnäll efter kompislek/glass/legobygge. Efter leksaker all over, klädhögar och vällingflaskor. Fast just nu...njuter jag. Av skräpprogram på TV (jag slipper Bolibompa och kan glo på Jersey Shore!!), mackor till middag och av att få sova till 12:30 (check!).

Självvald ensamhet är fantastisk. Med betoning på ensamhet.

onsdag 18 juli 2012

Juli, regniga juli...

 
Grillkväll med L&D samt kiddosarna. Plus jordgubbsplockning.

 
Hela gänget minus Linnet på ALV.

 
L och hennes kompis Jonna. Studsmatta = värsta braiga barnförvaringen.

 
A, N och kompisen Emil har plötsligt blivit pyttesmå.

Astrids Värld

Hand i hand på Astrid Lindgrens Värld. Så himla fint ställe. Barnvänligt till tusen. Jag är lite strikt vad gäller leksaker; vapen och sånt är EJ tillåtna här hemma. Har även svårt för skrikiga, våldsamma barnprogram. A och N får inte kolla på sånt. Astrid Lindgrens figurer är så jädra bra tycker jag. Barn får liksom vara barn, även om det ibland kan vara svart och spännande och läskigt.
Hur som helst hade vi en toppenbra helg ihop med vännerna. Jag har totalt omvärderat campinglivet! Hade värsta fördomarna tidigare, har ändrat mig helt. :) Så enormt barnvänligt, massor med lek, kompisar och aktiviteter. Vår familj umgås mycket med vänner och hittar på saker ihop med dem, så barnen är liksom bortskämda med att vara med kompisar ofta. Anyway, jag tänker campa igen. Helt klart. Hyra stuga någonstans, gärna vid en camping nära havet. Tips någon??

måndag 9 juli 2012

120709

Måndag igen efter en intensiv men rolig helg. Arbete på sjukhuset (skräll...), efterlängtad vinkväll med tjejerna (som slutade omkring tre på natten någon gång) och en sömnig söndag som spenderades ihop med kompisar (barnen lekte, papporna drog el och mammorna låg på soffan och mådde illa).

Jättekul! :)

Nu väntar snart jobb. Igen.

fredag 6 juli 2012

Apoteket kan sin sak

Idag har jag Unnat Mig. Som man säger. Måste ge en eloge till Apotekets försäljare; de har fattat det där med merförsäljning. Kom hem med nattkräm ("vill du ha en som förebygger rynkor?"), dagkräm, ansiktstvätt, någon slags mousse samt en del annat. Blev dyrt, men är man 31 år och aldrig kostat på sin hy något annat än tvål och vatten är det väl dags att göra det nu.

Dessutom har jag klippt mig. Två gånger. Min ordinarie frisör är på semester, enough said. Med tanke på dagens frisörkostnader kommer jag inte kunna klippa mig igen förrän år 2015.

Nu känner jag mig alldeles mör i hela kroppen och trött i både hjärna och hjärta. Hade varit skönt att sjunka ned i soffan med ett glas vin. Istället blir det till att invänta Anna och skjuts till Hospitalet för en natts arbete bland bebisarna.

torsdag 5 juli 2012

Myrorna anfaller

Har inte tid med bloggen. Känner mig ganska splittrad just nu, allt går i 130 och jag glömmer viktigheter, missar att höra av mig till folk och fä samt är allmänt disträ.

I måndags kom jag hem från jobbet vid halv fem. Hade hela bilen full med barn och packning. Ätit hade jag förstås inte gjort sedan frukost. Kände mig svimfärdig och trött så in i bänken. Nisse hade med en kompis hem och de satt och tävlade om vem som kunde säga "bajs" flest gånger. Höll på att explodera av stress, hunger och trötthet.

Öppnar sen ytterdörren och voila! Hela huset är fullt med skogsmyror. Sådana där stora, röda. Som jag fruktar mest i världen, har en liten nätt fobi. Minst sagt. Fick PANIK och ringde både maken, grannen och Anticimex samtidigt. Tjejen i den sistnämndas växel hörde inte vad jag sade eftersom jag grät som ett barn. Fick till slut prata med en av deras "gubbar" som lovade att komma på typ tio minuter. Och det gjorde han. Likt en sagans prins stormade han in i mitt hus, plockade fram några flaskor med Dödligt Gift och bad mig gå in till grannen och ta en kaffe, alternativt en whisky. "Sedan, när du ser att min bil är borta väntar du någon timme eller så, och därefter kan du gå in och börja leva som vanligt igen Kerstin".

Jaha. Blev utfodrad hos finaste Maria och blev senare under kvällen följd in i huset av hennes man. Hittade X antal lik men - thank God - inga levande myror. Det visade sig att de tagit sig in i källaren, och dit ned har jag ännu inte vågat mig. Har därför inte tvättat på hela veckan (vi har tvättstugan därnere och myrorna hade kommit via det rummet). Finns absolut inga rena kläder. Shoppar hellre nytt än går ned till myrjävlarna.

Natten till tisdagen låg jag vaken till två. Stirrade i taket, fantiserade om aggressiva jättemyror samt tände lampan x flera för att kontrollera att de inte samlade ihop sig för ett gemensamt anfall. Som tur är lämnade min Anticimexprins två flaskor med gift, så jag har (host host) sprayat en del här hemma. Och lite ute. Host igen. Antar att vi kommer drabbas av kronisk lungsjukdom allihop här hemma, men whatever. Myrorna är döda iallafall.

P.S Jag använder fortfarande skor inomhus. Säkrast så.