Har inte tid med bloggen. Känner mig ganska splittrad just nu, allt går i 130 och jag glömmer viktigheter, missar att höra av mig till folk och fä samt är allmänt disträ.
I måndags kom jag hem från jobbet vid halv fem. Hade hela bilen full med barn och packning. Ätit hade jag förstås inte gjort sedan frukost. Kände mig svimfärdig och trött så in i bänken. Nisse hade med en kompis hem och de satt och tävlade om vem som kunde säga "bajs" flest gånger. Höll på att explodera av stress, hunger och trötthet.
Öppnar sen ytterdörren och voila! Hela huset är fullt med skogsmyror. Sådana där stora, röda. Som jag fruktar mest i världen, har en liten nätt fobi. Minst sagt. Fick PANIK och ringde både maken, grannen och Anticimex samtidigt. Tjejen i den sistnämndas växel hörde inte vad jag sade eftersom jag grät som ett barn. Fick till slut prata med en av deras "gubbar" som lovade att komma på typ tio minuter. Och det gjorde han. Likt en sagans prins stormade han in i mitt hus, plockade fram några flaskor med Dödligt Gift och bad mig gå in till grannen och ta en kaffe, alternativt en whisky. "Sedan, när du ser att min bil är borta väntar du någon timme eller så, och därefter kan du gå in och börja leva som vanligt igen Kerstin".
Jaha. Blev utfodrad hos finaste Maria och blev senare under kvällen följd in i huset av hennes man. Hittade X antal lik men - thank God - inga levande myror. Det visade sig att de tagit sig in i källaren, och dit ned har jag ännu inte vågat mig. Har därför inte tvättat på hela veckan (vi har tvättstugan därnere och myrorna hade kommit via det rummet). Finns absolut inga rena kläder. Shoppar hellre nytt än går ned till myrjävlarna.
Natten till tisdagen låg jag vaken till två. Stirrade i taket, fantiserade om aggressiva jättemyror samt tände lampan x flera för att kontrollera att de inte samlade ihop sig för ett gemensamt anfall. Som tur är lämnade min Anticimexprins två flaskor med gift, så jag har (host host) sprayat en del här hemma. Och lite ute. Host igen. Antar att vi kommer drabbas av kronisk lungsjukdom allihop här hemma, men whatever. Myrorna är döda iallafall.
P.S Jag använder fortfarande skor inomhus. Säkrast så.
Men stackars! Det var minsann ingen angenäm upplevelse. Saknar dig! <3
SvaraRaderaNejmen FYYY vilken mardröm!! Tur att nån kunde komma så snabbt och ta kål på krypen! Sen vet du att här hade funnits både sängplatser och tvättmaskin till förfogande om det blivit alltför illa!! Antar att B kommit hem idag och tagit sig an uppgiften att kliva ner i källaren och jag hoppas att det var tomt på myror även där!
SvaraRaderaJag förstår att livet rullar på i ett snabbt tempo... Säger som du sa innan, hur ska det gå när man ska börja jobba??? Hur som, när/om du har möjlighet att ses nån dag, så hör gärna av dig!!
Kram