Dagis...eller inte!

Kändes bra att släpa upp barnen vid halv åtta, hetsdricka kaffe, väcka (!) den sovande bebisen, byta blöja, göra välling, fixa frukost, klä på, stuva in, stuva om...osså fort iväg till dagis vid tjugo i nio. För att sedan få höra att vi minsann är lediga den här veckan.

Puh.

Kul, eller inte. Blir rätt...trött ibland. Framförallt på grund av att vi skall till förskolan och laga mat samt städa hela dagen nu på torsdag. Först tvångslediga, sedan matlagning.

Ja, ja. Jag anser väl att om man nu måste ha barnen hemma en viss vecka skall man bannemig inte behöva åka dit för att städa/laga mat. Varje familj tilldelas ett visst antal dagar per termin och det är vi med på till 110%. Dock vill jag gärna ha matlagningsdagar de veckor mina barn överhuvudtaget är på förskolan.

Är tacksam över att jag haft maken hemma väldigt mycket på senaste tiden. Hade detta hänt i höstas hade jag blivit helt förstörd eftersom jag då var såpass trött, sliten och nere. Nu blev jag bara ledsen. Jag står för att jag mer än gärna hade haft barnen på dagis MER än 15h. Åtminstone under hösten när jag mådde som sämst. Mina barn älskar sin förskola och de timmar jag har för mig själv är SÅ värdefulla. Många dagisdagar går ju ändå bort i och med att vi lagar mat såpass ofta. Plus att vi har flera städdagar, jourveckor, andra uppgifter, möten...

Oh well. Klassiskt misstag att outa sin ilska och besvikelse i en dum blogg. Men känner mig lite ledsen.