Hon har såklart inte rest sig själv, men står förvånansvärt stadigt.
"Släpp henne mamma, hon kan stå själv" ropar syskonen överförtjust. Nja. Varför skynda på något som ändå inträffar förr eller senare? Idag kröp hon flera meter, och jag fasar faktiskt för när klättra-springa-hoppa-pilla på allting-fasen påbörjas.
Är inte i form att jaga runt ett stycke bebis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar