Vatten som gått...

Har en vän vars vatten precis gått. Gud vad spännande. En mycket efterlängtad bebis är på G att se dagens ljus.

Avskyr uttrycket "skaffa barn". Jag har säkert använt mig av det någon gång, men försöker att tänka efter och uttrycka mig på annat sätt. Man SKAFFAR inte barn. Man FÅR ett barn. Om man har tur. De allra flesta par blir gravida inom ett år (jag tror det är så iallafall). Vissa andra får försöka längre än så. Vissa kanske inte lyckas alls. Min vän är en av dem som väntat och kämpat länge. Och jag är så himla glad för hennes skull.

Jag är oerhört tacksam att jag och maken har lätt för att bli gravida, eller hur man säger. Som sagt: barn är ingenting man skaffar. En hund kan man skaffa. En katt likaså. Men barn är ingen självklarhet. Det är heller ingen självklarhet att "skaffa" syskon till det barn man redan har. Finns ju faktiskt något som heter sekundär barnlöshet. Alltså när man har ett barn sedan tidigare men inte lyckas få till ett syskon.

Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta inlägget. Jag är bara så himla glad att deras väntan snart är över. Snart, snart ser en ny liten människa dagens ljus!
(För mig började det ju på samma sätt...för drygt fem år sedan. Vattnet gick vid nio på morgonen, sedan drog allting igång kring 17-tiden ungefär. Elva minuter över elva fick vi en Arvid och livet blev aldrig mer sig likt.)