Vaknade nyss, huset är alldeles tyst. B försöker alltid hitta på något med barnen när jag jobbar natt, mycket tacksamt. Skulle aldrig orka med att bli störd konstant, inte när man har ytterligare en jobbnatt framför sig. Ibland går det dock till överdrift; det känns som om maken inbillar sig att han måste fly fältet från 08 på morgonen till 18 på kvällen. ;)
Å andra sidan är det superviktigt med sömn när man arbetar natt. Funkar inte annars. Min åsikt är att om man hela tiden ruckar på vilan och återhämtningen går man in i väggen till slut. Dessutom har jag en helt annan trötthet i kroppen nu när vi har småbarn. Helst vill jag sova till fyra, idag vaknade jag tyvärr klockan två. Not good.
Hur som helst, helgjobb suger faktiskt litegrann. :) Å andra sidan lockar inte 08-17, måndag till fredag. Om jag någon gång får ett "dagjobb" tänker jag inte arbeta heltid, absolut inte. Den otimala arbetstiden finns kanske inte.
Vart vill jag komma med detta inlägget månntro? Tja, ingenstans tror jag. Låter nog som en arbetsovillig jävel som helst ligger på soffan. :)
Och jag skulle nog inte klara av att ha helg/nattjobb :-) Älskar mina vardagar som är just kontorsarbetstider. Sen så har jag flex och behöver aldrig "pussla" särskilt mycket för att kunna gå till tandläkaren eller så. Men jag ska ändå gå ner i tid när O börjar dagis i februari. Lika mycket för min egen skull som för hans. Ledig en dag mitt i veckan, vilken lyx liksom :-)
SvaraRaderaJag hatar verkligen att jobba natt, vaknar vid elva-tolv och kan verkligen inte somna om. Tur vi har en källare så man kan lägga sig en stund på kvällen innan man ska iväg igen. Skulle gärna jobba dagtid, får väl få tummen ur och plugga vidare:)
SvaraRadera