Smygfotografering och mer jobbtankar

Tomt hus igen. Var är alla?? Igår hade de tydligen storhandlat samt hängt på Leklandet med kompisar. B smygfotade Familjen Annorlunda. Mycket moget. Kan dock inte förneka att jag spänt kommer följa nästa säsong så jag inte missar min lilla familjs första TV-framträdande (hum).

 

Mycket bra jobbhelg förresten. Har känt mig trött och liksom dränerad ett bra tag nu. Kanske inte så konstigt. Började på nya jobbet i maj, kunde ingenting. Hade inte sett någonting. Visst, min vidareutbildning har jag men den är dock bara ord på ett papper. Tar tid att fylla ut den rollen - specialistsjuksköterska inom barnsjukvård. Jag pratar helst inte om att jag är "vubbad". Vill bemästra den praktiska kunskapen först.

Anyway: har alltså gått från noll till 100. Började gå själv i slutet av juni. Nu drygt fyra månader senare tar jag hand om små, små prematurer. Som sjunker i syresättning, har ont i magen, skall ha antibiotika i diverse katetrar. Provtagning, droppräkning, matberäkning. Jag känner mig fortfarande osäker, men känner ändå att jag har växt. Dock inte så konstigt att jag känner mig helt slut. Så mycket kunskap som tryckts in i skallen sedan i maj. Avslutade min mammaledighet lite för tidigt, Linnet fick börja förskolan innan ettårsdagen. Under hennes första halvår mådde jag dessutom ganska dåligt. Såklart den tidiga jobbstarten känns.

Inatt höll jag en liten, liten hand i min. En pytteliten människa som är helt beroende av extra värme, fukt, mediciner och mat för att växa, bli stark och frisk. En tunn liten hand som kramade mitt finger. I den stunden kändes det ganska bra. Jag har ju iallafall inte gått bakåt. I maj var jag ett blankt papper, nu är jag ifylld till viss del. Har höga krav på mig själv och har lätt för att känna mig värdelös och urdålig. Måste försöka känna stolthet att jag vågade. Att jag faktiskt utvecklats.