Barn på dagis när du är föräldraledig?

Barn på dagis fast du är föräldraledig (avskyr det ordet)? Hur många timmar då isåfall? Åsikterna går isär har jag märkt.

Jag tycker så här:

Varför detta med just femton timmar? Det är en dum regel. Oftast delas dessa femton timmar upp på tre dagar, ibland - ve och fasa - på fem. Det borde kunna vara mer flexibelt.

Under mina år som mammaledig har jag alltid hittat på mycket med barnen. Kanske inte direkt några avancerade aktiviteter såsom backhoppning, men ändå. Varje vecka har vi små fikadejter inplanerade, jag har alltid försökt att träffa kompisar och så vidare. Dock försöker jag att hålla mig hemma när syskonet/syskonen är på förskolan. Varför? Jo, den tiden betyder vila. Tystnad. Inga krav på pussel/TV-spel/sandlådelek/annat härj. Jag har sällan eller aldrig låtit barnen stanna hemma från dagis. Framförallt för deras skull (båda killarna är riktiga "dagisungar") och även för min egen.

Optimalt för just MIG vore att jag hade rätt till att ha barnen fler timmar. Kanske 25 timmar. Jag hade inte alltid utnyttjat detta. Ibland hade vi garanterat valt att stanna hemma istället. Leka med kompisar, åka till badhuset, hitta på något roligt. Sånt som vi nu brukar göra efter klockan 14. Det hade kort sagt blivit lättare att vara ledig. Att TA ledigt. Man behöver inte känna stress på grund av att en av tre värdefulla dagisdagar försvinner. Istället kan man njuta av ledigheten, hitta på något skojigt eller bara vara hemma.

Det handlar om att få valmöjligheten!! Att veta att barnen FÅR och KAN vara på dagis varje dag om det så behövs. Framförallt önskar jag att någon kunde slänga de där 9-14-tiderna åt helvete. De suger. För mig (kanske inte för alla!) innebär det 1) en massa stress på morgonen och 2) en lååång eftermiddag med pigga barn som frågar varför de inte får stanna på förskolan ihop med kompisarna. Dessutom brukar vår minsting sova runt tolv, halv ett. Jag får i princip ALLTID väcka henne när vi måste iväg till dagis igen vid 13:30.

När Storebror var liten lyckades jag få till att han var på dagis tisdagar och torsdagar mellan 9 och 16. Det var bättre. Mindre bensin (vi har resväg till dagis och kan aldrig gå/cykla) och jag fick två heldagar ihop med Lillebror. Vi hade måndag och onsdag helt lediga och kunde då träffa kompisar lite som vi ville. Tisdagar och onsdagar ägnade jag åt lillebror.

Alla är vi olika! För en förälder som går upp vid fem varje dag kanske det är super att lämna klockan nio. En annan kanske inte VILL ha barnen på dagis mer än max tio timmar. En tredje förälder kanske önskar ha barnen elva till 16.

Man fattar ju att det är omöjligt för verksamheten att vara så flexibel. Men detta med femton timmar är ju å andra sidan sjukt oflexibelt. För vissa kanske detta passar utmärkt. För andra stämmer det inte alls. Jag har flera exempel. En bekant till mig har ett barn som alltid sov vid två. När barnet i fråga skulle hämtas. Att låta knatten sova färdigt kom inte på tal. Nä, självklart skulle mamman/pappan hämta klockan 14. Barnet vaknade, supertrött förstås, och sedan väntade en lååång eftermiddag. Samt att kiddet givetvis blev supertrött alldeles för tidigt på kvällen. Övertrött unge = ganska jobbig kväll samt nattning. Flexibelt? Eller bara korkat?

Jag vill jättegärna ha fler timmar på dagis. Jag VET att jag fixar att ta hand om mina barn. Det handlar inte om det. För mig betyder dessa dagistimmar vila, vetskap om att A&N har superskoj och får träffa sina kompisar samt att jag kan ägna all uppmärksamhet åt Lillan.

Jag skulle inte alltid utnyttja förskoletiden fullt ut. Men bara vetskapen att jag har rätt till att ha dem där skulle åtminstone underlätta för mig. Kanske inte för dig, eller för mamman i grannhuset. Kanske inte för hon som tycker dagis är skadligt och vill vara hemmamamma forever. Men för MIG.


Vad tycker du? Vad vore bäst för dig/er?

Dagis...eller inte!

Kändes bra att släpa upp barnen vid halv åtta, hetsdricka kaffe, väcka (!) den sovande bebisen, byta blöja, göra välling, fixa frukost, klä på, stuva in, stuva om...osså fort iväg till dagis vid tjugo i nio. För att sedan få höra att vi minsann är lediga den här veckan.

Puh.

Kul, eller inte. Blir rätt...trött ibland. Framförallt på grund av att vi skall till förskolan och laga mat samt städa hela dagen nu på torsdag. Först tvångslediga, sedan matlagning.

Ja, ja. Jag anser väl att om man nu måste ha barnen hemma en viss vecka skall man bannemig inte behöva åka dit för att städa/laga mat. Varje familj tilldelas ett visst antal dagar per termin och det är vi med på till 110%. Dock vill jag gärna ha matlagningsdagar de veckor mina barn överhuvudtaget är på förskolan.

Är tacksam över att jag haft maken hemma väldigt mycket på senaste tiden. Hade detta hänt i höstas hade jag blivit helt förstörd eftersom jag då var såpass trött, sliten och nere. Nu blev jag bara ledsen. Jag står för att jag mer än gärna hade haft barnen på dagis MER än 15h. Åtminstone under hösten när jag mådde som sämst. Mina barn älskar sin förskola och de timmar jag har för mig själv är SÅ värdefulla. Många dagisdagar går ju ändå bort i och med att vi lagar mat såpass ofta. Plus att vi har flera städdagar, jourveckor, andra uppgifter, möten...

Oh well. Klassiskt misstag att outa sin ilska och besvikelse i en dum blogg. Men känner mig lite ledsen.