Grattis och tack

Skickar en liten hälsning till min fina vän Therese som skall bli trebarnsmor. Detta kommer du fixa galant min vän, är så himla glad för er skull. <3

Och så ett litet TACK för alla fina kommentarer. De värmer! Bloggen får vila ett tag på grund av att annat prioriteras. Uppskattar verkligen alla snälla ord.

Hejdå för ett tag!

Jag har ingen blogglust. Ville bara meddela det. Tar en paus och återkommer eventuellt, kanske inte alls. Veckan som gått har varit jobbig, i onsdags blev vår andra kisse akut sjuk. Samma symtom som Molle. Det hela gick fort. Jag satt på badrumsgolvet med henne i famnen i två timmar tills min granne kom hem och sköt henne. Eftersom hon i princip bara var inomhus blev jag väldigt misstänksam och det visade sig att jag hade haft rätt - vår värmeanläggning nere i tvättstugan har läckt glykol. Fanns ett litet, litet hål på slangen, så litet att det inte larmade. Vilket det skall göra! Känns aningen svettigt att tänka tanken på vad som kunnat hända om ett barn gått ned dit. Vi köpte vårt värmesystem 2009 så det är i princip nytt. Detta skall inte kunna hända, värmegubbarna hade aldrig sett det ske tidigare.

Titti blev nästan sju år. Hon är (var) bara en katt men det spelar liksom ingen roll för det känns hemskt iallafall. Så jäkla onödigt. Att lägga ned henne i kartongen inrullad i en handduk var hemskt. Att höra skotten var ännu värre. Dock var hon då i princip död när grannen (TACK P&M för all hjälp!!!), glykol orsakar hjärnskador och sönderfall av njurarna.

Nu har vi en katt kvar och han har klarat sig. Min stora, tjocka Harry. Världens finaste ragdoll. Väntade nervöst hela torsdagen för att se om han också var körd. Som tur är har han inte druckit nåt. Nu är tvättstugan igenbommad, vi väntar på att få ut Molles livförsäkring av Agria, till veckan kommer gubbarna från värmefirman och lagar dödsfällan.

Hur som helst. Av olika anledningar lägger jag ned ett tag. Har mycket annat att tänka på och livet är lite tungt just nu.

Hej svejs!

Tack!

Tack för alla fina kommentarer, samtal och sms om vår lilla Molle. Han var ju "bara" en katt, men jag kan upplysa om att det är rätt okul att behöva avliva ett djur. Kände mig som en sträng bödel från 1850 ungefär. :( Dessutom var det inte SÅ längesen vi förlorade vår älskade Zimon.

Blä. Borde nog köpa guldfiskar istället. Alternativt en vandrande pinne. B är sugen på hund. Själv är jag sugen på lussekatter så vi är inte på samma nivå.

Tacksam

Trots att det suger att vakna alldeles för tidigt (går liksom emot ALLA instinkter att vakna före barnen när man är småbarnsförälder...) är det rätt najs att kunna stiga upp i tystnad, göra morgonkaffe och sätta sig vid datorn/TV:n en stund. Det är alldeles mörkt ute och jag måste kväva en impuls att börja julpynta. Extra plus i kanten är när man hittar ett paket grädde i kylen (hatar svart kaffe och mjölken är slut).

Sådana här morgnar brukar jag alltid känna enorm tacksamhet. Tacksamhet över det jag fått. Jag är tacksam över min familj och mina barn. Tacksam över att jag hittat en bra man, tacksam över att alla familjemedlemmar är friska (ta i trääää, skriker hypokondrikern inuti mig). Jag är tacksam över mina vänner och bekanta, tacksam över att kunna umgås med dem ofta, ofta. Skulle inte klara mig utan dem. Är så glad att de vill vara en del av mitt liv, dela vardagen med mig, energiboosta mig när jag behöver, planera olika aktiviteter, resor och andra konstigheter ihop. Jag skulle aldrig kunna lämna er (utom om jag blir ofrivilligt mördad eller så). Jag är tacksam över fina kollegor (både nya och gamla), att jag trivs här i vår ände av Sverige, att vi just nu i denna stund har det BRA.

Jag står där i köket och känner all denna tacksamhet, samtidigt som jag försöker öppna en kökslåda för att plocka ut en tesked. Plötsligt märker jag att lådj-veln inte går att öppna och all tacksamhet liksom blåser bort för att ersättas av mitt vanliga vansinne-när-saker-inte-fungerar-humör. Vrål. Kommer plötsligt ihåg att jag låst fast lådan för att hindra Linnea att plocka ut knivar och sånt. Avlägsnar spärren, plockar ut min tesked och känner att det nog behövs lite kaffe. Så kan jag fortsätta vara tacksam sen.

Rent hus etc.

Åh att få komma hem till ett nystädat, väldoftande hem. Inga leksaker på golvet, kuddarna prydligt uppradade i soffan, en doft av rengöringsmedel. Lyx. Sånt gör mig glad nu för tiden. Kraven har i sanning förändrats.

Gick upp strax efter fem och kom hem strax innan fem. Kände mig som en urvriden trasa när jag körde från dagis. Linnet är på sitt allra sämsta, allra tröttaste humör. Kanske inte så konstigt. I vanliga fall sover hon från 19:30 till åtta på morgonen. Om inte längre. Hon såg rätt chockad ut när jag väckte henne imorse. I gryningen liksom.

Gnäll, grin, skrik. Borttappade vantar, massor av föräldrar på dagis, packa packa packa. Arvid som vill visa en mystisk liten pärlplatta. Nisse har gjort halsband. Linnea blir arg eftersom kompisen Vidar stjäl hennes napp. Ut till bilen, stuva in alla trehundrafemtiomiljoner ungarna. Och så hem. Linnea vill hålla mitt parkeringskort och skriker högt när hon inte får. Oäääää. Jag höjer stereon litegrann (läs: mycket), de spelar David Guetta. Ingen crappy barnmusik, orkar inte. Linnet diggar med.

Fort hem. Steka liten blodpuddingsskiva, nej vi har ingen mjölk, jo för att jag glömt att handla. Grönsaker? Näää, men lite konserverad majs kanske?! En bulle till efterrätt? Absolut inte. Samtal från Agria, Molle måste obduceras för att vi skall få ut livförsäkringen. Okey, skär upp katten då (grin). Linnea skriker, vill se på Mackapacka på Ipaden. Så tar hon tag i bordskanten, väser "bbaaajjjjs" och plötsligt luktar det inte rengöringsmedel hemma.

Andas.

Ser en klar och tydlig vision av mig själv sittandes i soffan ihop med choklad, Wordfeud och en total tystnad. In a galaxy far, far away, svagt doftandes av rengöringsmedel.

R.I.P Molle

Jaha, så var vi en katt mindre. Usch vad hemskt det är att avliva ett djur. Molles njurvärden var skyhöga och idag när jag fick komma och besöka honom var han om möjligt ännu sämre än igår. Låg i en liten syrgasbur och såg ut att må skit. När han hörde min röst försökte han sätta sig upp fast det gick inte så jättebra. Fick sitta hos honom och hålla honom i famnen när Den Sista Sprutan gavs. Han somnade på en sekund tror jag. Vår fina lilla kisse. Kommer aldrig få veta vad som hände förutom att han fått i sig något väldigt giftigt. Glykol? Bekämpingsmedel? Ingen aning.

 

Ett år blev han vår lille kissemiss. Ett år och fyra kilo tung. Nu ligger hans bror i mitt knä. Vågar inte släppa ut honom. Han är inte den skarpaste kniven i lådan och jag vill helst inte behöva ta bort ännu en katt inom överskådlig framtid.

Bullar & Rödvin

Efter jobbet i lördags bjöd B och barnen på kaffe och nybakade bullar. Små, stenhårda bullar täckta med socker. B var en smula missnöjd, själv är jag bara tacksam att han ens mäktar med att baka ihop med tre små vandaler. Bjöd min kollega på bullarna idag. Hon tog ett bett och föreslog sedan vänligt att B kanske glömt jästen?

Efter bullarna lagade jag mat och drack vin. Fy f-n vad gott det är med rödvin ibland. Det gör allt liksom lite roligare.

Lille Katt

Ringde imorse och blev ombedd att komma in med Molle nån gång efter ett. Hade besök som drog ut på tiden under förmiddagen vilket gjorde att jag var sen, stressad och mådde aningen illa efter alltför mycket fikabröd. Vinkade adjö till goda vännen, rafsar ihop nycklar, handväska och försäkringspapper samt stuvar in mina sockerhöga ungar i bilen ihop med ett stycke sjuk katt. Kör rejält mycket fortare än hastighetsbegränsningen tillåter. Kommer fram till djursjukhuset, det är svårt att parkera där men jag lyckas trots att jag är totalt efterbliven vad gäller bilkörning och parkering i synnerhet. Krånglar ut bebis och katt ur Volvon, kommenderar A och N att bära min handväska och bilnycklar. Vi tågar in på led och jag känner mig plötsligt som någon slags Familjen-Annorlunda-morsa.

Vovovovov, skriker Linnea överlyckligt så fort vi kommer in på sjukhuset. Hon pekar och skrattar och vill hälsa NU. Jag försöker hålla fast henne samtidigt som jag anmäler Molle i receptionen. Offret för Linneas intresse, en liten arg jack russel, stirrar misstänksamt på mig och min lilla skara. Ser framför mig hur Linnets små fingrar knipsas av vid roten - snapp!

Tränger oss in det pyttelilla för katter avsedda väntrummet. Där sitter en tjej med en katt i koppel. "Jag har varit här sen elva" säger hon glatt. Känner hur jag liksom dör litegrann inombords - jag trodde att man skulle få tid direkt. Killarna börjar spela nintendo (tack GUD att jag tillät dem ta med den där lilla manicken!), Linnea klättrar på stolar och tjattrar oavbrutet. Katt, vovve, katt, titta häst, mamma, mamma, mammaaaaaa. Själv svettas jag i min vinterjacka. Den är varm och jag är trött på färgen. Känner mig ful. Och som sagt svettig. Molle ligger apatisk i sin bur och rör sig inte. Han rör sig absolut ingenting. Tänker att nu, nu dör han nog. Ser då hur han öppnar ögonen och kikar lite. Nähä, inte död än. Det som däremot dör är barnens Nintendo. Slut på batteri. Häpp.

Så förfluter X antal minuter. Minuter som blir till en timme. Ännu fler minuter. Vi försöker roa oss så gott vi kan i det lilla, lilla rummet. Till slut (efter ungefär 110 år) kommer en sköterska och vi blir visade till ett undersökningsrum. Ett pyttelitet rum. Ännu mindre än det första. Linnea som är trött på att vara still börjar leva rövare. Drar i sladdar, dansar runt, stojar. Veterinären som kommer in såsmåningom pratar litegrann med barnen och börjar därefter undersöka Molle. Arvid frågar om precis ALLT hon gör, och sedan (när han får svar) förklararar han (lite överseende sådär) att på STRÖMSHOLM (Djurakuten, TV 3 kl 19:00) gör man minsann inte alls så. Arvid älskar Djurakuten och är mycket insatt i hur man arbetar där, vilket vår vetrinär inser ganska omgående.
Linnea stojar vidare och blir uppmuntrad av Nils som gillar att någon annan får agera det svarta fåret. Ber honom ta upp något ur min väska som lillasyster kan roa sig med - tyvärr får han tag i ett paket nattbindor (don't ask) som Linnet sprider ut över golvet. Hon hinner också riva sönder ett donationskort (?) och måla lite på väggen med en bläckpenna.

Snart blir det bråttom och Molle håller typ på att dö framför ögonen på mig, mina tre små telningar och alla nattbindorna. "Vi bör nog ta bort honom" förklarar Arvid för veterinären som ser ut att undra hur gammal A egentligen är. Själv känner jag mig ganska vilsen och lite sorgsen. Dropp, nålar och röntgen i rasande fart, sedan skrivs Molle in över natten på djursjukhuset och försvinner iväg som en liten trasa i armarna på djurvårdaren. "Ledsen" säger Linnea och stryker Molles päls innan han bärs iväg. "Ledsen".

Jag kanske inbillar mig, men både vetrinären och djurvårdaren/sjuksköterskan ser lite lättade ut när vår lilla skara tågar ut genom dörren. Nils är sjuk av hunger, Linnea är argsint och vill klappa alla hundar hon ser och Arvid tjatar om hur det funkar på Strömsholm. När jag försöker backa med bilen kommer jag nästan inte ut (eftersom jag parkerade så snett från första början), och tröttheten, stressen och det lilla ledsna i hjärtat får mig att skriksvära en lång ramsa. Barnen tittar skrämt från baksätet, jag får plötsligt loss bilen och två hämtpizzor senare (orka laga mat efter X antal timmar hos djurdoktorn) är vi hemma.

Fy fan vilken skitdag. Nu får vi se om lillkatten överlever natten. Thank God att vi har försäkrat våra djur, för något säger mig att en övernattning på djursjukhuset är dyrare än en natt i sviten på Grand Hotel.

Fotboll och sjuk katt

Sovmorgon. Åh-herre-min-je-så-nice. A och N gick upp och väckte lillasyster vid nio. Hon är familjens största sjusovare.

Idag jobbar jag, pojkarna skall iväg på innebandy (de testar på lite olika bollsporter under vintern, till våren startar fotbollen igen...framförallt Arvid är BESATT av fotboll, det är inlägg och straffar och jagvillhariktigabenskydd och "uuu sicket mål" konstant)

För övrigt tror jag vår ena kissemiss är sjuk. Molle bara ligger i ett hörn och varken äter eller dricker. Min favorit Harry verkar dock må bra, elakt nog känner jag min en smula tacksam över det. Harry är en stor ragdollkille på alldeles för många kilon. Han sover brevid mig på nätterna och brukar lägga sitt läskiga lilla ansikte tätt, tätt intill. :)

Veterinären imorgon månntro? Har de öppet idag? Suck. :(

Torsdagspics

 

Jag och Erica har varit i Stockholm på utbildning. Många intressanta föreläsningar om bland annat kylbehandling, ventilation och nutrition. Kändes väldans lyxigt att få komma iväg ett par dagar. Trerätters middag, goda luncher och trevligt sällskap. :) 

Stör mig på att jag inte tog några närbilder på finlandsbåtarna som drog förbi precis utanför. A och N var dock impade ändå.

Linnet är arg och har djävulsdiadem. Så...passande.

På väg till skridskoåkning. L har bråttom.

Kort och gott

Oj vad bloggen uppdateras flitigt. Eller inte. :) Ändå är ni ett antal tappra själar som kikar in. Jag hinner ärligt talat inte med datorn så värst ofta, så bloggen blir förstås lidande. Har ingen direkt skrivlust heller.

Annars då? Jodå, det rullar på som man säger. Barnen mår som det verkar bra. A och N har blivit skridskotokiga, de åker med dagis två gånger per vecka. En fantastisk förmån. Försöker även ta ut dem "på fritiden" och åka (eller va fasen, vem försöker jag lura...Benny åker med dem, själv skolkade jag från skridskolektionerna i skolan).

Linnea mår också bra. Hon är en stor tjej nu. En stor, arg tjej. Jösses sicket temperament. Hon pratar som bara den, har kommit ett par tvåordsmeningar vilket är väldigt kul. "Nisse dum" är ett exempel. ;) Hon är väldigt mammig just nu vilket är lite jobbig. Ingen av de andra har varit såpass "fäst" vid mig. Hon sover bra på nätterna, gillar att "äsa bokk" (=läsa bok) och att dansa med Nils.

Allt rullar således på och jag är tacksam om det får fortsätta så. Hinner inte skriva mer nu. Måste fixa mig i håret. Har inte klippt mig på ett tag, och nackdelen med kort hår är att om det blir för långt ser man ut som en jätteskum golvmopp.

Vecka 45

 

Stor & Liten. Lik fascinerade av Ipaden båda två. 

 

L - ständigt med en kalsong på huvudet.

Liten knatte på väg till skogen häromdagen.

Ur barnamun

Arvid: Snart skall du och hälsa på kungen, mamma (jag skall till Stockholm med jobbet).

Jag: Japp, det skall jag (eller inte, men det orkade jag inte nämna)

Nisse: Bajsar kungen?

Jag: Det klart att kungen bajsar, det gör alla människor.

(Här blir det tyst ett tag...man riktigt ser hur kugghjulen snurrar)

Nils: Men...vem torkar honom då??

Hehehe.

Fritids?

Apropå jobb låg jag och funderade på en grej inatt. Nästa höst är det ju dags för A att börja skolan - undrar just hur det funkar med fritids då?! Ibland känns det som om "alla andra" föräldrar har kontorstider. Själv har jag som sagt inte det.

Host. Istället skall jag lämna tre barn på två olika ställen och vara på plats på jobbet klockan sju. Förskolan öppnar halv sju. Kan man söka dispens? Kräva att de öppnar 06:15? Någon som har koll (för jag antar att jag inte har sån tur att fritids öppnar...sex eller så).

Suck. Snacka om att oroa sig liiite för långt i förväg.

Smygfotografering och mer jobbtankar

Tomt hus igen. Var är alla?? Igår hade de tydligen storhandlat samt hängt på Leklandet med kompisar. B smygfotade Familjen Annorlunda. Mycket moget. Kan dock inte förneka att jag spänt kommer följa nästa säsong så jag inte missar min lilla familjs första TV-framträdande (hum).

 

Mycket bra jobbhelg förresten. Har känt mig trött och liksom dränerad ett bra tag nu. Kanske inte så konstigt. Började på nya jobbet i maj, kunde ingenting. Hade inte sett någonting. Visst, min vidareutbildning har jag men den är dock bara ord på ett papper. Tar tid att fylla ut den rollen - specialistsjuksköterska inom barnsjukvård. Jag pratar helst inte om att jag är "vubbad". Vill bemästra den praktiska kunskapen först.

Anyway: har alltså gått från noll till 100. Började gå själv i slutet av juni. Nu drygt fyra månader senare tar jag hand om små, små prematurer. Som sjunker i syresättning, har ont i magen, skall ha antibiotika i diverse katetrar. Provtagning, droppräkning, matberäkning. Jag känner mig fortfarande osäker, men känner ändå att jag har växt. Dock inte så konstigt att jag känner mig helt slut. Så mycket kunskap som tryckts in i skallen sedan i maj. Avslutade min mammaledighet lite för tidigt, Linnet fick börja förskolan innan ettårsdagen. Under hennes första halvår mådde jag dessutom ganska dåligt. Såklart den tidiga jobbstarten känns.

Inatt höll jag en liten, liten hand i min. En pytteliten människa som är helt beroende av extra värme, fukt, mediciner och mat för att växa, bli stark och frisk. En tunn liten hand som kramade mitt finger. I den stunden kändes det ganska bra. Jag har ju iallafall inte gått bakåt. I maj var jag ett blankt papper, nu är jag ifylld till viss del. Har höga krav på mig själv och har lätt för att känna mig värdelös och urdålig. Måste försöka känna stolthet att jag vågade. Att jag faktiskt utvecklats.

1,2,3...

 

Linnet härmar A&N när de leker gömme. Ställer sig och "räknar" högt mitt på golvet. :)  Låter ungefär "eeeen, taaaa, tuuuuu"... Sedan tar hon bort händerna för ögonen, tjuter högt av glädje och rusar runt lite halvhysteriskt.

Jobbpladder

Vaknade nyss, huset är alldeles tyst. B försöker alltid hitta på något med barnen när jag jobbar natt, mycket tacksamt. Skulle aldrig orka med att bli störd konstant, inte när man har ytterligare en jobbnatt framför sig. Ibland går det dock till överdrift; det känns som om maken inbillar sig att han måste fly fältet från 08 på morgonen till 18 på kvällen. ;)

Å andra sidan är det superviktigt med sömn när man arbetar natt. Funkar inte annars. Min åsikt är att om man hela tiden ruckar på vilan och återhämtningen går man in i väggen till slut. Dessutom har jag en helt annan trötthet i kroppen nu när vi har småbarn. Helst vill jag sova till fyra, idag vaknade jag tyvärr klockan två. Not good.

Hur som helst, helgjobb suger faktiskt litegrann. :) Å andra sidan lockar inte 08-17, måndag till fredag. Om jag någon gång får ett "dagjobb" tänker jag inte arbeta heltid, absolut inte. Den otimala arbetstiden finns kanske inte.

Vart vill jag komma med detta inlägget månntro? Tja, ingenstans tror jag. Låter nog som en arbetsovillig jävel som helst ligger på soffan. :)

Spöken?

Happy Halloween, eller hur man nu säger. :) För det är väl idag? Facebook svämmar över av diverse pumpbilder, spökparad i stan och äckligt mycket folk överallt (löning plus högtid = en miljon människor).

Har inte så mycket att säga, vi har haft en jättebra dag ihop med vänner, folk och fä.

 

Åkte bil med värsta skumma killen idag.

 

Den stora pumpan ser åtminstone lite läskig ut. Den minsta...en aning hyserisk.

Fina fredag

Vaknar med en varm känsla i magen. Kan inte bero på inomhustemperaturen; A har stulit mitt täcke. Kan heller inte bero på att jag har sovmorgon (det har jag inte, och i skrivande stund börjar jag få ruskigt brådis).

Känner mig helt enkelt ganska nöjd med att det är fredag. Dessutom skall jag på utbildning idag och det känns riktigt roligt. Bara det att få börja 08:30 istället för 07...jej! :) Från och med nästa vecka går jag ned i tid. Skall jobba 70%. Hoppas det blir lagom.

Mitt i veckan

Ibland är det bra med oregelbundna arbetstider. Känns skönt att vara ledig sådär mitt i veckan. Igår kom T och barnen hit. Härligt. :) Man behöver definitivt solglimtar i denna gråkalla, regniga vardag.

För övrigt funderar jag på att byta bloggadress. Egentligen borde man väl lösenordsskydda men jag kan tycka det är roligt när okända människor också tittar in. Det är lättare att skriva när man inte riktigt vet vilka som läser! Synd att man inte kunde utesluta vissa bestämda IP-adresser hähä.

Vi får se. Om man känner något sorts knepigt agg gentemot mig behöver man (som sagt) inte läsa. Vill man inte ha med mig i sitt övriga liv fattar jag inte varför man envisas med att läsa bloggen.