Skrämma ihjäl någon

Vi spelar "Dromedaren". Vet inte om jag någonsin kommer förlåta vännen A för detta. Alltså det faktum att hon gav Arvid det här i femårspresent. Arvid ÄLSKAR dock sitt nya spel och själv försöker jag överleva hjärtinfarkt efter hjärtinfarkt.

För er som inte känner mig kan jag berätta att jag är en lättskrämd jävel. Ni vet, en sådan som hatar smällare och som rycker till inför minsta ljud. Detta sällskapsspel går ut på att lasta packning på en dromedar av plast. När som helst kan plastdromedaren freaka ur och slänga av sig alla grejor.

Panik. Jag kissar alltså bokstavligen på mig. Till råga på allt skall man hålla god min inför barnen. Första omgången började både Nisse och Linnet att grina. Själv grät jag med - fast inombords.

Nu vill Arvid spela igen och jag fasar. Varje gång dromedaren slänger av sig sin packning känner jag att jag dör en smula.

Vi får väl se om vi hörs igen.