Den döde ekorrkungen

I vår familj är det B som kör. Orsak? Han är en bra bilförare. Jag är en usel sådan, som dessutom alltid kör för fort och blir aggressiv när andra gör fel i trafiken. Har dock blivit mer och mer säker de senaste åren. Senaste gången jag körde i diket var faktiskt år 2005. Jättelängesen alltså. :)

När vi åkte hem från semestern igår valde jag att köra hem. Framförallt på grund av att jag inte pallade med att sitta inklämd mellan två feta bilbarnstolar där bak. Allt flöt på bra och jag körde bara liiite för fort. Men så händer det som inte får hända. Plötsligt ser jag hur något litet kommer utrusande på vägen. En ekorre. En dum, jävla ekorre som väljer att rusa ut framför vår stora kombi vilken kommer rusandes i 90km/h. Jag varken kan eller hinner bromsa; har bilar bakom mig och såpass mycket koll har jag att jag vet att man inte bör väja för en liten gnagare. Hoppas på det bästa...men nää. Bonk säger det när jag totalkvaddar ekorren. Ser hans (hennes?) lilla kropp ligga kvar på asfalten bakom bilen. Börjar skrika hysteriskt på maken som lugnt säger "bättre en ekorre än en älg". Jag grinar ännu mer och får ångest, hickar fram att "vi måste åka tillbaka och se om vi kan rädda den!!". Maken totalvägrar förstås och hävdar bestämt att ekorren är tvärdöd.

Således har jag alltså dödat ett djur. Mitt första roadkill. Känner mig som en mördare. Jag älskar ekorrar. Fortsätter grina litegrann och mumlar något om att ekorrens kompisar nu kommer att söka upp vår familj för att hämnas sin döde kompis. B skrattar, men Nisse ser bekymrad ut. "Det kanske var...ekorrkungen du körde över, mamma" säger han sedan. Lite tveksamt sådär, med viss rädsla i rösten. Arvid spärrar upp ögonen. Linnea sover som en gris. Jag gråter.

Efter ett tag glöms hur som helst den döde ekorrkungen bort. Resten av resan går fint utan missöden. Fast fatta känslan när jag nu ikväll kikar ut genom köksfönstret. Vad ligger på gräsmattan nedanför vår syrenhäck? Jo, en halv ekorre. Bara svansen och bakbenen. Resten är väl uppätet. Stirrar ned på de sorgliga resterna. Naturligtvis är det vår katt som varit i farten. Så jävla vidrigt. Kan dock inte låta bli att undra om det är ett tecken. Kanske är det ekorrkungens polare som lagt hans döda kropp nedanför mitt fönster. Ett öppet hot, istället för en bilbomb typ.

Om något händer mig vet ni vilka de skyldiga är.