Joyride

Hasade ut och startade bilen imorse. Samtidigt som nyckeln sattes in började radion att spela, på imponerande hög volym. "Hello, you fool, I love you" skrek Per och Marie. Ser då att min 20-åriga granne kommit ut ur sitt hus och tittar konstigt på mig. Det han ser är en mössbeklädd varelse som sitter i sin kombi och spelar musik, samtidigt som hon vinkar frenetiskt och ser allmänt nördig ut.

Kändes lite skämmigt på nåt vis. Antagligen tycker han att jag är värsta tanten. Som försöker bibehålla sin ungdom genom att spela rockig (...) musik på högsta volym.

Oh well. Den bjuder jag på.

Godmorgon 120201

Skrik och Bajs

Bloggtorka råder härinne som ni märker; jag hinner fanimig inte med. Kan bara konstatera att ytterligare en dag med skrik, bråk, kärlek (såklart!!), tjafs, bajs (hur i helsicke kan EN liten människa på typ sju kilo bajsa så enormt mycket?) och badande passerat.

Inte konstigt man känner sig som en urvriden trasa när klockan slagit arton.

Fast idag fick jag hjälp att hämta barnen på dagis. Vet ni vad det är? LYX. Ren och skär lyx. Kunde lugnt lägga mig och sova med lillan när hon somnade vid ett, utan att behöva rycka upp henne efter 20 minuter. Me like. Sådana där stunder sparar jag i mitt inre, positiva arkiv. Det faktum att jag idag vrålade åt Arvid så förmodligen hela nejden hörde det, placerar jag i mitt andra arkiv.

Onda-nazist-morsans-arg-arkiv.

Kaxig

Helgerna rinner förbi. Vi har haft det fint. Barnen har lekt med kompisar både lördag och söndag, det har varit födelsedagskalas på Leklandet, spontana middagsgäster och diverse annat kuligt. Jag har fått min efterlängtade tystnad.

Vad denna veckan bjuder på vet jag icke. Skall fatta mod och ringa några samtal. Tandläkarbesök för äldste kiddet. Mera födelsedagskalas. Träffa kompisar (en får förresten barn nu i veckan, spännande).

Nu: fightas litegrann med min stora pojk. Inte bokstavligt talat alltså. Jag fattar typ eld när barnen kaxar sig, klarar liksom inte av när de (mest A) är uppkäftiga. Då blir jag som en gammaldags militärisk farsa. Jag förstår ju att man måste acceptera visst mått av "tykenhet" och kaxighet, men det är så svårt. Var går gränsen? Hur mycket skall man tåla?

Ljuva tystnad

Lugnt och tyst här hemma. Igår försvann maken med barnen i flera timmar (försvann och försvann...menar alltså inte att de försvann spårlöst; jag visste ju var de höll hus, hoho) och idag är det bara jag och L hemma. Hon grejar med sina leksaker och har hittills försökt äta upp 1) en trecentimeters träflisa, 2) ett oidentifierat frö samt 3) en liten sten.

Maxomorra

Jag gillar kläder, även om jag numera köper mest plagg åt barnen. Vill tipsa om ett jättebra märke som heter Maxomorra. Nu har vårnyheterna börjat droppa in, och det finns även en hel del kvar på rean. Maxomorra finns bland annat hos Småtting och Freshmilk.

Bra kvalitet och bra priser! Apropå priser konstaterade jag igår att iiii vad dyrt det börjar bli med kläder åt barnen, nu när de drar större storlekar. Bebin är ju fortfarande billig i drift men grabbarnas kläder kostar många slantar. Jag och A var iväg och handlade lite och inne på KappAhl fick han syn på ett par skinny jeans med kedja och svarta applikationer. "Åh...de där vill jag ha" utbrast Arvid. Fick han byxorna? Nä. Såklart inte. Dels fanns jeansen enbart i stora storlekar och dels kan jag nog inte tänka mig sämre "lekplagg" för en liten gosse i femårsåldern.

Men som sagt, det börjar bli dyrt med kläder åt de små. Små barn = små priser, stora barn = stora priser.

Kryp och kräl

Lördag. Helgerna passerar fort. Hade ingen mjölk hemma vilket förvärrade mitt redan dåliga morgonhumör.

Blä.

Arvid skall på barnkalas på ett lekland här i stan...han är uppspelt vill jag lova. Har ritat och skrivit ett födelsedagskort till flickan som fyller år samt slagit in paket. Nisse skall göra något kul med sin pappa. Något kul = åka till simhallen.

För övrigt har Linnet nu börjat krypa mer och mer. Hon är livsfarlig. Nu verkar poletten ha trillat ned och hon tar sig fram med stor målmedvetenhet. Försöker ställa sig upp hela tiden, sätter sig obehindrat upp från liggande ställning och så vidare. Satt på rumpan gjorde hon redan vid knappa fem månaders ålder. Jag hoppas hon nöjer sig med att krypa ett tag, känns lite oroligt om hon skall bli jättetidig med att stå och gå. Inbillar mig att så små barn har väldigt dålig koll om de börjar gå alltför tidigt. Om jag inte minns fel har jag en vän som fick bära nån slags tyghjälm när hon var liten. Hehe.

Kattunge & TV

Harry verkade gilla "I am legend" igår. I säkert en kvart försökte han förgäves fånga allt som rörde sig på TV:n, inklusive schäfern.

Supergay

Häromdagen kunde A inte sova och fick sitta uppe en stund med oss. Såg ett avsnitt av Vänner, och Arvid lyssnade uppmärksamt. "Vad betyder "supergay" mamma, frågade han mig en bit in i programmet.

Hm. Jag tror jag valde att svara "jätteglad" eller nåt i den stilen. Arvid började då sjunga en egenpåhittad visa, texten löd (ungefär): Jag är supergay, jag är supergay, la la laaa.

Oh well. Ibland undrar jag var de får allt ifrån. Vid middagen idag talade Arvid om för Nils att Nisse är en "riktig kvinna". Bad om en förklaring till ordet kvinna, och fick till svar att kvinna = dam. Vilket ju faktiskt stämmer.

Hummusyougurt

Häromdagen ringde Anna mig och frågade vad jag gjorde. Jag svarade att jag höll på att göra en hummusyougurt.

För typ två veckor sedan var ett sådan svar totalt otänkbart. Hummusyougurt finns liksom inte på min världskarta. Ej heller palsternackssoppa, kräfttzatsiki eller bratwurst med kål och rotfrukter.

Ica Matkassen har sannerligen revolutionerat min lilla, ytterst begränsade värld. De senaste åren har det varit ständigt tjafs om maten här hemma. Vi har ju för sjutton BARN att tänka på. Innan vi fick kids bodde jag och B väldigt centralt i vår lilla stad. Vi var ute typ jämt (så känns det iallafall i efterhand). Vi jobbade skift båda två och åt aldrig hemma. När vi flyttade ur vår senaste lägenhet tror jag att vi använt ugnen en gång, på typ ett år. ;)

Sedan fick vi barn och med barn följer KRAV. Speciellt när man som vi får många barn på kort tid. Det där "hakuna matata livet" funkar inte längre. Det måste städas, tvättas, lagas bra mat och organiseras. Att planera, handla och laga mat är inte så himla enkelt när du ständigt och jämt gör det med tre ungar som hänger i brallorna.

Nu slipper jag det där. Visst, vi måste laga maten, men allt annat fixar Ica. Gud vad bra.

Hade det inte varit för att Anna känner mig så himla väl hade jag försökt svara i lite mer nonchalant ton. Typ "äh, jag fixar lite hummusyoggi här, men fortsätt prata du för detta klarar jag med förbundna ögon". Tyvärr hade hon aldrig gått på nåt sånt, men om det ringer en främmande människa ikväll skall jag testa.

Tack!

Tack för alla kloka svar angående trotset...ibland är det svårt att hantera. Puh.

Våga vägra äta mat?

Detta trots. Det driver mig till vansinne. Skrev ju ett s.k "skrytinlägg" häromdagen angående det faktum att barnen fått beröm när vi var i affären.

Idag känns sånt där långt borta. Vår lillebror har nått nya höjder vad gäller trots och jag - blir så - arg. Hur 17 skall man orka behålla tålamodet?! Jag tappar det med en gång. Arvid är inte särskilt trotsig, jag tycker faktiskt inte det. Småkaxig, lite tyken sådär, motvalls... men han går sällan över gränsen. Nisse blir dock bara värre. Igår vägrade han äta middag (maten passade tydligen inte), idag blev det ingen frukost.

Samtidigt (mitt i stridens hetta) skall man klä på bebis, byta blöja, fixa gröt, assistera Arvid med små göromål...GAAAH. Hörde en bekant nämna att sexårsåldern är "hemsk", när jag hör sånt känner jag hur jag liksom bleknar inuti. Ibland fixar jag bara inte att vara vuxen, tålmodig och lugn. Jag tappar fattningen, svär (...), skriker tillbaka och beter mig.

Usch vad ledset. :(

P.S Vad skall man göra? Det går ju inte att tvinga i honom mat. Vad hade ni gjort? Någon som känner igen sig? Igår låtsades jag som ingenting, vi andra åt mat och sedan talade vi inte om saken. Känns sådär att skicka ungen till förskolan utan mat i magen...men men. D.S

Tre små foton

De senaste dagarna har vår bekväma lilla bebi sakta börjat förstå att hon kan TA saker genom att krypa. Hon har börjat få in knycken, så att säga. Vilket känns lite....pust, så att säga. Nu är det slut på friden. :) Obs, hon har ingen superspetsig haka. Det som "sticker ut" är dreggel.


Myskillarna.


Att försöka ställa sig upp vid soffan. är skoj, tycker L. Jag tycker tvärtom. Finge jag en spänn för varje gång hon trillat baklänges...

Inlåsta

Två roliga och intensiva dagar har det blivit. Igår var L och barnen här, idag kom J och hennes telningar på fika. Besöket avslutades med att mina (...) kids lyckades låsa in sig på rummet med en leksaksnyckel. Fick hjälp av vännen J att öpnna dörrj-veln med en kniv.

Så kan det gå. Efter ett långt förmaningssamtal blev vi sams här hemma (pratade om vikten av att 1) inte låsa in sig på rummet samt 2) det faktum att man MÅSTE vara snäll mot djur...tydligen hade storebror behandlat våra kattungar lite väl nonchalant).

Käkade sedan lite lunch och gick ut i vinterlandskapet. Vår termometer visar minus fem, det måste väl vara fel?? Höll på att frysa ihjäl. Å andra sidan bör man väl ha något annat än tunna leggins på sig när det är vinter. Suck. Är rätt bra på att pracka på barnen kläder, mindre skicklig på att klä mig själv.

Känner mig lite trött och depp. Är orolig för en vän. Vill helst att det skall bli kväll så man får stoppa de däringa småglinen i säng.

Glasögon

Onsdag. Kaffe. Har inte så mycket att blogga om för tillfället. Kan bero på att jag knappt ser tangenterna.

Note To Self: Skaffa nya linser. Samt glasögon. Måste - skaffa - glasögon.

Plastikopererade brudar

Det är fascinerande hur mycket dumt som går på TV. Sitter och glor på "Bridal plastic" eller nåt sånt. Programmet handlar om ett antal tjejer som tävlar om att få ett bröllop betalt, inklusive ring, klänning, blommor och X antal plastikoperationer.

Jeez. Ungefär som "Extreme makeover" fast med brudtema. I avsnittet som gick idag satt flera flickor och grät eftersom de förlorat en deltävling där vinnaren vann (tadaaa!) valfri skönhetsoperation. Vinnarflickan valde att fixa sin näsa.

Oh well. Jag har nog för mycket fritid. Fast faktum är att jag sällan eller aldrig ser på TV dagtid. Finns ju inte tid. Och barnen vill inte se på plastikopererade flickor, de vill se på Byggare Bob.

Så en får unne sig när en kan.

Beröm på Ica

Här kommer lite föräldraskryt, sådär en vanlig tisdag. Håll för öronen eller sluta läs om ni inte gitter läsa:

Igår kilade jag in på Ica för att hämta vår färdigpackade matkasse (är hittills supernöjd). Jag skriver "kilade" eftersom Susanne satt kvar i bilen med alla barnen. Oh vad nice att slippa släpa med dem alla tre in i affären! Det är jag inte bortskämd med. :)

Vid hämtningsstället var de inte riktigt klara med att packa varorna eftersom jag kom lite för tidigt. Berättade att jag fått lite "barnvakt" och att alla kidsen satt kvar i bilen. "Förstår att det är skönt att kunna komma in ensam, sade Icakvinnan, men åh vilka fina och duktiga killar du har!! De var ju SÅ snälla när de var här sist, de gjorde ju precis som du sade och uppförde sig hur bra som helst!".

Wiii! Sånt värmer en mammas hjärta. A och N ÄR faktiskt väldigt duktiga när vi handlar. Kanske på grund av att de alltid varit med, alltid varit tvungna att hänga på till affären, banken och diverse andra ställen. Visst är det apjobbigt att alltid ha med dem överallt, men jag tror ändå att vi har igen det nu. Jag vet med mig att jag är väldigt sträng när jag är ensam med barnen - det är ett måste för att "överleva". Jag tolererar inget tjafs och kan nog uppfattas som hård ibland. Men hellre det än att de beter sig som skitungar. Jag MÅSTE helt enkelt ha koll på dem eftersom jag är ensam så ofta.

Hur som helst. Man blir lite glad när pojkarna får beröm. De förtjänar det faktiskt.

(Vad bilden visar? De oklanderliga små gossarna liggandes i en liten hög på stigen vid "vår" åker. Vet ej vad de sysslar med. B tog kortet.)

Gamla marshmallows?

Ligger i sängen och hör killarna samtala med varandra i vardagsrummet. Arvid har upptäckt en påse med marshmallows som ligger på soffbordet.

A: Nils....är det här DIN påse? (detta sägs med misstänksam röst)

N: Nää Arvid...det är inte min! Är det din??

A: Nej, det är inte min.

...

A: Det måste vara MAMMA som har ätit sådana igår! När hon såg på TV efter vi lagt oss!! (här börjar han jaga upp sig en smula)

N: Mäh??!! (mycket förtrytsam) Äter mamma GODIS på kvällen, Arvid?

A: Ja, jag tror det. Det får man inte!!

Sedan hör jag inte vad de säger, det mumlas en del och deras röster är upprörda.

A: Mamma, har du ätit godis igår? (kommer springande med påsen i handen)

Jag: Nä, Arvid. Jag städade faktiskt igår och hittade den där påsen. Det är jättegammalt godis. Tänkte slänga det. Man kan ju inte äta gammalt godis.

A: (lite lättad) Jaha. Jag trodde du ätit godis.

Jag: Men Arvid, det skulle jag aldrig göra!! Det är inte lördag än! Godis äter man bara på lördagar, det vet du.

Ibland häpnas jag över min inneboende lögnare. Osanning, du är mitt namn. Men de där marshmallowsbitarna ligger fortfarande som ett sockrigt moln i magen. Mumma.

Tidspress

Jag är en person som sällan eller aldrig kommer sent. Detta är inte till min fördel eftersom jag ofta stressar väldigt för att hinna i tid. Trots att vi har tre små barn kommer jag och maken sällan sent - de gånger vi faktiskt blivit sena kan nog räknas på ena handens fingrar. Har ända sedan jag var liten alltid varit skitskraj för att komma sent. Försov jag mig någon gång under mellanstadietiden gick hela världen under.

Har dock bestämt mig för att bli lite mer relaxad avseende detta. Vad gör det om man är en kvart försenad? Egentligen? Obs, menar alltså inte att jag planerar att ständigt och jämt bli sen till möten och liknande, men om jag och barnen exempelvis är bjudna till någon på "lekträff" spelar det nog ingen roll om vi kommer 14:20 istället för 14:00.

Ett knep jag har för att faktiskt komma i tid är att börja förbereda i tid. Är jag ensam med alla tre barnen börjar jag redan på morgonen. Lägga fram kläder, packa eventuella väskor, blanda välling om sådan skall med...och så vidare. Dessutom tänker jag mig alltid att vi skall vara på plats cirka en halvtimme innan den faktiska tiden. Är avtalad tid klockan 15 planerar jag för att vi skall vara där 14:30. Det funkar. Då kommer vi oftast fram kvart i eller så. :)

Varma hälsningar Tidsnazisten

Helgbilder

Här är vår lille Molle. Han och brorsan är identiska förutom att Molle har en vit stjärna i pannan. Egentligen heter han något annat, mycket krångligare, men vi bytte namn.



L är förundrad över de små hårbollarna. De är verkligen överallt och har redan varit nära att demolera både min IPad och vår kamera. Iiii.

Vinka och peka!

Här hemma har vi nu en liten tjej som både vinkar OCH pekar. Jättekul! Trots att man ibland känner att tiden går alldeles för fort är det ju så himla kul när det händer grejor. Ofta vinkar hon "på befallning" (hehe) men inte alltid. När hon pekar gör hon det med HELA armen (det ser ungefär ut som en nazisthälsning).

Populärt är att fråga var lampan är. Då höjer hon sin lilla arm och pekar, samtidigt som hon säger "tit tita, tita, tita". Känns lite väl optimistiskt att tro att hon verkligen säger titta, men jag anar faktiskt att det är just det hon försöker få fram.

Kalas och annat jox

Aktiv helg. Femårskalas för Arvid, lånade barnens förskola. Hade aldrig gått att hysa in typ femton aktiva förskolekompisar här hemma. Vi har varken tillräckligt med stolar, safttillbringare eller tallrikar för ett sånt gäng. A är supernöjd och rusade omkring i ett slags kombinerat glädje/sockerrus hela kvällen igår.

Idag har vi hängt med familjen L och resten av helgen orkar jag inte redogöra för. Fullt ös som vanligt. Har fortfarande inget nät och ingen hemtelefon. Blä.

Noll nät

Vi har bytt bredbandsleverantör. Detta har lett till att vi nu saknar nät. Något säger mig att bytet inte var helt genomtänkt.

Over and out, från mobilen.

Små, små trasselsuddar

Små bebisar

Fick hem två gudomliga små knyten igår. Man smälter. Nu skall de i lugn och ro få lära känna sitt nya hem. Titti är lite svartsjuk och fräser förnärmat när de närmar sig.

Blev sent igårkväll (natt) och jag är superseg. Maken sover fortfarande. Nu: kaffe för att överleva. Måste säga åt A att låta kattungarna vara för sig själva ett tag. De behöver tid att upptäcka denna gigantiska (i deras ögon) nya värld.

Tjejlego och killego...

...varför inte bara LEGO?

Läste om Legos nya "tjejsatsning" inne hos Ketchupmamman och blidde en smula upprörd. Lego hävdar att det mesta av allt lego som säljs köps av eller åt pojkar (när man läser det undrar man stillsamt hur i helsicke de kan veta att så är fallet). Nu vill de locka flickor att börja bygga genom att lansera ett s.k tjejlego. Klossarna är pastellfärgade och man kan bland annat bygga en skönhetssalong och ett bageri (om jag fattat saken rätt; googlade litegrann).

Meeeen!? Vad trött man blir! När jag var barn lekte jag jättemycket med lego. Jag och mina bröder hade hur kul som helst. Vi byggde gigantiska rymdskepp/husbilar/tågvagnar och möblerade sedan dessa med stor noggrannhet. För att sedan rasera dem och bygga nytt...ÄNNU större och ÄNNU finare. Det fanns inte speciellt många olika sorters klossar, men man använde sin fantasi och det som fanns.

Såvitt jag vet lever vi på 2000-talet. Varför tycker legofolket att tjejer och killar behöver ha olika färger på sina legobitar? Är inte det att ta ungefär 73 steg tillbaka i utvecklingen?

Jag är ganska så säker att Linnea kommer älska sina syskons lego. En jobbig tid framöver kommer hon älska att försöka äta upp bitarna, men när hon passerat det där skitjobbiga äta-allt-som-ligger-på-marken-stadiet kommer hon älska att BYGGA. Det skulle aldrig falla mig in i att köpa speciellt tjejlego; att lägga hennes lego i en låda och pojkarnas i en annan. Skall man skälla på dem om de lånar bitar av varann...? Eller? Får Linnea bara leka hårsalong? Är det fel om hon vill bygga pirat- eller polisgrejor? Om nu Nils vill bygga med de rosa bitarna, bör jag bli orolig då?

Varför kan inte legofolket tillverka lego i alla regnbågens färger? Pojkar gillar väl också rosa och lila legobitar? Klart det är superkul med förnyelse, det fattar jag med. Självklart gillar barnen att legobitarna inte bara är gula, blå och röda. Men att göra pastellfärgade legobitar och sedan kalla det tjejlego känns himla billigt. Som sagt - tillverka de där små klossarna i massor med roliga färger och OM man nu måste göra reklam riktad till barn, rikta den då till BARN och inte till KÖN.

Hoppas ni fattar vad jag menar. Ibland känns det som om leksaksmänniskor aldrig hört talas om genustänk. Rota fram leksakskatalogerna från i julas så fattar ni vad jag menar. Synd att lego hänger på det där tåget. Finns det inte tillräckligt med könsstereotypa leksaker..?!

Debatt

Blev ingen bloggning. Fastnade framför Wordfeud (jag är svårt beroende sedan i höstas...om någon vill spela kan ni lämna nick i bloggen hehe) och TV. Debatt klockan 22 i SVT, mycket intressant. Både minimodellbarnen och LCHF debatterades.

Nu: vänta vänta vänta på mina killar.

Snart Bolibompa...

Häpp! Redan kväll. Denna dag blev inte riktigt som planerat men väldigt bra ändå. Har hängt med min guddotter (känns väldigt bra att kunna skriva sådär hihi) och hennes mamma all day long och det är ju nåt jag trivs förträffligt bra med. :)

Ikväll har jag bara två barn hemma...min stora kille är på äventyr med pappa B. Får bli mer blogg lite senare, har grejor att göra.

Hoppas ni haft en fin dag!!

Bakmaskin??

Jag är lite sugen på en bakmaskin. Om någon härinne äger en sådan och tycker den är bra, får ni gärna skriva det. Om ni tycker att bakmaskinen i fråga suger, får ni förstås skriva det med.

Om jag fattat rätt blandar man bara ihop alla ingridienser och stoppar ned alltihop i maskinen. Jag inbillar mig att man slipper kladd och söl då? Blir brödet gott?

Jag har inte direkt tid att baka, men är ruskigt trött på allt affärsbakat bröd. Kanske finns det någon av er som har tips på enkla (obs, jag menar verkligen ENKLA) brödrecept? Måste även poängtera att jag avskyr knådning. Vill som sagt slippa allt kladd.

Pepparkaksmannen is in da house

Jag hoppas att jag inte gör någon avundsjuk eller ledsen genom att publicera detta inlägg. Jag förstår att det inte är så många av er som haft turen att hitta en sån här goding i sängen en onsdagkväll. Se bara på hans muskulösa armar, hans snygga ansikte och det inbjudande lilla leendet. Vilken karl! Upptäckte honom nedbäddad i sängen nu i afton. Kan även meddela att (flämt!) han krypit ned helt avklädd under täcket. Helt naken, förutom lite glasyr då.


P.S Det kan också vara så att det är Nils som ordentligt bäddat ned sin lille pepparkaksgubbe i sängen. Kändes nästan lite läskigt att hitta gubben sådär. Som en voodoodocka i miniatyr.

Idolerna

Lillan blir alldeles till sig när bröderna busar. Hon viftar med sina små armar och vet inte till sig av lycka.

Varmt bröd

Nyss hemkomna efter att ha spenderat en mycket trevlig eftermiddag hos Jenny och barnen. Nisse pratade om "det varma brödet" hela vägen hem. För er oinvigda kan jag meddela att "det varma brödet" = scones. Hehe.

Nu brottas A och N på vardagsrumsgolvet och Linnet skriker förtjust. Wiiiiii!!! ropar hon när bröderna låtsasslåss.

Bäst att sluta blogga och sätta stopp för roligheterna; för detta går aldrig väl. Snart grinar minst ett barn.

Frukostdags!

Eller nä. Skojade bara. Fotot är några veckor gammalt. Och togs en eftermiddag. Jag och A var iväg på ärenden ensamma. Då får man lyxa till det. Jag är bra på att lyxa som ni ser.

Idag känns det som om hela huvudet är fullt av mos. Den tre äpplen höga bebisen krånglar. Nu sitter hon och gnager frenetiskt på en soffkudde. Jag hoppas att det är tänder på G. Då har hon åtminstone en ursäkt.

Vink vink!

Kaffe, IPad, en nöjd Nils som spelar Cars II, en glad Linnea som idag har vinkat för första gången samt en Arvid inne hos grannarna.

Man kan ha det sämre. Har märkt att eftermiddagskaffe alltid piggar upp mig en smula, plus att jag hann ta en powernap på 30 minuter förut. En halvtimme är typ allt Linnea sover på hela dagen..

Kattsand och pinsamt möte

Vår stad är en liten sådan och ibland träffar man på människor man absolut inte vill träffa. Vi snackar absolut INTE. Jag menar då inte "lite pinsamt, skämmigt, generande, jobbigt, besvärande"...nä, betydligt värre.

I mitt liv finns en sådan människa och idag träffades vi. I en zooaffär. Dit jag tagit barnen för att kolla in fiskar och köpa en ny kattlåda (mycket glamoröst). Kände mig plötsligt iakttagen och vänder mig om för att upptäcka den människa i världen jag helst av allt INTE vill träffa på.

Blä.

Trots att jag var kamouflerad i mössa och jacka modell stor, noterade mannen i fråga vem han stirrade på. Kände hur jag blev alldeles iskall, arg och samtidigt full i skratt (?). Sedan följde 20 pinsamma minuter då han i princip iakttog allt vad jag och pojkarna gjorde. Arvid petade i lite kattsand (sån där extra fresh och dyr sand) som låg i en låda. "Vad är detta mamma" frågade A, och jag förklarade att det var BAJSSAND. Sand som katterna bajsar i. Nils backade då tre steg, blev vit i ansiktet och skrek åt sin bror: "ta inte i bajset Arvid!!!"Anade då ett litet leende i mannens ansikte, men när han såg att jag kikade på honom tittade han snabbt bort.

Suck. Ibland önskar jag att jag bodde i en större stad. Där man aldrig träffar på sådana där människor. Menar inte att överdramatisera det hela; nu i efterhand är hela incidenten lite kul. Fast just då kändes det jobbigt. Å andra sidan säger väl lagen om alltings djävlighet att man träffar på sånt där folk även om man är bosatt i Mexico City. Typ.

I behov av näsduk?

Trött, snorig och gnällig bebis idag på morgonen. Nu har hon somnat om. På väg att bli sjuk kanske? Hoppas inte det. Den senaste månadens avsaknad av snor har varit trevlig.

Får hoppas det går över under dagen. Kanske är tänder på G?

En levande leksak

När A var liten fick han en s.k. Learning Puppy av sin morbror. Det var nåt fel på den redan från början, alla sånger, ramsor och meningar klipptes av på mitten och avslutades inte. Ingen här hemma orkade göra något åt saken (det vill säga reklamera), och förra året placerades valpen på vinden.

Plockade fram den åt Linnet häromdagen, och helt plötsligt "pratar" den hela meningar och sjunger färdigt sångerna. Mycket märkligt. Har tygvalpen fått liv? Eller är det så att den väntat på L i hela sitt liv och först nu är genuint lycklig? Ingen aning.

Jag vet inte om jag gillar det där leksaksdjuret egentligen. Då och då börjar den prata utan att någon har rört vid den överhuvudtaget. Minns att vi någon natt vaknade av att en främmande röst utbrast "tittut, det kittlas!!" i sovrummet. Ganska obehagligt.

L verkar dock stormförtjust och bankar på valpen med sina små nävar. "Papapapa bababa" skrattar hon lyckligt och leksaksvalpen svarar med ett "låt oss sjunga och leka!".

Ingen stress

Jahopp, måndag igen. En stor fördel med att vara mammaledig är det faktum att man kan ta det väldgt piano på morgonen. Låta barnen glo på barn-TV, dricka kaffe i lugn och ro, göra allting väääldigt lååångsamt.

Såvida vi inte skall till förskolan förstås. Då jäklar. Då går det undan. Inte helt lätt att fixa iordning tre småknattar och hinna till dagis i tid. För oss hade det passat att börja klockan tio ungefär. Jag har sagt det förut och säger det igen - de där 9 till 14tiderna passar då inte alla.

Och tänk när man skall börja jobba (eller vad man nu hittar på...). Jeeez. Då får jag nog ställa klockan på fyra eller så.

Isgata

Kombinerad långpromenad/skogspromenad idag. Barnen hade med sig sina kikare; "för att spana efter Zimon" som Nisse sade. Har inte hjärta att tala om att Zimon ligger i botten av en lodjursmage. Arvid förstår men Nils verkar fortfarande hoppas att vår lille kisse skall komma tillbaka.

Nåväl. Utrustade med kikare, barnvagn och kamera går vi ut i naturen. Arvid trillar ned i ett dike och skriker gällt. Jag blir livrädd och tror att han brytit benet. B skrattar åt sin äldste son som ligger och sprattlar på marken. Inte särskilt kärleksfullt.

Vandrar runt ett slag och kollar djurspår. Sedan hittar barnen en massa isbitar. Inte sådana man stoppar i glas; vi snackar enorma BLOCK som de vill att vi föräldrar skall bära hem. B skyller på att han saknar vantar. Det gör inte jag, och följdaktligen får jag bära fyra jättestora isklumpar (typ tio centimeter tjocka). Det är jättetungt och mina händer slinter så isblocken ramlar i backen. Krasch!! De går sönder och Arvid börjar gråta. Han slänger sig på marken och grinar hjärtskärande. Vilket leder till att B får ta på sin mina vantar och gå tillbaka, bryta loss några fler block och kånka hem dem.

Nu ligger de på trappen tror jag. Isblocken alltså. Vet inte riktigt vad vi skall ha dem till. "Vi kan väl förvara dem i källaren" tyckte båda killarna, men näää. Gränsen mellan galenskap och tokeri är hårfin i sådana här fall. Man behöver inte göra ALLT för sina barn.

Att ta sig upp när man är nere

Det känns bra att vi går mot ljusare tider. Hösten har varit en mörk period för mig. Sommaren med egentligen. Vad konstigt att man kan känna sig otacksam när man har så mycket att vara tacksam över? Konstigt att känna sig ledsen när man egentligen borde vara glad. Konstigt att ständigt vara trött fast man inte har nån anledning.

Tycker inte om ordet deprimerad men har väl insett att det är det jag har varit. Förlossningsdepression? Ingen aning. Som jag skrivit tidigare har det hänt otroligt mycket i våra liv på oerhört kort tid. Kanske det som spökar.

Tycker egentligen inte om att lämna ut mig såhär i bloggen men använder ibland skrivandet till att försöka förstå mig själv. Känner dessutom att det vänt - jag hoppas iallafall det. Vi har fått hjälp från många olika håll och nu hoppas jag att det fortsätter uppåt. Har en hel del roligt att se fram emot, inga stora grejor (jag orkar inte med enorma projekt just nu...thank God att man exempelvis bara gifter sig en gång). Jag vill helst bara njuta av min familj och av våra vänner och bekanta. Hoppas och tror att våren blir en ljus och varm vår.

Varför jag illustrerar detta inlägg med en nutellapannkaka från Thailand vete 17. Möjligtvis på grund av att jag mer och mer inser att det är viktigt att ta vara på de små guldkornen i vardagen. En kopp kaffe på morgonen, egentiden på kvällen, ett biobesök med maken. En resa (liten eller stor)? Ett besök hos kompisen? Ett samtal från en gammal vän man trodde att man mist. Ett roligt sms som man blir peppad av. Vackert väder.

Och så vidare.

Angående sömn och jämlikhet

...tror jag det är A och O att man som småbarnsföräldrar delar så gott det går. Här hemma är vi rätt jämställda på den punkten. Är maken hemma tar han i princip alltid Bebin. I och med att jag ofta är själv.

(Inatt vet jag att B varit uppe och gett välling, på grund av det försöker jag tysta våra glada och ibland höggljudda barn. Jag tror att han sover fortfarande. Såvida han inte spelar Wordfeud i all ensamhet. )

Jag hade ALDRIG orkat med att maken jobbade borta om han kom hem, slängde sig på soffan och låg som en död säl. Den dagen det blir så är det slut på resor, övernattningar och bortajobb. Och som B själv uttrycker det: han VILL vara med barnen. Han vill vara lika delaktig som jag är, han är borta ifrån dem såpass mycket att han vill utnyttja varje minut han får umgås med dem. För honom är det (på gott och ont!) inte vardag att hänga här hemma. För mig är det tvärtom. Jag blir ibland utled på nattningar, tandbortsning och dagenslunch.

För många är det en självklarhet att vara jämnställda som föräldrar. Att båda gör lika mycket. Att allting flyter på, samspelet fungerar och allt flyter. Här hemma gör jag såklart ALLT i veckorna men desto mindre när jag har min man hemma. Jag skulle aldrig palla med att vara gift med en snubbe som inte grejar hemma lika mycket som jag gör. Därmed inte sagt att vi är perfekta här hemma, men det fins värre exempel.

Och som sagt, vad gäller sömn: mitt råd till alla därute är att dela så gott det går. Kanske är det så att ni inte behöver dela, kanske är det så att en är superkvällstrött och den andra morgonpigg. Då kan man fixa ihop något slags överrenskommelse som passar båda. Kanske är det så att den ena parten parten behöver mycket sömn och vila i en period. Så har det varit här. Och jag är väldigt tacksam att jag verkligen får vila ut när B är ledig. Under hösten har jag i princip alltid gått och lagt mig i ett par timmar under eftermiddagen.

Vet inte vad jag ville säga med detta inlägg. Kanske bara att man oftast är två föräldrar. Två i ett förhållande. Hur man delar upp saker mellan sig är olika. Alla kan inte jobba 50% var till exempel. Någon gör allt i veckorna medan den andre tar stort ansvar under helgen.
Men om ena parten ständigt går runt med en malande känsla av orättvisa och trötthet i bröstet, då är nåt fel! Då behöver man stuva om, byta riktning, ändra arbetssätt, prata ut...tja, ni fattar.

Sova sova liten säng

Söndagmorgon. Kaffe. Barn som sovit bra och länge.

Det tackar vi för.

Orkar inte med oss två...

Åkte iväg till en kompis med killarna häromdagen. Maken stannade hemma med Bebin. Lite ovanligt att det är så eftersom det vanligtvis är jag som stannar hemma med bebisen och maken som drar ut på äventyr med grabbarna. Jag har liksom inte pallat med. Har behövt min ensamma och tysta tid hemma.

Anyway, Arvid frågade sin pappa vad vi skulle göra under dagen. B berättade då att han och bebisen skulle stanna hemma och att Arvid och hans lillebror skulle få åka med mig.

A funderade en stund och sade sedan:
"Ska mamma åka iväg med mig och Nisse? Jamen pappa...mamma orkar inte MED oss två, det vet du väl."

Aaa. Dåligt samvete deluxe. Man får tydligen tänka sig för vad man säger. :(

Skrämma ihjäl någon

Vi spelar "Dromedaren". Vet inte om jag någonsin kommer förlåta vännen A för detta. Alltså det faktum att hon gav Arvid det här i femårspresent. Arvid ÄLSKAR dock sitt nya spel och själv försöker jag överleva hjärtinfarkt efter hjärtinfarkt.

För er som inte känner mig kan jag berätta att jag är en lättskrämd jävel. Ni vet, en sådan som hatar smällare och som rycker till inför minsta ljud. Detta sällskapsspel går ut på att lasta packning på en dromedar av plast. När som helst kan plastdromedaren freaka ur och slänga av sig alla grejor.

Panik. Jag kissar alltså bokstavligen på mig. Till råga på allt skall man hålla god min inför barnen. Första omgången började både Nisse och Linnet att grina. Själv grät jag med - fast inombords.

Nu vill Arvid spela igen och jag fasar. Varje gång dromedaren slänger av sig sin packning känner jag att jag dör en smula.

Vi får väl se om vi hörs igen.

Jelly Beans pour moi

Dessa små rör finns i välsorterade mataffärer. Ett - i mitt tycke - minimalt rör med snask kostar typ 25 spänn. I löv them!! Önskar bara att jag visste var de finns att få tag på i större förpackningar. Moa haaa. Om någon bloggläsare händelsevis tänker åka till USA eller så får ni gärna köpa med. För jag antar att de finns där? Jag ÄLSKAR Jelly Beans. Så himla goda och i alla smaker. Koksnöt, vattenmelon, chili, granatäpple, kaffe...mmmmmmmmmmmmmm.

Ica Matkassen!

Vi har börjat med Ica Matkassen. En färdigpackad matkasse som innehåller fyra recept och förstås matvaror tillhörande dessa rätter.

Hittills är jag supernöjd. ÅH vad skönt att slippa tänka på vad man skall äta för mat och vad man måste handla. Istället sköter någon annan (okänd snubbe på Ica) alltihop.

Den här veckan har vi bland annat ätit sej och kräfttzatsiki, kycklinggratäng med basilika samt ljummen pastasallad. Har valt ett lätt alternativ som passar för miffon som inte kan laga mat. Alltså ett alternativ för sådana som mig. Varken jag eller maken är några stjärnor på matlagning. Vid ett tillfälle skulle vi steka fisk, vilket maken också gjorde. Såg ungefär ut som små svartbrända, förvridna fingrar på tallriken. Fast barnen tyckte det var gott.

Fina fredag

Braig fredag som bland annat spenderats hos Anna. Mys mys. Fick vilat flera timmar senare på eftermiddagen när maken och barnen gick ut och tog en promenad. Nu: wordfeud, slösurfning, rödvin. Imorgon är barnen bjudna på två barnkalas. Häpp! Not my cup of tea direkt. Men blir säkert bra.

Stand up

Hon har såklart inte rest sig själv, men står förvånansvärt stadigt. "Släpp henne mamma, hon kan stå själv" ropar syskonen överförtjust. Nja. Varför skynda på något som ändå inträffar förr eller senare? Idag kröp hon flera meter, och jag fasar faktiskt för när klättra-springa-hoppa-pilla på allting-fasen påbörjas.

Är inte i form att jaga runt ett stycke bebis.

Vatten som gått...

Har en vän vars vatten precis gått. Gud vad spännande. En mycket efterlängtad bebis är på G att se dagens ljus.

Avskyr uttrycket "skaffa barn". Jag har säkert använt mig av det någon gång, men försöker att tänka efter och uttrycka mig på annat sätt. Man SKAFFAR inte barn. Man FÅR ett barn. Om man har tur. De allra flesta par blir gravida inom ett år (jag tror det är så iallafall). Vissa andra får försöka längre än så. Vissa kanske inte lyckas alls. Min vän är en av dem som väntat och kämpat länge. Och jag är så himla glad för hennes skull.

Jag är oerhört tacksam att jag och maken har lätt för att bli gravida, eller hur man säger. Som sagt: barn är ingenting man skaffar. En hund kan man skaffa. En katt likaså. Men barn är ingen självklarhet. Det är heller ingen självklarhet att "skaffa" syskon till det barn man redan har. Finns ju faktiskt något som heter sekundär barnlöshet. Alltså när man har ett barn sedan tidigare men inte lyckas få till ett syskon.

Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta inlägget. Jag är bara så himla glad att deras väntan snart är över. Snart, snart ser en ny liten människa dagens ljus!
(För mig började det ju på samma sätt...för drygt fem år sedan. Vattnet gick vid nio på morgonen, sedan drog allting igång kring 17-tiden ungefär. Elva minuter över elva fick vi en Arvid och livet blev aldrig mer sig likt.)

Bärsele nu?

Är det för sent att köpa en bärsele åt en åttamånaders?? Någon som har tips på bekväma och enkla bärselar?

Funderar på om det kan vara bra att ha en bekväm till våren om man - förhoppningsvis hehe - är ute och går mycket.

Hjärta!

Jag blir så glad när ni kommenterar! Tack snälla ni. Har sett framför mig hur grannen M och jag dricker kaffe i vårsol, skrattat åt Karins mammas likkistetårta, blivit sugen på att fixa och trixa med gele samt blivit allmänt glad/nöjd/tacksam över allt ni skriver.

Thank you guys. You rock! Hälsar en som tycker det ser coolt ut att skriva på engelska.

Hämta bebisar i Säffle om cirka två år

Nu ikväll informerade Storebror mormor (a.k.a min mamma) om att vi minsann skall få kattungar. KattUNGAR, inte kattUNGE. Stor skillnad på singular och plural. Åtminstone när vi snackar kissemissar. Trodde mamma skulle få spel, och förbannade det faktum att två av tre barn pratar i princip flytande.

Hörde hur mamma frågade A när samt var vi skulle hämta katterna. "Eh...om lång tid, två år tror jag" svarade A lite osäkert. "Vi skall hämta dem superlångt bort...i Säffle typ".

Säffle, typ. Vet inte vad det är med Arvid och Säffle. För ett tag sedan frågade han mig och maken var Hawaii låg samt vad det var för ställe egentligen. Vi försökte berätta litegrann, och A blev tyst en stund. "Är det som Säffle eller?" frågade han då. Nja. Det skulle jag väl inte vilja påstå.

Hur som helst. enligt vår äldste son skall vi alltså hämta kattungar i Säffle om cirka två år. Egentligen finns de i Habo och kommer hem hit om drygt två veckor. Detaljer, detaljer...

(Märkligt nog reagerade inte min mor på katthämteriet. Hon kanske inte begrep riktigt? Barn pratar ju otydligt ibland).

Tulpaner...

...ut med julen och in med blommor. Beställde blommogram åt mamma som fyller år idag. Hade velat ha en bukett själv, men måste få undan alla julgrejor först. Sedan kan man fylla huset med vår. Tre månader för tidigt. :)

Tårttips?

Snart dags att beställa tårta(tårtor?) till A:s dagiskalas. Mest folk från stan som läser här; har ni kanske tips? Tidigare har vi beställt från Lundbergs ochde har varit jättefina. Så om ingen har något annat, superbra förslag ringer jag nog dit igen.

Arvid har lite olika förslag på vad för sorts tårta han önskar sig. Fotbollstårta, Spindelmannentårta (A vet knappt vem Spindelmannen är...men hey, han ser väl tuff ut eller nåt) och Biltårta är några förslag. Kanske skulle man ge sig till att baka själv? Jag fixar säkerligen att svänga ihop en tårtjäkel.*


(*Obs, det sista var ett SKÄMT. Ni behöver inte vara oroliga. A kommer få en tårta på sitt femårskalas och inget annat.)

120111 och slask?

Svårt med datumskrivningen nu för tiden....har inte lärt mig att det är år 2012 ännu. Snön har nästan smält bort, ser trist ut. Blir matt bara jag tänker på att orka igenom hela januari, februari och mars. Blä. Förra året hade vi vår resa att se fram emot. Solinjektion mitt i februari.

Å andra sidan händer det förhoppningsvis en hel del kul framöver. Tänk positivt. Viktigt såhär i grådasket.

Ha en fin dag!

En främmande mans rumpa

Apropå ingenting, skrev ju precis att jag placerat mig i soffan. Slözappade lite och hamnade framför ett mycket....fascinerande program på TV:n. "Våra pinsamma kroppar" eller något sånt. Kanal fem såklart.

Det första jag ser (naturligtvis efter att jag precis stoppat in en chokladbit size XXL i munnen) är rakt in i...rumpan på en medelålders man. Som (enligt programledaren) har "hemorrojder stora som plommon".

Jo tack, jag såg det. Iiii!!! I'm in chock! Fixar inte att glo in i en främmande mans stjärt klockan halv nio på kvällen (spelar förresten ingen roll villken tid på dygnet det än är, hähä).

Kanske har mamma rätt ändå? Nog bäst att hålla sig till SVT.

Tisdagsroligheter

Lång men rolig dag ihop med L och barnen. Årets första (och sista?!) pulkaåkning. Varm saft i backen, god och rörig (sex barn i åldrarna 0-5 år...enough said, eller hur?) middag. Massor av bus för barnen.

Anlände hem vid halv åtta, raketnattade kidsen och sitter nu i soffan. Tänker inte röra mig på ett bra tag.

Nöjd.

Snöigt

Snö, snö, snö! Jag gillar inte snö, men det blir ju lite finare ute. Och det är kul för barnen (inte tänka själviskt nu...kul för barnen...kul för barnen...). Fast jag föredrar sol. Har en kompis som är i Thailand och där vill jag också vara.

Anyway, ser som sagt lite ljusare och finare ut när det ligger snö på marken. Har saker att göra idag, barnen är på förskolan för första gången sedan innan jul. Det gäller att passa på, som man säger.

Lantligt?

Träffade på vår bondgranne (a.k.a vår granne som arbetar som lantbrukare...) och hörde mig för om vår kissemiss synts till. Det hade den såklart inte, däremot blev jag informerad om att vi har ett lodjur som stryker omkring härute. Och förmodligen är det väl just detta som hänt; att vår lillehårtuss blivit tagen av ett rovdjur. "Så resterna hittar vi väl isåfall till våren" sade grannen M hjälpsamt och jag ville kräkas litegrann. Har ännu inte bott tillräckligt länge på landet för att klara av sånt snack. Är dessutom ett asfaltsbarn i själ och hjärta. Försökte se oberörd ut och pressade fram något i stil med "ja, ett litet skelett eller så".

Iii. Föredrar att tänka mig att kissen helt enkelt tröttnat på vår förvirrade och ostrukturerade familj. Och därför flyttat till en vänlig, äldre dam som matar honom med grädde varje dag.

Kryp kryp...

Helgens stora händelse är otvivelaktigt det faktum att Bebin börjat krypa. Framåt. Krypa (åla/hasa) bakåt satte hon igång med innan hon ens fyllt fem månader.

Själva krypstarten skedde under ivriga hejarop från resten av familjen. "Hon kryper mamma...hon kryper verkligen!!" utropade Lillebror med något fanatiskt i blicken.

Egentligen vet jag inte varför vi hejar. Nu är det ju slut på lugnet. Förut: liten orörlig limpa som låg still där man placerade henne. Nu: livsfarlig krypmaskin på jakt efter farligheter att pilla på, stoppa i munnen och sabotera.

Jag bävar.

Lycklig!

Härlig lördag so far. Älskar att inte ha saker planerat - jag är inte en person som uppskattar att flänga runt. Långpromenad i vintervädret igår, barnen cyklade, klappade ponnyhästar och krossade is. Idag har både A och N lekt med kompisar, vi skall äta god mat och...tja, ingenting i världen är mer värt än tid med familjen.

Känner mig genuint lycklig i denna stund. Trivs i vårt hus, är så glad att jag har så många fina vänner, känner mig nöjd med dagen som varit. Bästa må-bra-receptet för just vår familj är att njuta av dagen. Fånga ögonblicket.

Förlåt allt slisk, nu är det slut med det. Måste torka liten barnstjärt. Bajs all over.

Tack en lördagsmorgon!

Något som gjort mig väldigt glad på sista tiden är alla de mail jag fått av personer som vill fortsätta läsa min blogg. Många gånger handlar det om människor jag aldrig träffat.

Tänk att de tar sig tid att skriva till mig. Tack snälla ni för era positiva och uppmuntrande ord! Det värmer en sliten trebarnsmorsas hjärta. :) Speciellt i dagar som dessa. Känner mig som en gammal tant, en tant med för mycket tankar och funderingar i skallen.

Idag hoppas jag att ni allihop får en trevlig lördag! Själv njuter jag av extra mycket ledighet med familjen (vi har lyxat till det på sistone och varit lediga läääänge).

Grabbarna ser på Tom&Jerry, Bebin sitter på en filt och tittar koncentrerat på en boll och maken sover. Han ligger helt orörlig och ser faktiskt lite läskig ut.

Hagalen?

"Har du paket till mig" frågar A varenda kotte som vi träffar. Skämmigt. Detta med att fylla fem år har verkligen gått över styr. Tänk om folk tror att vår äldste son är en girig och hagalen liten människa? (när jag tänker efter kanske han är just det...hagalen alltså).

Måste kväva detta habegär i dess linda. Eller hur man säger. Kan dock bli svårt eftersom han varken haft släkt- eller barnkalas ännu. Får hårdträna barnet alternativt hota med indraget lösgodis.

Barn på dagis när du är föräldraledig?

Barn på dagis fast du är föräldraledig (avskyr det ordet)? Hur många timmar då isåfall? Åsikterna går isär har jag märkt.

Jag tycker så här:

Varför detta med just femton timmar? Det är en dum regel. Oftast delas dessa femton timmar upp på tre dagar, ibland - ve och fasa - på fem. Det borde kunna vara mer flexibelt.

Under mina år som mammaledig har jag alltid hittat på mycket med barnen. Kanske inte direkt några avancerade aktiviteter såsom backhoppning, men ändå. Varje vecka har vi små fikadejter inplanerade, jag har alltid försökt att träffa kompisar och så vidare. Dock försöker jag att hålla mig hemma när syskonet/syskonen är på förskolan. Varför? Jo, den tiden betyder vila. Tystnad. Inga krav på pussel/TV-spel/sandlådelek/annat härj. Jag har sällan eller aldrig låtit barnen stanna hemma från dagis. Framförallt för deras skull (båda killarna är riktiga "dagisungar") och även för min egen.

Optimalt för just MIG vore att jag hade rätt till att ha barnen fler timmar. Kanske 25 timmar. Jag hade inte alltid utnyttjat detta. Ibland hade vi garanterat valt att stanna hemma istället. Leka med kompisar, åka till badhuset, hitta på något roligt. Sånt som vi nu brukar göra efter klockan 14. Det hade kort sagt blivit lättare att vara ledig. Att TA ledigt. Man behöver inte känna stress på grund av att en av tre värdefulla dagisdagar försvinner. Istället kan man njuta av ledigheten, hitta på något skojigt eller bara vara hemma.

Det handlar om att få valmöjligheten!! Att veta att barnen FÅR och KAN vara på dagis varje dag om det så behövs. Framförallt önskar jag att någon kunde slänga de där 9-14-tiderna åt helvete. De suger. För mig (kanske inte för alla!) innebär det 1) en massa stress på morgonen och 2) en lååång eftermiddag med pigga barn som frågar varför de inte får stanna på förskolan ihop med kompisarna. Dessutom brukar vår minsting sova runt tolv, halv ett. Jag får i princip ALLTID väcka henne när vi måste iväg till dagis igen vid 13:30.

När Storebror var liten lyckades jag få till att han var på dagis tisdagar och torsdagar mellan 9 och 16. Det var bättre. Mindre bensin (vi har resväg till dagis och kan aldrig gå/cykla) och jag fick två heldagar ihop med Lillebror. Vi hade måndag och onsdag helt lediga och kunde då träffa kompisar lite som vi ville. Tisdagar och onsdagar ägnade jag åt lillebror.

Alla är vi olika! För en förälder som går upp vid fem varje dag kanske det är super att lämna klockan nio. En annan kanske inte VILL ha barnen på dagis mer än max tio timmar. En tredje förälder kanske önskar ha barnen elva till 16.

Man fattar ju att det är omöjligt för verksamheten att vara så flexibel. Men detta med femton timmar är ju å andra sidan sjukt oflexibelt. För vissa kanske detta passar utmärkt. För andra stämmer det inte alls. Jag har flera exempel. En bekant till mig har ett barn som alltid sov vid två. När barnet i fråga skulle hämtas. Att låta knatten sova färdigt kom inte på tal. Nä, självklart skulle mamman/pappan hämta klockan 14. Barnet vaknade, supertrött förstås, och sedan väntade en lååång eftermiddag. Samt att kiddet givetvis blev supertrött alldeles för tidigt på kvällen. Övertrött unge = ganska jobbig kväll samt nattning. Flexibelt? Eller bara korkat?

Jag vill jättegärna ha fler timmar på dagis. Jag VET att jag fixar att ta hand om mina barn. Det handlar inte om det. För mig betyder dessa dagistimmar vila, vetskap om att A&N har superskoj och får träffa sina kompisar samt att jag kan ägna all uppmärksamhet åt Lillan.

Jag skulle inte alltid utnyttja förskoletiden fullt ut. Men bara vetskapen att jag har rätt till att ha dem där skulle åtminstone underlätta för mig. Kanske inte för dig, eller för mamman i grannhuset. Kanske inte för hon som tycker dagis är skadligt och vill vara hemmamamma forever. Men för MIG.


Vad tycker du? Vad vore bäst för dig/er?

Bebis!

Say hello...till S*Häldeforscats Cat Man Doo. Ingenting kan ersätta Zimon. Men vi hade ändå tänkt att ha två ragdolls.

I slutet av januari får vi alltså tillökning här hemma. Jag bävar. :)

Dagis...eller inte!

Kändes bra att släpa upp barnen vid halv åtta, hetsdricka kaffe, väcka (!) den sovande bebisen, byta blöja, göra välling, fixa frukost, klä på, stuva in, stuva om...osså fort iväg till dagis vid tjugo i nio. För att sedan få höra att vi minsann är lediga den här veckan.

Puh.

Kul, eller inte. Blir rätt...trött ibland. Framförallt på grund av att vi skall till förskolan och laga mat samt städa hela dagen nu på torsdag. Först tvångslediga, sedan matlagning.

Ja, ja. Jag anser väl att om man nu måste ha barnen hemma en viss vecka skall man bannemig inte behöva åka dit för att städa/laga mat. Varje familj tilldelas ett visst antal dagar per termin och det är vi med på till 110%. Dock vill jag gärna ha matlagningsdagar de veckor mina barn överhuvudtaget är på förskolan.

Är tacksam över att jag haft maken hemma väldigt mycket på senaste tiden. Hade detta hänt i höstas hade jag blivit helt förstörd eftersom jag då var såpass trött, sliten och nere. Nu blev jag bara ledsen. Jag står för att jag mer än gärna hade haft barnen på dagis MER än 15h. Åtminstone under hösten när jag mådde som sämst. Mina barn älskar sin förskola och de timmar jag har för mig själv är SÅ värdefulla. Många dagisdagar går ju ändå bort i och med att vi lagar mat såpass ofta. Plus att vi har flera städdagar, jourveckor, andra uppgifter, möten...

Oh well. Klassiskt misstag att outa sin ilska och besvikelse i en dum blogg. Men känner mig lite ledsen.

Mitt 2011; nån slags summering

Tänkte att jag skulle försöka knåpa ihop en årskrönika. Dett låter ganska märkvärdigt, men jag skall fatta mig kort.

Nyårsafton 10/11 spenderades med goda vänner samt på jobbet. Åt gott här hemma, smällde raketer tidigt så att alla skulle hinna/orka vara med. "Fan!!" utbrast tvåårige Nils när det small som bäst. Hjälp, tänkte jag. Jag har förstört honom. Stack till jobbet vid nio, åt mer mat och tog hand om sjuka människor.

Fick influensa. Skitjobbigt.

Vi reste på bröllops/semesterresa till Thailand i februari. Tre veckor med sol, bad och total avslappning. Eller hum, det sista var väl inte helt sant. Har man barn som ännu inte är simkunniga går det liksom inte att slappna av. Jag och maken observerade avundsjukt andra föräldrar vars barn var lite äldre än våra och följdaktligen kunde simma. De mammorna och papporna låg och läste i sina solstolar; knallbruna, nymasserade och med välmålade naglar (manikyr för 50 spänn - som hittat). Själva badade vi med barnen från 08 på morgonen till 17 på eftermiddagen. Kritvita och skrynkliga som russin.
Fast man kan ha det värre. Jag vill tillbaka. Helst imorgon. Avskyr vinter, kyla och snö. Solsemester passar mig bättre.

Slutade jobbet i mars. Eller rättare sagt gick på havandeskapspenning. Just då var det skönt att sluta jobba; nu längtar jag tillbaka. Ibland. Var jag kommer hamna efter mammaledigheten är jag lite osäker på. Kanske på gamla jobbet där X antal roliga kollegor huserar. Kanske någonannanstans.

Fyllde 30. Ingen big deal, det är liksom inte läge att festa stenhårt när man är superpreggo. Får bli en annan gång. Kanske kalas till sommaren ihop med maken, som också fyllt?

I maj blev vi trebarnsföräldrar. Trodde förlossningen skulle fixas på en timme (med barn nr 2 kom vi in till sjukhuset 00:30...en timme senare höll jag Lillebror i min famn). Så blev det inte. Istället slutade alltihop med kejsarsnitt. Ganska omtumlande och väldigt jobbigt efteråt. Man hade ont såklart men värst var att inte kunna lyfta. Återhämtningen tog väldigt mycket längre tid än med de andra barnen. Att maken dessutom tvingades iväg på jobb efter två dagar gjorde inte saken bättre.

Fast när man vaknar på uppvak och hör en sjuksyrra säga att man fått "en fantastiskt söt liten dotter" är man såklart i himlen. Trots felsatt nål, ont i magen och allmän förvirring. Obs; vill även poängtera att ni skall ta det där med "fantastiskt söt" med en nypa salt. Faktum är att lillan var rätt tilltryckt när hon kom ut. Blir väl så när man fastnar i någon annans bäcken (oäää).

Idag är hon drygt sju månader. Och inte lika tilltryckt. En stadig liten krabat som ropar "papapapabababa" efter maken (och ofta efter annat med...). Som älskar sina bröder och kiknar av skratt när de fuldansar framför henne.

Sommar gick fort och var jobbig. Hösten gick ännu fortare och var jobbig. Har inte så mycket mer att säga om det där, denna bloggen är ytterst ytlig och icke-privat. Tack vare fantastiska vänner och bekanta lyckades jag komma upp till ytan.

Vår ragdollkille Zimon försvann. Jag väljer att hoppas på att någon knepig - men snäll!! - kattälskare stulit honom. Alternativet (uppäten) vill jag helst inte tänka på.

Blev gudmor åt en alldeles superfin liten flicka!

Julen har varit bra, nyårsafton likaså. God mat, familj, kompisar, marsipan, paket och annat trevligt.

Det är den andra januari, året är 2012 och jag ser fram emot ett förhoppningsvis roligt, spännande och givande år. Fast helst lite lugnare än 2011. Orkar inte med turbulens. Har inga nyårslöften - jag håller dem ändå inte. Kanske borde jag sluta äta Kesella. Har ingen aning om Arla gått med vinst förra året, men om så är fallet borde de tacka mig.

Publiceringsfel?! Blogspot igen...

Alltså...påbörjade en liten årssammanfattning på nyårsafton men hann inte färdigt. Publicerade igår och inlägget hamnar inte först (alltså överst...) utan längre ned. På den 31:a.

Blir lite fel. Då syns det ju inte.

Jag kan heller inte klistra/klippa/kopiera in text etc. Ctrl+c?! Blir vansinnig.

Någon som vet hur jag skall göra..?

Nyårsmix

På väg till nyårsfirande. Anonym och Hemlig bild som bara visar en av Bebins 746 mössor. Älskar mössor. Mina barn har massor med mössor.



Bilderna kommer inte direkt i kronologisk ordning; men här är iallafall lite raketer. Vi gick ut och sköt vid tiotiden tror jag. Det satt rätt långt inne eftersom man kände sig ungefär som ett stort, rullande klot efter all god mat. Lillebror blev jätterädd för smällarna, stackars liten. Bebin sov som en stock och Storebror tyckte alltihop var supercoolt.




Däckad. Hon orkade länge men inte ända till tolv.



På väg till skogs. Härligt vinterväder på nyårsafton. Soligt och alldeles krispigt. Idag har det krispiga regnat bort, the snöblask has returned. Jag bryr mig inte sådär jättemycket eftersom jag avskyr snö och kyla, men trist för alla barn. :(




Barnen upptäckte givetvis en pytteliten isfläck. Där placerade de sig sedan och hamrade sönder varenda ispartikel.

Gratulationer

Tack alla som kom ihåg vår lille kotte! Vad glad jag blev! Fina kommentarer, Facebookmeddelanden, sms och skönsång i telefonen. :) Arvid hälsar och tackar. Han är Väldigt Upptagen med sitt DS. Lite för upptagen tycker jag nog...men det ger väl sig. ;)

Fem år gammal 1/1-2012

Vaknade upp imorse och världen har blivit vit. Härligt för alla barn. Idag firar vi vår Storebror som fyller fem (FEM!!) år. Hurra! Det stackars barnet får stå ut med att hans päron alltid är en smula...sega på hans födelsedag. Fast paket och tårta på sängen blidde det förstås idag vid nio när familjen vaknade till liv.



För prick fem år sedan hade mitt vatten gått. Sånt där händer ju alltid en smula...överraskande, själv trodde jag att jag blivit akut inkontinent. "Skulle gjort de där knipövningarna" minns jag att jag tänkte. Därefter följde en lång dag av väntan. Värkarna drog igång på riktigt först vid sextiden på kvällen. Klockan 23:11 föddes vår skatt! Då 3310 gram tung, idag en fantastisk femåring. Som älskar legobygge, djur av alla de slag, böcker, att måla, pussel, spela mobilspel samt bus/härj/bråk/spionage med brorsan.



En observant och känslig liten kille som ser och hör ALLT. Har man en ny tröja ser A det med en gång. Byter vi plats på något i hemmet lägger han märke till detta. En smula lillgammal tycker vi att han är. Proppfull med energi men kan sitta i timtal och lägga pussel, pärla eller tillverka små mystiska anordningar av papper/tejp/snören. Bästa kompisen är förstås lillebror. Största kärleken är antagligen lillasyster. ;)



Bokstäver är roligt, att ljuda och skriva långa meningar/haranger/mystiska lappar. Frågorna tar aldrig slut. Frustrationen är stor när det blir fel. Se vilket fint julkort lilleman kom hem med från förskolan. Noggrant ihopknåpat av vår fine lille kotte.

Idag misstänker jag att det blir Nintendo DS för hela slanten. Lyckan var stor när pappret slets av. Ett stort grattis önskar vi dig, vår fantastiske lille Arvid. Du är den allra finaste Storebror och Son man kan tänka sig. Jag undrar vad det skall bli av dig när du blir stor (större). Just nu tippar jag på modedesigner, kranbilsförare eller uppfinnare. :) Det kvittar vad, bara du blir lycklig.





Sådär, nu har ni blivit tillräckligt matade med lovord och föräldraskryt. Ni får stå ut med sånt, jag brukar inte pladdra om hur fantastiska och DUKTIGA mina barn är i vanliga fall. Jag vet vad de kan och that's it. ;)

Men visst är han fantastisk, vår älskade lille pojk. 1/1-2007 förändrades våra liv och en liten knatte med oändligt visa och kloka ögon kikade ut. Tack för att du kom till just oss!