Spöken?

Happy Halloween, eller hur man nu säger. :) För det är väl idag? Facebook svämmar över av diverse pumpbilder, spökparad i stan och äckligt mycket folk överallt (löning plus högtid = en miljon människor).

Har inte så mycket att säga, vi har haft en jättebra dag ihop med vänner, folk och fä.

 

Åkte bil med värsta skumma killen idag.

 

Den stora pumpan ser åtminstone lite läskig ut. Den minsta...en aning hyserisk.

Fina fredag

Vaknar med en varm känsla i magen. Kan inte bero på inomhustemperaturen; A har stulit mitt täcke. Kan heller inte bero på att jag har sovmorgon (det har jag inte, och i skrivande stund börjar jag få ruskigt brådis).

Känner mig helt enkelt ganska nöjd med att det är fredag. Dessutom skall jag på utbildning idag och det känns riktigt roligt. Bara det att få börja 08:30 istället för 07...jej! :) Från och med nästa vecka går jag ned i tid. Skall jobba 70%. Hoppas det blir lagom.

Mitt i veckan

Ibland är det bra med oregelbundna arbetstider. Känns skönt att vara ledig sådär mitt i veckan. Igår kom T och barnen hit. Härligt. :) Man behöver definitivt solglimtar i denna gråkalla, regniga vardag.

För övrigt funderar jag på att byta bloggadress. Egentligen borde man väl lösenordsskydda men jag kan tycka det är roligt när okända människor också tittar in. Det är lättare att skriva när man inte riktigt vet vilka som läser! Synd att man inte kunde utesluta vissa bestämda IP-adresser hähä.

Vi får se. Om man känner något sorts knepigt agg gentemot mig behöver man (som sagt) inte läsa. Vill man inte ha med mig i sitt övriga liv fattar jag inte varför man envisas med att läsa bloggen.

Liten blir stor

Linnea pratar mer och mer vilket är väldigt roligt. Vissa ord förstår nog bara vi i familjen, andra är väldigt tydliga.

Mamma, pappa, Nisse, "Avvi", häst, katt, vovov, muuuu (=kossa), äääää (=får), neeeeej (har tyvärr blivit ett favoritord...), bil, pippi, titta där, näsa, bajs, rumpa, grävskopa ("ävbuppa") och blomma är bara några ord i hennes repertoar. Hon säger namnen på flera av dagisfröknarna och några av kompisarna på förskolan. Hon förstår det mesta vi säger, till exempel om vi ber henne hämta skorna, gå in i badrummet för att borsta tänderna och sånt där. Hennes nyaste grej är att vandra runt med händerna för ögonen. Det har hon sett A och N göra när de leker gömme. Häromdagen gick hon in i väggen eftersom hon inte såg någonting.

För övrigt har hon ett jädra humör, älskar gossedjur och att lyssna på musik ihop med Nils. :)

Hon är en fantastisk liten människa, även när hon ställer till scener i affären eller ritar på vardagsrumsgolvet (har alltid haft pennor framme tidigare, A och N har aldrig målat på golv...det har dock L lyckats med typ tre gånger). Vi är så tacksamma över att just hon kom till oss den där dagen i maj. Käraste lilla Linnet.

Skilsmässa, bio och nattarbete

Jag har gått upp efter nattjobb, blev bara ungefär två timmars sömn vilket ju är lite...snålt. :) Huvudet känns som om det körts tio varv i tvättmaskinen. Dessutom har min planering kommande veckan fallerat totalt eftersom jag vandrat runt och inbillat mig att det är vecka 43 nu. Så är icke fallet. Verkligen ett i-landsproblem men det ställer till rätt mycket röra i planeringen. Nåväl, två nätter av två är avklarade. Well done.
Igår sov jag hela dagen. B och Linnet var iväg på ärenden. De åkte till det lokala köpcentrat där L fick springa fritt (oh lord). Sedan fikade de. I cafeet satt ett gäng andra föräldrar, mestadels pappor, och en av dem frågade B om han "också var skild". Nä, svarade B. Tydligen var det ett litet gäng med skilsmässopappor som samlades och fikade med jämna mellanrum. Vad bra sade jag, då vet du vart du kan vända sig om det skiter sig mellan oss höhö. Sedan skrattade jag rått. B skrattade inte alls, han såg mest rädd ut.

A och N var på bio med Susanne. Hon ringde i torsdagskväll och kollade om de hade lust att gå med. Sådant gör mig så himla glad i hjärtat att jag inte vet var jag skall ta vägen. En vuxen människa som har massor på agendan men som trots det VILL umgås med mina barn och som aktivt ringer och bokar in något kul. Himmel. När jag kom hem i fredagsmorse vid åtta mötte Arvid mig i dörren. Liten och smal med spindelmannenkalsonger (fy fan vad jag hatar den gubben, men så länge han håller sig på kalsongerna är det väl ok). Håret stod rätt ut och ögonen var uppspärrade. "Jag är så UPPSPELT mamma, jag skall på bio med Susanne...jag och Nils, själva!!". De såg Modig. Och de tog till och med på sig 3D-glasögonen.

<3
Hur som haver, fick sova gott ensam hemma heeela dagen till fyra. Sen kom barnen hem med S och vi käkade mat. Anna och barnen kom också en stund. Och därefter åkte jag till bebisarna. En väldigt fin fredag.

Onsdagsbestyr

Så, då kör vi väl en lite snällare approach i bloggen igen. Tråkigt när folk skriver dumma kommentarer, speciellt när man vet vem (vilka) det är...

Nåväl, jag har inte tid att blogga eftersom de ringt från jobbet och vill att jag kommer in tidigare. Planerar att dricka upp mitt kaffe, stuva in X antal små kiddos i bilen och därefter raca iväg till förskolan.

Hoppas ni får en trevlig dag. <3

"Anonym"

Till "Anonym":

Innan du postar elaka kommentarer kan det vara bra att dubbelchecka stavningen. Det elaka når liksom inte riktigt fram när var och vartannat ord är felstavat. Jag tror faktiskt att jag vet vem du är; och att du bara ORKAR fortsätta läsa mina bloggar fascinerar mig rejält. Att du (ni..) liksom (när ni umgås) sitter och diskuterar min blogg. Har ni inget annat för er? Är er så kallade vänskap så tragisk och tom att ni inte har något annat att prata om?

(Nu var jag stygg, men detta är min blogg och när folk lämnar dumma kommentarer har jag min fulla rätt att vara dum tillbaka. Tycker det är fascinerande att vissa personer envisas med att aktivt skriva in den här adressen, aktivt klicka på enter och sedan aktivt läsa mina inlägg TROTS att de uppenbarligen stör ihjäl sig på mig och min familj. Jag har ingen aning om vad jag gjort för fel, antar att ni är avundsjuka. Om så är fallet gör det faktiskt ont i hjärtat eftersom jag och Benny inte direkt fått något gratis. Vi jobbar, pluggar, kämpar, pusslar. Vi har inte surfat fram på en räkmacka. Och ärligt talat, är vi värda all er dåliga energi? En skäggig rörmokare och en halvsleten trebarnsmorsa som sliter inom Landstinget? Glammigt värre... Gör mig en tjänst och välj en annan blogg att läsa. Det finns så himla många.)

Helg eller inte

Helgjobb. Finns inte så mycket mer att säga. Jag ogillar helgjobb samtidigt som jag tycker det är nice med det (ibland) lite lugnare tempot. Mindre folk i korridorerna, lättare att få parkering (hoho) och så vidare. Nu skall det bli nice med lördag iallafall.

Känner mig för övrigt väldigt positiv just nu. Vill bara nämna det eftersom jag oftast gnäller och är allmänt trist. Händer mycket kul framöver - vi har roligheter planerade, jag har fina vänner som jag älskar att spendera tid ihop med, barnen är goa och sådär. Dessutom är det (trots arbete) lördag. :)

Vänner

Dit "Isse" går, går Linnea. Hon är hans evigt trogna (?) lilla följeslagare. Kort taget häromdagen.

I eftermiddag har grabbarna varit hos kompisar som vanligt, nu räknar jag ned till en barnfri kväll i soffan. Kommer antagligen somna och missa alla braiga TV-program.

Angående dagistider...

Zara! Svarar här stället, har lite brådis. :) Hoppas du läser detta. Vår förskola öppnar klockan 06:30. Dock börjar jag inte förrän 07 på mitt jobb, annars hade jag aldrig hunnit. Nu hinner jag precis (fast det är faen nätt och jämnt...). Att ha kidsen på samma ställe är en förutsättning för att detta skall fungera; hur det blir när Arvid börjar skolan orkar jag inte tänka på. :)  

Vet ej hur andra människor gör som börjar tidigt. Kanske är det någon annan som lämnar isåfall?? Möjligtvis öppnar dagis tidigare...vet att man kan söka dispens i vissa kommuner. Ibland känner jag ett vanligt, hederligt åtta-till-fem-jobb inte vore fel... ;)

Arla morgonstund

Idag har jag planerat såpass väl att jag sitter här påklädd och sminkad kl 05:30. Väskan är packad, kaffe har jag i glaset och snart skall jag starta bilen. Ett av tre barn är påklätt och redo för dagis. De två andra sover.

Sådana här tidiga, stressiga morgnar är rätt pissiga faktiskt. Krävs minutiös planering helt klart. Linnea kommer smälla av när jag traskar in och skriker godmorgon; hon gillar sovmorgnar. Kl 06:20 måste vi vara på plats på dagis och då håller vi tummarna att barnens fröknar inte försovit sig...eftersom jag i princip kommer kasta in kidsen och sedan köra racer till jobbet för att börja min dag där kl 07:00.

Gäsp.

Dricker kaffe och försöker andas. Snart väntar gråt och skrik och tandagnisslan. Önskar det fanns möjlighet att börja...halv åtta, men så är icke fallet.

Den döda älgen

Idag gick jag, Linnet, Nisse, Arvid och grannen Martin ned till bondgården. En nätt liten promenad som tar typ en minut (tio-femton om man har med Linnea).

Planen var att klappa hästar, kolla in traktorerna och grävskoporna (L kan säga grävskopa nu tack vare grannarnas alla fordon) och helt enkelt fördriva tiden en smula. Vandrade således ned till gården och fick syn på en liten grävskopa som stod halvvägs inne i ett jättestort garage. Det såg ut som om den höll på att köra in i garaget/ladan för att parkera. Martin hann fram först och jag såg då hur han liksom tvärstannar och tappar hakan. Kommer själv fram och ser hur det i grävskopan hänger en fet, jädra ÄLG. Upp och ned. Nedanför står typ tre 20-åriga killar som håller på att stycka den i grävskopan upphängda älgen. Typ såga av den benen.

Iiii. Barnen bara gapade och själv gjorde jag väl detsamma. Har man endast sett levande älgar några få gånger i sitt 31-åriga liv känns det lite väl magstarkt att bli ögonvittne till när de styckar en. A och M pep iväg rätt kvickt men Nils och jag stod kvar en stund. "Du fattar att den är död va, den känner ingenting!" sade jag till Nils. Förklarade för 20-åringarna att vi egentligen hade kommit för att se på traktorerna, "så detta var ju lite oväntat höhö" fick jag fram (=pinsamma tanten).

Försökta samtala lite psykologiskt med Nisse när vi traskade hem igen. Antagligen helt i onödan eftersom han verkade totalt oberörd. "Jag älskar döda älgar, mamma" var hans enda kommentar. Jaha, där ser man. Märks att barnet i fråga växt upp på landet.

Note to self: Inga mer promenader ned till bondgården förrän den häringa älgjakten är slut. Den pågår en vecka va? Jag orkar inte med fler älgtrauman.

Backa in i träd och röda rosor

Förra veckan råkade jag backa in vår bil i ett träd här utanför. Hade lite bråttom, Linnea grinade och de två andra tjatade. Följden blev att jag inte såg mig för och möjligtvis trampade lite för hårt på backen. Host.

Tyvärr brukar jag ha otur med bilar till och från. Nu var det dock längesen, faktum är att det är många år sedan jag förstörde nåt fordon. Den gången körde jag av vägen vid två tillfällen samma vecka och hamnade i diket båda gångerna. Nu verkar det dock vara dags igen. Först backade jag som sagt på trädet, och två dagar senare råkade jag fastna med samma bil ovanpå en stor gatsten. Som tur är var B på väg hem från jobbet och kunde komma och ta loss bilen (som stod "parkerad" tvärs över en trottoar där man absolut INTE fick stå vilket två elaka farbröder argt påpekade för mig).

Hur som haver. De där incidenterna gjorde mig lite upprörd. Inte kul när man lyckas paja bilen två gånger samma vecka. B hade egentligen all rätt att bli en smula irriterad, speciellt eftersom jag (när jag fastnat på stenen) ringde honom och skrek att han var dum i huvudet och att det minsann var HANS fel att jag fastnat.
Min käre man känner dock mig väldigt väl efter snart nio år ihop. Dessutom är han världens snällaste. "Lämna bilen och gå in och jobba så fixar vi det" var hans enda kommentar. Samma kväll kom det blombud till jobbet. Från maken såklart. Tre mörkröda, stora rosor med en massa grönt. Blev så himla glad att jag nästan fällde en liten tår.

 

P.S När jag ringde och skrek i luren hade B:s arbetskamrat bara nickat förnumstigt och sagt att "jaha, det var ju några år sedan hon sabbade bilen sist, antar att det bara var en tidsfråga..har du en domkraft eller?".

Alldeles grå

Idag känner jag mig som en grå fläck, alldeles tom på energi. Jepp, så är det. Ni får ursäkta mina deppiga inlägg men så här är det just nu. Tungt och ledset på jobbet och sådär.

Känns åtminstone positivt att det regnar!! Markerna måste vara helt uttorkade efter denna varma, heta sommar.

Höhöhöh.

Besegrad till slut

Jag har aldrig någonsin köpt nåt åt barnen för att få tyst på dem. Aldrig. Med andra ord har de har aldrig fått något för att hålla klaffen. Kanske eftersom de sällan eller aldrig bråkar när vi handlar. De är så vana vid att åka och storhandla med mig att de faktiskt sköter sig för det mesta. När Nisse var nyfödd hade jag honom först i babyskyddet, sedan satt han i kundvagnssitsen. Arvid satt i vagnen. Sedan handlade vi. Blev det skrik tog jag fram nappen. Nu är de stora och väldigt vana vid att hänga med precis överallt. Tandläkaren, Ica, banken... Drog en gräns vid gynekologen, det besöket bokades in då B var hemma. Man vill ju inte ge dem mardrömmar eller men för livet.
Visst tjatar de ibland och visst händer det att jag köper saker åt dem när vi handlar (nån DVD-film, kanske lite såpbubblor, tuggummin...), men det har aldrig hänt att jag låtit dem få något för att hålla tyst. Aldrig! Det har liksom inte behövts.

Igår blev jag besegrad. Av en ettåring med vild och farlig blick. Linnea fick tag på en liten mjukiskossa, eller rättare sagt: jag plockade ned den från hyllan och gav den till henne. Eftersom jag tänkte att den skulle hålla henne sysselsatt medan jag handlade. Sedan hade jag planerat att lägga tillbaka kon. Detta har alltid funkat med hennes bröder. De har på sin höjd protesterat litegrann när leksaken i fråga åkt tillbaka på hyllan.

När jag försökte ta kon gav Linnet upp ett avgrundsvrål. Skrek rätt ut, pekade och vrålade "muuuuuuu", tårarna sprutade. Försökte trycka in nappen men den slängde hon på golvet och vrålade återigen "mmmmmuuuuuuu". Shit tänkte jag och gav tillbaka kon. Hade lite bråttom och tänkte som så att jaja, kan ju lägga tillbaka den sedan.
Ha! In your dreams!! Under hela vår lilla tur på Ica höll Linnea ett krampaktigt tag i sin ko. Inte ens en gratisbanan kunde få henne att släppa taget. Hon åt bananen med kossan tryckt mot ansiktet. Vid kassan gjorde jag ett sista, halvhjärtat försök att ge kon till kassören, men då skrek hon så halva Maxi vände sig om. Priset för kon var 30 spänn, och vid detta laget var den helt täckt av Linneatårar och banan. Så jag gav upp. Arvid och Nils accepterade moget att Linnea fick ett gossedjur och de blev utan. De förstod (möjligtvis blev de skrämda när de såg hennes vansinniga blick och viftande små nävar).

Nu ligger kon i Linneas lilla sulky. Det ser ut som om den tittar på mig och hånler.

Dags för julklappar?

Jag har förresten redan börjat fundera på julklappar åt barnen. Säger som jag gör varenda höst: i år SKA jag vara ute i god tid med julklapparna (är helt säker på att alltihop kommer fallera som vanligt..antagligen lär jag rusa runt i panik dagen innan julafton, precis som det brukar vara).

Jag har så smått börjat lägga märke till att det är dyrt med tre barn. Det märktes inte i början, då gick det bara åt lite blöjor. Ammar man kostar inte maten nåt, och kostnaden för eventuella bebiskläder tänkte jag inte på. Nu däremot, när vi har tre dagisungar hemma har jag noterat hur utgifterna ökar. Gummistövlar åt tre barn, vinterskor, overaller, mössor, vantar...puh. Hösten är en dyr årstid. :) Jag köper hellre lite dyrare grejor som håller, hatar när skor och kläder går sönder efter typ en användning.

Och som sagt - julklapparna. Vad ger man åt en ettåring? Hon älskar att klä ut sig, fast i och med att hon verkar fullt nöjd med att gå omkring iförd ett par av grabbarnas kalsonger nedtryckta på huvudet känns det en smula...överkurs att köpa riktiga maskeradkläder. En docka kanske? Hon älskar mjukdjur och verkar intresserad av dockor (med "intresserad" menar jag att hon bär omkring dem i benet eller trycker ned dem i sin sulky, lite hårdhänt sådär).
Vad A och N skall få är ännu ovisst. TV-spel? Kläder? Varsitt marsvin (hohoho)? Jag hatar att snåla när det gäller julklappar, själv fick jag sällan eller aldrig saker "bara sådär", men på födelsedagen och julafton fick man rejält med paket. Älskar dessutom att både ge och få presenter. Nu menar jag inte att vi köper julklappar åt barnen för typ tjugotusen, men det förstår ni säkert. ;)

Jag och maken köper alltid presenter åt varandra. Vi säger alltid att vi skall ge "nåt litet", fast så blir det aldrig. Blir oftast mycket dyrare än vad vi sagt från början. I år önskar jag mig en finsk lapphund (ain't gonna happen, funkar inte med hund här hemma men önska kan man alltid), fotmassage varje dag i tre år samt barnvakt över en helg.

Time for Gunilla

Vi har haft en toppendag hos T och barnen (om du läser detta: skorna låg hemma, hehe). <3 Väl hemma gick grabbarna ut och fortsatte leka med ett par kompisar i närheten. Jag och L lagade mat (läs: värmde rester från helgen) och nu skall jag strax lägga henne. Ikväll är det ju Fruarna på TV, aj löv it. Speciellt älskar jag Gunilla P, hon är så enormt läskigt sjuk. Iii.

Provar på...

..livet som fembarnsföräldrar. Jodå, det funkar. ;) Iallafall i tre timmar åt gången.