Tyvärr brukar jag ha otur med bilar till och från. Nu var det dock längesen, faktum är att det är många år sedan jag förstörde nåt fordon. Den gången körde jag av vägen vid två tillfällen samma vecka och hamnade i diket båda gångerna. Nu verkar det dock vara dags igen. Först backade jag som sagt på trädet, och två dagar senare råkade jag fastna med samma bil ovanpå en stor gatsten. Som tur är var B på väg hem från jobbet och kunde komma och ta loss bilen (som stod "parkerad" tvärs över en trottoar där man absolut INTE fick stå vilket två elaka farbröder argt påpekade för mig).
Hur som haver. De där incidenterna gjorde mig lite upprörd. Inte kul när man lyckas paja bilen två gånger samma vecka. B hade egentligen all rätt att bli en smula irriterad, speciellt eftersom jag (när jag fastnat på stenen) ringde honom och skrek att han var dum i huvudet och att det minsann var HANS fel att jag fastnat.
Min käre man känner dock mig väldigt väl efter snart nio år ihop. Dessutom är han världens snällaste. "Lämna bilen och gå in och jobba så fixar vi det" var hans enda kommentar. Samma kväll kom det blombud till jobbet. Från maken såklart. Tre mörkröda, stora rosor med en massa grönt. Blev så himla glad att jag nästan fällde en liten tår.
P.S När jag ringde och skrek i luren hade B:s arbetskamrat bara nickat förnumstigt och sagt att "jaha, det var ju några år sedan hon sabbade bilen sist, antar att det bara var en tidsfråga..har du en domkraft eller?".
Han är att en bra karl, den där Bennyn du har! :)
SvaraRadera