Ett år blev han vår lille kissemiss. Ett år och fyra kilo tung. Nu ligger hans bror i mitt knä. Vågar inte släppa ut honom. Han är inte den skarpaste kniven i lådan och jag vill helst inte behöva ta bort ännu en katt inom överskådlig framtid.
tisdag 20 november 2012
R.I.P Molle
Jaha, så var vi en katt mindre. Usch vad hemskt det är att avliva ett djur. Molles njurvärden var skyhöga och idag när jag fick komma och besöka honom var han om möjligt ännu sämre än igår. Låg i en liten syrgasbur och såg ut att må skit. När han hörde min röst försökte han sätta sig upp fast det gick inte så jättebra. Fick sitta hos honom och hålla honom i famnen när Den Sista Sprutan gavs. Han somnade på en sekund tror jag. Vår fina lilla kisse. Kommer aldrig få veta vad som hände förutom att han fått i sig något väldigt giftigt. Glykol? Bekämpingsmedel? Ingen aning.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Usch va tråkigt =( Kram på dig
SvaraRaderaUsch - stackars kissen... Lider med er
SvaraRaderaKram
Fina Molle <3<3<3 så ledsamt!! Min mamma tänkte samma sak som du gällande PI...:-O Kramar från grannen M
SvaraRaderaUsch så tråkigt! Det låter verkligen som han fått i sig nåt olämpligt. Helt rätt att hålla brorsan inne. Mina katter är innekatter, men får gå ut ibland - i sele, går även att kombinera med löplina i trädgården. Litar inte på folk alls, de är inte kloka en del när det kommer till katter (och hundar).
SvaraRaderaKRAM till dig och familjen!
Karin (Dalarna)
Usch, lider verkligen med er.... Ni har sån otur med era katter :( Skickar en kram, en klen tröst, men alltid något!!
SvaraRaderaÅh lille kattbebisen! <3
SvaraRaderaKram på er!
Vad ledsamt, beklagar:(
SvaraRaderaMen vad jobbigt! Beklagar. :-( kram.
SvaraRadera