The Magic Touch

Tack snälla, rara, fina ni för alla stöttande kommentarer! Blir tre snäpp gladare bara jag loggar in på bloggen.

Sent igårkväll fick vi hem vår pappa. Han för definitivt med sig nån slags "magic touch", för givetvis sov L från 19:30 till 08:00...inte ett pip förutom välling vid sex. Det är som ett skämt, jag tycker nästan inte ens att det är kul. Här har jag kämpat i flera dagar med gråt, gnäll och skrik. Så glider Den Skäggige in, allt lanar av och ALLA barnen sover som stockar.

Oh well. Nu kan Den Skäggige kanske använda sin magic touch till att leta upp vår hemtelefon. Den kastade jag i ett anfall av ilska/frustration/förtvivlan ut på åkern utanför häromdagen. B märkte direkt att den saknades och undrade var telefonen tagit vägen. När jag berättade att den minsann låg ute i potatisåkern såg han lite bekymrad ut (ni vet, rynkade pannan lite ledset och hummade oroligt), men sade ingenting. Vad jag än gör blir han inte arg.*

(*I efterhand känns det lite...onödigt att kasta ut en splitter ny telefon genom fönstret, men just då behövde jag slänga någonting. Hårt.)