The Magic Touch

Tack snälla, rara, fina ni för alla stöttande kommentarer! Blir tre snäpp gladare bara jag loggar in på bloggen.

Sent igårkväll fick vi hem vår pappa. Han för definitivt med sig nån slags "magic touch", för givetvis sov L från 19:30 till 08:00...inte ett pip förutom välling vid sex. Det är som ett skämt, jag tycker nästan inte ens att det är kul. Här har jag kämpat i flera dagar med gråt, gnäll och skrik. Så glider Den Skäggige in, allt lanar av och ALLA barnen sover som stockar.

Oh well. Nu kan Den Skäggige kanske använda sin magic touch till att leta upp vår hemtelefon. Den kastade jag i ett anfall av ilska/frustration/förtvivlan ut på åkern utanför häromdagen. B märkte direkt att den saknades och undrade var telefonen tagit vägen. När jag berättade att den minsann låg ute i potatisåkern såg han lite bekymrad ut (ni vet, rynkade pannan lite ledset och hummade oroligt), men sade ingenting. Vad jag än gör blir han inte arg.*

(*I efterhand känns det lite...onödigt att kasta ut en splitter ny telefon genom fönstret, men just då behövde jag slänga någonting. Hårt.)

Födelsedagsbarn

När vi ändå är inne på det romantiska spåret vill jag passa på att önska min käre man ett stort grattis på födelsedagen! Hipp hurra! Ytterligare ett steg närmare ålderdom, förfall och pension! Tur att vi pensionsparat såpass länge, för nu går det utför.

Älskade make!

Käre make! Idag är det Alla hjärtans Dag, och eftersom du inte är hemma skriver jag ett blogginlägg. Hoppas att du läser detta.

Jag älskar dig! Jag älskar dig för att du är en fantastisk pappa och en underbar make. Du må vara borta från oss en del, men när du är hemma gör du ALLT. Hela tiden. Jag älskar dig för att du är så otroligt generös och alltid sätter mig och barnen främst. Du gnäller aldrig. Under våra åtta år har du aldrig sagt ett ont ord till mig. Aldrig. Du är den minst egoistiska människa jag känner. Du klagar aldrig. Du kommer hem efter en lång arbetsvecka och gör då allt för att avlasta och hjälpa mig. Du låter mig sova hela nätterna, du kliver upp på morgonen med barnen, du fixar mat, du tar med kidsen på roligheter så jag får vara ensam. Du är så enormt osjälvisk att jag vill gråta, eftersom jag omöjligt kan matcha dig.

Du är ingen man av ord. Men hellre en man som talar med hjärtat än någon som pratar fina ramsor utan mening. Hellre handling än ord! Du behandlar mig som en drottning - varje dag. Du älskar mig mest när jag förtjänar det som minst.

Återigen: jag älskar dig! Jag må vara en smula aggressiv och lynnig nu för tiden, men jag vet att du har full förståelse. Du väntar tålmodigt, och du förklarar för mig varje dag att det blir bättre. Det är jobbigt just nu, jovisst, men det blir bättre! Du säger åt mig att ta dagen som den kommer. Att inte ha för höga krav. Att just nu tar barnen allt, men vår tid kommer. Du lär mig att vara positiv, tacksam och ödmjuk. När jag vacklar och faller, håller du mig uppe. När jag inte orkar, finns du där bakom.

Jag hoppas att jag kommer kunna ge dig litegrann tillbaka. När orken återvänder hoppas jag att jag kommer kunna finnas där för dig som du alltid funnits för mig. Jag kommer aldrig bli lika bra som du, men kanske hälften. Jag lovar dig att jag skall försöka sluta gnälla. Jag skall inte bli så arg om du glömt att raka dig. Jag skall inte rycka i handtaget mer när du sitter på toa. Jag tänker inte få arga utbrott över småsaker. Jag lovar att sluta spela Wordfeud när vi ser på film. Jag skall sluta gnälla över att vi städar för dåligt, äter för dåligt, tränar för lite och är urkassa föräldrar. Jag lovar att varje dag säga dig hur mycket jag älskar dig. Så som du varje dag talar om det för mig.

Tack för att du är som du är. Jag är stolt över dig. I mina ögon är du 110% ren kärlek.

P.S Jag förstår och accepterar även det faktum att du med berått mod STAL min Marabou Black chokladkaka och tog med den till jobbet. D.S

Vinteraktiviteter och vår i luften

Ber om ursäkt för uselt bloggande i helgen. Men jag hinner faktiskt inte. Vi har haft några fantastiska dagar med milt väder och sol. Då känns det fantastiskt lyxigt att bo i princip granne med 1) en slalombacke, 2) längdspår och 3) skridskobanor/sjöar. Utöver allt detta har man dessutom påhittiga och initiativrika kompisar som ringer upp och inviterar till lite spontan pulkaåkning. Wroooom!

Apropå vinter, igår när B och barnen var iväg och utövade Vintriga Sporter satte jag mig på altanen med en bok en stund. Det kändes som vår. Solen värmde, det droppade från taket och ute på altanen var det riktigt varmt.

Kort sagt har vi haft en toppenhelg. Jag märker att jag mår så mycket bättre när jag liksom släpper så många måsten som möjligt och istället njuter av att vara med familjen. Tre barn kräver otroligt mycket men ger 100 gånger mer. Gäller att ta tillvara på det där - jag mår som bäst när vi är tillsammans alla fem.
Nu väntar en ny vecka med diverse aktiviteter. Först och främst fyller B år. Många år. Hehe. Presenttips emottages tacksamt.

Isgata

Kombinerad långpromenad/skogspromenad idag. Barnen hade med sig sina kikare; "för att spana efter Zimon" som Nisse sade. Har inte hjärta att tala om att Zimon ligger i botten av en lodjursmage. Arvid förstår men Nils verkar fortfarande hoppas att vår lille kisse skall komma tillbaka.

Nåväl. Utrustade med kikare, barnvagn och kamera går vi ut i naturen. Arvid trillar ned i ett dike och skriker gällt. Jag blir livrädd och tror att han brytit benet. B skrattar åt sin äldste son som ligger och sprattlar på marken. Inte särskilt kärleksfullt.

Vandrar runt ett slag och kollar djurspår. Sedan hittar barnen en massa isbitar. Inte sådana man stoppar i glas; vi snackar enorma BLOCK som de vill att vi föräldrar skall bära hem. B skyller på att han saknar vantar. Det gör inte jag, och följdaktligen får jag bära fyra jättestora isklumpar (typ tio centimeter tjocka). Det är jättetungt och mina händer slinter så isblocken ramlar i backen. Krasch!! De går sönder och Arvid börjar gråta. Han slänger sig på marken och grinar hjärtskärande. Vilket leder till att B får ta på sin mina vantar och gå tillbaka, bryta loss några fler block och kånka hem dem.

Nu ligger de på trappen tror jag. Isblocken alltså. Vet inte riktigt vad vi skall ha dem till. "Vi kan väl förvara dem i källaren" tyckte båda killarna, men näää. Gränsen mellan galenskap och tokeri är hårfin i sådana här fall. Man behöver inte göra ALLT för sina barn.

Den lilla vita

Maken och hans polare Tomten tyckte visst att jag varit snäll i år (vilket i och för sig är en lögn av grövsta slaget). Är numera stolt ägare till en alldeles kritvit Ipad...I'm so pleased. :)


Jag fortsätter bete mig snällt genom att låta maken installera alla knepiga program och tillbehör. Sedan tar jag över, det vill säga surfar och spelar Wordfeud. Är hopplös vad gäller teknik. Och eftersom jag inte vill låta min vrede gå ut över denna nätta lilla platta är det bäst att överlåta krångligheterna på någon annan.

Nu har jag en stillsam fundering...går det att lägga in bilder på bloggen från "plattan", eller måste jag sitta vid datorn då?

Hälsningar Okunnig

Kalashelg

Häpp! Uuuu vilken dålig bloggning. Ville mest meddela att vi lever! Det blidde en rolig men intensiv helg, och mellan lördag och söndag var jag och maken BARNFRIA.

Tadaaa! Trumpeter och fanfarer!

Trots allmän stress, en borttappad klänning (...), allmän aggression gentemot plattänger samt storm i Göteborg fick vi en riktigt rolig kväll. Jag höll ut till halv ett (mesigt, jag vet), maken körde dock all in och kom hem vid fyra eller så. Vaknade vid elvatiden och åt sen hotellfrukost. Fantastiskt att få komma ut och äta trerätters middag (oxfile...mmm), klä sig fint och bara vara vuxen. Mycket välbehövligt i sanning. Idag är vi fortfarande lite slitna samt oroliga för liten bebis som är dålig. Hoppas på bot och bättring men blir förmodligen vårdcentralen lite senare idag.

Trevlig måndag käraste läsare.

Julfunderingar

Eftersom inte ens maken vet om min hemliga blogg är det fritt fram att spekulera i kommande julklappsinköp. Blir nog en billigare jul i år eftersom jag och mina syskon har kommit överens om att inte köpa något till varandra. Egentligen tycker jag det är aptrist, men nu när vi sparar pengar till kommande stora projekt blir det bäst såhär. Förra året gick väl deras presenter på typ tretusen. Hujeda mig.

Barnen är lättast och roligast att handla till. Funderar på varsin snowracer, finns på Biltema för 399 såg jag. Perfa. Fast lovar att det blir en totalt snölös jul om vi köper dem. Haha. För övrigt blir det nog lego, kanske maskeradkläder, någon film, CD-skivor, en bilbana åt lilleman...lätt att det skenar iväg. Men vad gör man? Är så himla kul att köpa presenter åt de små. Bebin kommer dock bara få kläder. Sånt som hon behöver. Kanske någon leksak också, fast bara en eller två. Hon vill mest äta papper ändå. :)

Vad jag skall ge åt min man vet jag inte. Känns weird att köpa julklappar åt honom för hans intjänade pengar. Å andra sidan hade han inte kunnat tjäna dem om jag inte var hemma med barnen.

Själv önskar jag mig tusen grejor. Men nummer ett på listan är det jag aldrig får - en barnfri helg hemma. Eller åtminstone en barnfri KVÄLL och natt. Bara få vara hemma och skrota ifred. I ensamhet. Önskar att mannen tänkte till litegrann och fixade något riktigt BRA. Det behöver inte vara en NY-resa, jag vore tacksam för en t/r-biljett till typ Säffle. Bara hotellövernattning utan ungar ingår. En resa till fjärran stränder (v.g se bild) vore inte fel det heller. Menar då inklusive barn såklart. Hur man nu skall få till det när maken knappt får ledigt för att gå på toaletten.

Anyway, barnledigt är nr ett på listan! Är inte direkt bortskämd med sånt. Skriver hon lite bittert sådär. Fast skämt åsido, det vore nice om maken tänkte till. Som sagt. Sånt behövs efter åtta år tillsammans!

(London...någon som varit där? Inte? Hehe. Det borde väl gå att få barnvakt...åtminstone TVÅ nätter? Synd att London är så dyrt, jag vill ju SHOPPA).