Liten kotte

Idag skall jag forcera mig in på Vårdcentralen med en murbräcka. Nu jädrar. Idag SKALL jag få en tid, för det är fanimig inte rätt att ens lilla unge skall ha febertoppar i två veckors tid utan att någon ens bemödar sig till att kika henne i öronen.

Sätter en peng på att L har öroninflammation igen. Och att hon haft det ett tag. Fick prata med Jordens Drygaste på sjukvårdsupplysningen, som började berätta för mig om "varför vi har feber". Sedan förklarade hon omständigt för mig (med nedlåtande och överlägsen röst) att virus tyväääärr inte går att behandla.

Alltså...jag borde väl slängt i ansiktet på henne vad jag jobbar med. Att jag arbetat på en medicinsk akutvårdsavdelning i flera år, samt att jag är specialistutbildad inom barnsjukvård (inte för att jag kan nåt än, men oh well). :(

Edit: Fick precis prata med en snäll distriktsköterska. Givetvis skall L få en tid, och det bums.

Sidosteg

När Linnet ställer sig upp vid soffan kan man få henne att ta små, små steg i sidled genom att lägga en liten matsmula en bit bort. Barnet i fråga gillar föda; detta kan man utnyttja. :)

Nu ikväll har hon stått nedanför soffan och stirrat på A och N när de åt lördagsgodis.

- Gliollihlglioglioblaglaaauuuu, babblade hon och smackade med tungan (hon gör så när hon ser något hon gillar, typ banan). När hon inte fick smaka blev hon vansinnig och skrek "AUUOOOOOOO", jättehögt.

P.S Bilden visar när L "hjälper till" att packa upp väskan i ett obevakat ögonblick. Så stor förödelse på så kort tid.

Vår!

Mycket orginell rubrik, eller hur? Fast faktum är att det kändes som vår i luften igår. Härligt. :) Laddar just nu för matlagning på förskolan. Mår inte så bra, har hostat jättemycket. Fattar inte att det inte ger sig.

Host host.

Oväntat besök

Passade på att sova när Bebin sov tidigare idag. Så enormt välgörande, mådde mycket bättre när jag vaknade. Plockade upp det nyvakna barnet och fick armen full med bajs med en gång. Kikade in under hennes lilla skära klänning och hejsan, hoppsan vad otäckt det såg ut. Bara att bege sig till badrummet för tvagning, skrubbning och blöjbyte.

I samma sekund knackar det på dörren, och jag (som tror att det är en vän) ropar "kom in, det är bajs här, jag kan inte röra mig". Fortsätter byta och det knackar igen. Skriker ännu högre att "det är baaaaajjjjsssss hääääär, kom in!!".

Dörren öppnas och en förskrämd (men väldigt grov) röst ropar "hallå?". Det visar sig vara en kompis till B och hans snickarkompis. Pinsamt. Där står jag med håret på ända, iförd legging och linne, med en naken Linnea på armen plus bajsfläckar lite överallt. Som tur var är B:s kompis trebarnspappa plus att han byggde ut här hemma när Nisse var bebis. Han är alltså dels van vid bajs och dels rätt van vid att se mig sådär. Oklädd, nyvaken och stressad alltså.

I sådana stunder önskar jag att jag var en sån där morsa som ständigt glider runt uppsnofsad. Ni vet, iordninggjord och snygg. Ständigt redo för oväntat besök. Alltid bajsfri, snyggt klädd och förberedd för whatever. Fast frågan är om sådana finns? Dessa mammors barn bajsar väl de med? I alla småbarnsföräldrars hem råder ett visst mått av kaos. Det är jag övertygad om. Smulor, repor, kladd, bajsblöjor, legoklossar och små kvarglömda strumpor. Vad man sedan väljer att visa upp i en blogg är en annan sak. Jag inbillar mig att ni gillar min blogg just för att den INTE visar upp en rosaskimrande bubbelgumsfasad med "dagens outfit", matchande leksaker och smulfria ytor.

Utveckling

Vi börjar fredagen med lite snor, en massa hosta, lite tjafs, lite gräl, lite kaffe och ännu lite mer tjafs.

Suck. L har börjat ställa sig upp och igår tog hon några små steg (när hon höll i sig i bordskanten såklart). Mycket spännande, förstås att ni biter på naglarna nu!! Hon kröp/ålade ju väldigt tidigt, innan hon ens fyllt fem månader, och satt stadigt vid samma ålder. Sedan dess har det dock stått still (mer eller mindre). Hon är precis överallt och sätter ALLTID sikte mot sånt hon inte får röra. Blir helt matt. Har glömt att berätta att vi vid ett par tillfällen hört henne säga mamma. Klart och tydligt. Första gången det hände var för nån månad sen när hon satt med mig och Suss i köket. Det var liksom inte bara "mamama" utan MAMMA.
Ibland undrar jag dock om hon vet vem jag är överhuvudtaget. Hon har stenkoll på Arvid och Nils ("vaaaar är Nils??? Ja, DÄÄÄR är Nils!!!") och även på sin far, men då och då verkar hon helt glömma bort vem som faktiskt är mamma.

Hennes största intressen är allt man INTE får röra. Typ katternas vattenskål och dammtussar. Hon gillar allt vi äter och blir superilsk om hon tvingas äta burkmat när vi andra äter normalsmakande föda. Vi ger ju mest burkmat eftersom hon inte har några tänder än, men måste alltid maskera smaken med fruktpure.

Nu begriper jag att ni inte orkar med mer spännande historier från vår rafflande tillvaro. Och inte jag heller.

Nu glider Kingen in

För att pigga upp den miserabla stämningen i förra inlägget vill jag nu skriva nåt positivt. Finns faktiskt EN sak som gör min febriga lilla L glad nu för tiden. Receptet heter Sean. Man lyfter bebisen ganska högt upp i luften samtidigt som man sjunger "di di di di di ding ding, nu glider Kingen in".

Då skrattar hon.