Monster

Aaah! Imorse när jag tittade i spegeln såg jag ett ohyggligt monstrum, med håret på ända och rödkantad blick. Blev en smula förskräckt tills jag insåg att jag tittade på mig själv.

Tänk vad en natts obefintlig sömn kan göra med utseendet! Fascinerande!

Nu blir det väckning av liten bebis - sova skola hon göra senare, nämligen efter nio, då de andra telningarna lämnats på förskolan. Jag - är - så - trött. Thank God for coffee!*

*Om mina inlägg är felstavade skyller jag ALLT på vår dator - tangentbordet är kasst. Funderar på att önska mig en riktigt dyr klapp av maken i julklapp, nämligen en Ipad. Frågan är bara om man orkar blogga från en sådan eller om det är bättre att satsa på en ny dator?

Let's play

En liten kastrull (Ikea, inköpt 2006 eller nåt), tre duploklossar och en relativt stor plastdinosaurie. Voila - sysselsättning för ett stycke Liten Människa i säkert tjugo minuter.

Pladder

Förutom att skriva tårdrypande inlägg om min försvunna katt har jag haft fikabesök, städat, letat efter katten och tagit hand om barnen. Förstås. Dagarna går i ett rasande tempo och jag hinner ingenting numera. Det känns verkligen som om jag inte hinner NÅGONTING. Så sade jag tidigare med, men nu ÄR det så.

Nu har bloggadressen mailats ut till några fler fina. Och frågar man får man såklart adressen. Vill mest hålla denna nya blogg ifrån min gamla. De skall liksom inte gå att förknippas med varandra. I förra bloggen lämnade jag ut mig och familjen totalt, nu försöker jag skriva annorlunda. Även om man lätt faller tillbaka i gamla banor. Vad jag tycker om Blogspot vet jag icke. Jag fattar inte så mycket. :)

Nog om det; nu väntar nattning av tre små spöken. Den minsta har fått Scanianappar av grannen. Syskonen blev superavundsjuka, till och med den äldsta som slutade med napp för två år sedan.

Käraste lilla katt...

...vad jag saknar dig!

Många är de gångerna jag velat göra en nätt liten pälskappa av dig. I sanning. Åh vad arg jag har varit på dig, trots att du bara är en liten kisse. Du har fått stå ut med mycket - en trött och sliten flerbarnsmorsa är inte att leka med. Men trots mitt dåliga humör, mitt skäll och mina ibland hårda nypor som slängt ut dig genom dörren har du alltid, alltid kommit tillbaka. Borrat in ditt lilla ansikte i min tröja, lagt dig tätt intill och myst. När jag ropat efter dig har du kommit springande, ofta högljutt jamande.

Varje gång du varit ute och härjat har du återvänt; du har aldrig varit borta mer än något dygn. Nu har det gått en vecka och jag förstår att du inte kommer tillbaka till mig mer. Lilla katt, jag saknar dig så. Mer än jag nånsin kunde tro. Jag saknar din päls, ditt matfrieri, ja till och med alla dina alltför höga jamanden saknar jag. Kommer nog aldrig få en katt som dig igen. Du är omtyckt av så många, en stor personlighet i sanning. Alltid snäll mot barnen trots att de ibland bär omkring på dig som om du vore en liten ryggsäck. Alltid snäll mot våra gäster, mot andra katter (nåja...) och mot oss i familjen.

Var du än är så hoppas jag att du har det bra. Vad som än hände hoppas jag att det gick fort och att du slapp lida. Måtte vi få veta vad du råkat ut för, ovissheten är det värsta. Men OM du finns bland de levandes skara skall du veta att det står en burk med Whiskas i skafferiet. Du vet, en sådan du aldrig får i vanliga fall. Den är bara din, och kommer du tillbaka till mig får du äta upp alltihop på en gång. Det lovar jag.

Ikväll går jag ut på trappen och ropar en sista gång. Kanske kommer du då. Vi saknar dig så mycket lilla hårboll.

Frukostvägran

Tisdag. Ena barnet vägrar äta frukost och jag känner hur ilskan börjar bubbla upp inombords. Håller dock en god min och vägrar krusa. Det finns en gräns.

Detta trots...gaaah!

En Perfekt Advent

Adventsfirandet häromdagen...blev väl sådär halvbra. Jag har höga krav och höga förväntningar - klart det skall se ut som i de förbannade mammatidningarna! Det vill säga pinnsmala, välsminkade och välklädda mammor som leende står och bakar pösiga, perfekta lussekatter ihop med barnen i det lyxiga och nyrenoverade köket. Samtidigt som pappan i huset lagar knäck eller monterar ett pepparkakshus eller städar vardagsrummet (inte för att det behöver städas, men...). Under granen ligger redan alla julklapparna. Inslagna i dyrt julklappspapper. Självklart finns det ett tillhörande rim till varje klapp. Föräldrarna gör såklart all julmat från skratch, huset är minutiöst pyntat och alla barnens lussekläder är tvättade OCH strukna. Redan den första december.

Jag hade sett framför mig hur den Lyckliga Familjen senare sitter framför en flammande brasa och dricker glögg; alla iförda rejäla, stickade tröjor från något svindyrt märke. Mamman är glad, pappan är ännu gladare och barnen är gladast och inte ett dugg trotsiga/bråkiga/gnälliga/besvärliga. Man dricker glögg tillsammans och äter av de hemmagjorda bakverken. När barnen lagt sig har föräldrarna passionerat sex framför en flammande brasa. En merry christmas och en härlig första advent, i sanning!

Häpp! Verkligheten ser en aning annorlunda ut. Det är nu den kommer smygande - den dödliga julstressen. Ljudlöst, först lite lagom diskret och sedan alltmer pockande och påträngande. Mamman i huset rusar omkring och svär över att familjen 1) inte hunnit pynta ett skit samt 2) bara har s.k fult pynt (hemmagjorda garntomtar från -85 samt trasiga eljusstakar). Barnen bråkar, slåss och frågar efter julklappar. Ingen har fina stickade tröjor, tänk snarare illasittande mjukisbyxor och en risig t-shirt. Pappan har skäggstubb (inte sån där charmig tvådagars stubb, nu snackar vi har-inte-rakat-sig-på-en-vecka-stubb) och mamman ser blek och glåmig ut. Ingen orkar baka något, eljusstakarna är trasiga och någon spiller ut all sin glögg (vilken tur att golvet ändå var så lortigt). Alla blir ovänner och någon börjar att grina.
En julgran är inte att tänka på. Inte heller pepparkakshus eller julkortstillverkning.

Och nåt sex blir det såklart inte. När barnen väl somnat trillar föräldrarna ihop i en hög framför något dåligt TV-program. Där ligger de till klockan 23 för att sedan hasa in i sovrummet och drömma mardrömmar om önskelistor och knäck hela natten.

(I år skall jag försöka lägga bort alla krav och måsten. Bara att inse att man faktiskt inte hinner så jättemycket när man tre små barn. En Perfekt och Väldoftande jul lär jag väl inte få förrän om tio år eller så).

SOS Vilda djur, på engelska?

På söndagarna går ett barnprogram som heter SOS Vilda djur (SVTB klockan 19:00 om någon vill veta). Barnen gillar det skarpt och även vi vuxna står ut med att titta.
Förra veckans program handlade bland annat om en familj från Skåne som hittade en liten mårdunge. Mycket dramatiskt. När de filmade hur familjen redogjorde för sitt "fynd" utbrast vår storebror "men mamma, varför talar de ENGELSKA nu??".

Hehe. Ja, det kan man undra. Försökte förklara att skånska faktiskt är en form av svenska, vilket Storebror vägrade tro på. ;)

Måndagsmys?

Måndag igen. Vi inleder med sovmorgon. No stress. Här hemma hostas det vilt, barnen är jätteförkylda.

Gårdagen var fin men lite sorglig - hela vår lilla familia gav sig ut i snålblåsten och frågade runt efter vår misse. Absolut INGEN hade sett till honom vilket är lite konstigt. Makens teori är att någon stulit honom (vad får man för en ragdoll på svarta marknaden?) vilket jag förkastar. Tror snarare att han blivit överkörd. Alternativt uppäten, men det orkar jag inte tänka på för då blir jag så ledsen.

För övrigt har vi hunnit få upp ljusstakar i ganska många fönster, det fattas fortfarande några. Första ljuset är tänt och nu räknar jag ned till jul. Barnen filar på sina lååånga önskelistor och det gör mamman i familjen med. ;) Hoppas mest av allt på långledigt för min man, det behövs.

Försvunnen

Missing in Action. :( Vår misse är försvunnen sedan i...tisdags (?) och det är supertrist. Ibland vill jag slänga ut honom genom närmaste fönsterruta, men nu när han är puts väck känns det en smula oroligt. Hoppas vi hittar honom, död eller levande. Står inte riktigt ut med tanken på att han bara försvinner.

Har letat längs stora vägen men inte frågat runt bland grannarna ännu. Får bli nästa steg.

Första Advent

Söndag, jag ogillar söndagar. Idag har vi som vanligt tusen saker på agendan; julpyntning (vår äldsta frågade igår varför alla andra hade julpyntat utom vi...haha), veckohandling, adventsfirande och annat jox. Mysigt i och för sig, men julstämningen vill inte riktigt infinna sig när det är tio plusgrader ute och regn.

30-årskalaset igår var toppen, kom hem sent och nattade sockerhöga barn på studs. Därefter oss själva. Bebin sov till 05:20 imorse, fick en flaska ersättning och somnade därefter om. Nu känns det nästan som om jag kommer våga lämna bort henne till barnvakten (mormor) om två veckor. Kanske blir lite rajraj ändå. Wiii.

Fulfasen

Just nu är jag inne i en s.k fulfas. Med det menas en period i livet när man känner sig...extra ful.

Suck.

När jag tittar på gamla kort, alltså kort som är omkring tre år eller så, tycker jag att jag ser otroligt mycket mer sliten, gammal och trött ut. Det tar visst på krafterna att få flera barn tätt. Hm. Dessutom hinner jag aldrig rå om mig själv. Jag hinner aldrig gå och klippa mig, massage är det inte tal om (därav taskig hållning och ond rygg) och jag smörjer mig i ansiktet med nån billig kräm från mataffärens hyllor. Kläder köper jag sällan och de jag har tycker jag sitter dåligt. Dessutom inbillar jag mig (?) att min rumpa expanderat sedan jag fick Bebisen. Den har liksom...ändrat form, vidgats på något sätt. Får man bredare höfter när man fått barn? Tidigare har jag inte noterat detta, men nu börjar jag ana oråd.

(Man får hoppas det bara är fel på vår spegel eller så. Samt att alla gamla plagg i garderoben krympt/ändrat passform).

Kanske dags att ta tag i det här förfallet? Beställa klipptid, önska sig en ansiktsbehandling i julklapp av maken samt köpa lite dyra lyxkrämer? En sak är klar, om inte åtgärder sätts in i detta nu kommer både utseendet och självförtroendet vara nere på bottennivå inom en snar framtid. Borde väl köra lite LCHF medan jag ändå håller på. Alternativt sluta äta helt. Synd bara att det är jul nu. Och jul = mycket mat. Svält går liksom inte ihop med lussekatter, marsipangrisar och ris a la malta.

Man borde åtminstone ta sig tid att gå och klippa sig. Kan ju börja så. Samt be maken ta hand om kreditkortet vilket gör inköp av Aladdinaskar och marsipan omöjligt.

förkyld

Lite hängiga och trötta barn idag. Bebisen är supersnuvig och storebror är också jätteförkyld. Är bjudna på 30-årskalas och får ta en tidig kväll. La familia är sliten, eller hur man nu säger. :)

För övrigt är det svårt med bloggen, svårt att ändra skrivstil, svårt att inte lämna ut för många detaljer om vad vi gör och sådär. Jag hoppas jag kommer kunna hitta en balans.

Blåser

Storm idag, mycket dramatiskt. Sov på annan ort inatt (=gästrummet) och har därmed fått sova relativt ostört en hel natt. Bebisen åt för första gången vid åtta imorse men har varit en smula gnölig. Inte så konstigt.

För övrigt hinner jag inte blogga, saknar inspiration. Även om det är hejdundrans nice att ha en egen, anonym och hemlig blogg. :)

Födelsedagsbarn

Den vilda Bebin fyller sex månader idag! Hurra hurra. Detta tycker jag borde firas genom att lillkiddet väljer att sova heeela kommande natt.

Vantar åt en pytteliten person

Förstår mig inte riktigt på detta med att lägga in bilder i bloggen. Gaaah.



Dessa små godingar har jag hur som helst inhandlat åt en liten knatte som kommer i januari. Kan visa upp dem här eftersom jag ännu inte gett den blivande modern min nya bloggadress. :) Tröstshoppade litegrann häromdagen på Babyshop.se, blev bland annat vantar åt killarna, nya mössor (julklapp) och en del åt Bebin. Antagligen hade jag fått X antal fler plagg hos exempelvis H&M, men skitsamma. Lite lyx får en unne sej.

Positiv!

Braig morgon trots dålig sömn. Liten har varit vaken X antal gånger. Till helgen skall hennes far få ta henne, för nu handlar det INTE om mat. Snarare jag-vill-ligga-noll-centimeter-från-min-mamma-syndromet.

And who can blame her? Hehe.

Känns trots enorm trötthet riktigt BRA. Ett stort glas kaffe, lekande barn på övervåningen, jag klarade av dagen igår...puh. Nu är vi supersena, bäst att kila. Idag har jag TID att blogga vilket känns amazing.

Tröttast i världen?

Ooooaaaauuuuuuuuuuu vad jag är TRÖTT. Sicken dag. Kom hem sent, typ vid fyra eller så, och fördelen med detta är att kiddosarna snart ska lägga sig. Har fått X antal trista raseriutbrott idag, både på barnen och maken (över telefon).

Oh well, imorgon är en annan dag. Nu skola vi äta middag (korvgryta) och därefter blir det tidig kväll.

Ut i naturen

November. Gråkallt. Notera de små figurerna till vänster i bild. Igår tillbringade kidsen säkert en timme ute på åkern, grävandes i jorden. Who needs dyra leksaker när man har tillgång till en leråker? Att sedan de såg ut som två lerklumpar när de kom in, är en världslig sak.

Dagens blogghjärta...

...går till dig Maria. Om du visste vad tacksam jag är. Att kunna sticka iväg till Ica ensam en måndag, utan barn och med endast en plånbok i jackfickan är inget jag är van vid.

Antagligen bara stressade småbarnsföräldrar som fattar vad jag menar. :) Kan förtydliga mig: handling utan ungar = fetlyx.

TACK!!!

P.S När man dessutom får hjälp med dammsugning samt limpleverans blir man i princip tårögd. Försökte förklara för barnen förut men de fattade inte riktigt. Varför mamma grinar över en påse smörgåsar, typ. D.S

Julfunderingar

Eftersom inte ens maken vet om min hemliga blogg är det fritt fram att spekulera i kommande julklappsinköp. Blir nog en billigare jul i år eftersom jag och mina syskon har kommit överens om att inte köpa något till varandra. Egentligen tycker jag det är aptrist, men nu när vi sparar pengar till kommande stora projekt blir det bäst såhär. Förra året gick väl deras presenter på typ tretusen. Hujeda mig.

Barnen är lättast och roligast att handla till. Funderar på varsin snowracer, finns på Biltema för 399 såg jag. Perfa. Fast lovar att det blir en totalt snölös jul om vi köper dem. Haha. För övrigt blir det nog lego, kanske maskeradkläder, någon film, CD-skivor, en bilbana åt lilleman...lätt att det skenar iväg. Men vad gör man? Är så himla kul att köpa presenter åt de små. Bebin kommer dock bara få kläder. Sånt som hon behöver. Kanske någon leksak också, fast bara en eller två. Hon vill mest äta papper ändå. :)

Vad jag skall ge åt min man vet jag inte. Känns weird att köpa julklappar åt honom för hans intjänade pengar. Å andra sidan hade han inte kunnat tjäna dem om jag inte var hemma med barnen.

Själv önskar jag mig tusen grejor. Men nummer ett på listan är det jag aldrig får - en barnfri helg hemma. Eller åtminstone en barnfri KVÄLL och natt. Bara få vara hemma och skrota ifred. I ensamhet. Önskar att mannen tänkte till litegrann och fixade något riktigt BRA. Det behöver inte vara en NY-resa, jag vore tacksam för en t/r-biljett till typ Säffle. Bara hotellövernattning utan ungar ingår. En resa till fjärran stränder (v.g se bild) vore inte fel det heller. Menar då inklusive barn såklart. Hur man nu skall få till det när maken knappt får ledigt för att gå på toaletten.

Anyway, barnledigt är nr ett på listan! Är inte direkt bortskämd med sånt. Skriver hon lite bittert sådär. Fast skämt åsido, det vore nice om maken tänkte till. Som sagt. Sånt behövs efter åtta år tillsammans!

(London...någon som varit där? Inte? Hehe. Det borde väl gå att få barnvakt...åtminstone TVÅ nätter? Synd att London är så dyrt, jag vill ju SHOPPA).