Gamla marshmallows?

Ligger i sängen och hör killarna samtala med varandra i vardagsrummet. Arvid har upptäckt en påse med marshmallows som ligger på soffbordet.

A: Nils....är det här DIN påse? (detta sägs med misstänksam röst)

N: Nää Arvid...det är inte min! Är det din??

A: Nej, det är inte min.

...

A: Det måste vara MAMMA som har ätit sådana igår! När hon såg på TV efter vi lagt oss!! (här börjar han jaga upp sig en smula)

N: Mäh??!! (mycket förtrytsam) Äter mamma GODIS på kvällen, Arvid?

A: Ja, jag tror det. Det får man inte!!

Sedan hör jag inte vad de säger, det mumlas en del och deras röster är upprörda.

A: Mamma, har du ätit godis igår? (kommer springande med påsen i handen)

Jag: Nä, Arvid. Jag städade faktiskt igår och hittade den där påsen. Det är jättegammalt godis. Tänkte slänga det. Man kan ju inte äta gammalt godis.

A: (lite lättad) Jaha. Jag trodde du ätit godis.

Jag: Men Arvid, det skulle jag aldrig göra!! Det är inte lördag än! Godis äter man bara på lördagar, det vet du.

Ibland häpnas jag över min inneboende lögnare. Osanning, du är mitt namn. Men de där marshmallowsbitarna ligger fortfarande som ett sockrigt moln i magen. Mumma.