Hummusyougurt

Häromdagen ringde Anna mig och frågade vad jag gjorde. Jag svarade att jag höll på att göra en hummusyougurt.

För typ två veckor sedan var ett sådan svar totalt otänkbart. Hummusyougurt finns liksom inte på min världskarta. Ej heller palsternackssoppa, kräfttzatsiki eller bratwurst med kål och rotfrukter.

Ica Matkassen har sannerligen revolutionerat min lilla, ytterst begränsade värld. De senaste åren har det varit ständigt tjafs om maten här hemma. Vi har ju för sjutton BARN att tänka på. Innan vi fick kids bodde jag och B väldigt centralt i vår lilla stad. Vi var ute typ jämt (så känns det iallafall i efterhand). Vi jobbade skift båda två och åt aldrig hemma. När vi flyttade ur vår senaste lägenhet tror jag att vi använt ugnen en gång, på typ ett år. ;)

Sedan fick vi barn och med barn följer KRAV. Speciellt när man som vi får många barn på kort tid. Det där "hakuna matata livet" funkar inte längre. Det måste städas, tvättas, lagas bra mat och organiseras. Att planera, handla och laga mat är inte så himla enkelt när du ständigt och jämt gör det med tre ungar som hänger i brallorna.

Nu slipper jag det där. Visst, vi måste laga maten, men allt annat fixar Ica. Gud vad bra.

Hade det inte varit för att Anna känner mig så himla väl hade jag försökt svara i lite mer nonchalant ton. Typ "äh, jag fixar lite hummusyoggi här, men fortsätt prata du för detta klarar jag med förbundna ögon". Tyvärr hade hon aldrig gått på nåt sånt, men om det ringer en främmande människa ikväll skall jag testa.