När A var liten fick han en s.k. Learning Puppy av sin morbror. Det var nåt fel på den redan från början, alla sånger, ramsor och meningar klipptes av på mitten och avslutades inte. Ingen här hemma orkade göra något åt saken (det vill säga reklamera), och förra året placerades valpen på vinden.
Plockade fram den åt Linnet häromdagen, och helt plötsligt "pratar" den hela meningar och sjunger färdigt sångerna. Mycket märkligt. Har tygvalpen fått liv? Eller är det så att den väntat på L i hela sitt liv och först nu är genuint lycklig? Ingen aning.
Jag vet inte om jag gillar det där leksaksdjuret egentligen. Då och då börjar den prata utan att någon har rört vid den överhuvudtaget. Minns att vi någon natt vaknade av att en främmande röst utbrast "tittut, det kittlas!!" i sovrummet. Ganska obehagligt.
L verkar dock stormförtjust och bankar på valpen med sina små nävar. "Papapapa bababa" skrattar hon lyckligt och leksaksvalpen svarar med ett "låt oss sjunga och leka!".
Nej, förlossningen var ingen höjdare den här gången. Lite trist när det gick så bra första gången, då tror man att det ska gå som en dans följande gånger också. Misstänker att du kände likadant :/ Ute är de små tjejerna iallafall :)
SvaraRaderaO ganska creepy måste jag säga!
SvaraRaderaHälsa A och tacka för komplimangen. Det sägs ju att barn är ärliga så jag tar åt mig :)