Bloggtorka råder härinne som ni märker; jag hinner fanimig inte med. Kan bara konstatera att ytterligare en dag med skrik, bråk, kärlek (såklart!!), tjafs, bajs (hur i helsicke kan EN liten människa på typ sju kilo bajsa så enormt mycket?) och badande passerat.
Inte konstigt man känner sig som en urvriden trasa när klockan slagit arton.
Fast idag fick jag hjälp att hämta barnen på dagis. Vet ni vad det är? LYX. Ren och skär lyx. Kunde lugnt lägga mig och sova med lillan när hon somnade vid ett, utan att behöva rycka upp henne efter 20 minuter. Me like. Sådana där stunder sparar jag i mitt inre, positiva arkiv. Det faktum att jag idag vrålade åt Arvid så förmodligen hela nejden hörde det, placerar jag i mitt andra arkiv.
Onda-nazist-morsans-arg-arkiv.
Fick se en glimt av din yngste sons humör igår ;)hade hänt något mellan honom och A, och när A sen sa nåt snällt till honom så bara vrålade N tillbaka och gav honom ONDA ögat! Hi hi, man kan inte tro att den lilla sötnosen kan ryta så ;)Kram M
SvaraRadera