Att ta sig upp när man är nere

Det känns bra att vi går mot ljusare tider. Hösten har varit en mörk period för mig. Sommaren med egentligen. Vad konstigt att man kan känna sig otacksam när man har så mycket att vara tacksam över? Konstigt att känna sig ledsen när man egentligen borde vara glad. Konstigt att ständigt vara trött fast man inte har nån anledning.

Tycker inte om ordet deprimerad men har väl insett att det är det jag har varit. Förlossningsdepression? Ingen aning. Som jag skrivit tidigare har det hänt otroligt mycket i våra liv på oerhört kort tid. Kanske det som spökar.

Tycker egentligen inte om att lämna ut mig såhär i bloggen men använder ibland skrivandet till att försöka förstå mig själv. Känner dessutom att det vänt - jag hoppas iallafall det. Vi har fått hjälp från många olika håll och nu hoppas jag att det fortsätter uppåt. Har en hel del roligt att se fram emot, inga stora grejor (jag orkar inte med enorma projekt just nu...thank God att man exempelvis bara gifter sig en gång). Jag vill helst bara njuta av min familj och av våra vänner och bekanta. Hoppas och tror att våren blir en ljus och varm vår.

Varför jag illustrerar detta inlägg med en nutellapannkaka från Thailand vete 17. Möjligtvis på grund av att jag mer och mer inser att det är viktigt att ta vara på de små guldkornen i vardagen. En kopp kaffe på morgonen, egentiden på kvällen, ett biobesök med maken. En resa (liten eller stor)? Ett besök hos kompisen? Ett samtal från en gammal vän man trodde att man mist. Ett roligt sms som man blir peppad av. Vackert väder.

Och så vidare.

Angående sömn och jämlikhet

...tror jag det är A och O att man som småbarnsföräldrar delar så gott det går. Här hemma är vi rätt jämställda på den punkten. Är maken hemma tar han i princip alltid Bebin. I och med att jag ofta är själv.

(Inatt vet jag att B varit uppe och gett välling, på grund av det försöker jag tysta våra glada och ibland höggljudda barn. Jag tror att han sover fortfarande. Såvida han inte spelar Wordfeud i all ensamhet. )

Jag hade ALDRIG orkat med att maken jobbade borta om han kom hem, slängde sig på soffan och låg som en död säl. Den dagen det blir så är det slut på resor, övernattningar och bortajobb. Och som B själv uttrycker det: han VILL vara med barnen. Han vill vara lika delaktig som jag är, han är borta ifrån dem såpass mycket att han vill utnyttja varje minut han får umgås med dem. För honom är det (på gott och ont!) inte vardag att hänga här hemma. För mig är det tvärtom. Jag blir ibland utled på nattningar, tandbortsning och dagenslunch.

För många är det en självklarhet att vara jämnställda som föräldrar. Att båda gör lika mycket. Att allting flyter på, samspelet fungerar och allt flyter. Här hemma gör jag såklart ALLT i veckorna men desto mindre när jag har min man hemma. Jag skulle aldrig palla med att vara gift med en snubbe som inte grejar hemma lika mycket som jag gör. Därmed inte sagt att vi är perfekta här hemma, men det fins värre exempel.

Och som sagt, vad gäller sömn: mitt råd till alla därute är att dela så gott det går. Kanske är det så att ni inte behöver dela, kanske är det så att en är superkvällstrött och den andra morgonpigg. Då kan man fixa ihop något slags överrenskommelse som passar båda. Kanske är det så att den ena parten parten behöver mycket sömn och vila i en period. Så har det varit här. Och jag är väldigt tacksam att jag verkligen får vila ut när B är ledig. Under hösten har jag i princip alltid gått och lagt mig i ett par timmar under eftermiddagen.

Vet inte vad jag ville säga med detta inlägg. Kanske bara att man oftast är två föräldrar. Två i ett förhållande. Hur man delar upp saker mellan sig är olika. Alla kan inte jobba 50% var till exempel. Någon gör allt i veckorna medan den andre tar stort ansvar under helgen.
Men om ena parten ständigt går runt med en malande känsla av orättvisa och trötthet i bröstet, då är nåt fel! Då behöver man stuva om, byta riktning, ändra arbetssätt, prata ut...tja, ni fattar.

Sova sova liten säng

Söndagmorgon. Kaffe. Barn som sovit bra och länge.

Det tackar vi för.

Orkar inte med oss två...

Åkte iväg till en kompis med killarna häromdagen. Maken stannade hemma med Bebin. Lite ovanligt att det är så eftersom det vanligtvis är jag som stannar hemma med bebisen och maken som drar ut på äventyr med grabbarna. Jag har liksom inte pallat med. Har behövt min ensamma och tysta tid hemma.

Anyway, Arvid frågade sin pappa vad vi skulle göra under dagen. B berättade då att han och bebisen skulle stanna hemma och att Arvid och hans lillebror skulle få åka med mig.

A funderade en stund och sade sedan:
"Ska mamma åka iväg med mig och Nisse? Jamen pappa...mamma orkar inte MED oss två, det vet du väl."

Aaa. Dåligt samvete deluxe. Man får tydligen tänka sig för vad man säger. :(

Skrämma ihjäl någon

Vi spelar "Dromedaren". Vet inte om jag någonsin kommer förlåta vännen A för detta. Alltså det faktum att hon gav Arvid det här i femårspresent. Arvid ÄLSKAR dock sitt nya spel och själv försöker jag överleva hjärtinfarkt efter hjärtinfarkt.

För er som inte känner mig kan jag berätta att jag är en lättskrämd jävel. Ni vet, en sådan som hatar smällare och som rycker till inför minsta ljud. Detta sällskapsspel går ut på att lasta packning på en dromedar av plast. När som helst kan plastdromedaren freaka ur och slänga av sig alla grejor.

Panik. Jag kissar alltså bokstavligen på mig. Till råga på allt skall man hålla god min inför barnen. Första omgången började både Nisse och Linnet att grina. Själv grät jag med - fast inombords.

Nu vill Arvid spela igen och jag fasar. Varje gång dromedaren slänger av sig sin packning känner jag att jag dör en smula.

Vi får väl se om vi hörs igen.

Jelly Beans pour moi

Dessa små rör finns i välsorterade mataffärer. Ett - i mitt tycke - minimalt rör med snask kostar typ 25 spänn. I löv them!! Önskar bara att jag visste var de finns att få tag på i större förpackningar. Moa haaa. Om någon bloggläsare händelsevis tänker åka till USA eller så får ni gärna köpa med. För jag antar att de finns där? Jag ÄLSKAR Jelly Beans. Så himla goda och i alla smaker. Koksnöt, vattenmelon, chili, granatäpple, kaffe...mmmmmmmmmmmmmm.

Ica Matkassen!

Vi har börjat med Ica Matkassen. En färdigpackad matkasse som innehåller fyra recept och förstås matvaror tillhörande dessa rätter.

Hittills är jag supernöjd. ÅH vad skönt att slippa tänka på vad man skall äta för mat och vad man måste handla. Istället sköter någon annan (okänd snubbe på Ica) alltihop.

Den här veckan har vi bland annat ätit sej och kräfttzatsiki, kycklinggratäng med basilika samt ljummen pastasallad. Har valt ett lätt alternativ som passar för miffon som inte kan laga mat. Alltså ett alternativ för sådana som mig. Varken jag eller maken är några stjärnor på matlagning. Vid ett tillfälle skulle vi steka fisk, vilket maken också gjorde. Såg ungefär ut som små svartbrända, förvridna fingrar på tallriken. Fast barnen tyckte det var gott.

Fina fredag

Braig fredag som bland annat spenderats hos Anna. Mys mys. Fick vilat flera timmar senare på eftermiddagen när maken och barnen gick ut och tog en promenad. Nu: wordfeud, slösurfning, rödvin. Imorgon är barnen bjudna på två barnkalas. Häpp! Not my cup of tea direkt. Men blir säkert bra.

Stand up

Hon har såklart inte rest sig själv, men står förvånansvärt stadigt. "Släpp henne mamma, hon kan stå själv" ropar syskonen överförtjust. Nja. Varför skynda på något som ändå inträffar förr eller senare? Idag kröp hon flera meter, och jag fasar faktiskt för när klättra-springa-hoppa-pilla på allting-fasen påbörjas.

Är inte i form att jaga runt ett stycke bebis.

Vatten som gått...

Har en vän vars vatten precis gått. Gud vad spännande. En mycket efterlängtad bebis är på G att se dagens ljus.

Avskyr uttrycket "skaffa barn". Jag har säkert använt mig av det någon gång, men försöker att tänka efter och uttrycka mig på annat sätt. Man SKAFFAR inte barn. Man FÅR ett barn. Om man har tur. De allra flesta par blir gravida inom ett år (jag tror det är så iallafall). Vissa andra får försöka längre än så. Vissa kanske inte lyckas alls. Min vän är en av dem som väntat och kämpat länge. Och jag är så himla glad för hennes skull.

Jag är oerhört tacksam att jag och maken har lätt för att bli gravida, eller hur man säger. Som sagt: barn är ingenting man skaffar. En hund kan man skaffa. En katt likaså. Men barn är ingen självklarhet. Det är heller ingen självklarhet att "skaffa" syskon till det barn man redan har. Finns ju faktiskt något som heter sekundär barnlöshet. Alltså när man har ett barn sedan tidigare men inte lyckas få till ett syskon.

Vet inte riktigt vad jag vill säga med detta inlägget. Jag är bara så himla glad att deras väntan snart är över. Snart, snart ser en ny liten människa dagens ljus!
(För mig började det ju på samma sätt...för drygt fem år sedan. Vattnet gick vid nio på morgonen, sedan drog allting igång kring 17-tiden ungefär. Elva minuter över elva fick vi en Arvid och livet blev aldrig mer sig likt.)

Bärsele nu?

Är det för sent att köpa en bärsele åt en åttamånaders?? Någon som har tips på bekväma och enkla bärselar?

Funderar på om det kan vara bra att ha en bekväm till våren om man - förhoppningsvis hehe - är ute och går mycket.

Hjärta!

Jag blir så glad när ni kommenterar! Tack snälla ni. Har sett framför mig hur grannen M och jag dricker kaffe i vårsol, skrattat åt Karins mammas likkistetårta, blivit sugen på att fixa och trixa med gele samt blivit allmänt glad/nöjd/tacksam över allt ni skriver.

Thank you guys. You rock! Hälsar en som tycker det ser coolt ut att skriva på engelska.

Hämta bebisar i Säffle om cirka två år

Nu ikväll informerade Storebror mormor (a.k.a min mamma) om att vi minsann skall få kattungar. KattUNGAR, inte kattUNGE. Stor skillnad på singular och plural. Åtminstone när vi snackar kissemissar. Trodde mamma skulle få spel, och förbannade det faktum att två av tre barn pratar i princip flytande.

Hörde hur mamma frågade A när samt var vi skulle hämta katterna. "Eh...om lång tid, två år tror jag" svarade A lite osäkert. "Vi skall hämta dem superlångt bort...i Säffle typ".

Säffle, typ. Vet inte vad det är med Arvid och Säffle. För ett tag sedan frågade han mig och maken var Hawaii låg samt vad det var för ställe egentligen. Vi försökte berätta litegrann, och A blev tyst en stund. "Är det som Säffle eller?" frågade han då. Nja. Det skulle jag väl inte vilja påstå.

Hur som helst. enligt vår äldste son skall vi alltså hämta kattungar i Säffle om cirka två år. Egentligen finns de i Habo och kommer hem hit om drygt två veckor. Detaljer, detaljer...

(Märkligt nog reagerade inte min mor på katthämteriet. Hon kanske inte begrep riktigt? Barn pratar ju otydligt ibland).

Tulpaner...

...ut med julen och in med blommor. Beställde blommogram åt mamma som fyller år idag. Hade velat ha en bukett själv, men måste få undan alla julgrejor först. Sedan kan man fylla huset med vår. Tre månader för tidigt. :)

Tårttips?

Snart dags att beställa tårta(tårtor?) till A:s dagiskalas. Mest folk från stan som läser här; har ni kanske tips? Tidigare har vi beställt från Lundbergs ochde har varit jättefina. Så om ingen har något annat, superbra förslag ringer jag nog dit igen.

Arvid har lite olika förslag på vad för sorts tårta han önskar sig. Fotbollstårta, Spindelmannentårta (A vet knappt vem Spindelmannen är...men hey, han ser väl tuff ut eller nåt) och Biltårta är några förslag. Kanske skulle man ge sig till att baka själv? Jag fixar säkerligen att svänga ihop en tårtjäkel.*


(*Obs, det sista var ett SKÄMT. Ni behöver inte vara oroliga. A kommer få en tårta på sitt femårskalas och inget annat.)

120111 och slask?

Svårt med datumskrivningen nu för tiden....har inte lärt mig att det är år 2012 ännu. Snön har nästan smält bort, ser trist ut. Blir matt bara jag tänker på att orka igenom hela januari, februari och mars. Blä. Förra året hade vi vår resa att se fram emot. Solinjektion mitt i februari.

Å andra sidan händer det förhoppningsvis en hel del kul framöver. Tänk positivt. Viktigt såhär i grådasket.

Ha en fin dag!

En främmande mans rumpa

Apropå ingenting, skrev ju precis att jag placerat mig i soffan. Slözappade lite och hamnade framför ett mycket....fascinerande program på TV:n. "Våra pinsamma kroppar" eller något sånt. Kanal fem såklart.

Det första jag ser (naturligtvis efter att jag precis stoppat in en chokladbit size XXL i munnen) är rakt in i...rumpan på en medelålders man. Som (enligt programledaren) har "hemorrojder stora som plommon".

Jo tack, jag såg det. Iiii!!! I'm in chock! Fixar inte att glo in i en främmande mans stjärt klockan halv nio på kvällen (spelar förresten ingen roll villken tid på dygnet det än är, hähä).

Kanske har mamma rätt ändå? Nog bäst att hålla sig till SVT.

Tisdagsroligheter

Lång men rolig dag ihop med L och barnen. Årets första (och sista?!) pulkaåkning. Varm saft i backen, god och rörig (sex barn i åldrarna 0-5 år...enough said, eller hur?) middag. Massor av bus för barnen.

Anlände hem vid halv åtta, raketnattade kidsen och sitter nu i soffan. Tänker inte röra mig på ett bra tag.

Nöjd.

Snöigt

Snö, snö, snö! Jag gillar inte snö, men det blir ju lite finare ute. Och det är kul för barnen (inte tänka själviskt nu...kul för barnen...kul för barnen...). Fast jag föredrar sol. Har en kompis som är i Thailand och där vill jag också vara.

Anyway, ser som sagt lite ljusare och finare ut när det ligger snö på marken. Har saker att göra idag, barnen är på förskolan för första gången sedan innan jul. Det gäller att passa på, som man säger.

Lantligt?

Träffade på vår bondgranne (a.k.a vår granne som arbetar som lantbrukare...) och hörde mig för om vår kissemiss synts till. Det hade den såklart inte, däremot blev jag informerad om att vi har ett lodjur som stryker omkring härute. Och förmodligen är det väl just detta som hänt; att vår lillehårtuss blivit tagen av ett rovdjur. "Så resterna hittar vi väl isåfall till våren" sade grannen M hjälpsamt och jag ville kräkas litegrann. Har ännu inte bott tillräckligt länge på landet för att klara av sånt snack. Är dessutom ett asfaltsbarn i själ och hjärta. Försökte se oberörd ut och pressade fram något i stil med "ja, ett litet skelett eller så".

Iii. Föredrar att tänka mig att kissen helt enkelt tröttnat på vår förvirrade och ostrukturerade familj. Och därför flyttat till en vänlig, äldre dam som matar honom med grädde varje dag.

Kryp kryp...

Helgens stora händelse är otvivelaktigt det faktum att Bebin börjat krypa. Framåt. Krypa (åla/hasa) bakåt satte hon igång med innan hon ens fyllt fem månader.

Själva krypstarten skedde under ivriga hejarop från resten av familjen. "Hon kryper mamma...hon kryper verkligen!!" utropade Lillebror med något fanatiskt i blicken.

Egentligen vet jag inte varför vi hejar. Nu är det ju slut på lugnet. Förut: liten orörlig limpa som låg still där man placerade henne. Nu: livsfarlig krypmaskin på jakt efter farligheter att pilla på, stoppa i munnen och sabotera.

Jag bävar.

Lycklig!

Härlig lördag so far. Älskar att inte ha saker planerat - jag är inte en person som uppskattar att flänga runt. Långpromenad i vintervädret igår, barnen cyklade, klappade ponnyhästar och krossade is. Idag har både A och N lekt med kompisar, vi skall äta god mat och...tja, ingenting i världen är mer värt än tid med familjen.

Känner mig genuint lycklig i denna stund. Trivs i vårt hus, är så glad att jag har så många fina vänner, känner mig nöjd med dagen som varit. Bästa må-bra-receptet för just vår familj är att njuta av dagen. Fånga ögonblicket.

Förlåt allt slisk, nu är det slut med det. Måste torka liten barnstjärt. Bajs all over.

Tack en lördagsmorgon!

Något som gjort mig väldigt glad på sista tiden är alla de mail jag fått av personer som vill fortsätta läsa min blogg. Många gånger handlar det om människor jag aldrig träffat.

Tänk att de tar sig tid att skriva till mig. Tack snälla ni för era positiva och uppmuntrande ord! Det värmer en sliten trebarnsmorsas hjärta. :) Speciellt i dagar som dessa. Känner mig som en gammal tant, en tant med för mycket tankar och funderingar i skallen.

Idag hoppas jag att ni allihop får en trevlig lördag! Själv njuter jag av extra mycket ledighet med familjen (vi har lyxat till det på sistone och varit lediga läääänge).

Grabbarna ser på Tom&Jerry, Bebin sitter på en filt och tittar koncentrerat på en boll och maken sover. Han ligger helt orörlig och ser faktiskt lite läskig ut.

Hagalen?

"Har du paket till mig" frågar A varenda kotte som vi träffar. Skämmigt. Detta med att fylla fem år har verkligen gått över styr. Tänk om folk tror att vår äldste son är en girig och hagalen liten människa? (när jag tänker efter kanske han är just det...hagalen alltså).

Måste kväva detta habegär i dess linda. Eller hur man säger. Kan dock bli svårt eftersom han varken haft släkt- eller barnkalas ännu. Får hårdträna barnet alternativt hota med indraget lösgodis.

Barn på dagis när du är föräldraledig?

Barn på dagis fast du är föräldraledig (avskyr det ordet)? Hur många timmar då isåfall? Åsikterna går isär har jag märkt.

Jag tycker så här:

Varför detta med just femton timmar? Det är en dum regel. Oftast delas dessa femton timmar upp på tre dagar, ibland - ve och fasa - på fem. Det borde kunna vara mer flexibelt.

Under mina år som mammaledig har jag alltid hittat på mycket med barnen. Kanske inte direkt några avancerade aktiviteter såsom backhoppning, men ändå. Varje vecka har vi små fikadejter inplanerade, jag har alltid försökt att träffa kompisar och så vidare. Dock försöker jag att hålla mig hemma när syskonet/syskonen är på förskolan. Varför? Jo, den tiden betyder vila. Tystnad. Inga krav på pussel/TV-spel/sandlådelek/annat härj. Jag har sällan eller aldrig låtit barnen stanna hemma från dagis. Framförallt för deras skull (båda killarna är riktiga "dagisungar") och även för min egen.

Optimalt för just MIG vore att jag hade rätt till att ha barnen fler timmar. Kanske 25 timmar. Jag hade inte alltid utnyttjat detta. Ibland hade vi garanterat valt att stanna hemma istället. Leka med kompisar, åka till badhuset, hitta på något roligt. Sånt som vi nu brukar göra efter klockan 14. Det hade kort sagt blivit lättare att vara ledig. Att TA ledigt. Man behöver inte känna stress på grund av att en av tre värdefulla dagisdagar försvinner. Istället kan man njuta av ledigheten, hitta på något skojigt eller bara vara hemma.

Det handlar om att få valmöjligheten!! Att veta att barnen FÅR och KAN vara på dagis varje dag om det så behövs. Framförallt önskar jag att någon kunde slänga de där 9-14-tiderna åt helvete. De suger. För mig (kanske inte för alla!) innebär det 1) en massa stress på morgonen och 2) en lååång eftermiddag med pigga barn som frågar varför de inte får stanna på förskolan ihop med kompisarna. Dessutom brukar vår minsting sova runt tolv, halv ett. Jag får i princip ALLTID väcka henne när vi måste iväg till dagis igen vid 13:30.

När Storebror var liten lyckades jag få till att han var på dagis tisdagar och torsdagar mellan 9 och 16. Det var bättre. Mindre bensin (vi har resväg till dagis och kan aldrig gå/cykla) och jag fick två heldagar ihop med Lillebror. Vi hade måndag och onsdag helt lediga och kunde då träffa kompisar lite som vi ville. Tisdagar och onsdagar ägnade jag åt lillebror.

Alla är vi olika! För en förälder som går upp vid fem varje dag kanske det är super att lämna klockan nio. En annan kanske inte VILL ha barnen på dagis mer än max tio timmar. En tredje förälder kanske önskar ha barnen elva till 16.

Man fattar ju att det är omöjligt för verksamheten att vara så flexibel. Men detta med femton timmar är ju å andra sidan sjukt oflexibelt. För vissa kanske detta passar utmärkt. För andra stämmer det inte alls. Jag har flera exempel. En bekant till mig har ett barn som alltid sov vid två. När barnet i fråga skulle hämtas. Att låta knatten sova färdigt kom inte på tal. Nä, självklart skulle mamman/pappan hämta klockan 14. Barnet vaknade, supertrött förstås, och sedan väntade en lååång eftermiddag. Samt att kiddet givetvis blev supertrött alldeles för tidigt på kvällen. Övertrött unge = ganska jobbig kväll samt nattning. Flexibelt? Eller bara korkat?

Jag vill jättegärna ha fler timmar på dagis. Jag VET att jag fixar att ta hand om mina barn. Det handlar inte om det. För mig betyder dessa dagistimmar vila, vetskap om att A&N har superskoj och får träffa sina kompisar samt att jag kan ägna all uppmärksamhet åt Lillan.

Jag skulle inte alltid utnyttja förskoletiden fullt ut. Men bara vetskapen att jag har rätt till att ha dem där skulle åtminstone underlätta för mig. Kanske inte för dig, eller för mamman i grannhuset. Kanske inte för hon som tycker dagis är skadligt och vill vara hemmamamma forever. Men för MIG.


Vad tycker du? Vad vore bäst för dig/er?

Bebis!

Say hello...till S*Häldeforscats Cat Man Doo. Ingenting kan ersätta Zimon. Men vi hade ändå tänkt att ha två ragdolls.

I slutet av januari får vi alltså tillökning här hemma. Jag bävar. :)

Dagis...eller inte!

Kändes bra att släpa upp barnen vid halv åtta, hetsdricka kaffe, väcka (!) den sovande bebisen, byta blöja, göra välling, fixa frukost, klä på, stuva in, stuva om...osså fort iväg till dagis vid tjugo i nio. För att sedan få höra att vi minsann är lediga den här veckan.

Puh.

Kul, eller inte. Blir rätt...trött ibland. Framförallt på grund av att vi skall till förskolan och laga mat samt städa hela dagen nu på torsdag. Först tvångslediga, sedan matlagning.

Ja, ja. Jag anser väl att om man nu måste ha barnen hemma en viss vecka skall man bannemig inte behöva åka dit för att städa/laga mat. Varje familj tilldelas ett visst antal dagar per termin och det är vi med på till 110%. Dock vill jag gärna ha matlagningsdagar de veckor mina barn överhuvudtaget är på förskolan.

Är tacksam över att jag haft maken hemma väldigt mycket på senaste tiden. Hade detta hänt i höstas hade jag blivit helt förstörd eftersom jag då var såpass trött, sliten och nere. Nu blev jag bara ledsen. Jag står för att jag mer än gärna hade haft barnen på dagis MER än 15h. Åtminstone under hösten när jag mådde som sämst. Mina barn älskar sin förskola och de timmar jag har för mig själv är SÅ värdefulla. Många dagisdagar går ju ändå bort i och med att vi lagar mat såpass ofta. Plus att vi har flera städdagar, jourveckor, andra uppgifter, möten...

Oh well. Klassiskt misstag att outa sin ilska och besvikelse i en dum blogg. Men känner mig lite ledsen.

Mitt 2011; nån slags summering

Tänkte att jag skulle försöka knåpa ihop en årskrönika. Dett låter ganska märkvärdigt, men jag skall fatta mig kort.

Nyårsafton 10/11 spenderades med goda vänner samt på jobbet. Åt gott här hemma, smällde raketer tidigt så att alla skulle hinna/orka vara med. "Fan!!" utbrast tvåårige Nils när det small som bäst. Hjälp, tänkte jag. Jag har förstört honom. Stack till jobbet vid nio, åt mer mat och tog hand om sjuka människor.

Fick influensa. Skitjobbigt.

Vi reste på bröllops/semesterresa till Thailand i februari. Tre veckor med sol, bad och total avslappning. Eller hum, det sista var väl inte helt sant. Har man barn som ännu inte är simkunniga går det liksom inte att slappna av. Jag och maken observerade avundsjukt andra föräldrar vars barn var lite äldre än våra och följdaktligen kunde simma. De mammorna och papporna låg och läste i sina solstolar; knallbruna, nymasserade och med välmålade naglar (manikyr för 50 spänn - som hittat). Själva badade vi med barnen från 08 på morgonen till 17 på eftermiddagen. Kritvita och skrynkliga som russin.
Fast man kan ha det värre. Jag vill tillbaka. Helst imorgon. Avskyr vinter, kyla och snö. Solsemester passar mig bättre.

Slutade jobbet i mars. Eller rättare sagt gick på havandeskapspenning. Just då var det skönt att sluta jobba; nu längtar jag tillbaka. Ibland. Var jag kommer hamna efter mammaledigheten är jag lite osäker på. Kanske på gamla jobbet där X antal roliga kollegor huserar. Kanske någonannanstans.

Fyllde 30. Ingen big deal, det är liksom inte läge att festa stenhårt när man är superpreggo. Får bli en annan gång. Kanske kalas till sommaren ihop med maken, som också fyllt?

I maj blev vi trebarnsföräldrar. Trodde förlossningen skulle fixas på en timme (med barn nr 2 kom vi in till sjukhuset 00:30...en timme senare höll jag Lillebror i min famn). Så blev det inte. Istället slutade alltihop med kejsarsnitt. Ganska omtumlande och väldigt jobbigt efteråt. Man hade ont såklart men värst var att inte kunna lyfta. Återhämtningen tog väldigt mycket längre tid än med de andra barnen. Att maken dessutom tvingades iväg på jobb efter två dagar gjorde inte saken bättre.

Fast när man vaknar på uppvak och hör en sjuksyrra säga att man fått "en fantastiskt söt liten dotter" är man såklart i himlen. Trots felsatt nål, ont i magen och allmän förvirring. Obs; vill även poängtera att ni skall ta det där med "fantastiskt söt" med en nypa salt. Faktum är att lillan var rätt tilltryckt när hon kom ut. Blir väl så när man fastnar i någon annans bäcken (oäää).

Idag är hon drygt sju månader. Och inte lika tilltryckt. En stadig liten krabat som ropar "papapapabababa" efter maken (och ofta efter annat med...). Som älskar sina bröder och kiknar av skratt när de fuldansar framför henne.

Sommar gick fort och var jobbig. Hösten gick ännu fortare och var jobbig. Har inte så mycket mer att säga om det där, denna bloggen är ytterst ytlig och icke-privat. Tack vare fantastiska vänner och bekanta lyckades jag komma upp till ytan.

Vår ragdollkille Zimon försvann. Jag väljer att hoppas på att någon knepig - men snäll!! - kattälskare stulit honom. Alternativet (uppäten) vill jag helst inte tänka på.

Blev gudmor åt en alldeles superfin liten flicka!

Julen har varit bra, nyårsafton likaså. God mat, familj, kompisar, marsipan, paket och annat trevligt.

Det är den andra januari, året är 2012 och jag ser fram emot ett förhoppningsvis roligt, spännande och givande år. Fast helst lite lugnare än 2011. Orkar inte med turbulens. Har inga nyårslöften - jag håller dem ändå inte. Kanske borde jag sluta äta Kesella. Har ingen aning om Arla gått med vinst förra året, men om så är fallet borde de tacka mig.

Publiceringsfel?! Blogspot igen...

Alltså...påbörjade en liten årssammanfattning på nyårsafton men hann inte färdigt. Publicerade igår och inlägget hamnar inte först (alltså överst...) utan längre ned. På den 31:a.

Blir lite fel. Då syns det ju inte.

Jag kan heller inte klistra/klippa/kopiera in text etc. Ctrl+c?! Blir vansinnig.

Någon som vet hur jag skall göra..?

Nyårsmix

På väg till nyårsfirande. Anonym och Hemlig bild som bara visar en av Bebins 746 mössor. Älskar mössor. Mina barn har massor med mössor.



Bilderna kommer inte direkt i kronologisk ordning; men här är iallafall lite raketer. Vi gick ut och sköt vid tiotiden tror jag. Det satt rätt långt inne eftersom man kände sig ungefär som ett stort, rullande klot efter all god mat. Lillebror blev jätterädd för smällarna, stackars liten. Bebin sov som en stock och Storebror tyckte alltihop var supercoolt.




Däckad. Hon orkade länge men inte ända till tolv.



På väg till skogs. Härligt vinterväder på nyårsafton. Soligt och alldeles krispigt. Idag har det krispiga regnat bort, the snöblask has returned. Jag bryr mig inte sådär jättemycket eftersom jag avskyr snö och kyla, men trist för alla barn. :(




Barnen upptäckte givetvis en pytteliten isfläck. Där placerade de sig sedan och hamrade sönder varenda ispartikel.

Gratulationer

Tack alla som kom ihåg vår lille kotte! Vad glad jag blev! Fina kommentarer, Facebookmeddelanden, sms och skönsång i telefonen. :) Arvid hälsar och tackar. Han är Väldigt Upptagen med sitt DS. Lite för upptagen tycker jag nog...men det ger väl sig. ;)

Fem år gammal 1/1-2012

Vaknade upp imorse och världen har blivit vit. Härligt för alla barn. Idag firar vi vår Storebror som fyller fem (FEM!!) år. Hurra! Det stackars barnet får stå ut med att hans päron alltid är en smula...sega på hans födelsedag. Fast paket och tårta på sängen blidde det förstås idag vid nio när familjen vaknade till liv.



För prick fem år sedan hade mitt vatten gått. Sånt där händer ju alltid en smula...överraskande, själv trodde jag att jag blivit akut inkontinent. "Skulle gjort de där knipövningarna" minns jag att jag tänkte. Därefter följde en lång dag av väntan. Värkarna drog igång på riktigt först vid sextiden på kvällen. Klockan 23:11 föddes vår skatt! Då 3310 gram tung, idag en fantastisk femåring. Som älskar legobygge, djur av alla de slag, böcker, att måla, pussel, spela mobilspel samt bus/härj/bråk/spionage med brorsan.



En observant och känslig liten kille som ser och hör ALLT. Har man en ny tröja ser A det med en gång. Byter vi plats på något i hemmet lägger han märke till detta. En smula lillgammal tycker vi att han är. Proppfull med energi men kan sitta i timtal och lägga pussel, pärla eller tillverka små mystiska anordningar av papper/tejp/snören. Bästa kompisen är förstås lillebror. Största kärleken är antagligen lillasyster. ;)



Bokstäver är roligt, att ljuda och skriva långa meningar/haranger/mystiska lappar. Frågorna tar aldrig slut. Frustrationen är stor när det blir fel. Se vilket fint julkort lilleman kom hem med från förskolan. Noggrant ihopknåpat av vår fine lille kotte.

Idag misstänker jag att det blir Nintendo DS för hela slanten. Lyckan var stor när pappret slets av. Ett stort grattis önskar vi dig, vår fantastiske lille Arvid. Du är den allra finaste Storebror och Son man kan tänka sig. Jag undrar vad det skall bli av dig när du blir stor (större). Just nu tippar jag på modedesigner, kranbilsförare eller uppfinnare. :) Det kvittar vad, bara du blir lycklig.





Sådär, nu har ni blivit tillräckligt matade med lovord och föräldraskryt. Ni får stå ut med sånt, jag brukar inte pladdra om hur fantastiska och DUKTIGA mina barn är i vanliga fall. Jag vet vad de kan och that's it. ;)

Men visst är han fantastisk, vår älskade lille pojk. 1/1-2007 förändrades våra liv och en liten knatte med oändligt visa och kloka ögon kikade ut. Tack för att du kom till just oss!

La Grand Finale

Barnen fick (ännu mer) julklappar igår, vi åt julgodis och drack massor med glögg. Vi vuxna brukar inte ge varandra julklappar när vi firar med Mannens släkt, men svärmor gjorde en helvändning och hade med sig en Tassimo till oss.

Lillebror och Storebror fick även öppna paket från vännen S. Populärast är utan tvekan läppglansen. "Ett HelloKitty lipsyl!!!" skrek N när han slet upp det lilla paketet. Imorse förkunnade han stolt att han minsann skulle vara "väldigt snygg på nyårsafton". Nu går de omkring här hemma med jordgubbsdoftande och glansiga läppar. :)

Idag är det nyårsafton 2011. Ännu ett år har passerat. Imorgon fyller vår älskade Storebror fem år. Ända sedan 1/1-2007 klockan 23:11 har vårt liv gått i raketfart. Detta har vi på flera sätt fått känna på i år. Sommaren och hösten har varit slitsamma. Både fysiskt och psykiskt.

Just nu vet vi ingenting. Vi har insett att vi måste ta det lugnt. Andas. Njuta av allt vi har. Istället för att ständigt jäkta vidare. Konstanta kickar läker inte några sår. Att däremot ta en paus, stanna upp och - som sagt - andas kan nog göra gott.

Någon slags summering av vårt 2011 kommer senare idag. Till dess:

Gott Nytt År kära (och utvalda hehe) Bloggläsare!

Aggressioner på Ica

Jag handlar alltid i samma affär: Ica Maxi. Gillar det breda utbudet, att varorna är fräscha samt att personalen är trevlig. Läser noggrant veckobladet och utnyttjar givetvis mina rabattkuponger. Har full koll på vilken tid det är bäst att handla och tvärtom. Men trots att jag nu varit kund i ganska många år lär jag mig dock aldrig regel nr ett: vad du än gör, vem du än är och hur du än mår - undvik Maxi dagen innan "storhelg".

Jag begriper inte. Jag anser mig vara relativt normalbegåvad. I vilket fall tycker jag inte att jag är korkad. Ändå gör jag om samma misstag, år efter år. Åker dit dagen innan julafton, nyårsafton eller varför inte midsommar/påskafton. Då hela resterande stan tänkt samma tanke. Då varenda pensionär, barnfamilj och övriga invånare bestämt att man faktiskt MÅSTE handla.

Likadant i år. Istället för att sticka dit igårkväll (supersmidigt men uuu vad jobbigt att resa sig från soffan; typ) väljer jag att åka dit idag. Dan före dan så att säga. Anländer vid tolv och inser snabbt vilket urbota misstag jag gjort. Igen. Fast i år fick jag iallafall parkering. Och jag såg inga poliser. När jag väntade Storebror åkte jag och maken dit dagen före julafton. Fanns inte en enda parkeringsplats och hysterin var ett faktum. Maken var akut kissnödig och hade panik, själv var jag smällfet men rätt glad ändå. Till slut hittade vi en parkeringsplats cirka fem kilometer (nåja) från affären och maken fick förnedrande nog slänga sig ut ur bilen och kissa i närmaste buske.

Anyway, idag gick handlingen ändå relativt smidigt. Jag missade bara några få saker på listan och jagade inte upp mig sådär jättemycket. Det har funnits tillfällen då Ica tagit fram det absolut sämsta i mig. Till exempel när man ställt sig i fel kö. Antingen är kassörskan nyanställd och gör konstant fel, eller också har man Världens Långsammaste Snubbe framför sig i kön. Ni vet en sån där som plockar upp varorna på bandet i snigelfart. Och som börjar rota efter rabattkuponger, plånbok och Icakort i absolut sista minuten. Eller kommer på att han - förut att handla alldeles för mycket - dessutom behöver lämna tillbaka/reklamera/byta X antal grejor.
Det är i sådana situationer som man känner hur svetten bryter fram, hur man börjar koka inombords och hur man helt plötsligt inte tycker att den lilla tanten framför i kön är så gullig längre. Nä, snarare vill man nästan ha ihjäl kärringen. Långsamt. Och att visa förståelse för någon pryoelev? Moi? Hell no!!

Ja, ni hör ju. Att man aldrig lär sig. Varje år tänker jag att nästa jul/påsk/midsommar/halloween skall jag handla i GOD tid. Innan "alla andra". Så man slipper parkeringsbrist, hjärtsnörp och aggressioner. Jag tänkte likdant idag. Kom ut från Ica Maxi med fullastad kundvagn och en värkande rygg och tänkte aldrig mer. Nästa år skall vi jul-och nyårshandla redan första advent. Man har väl en frys. Och torkad frukt är ju jättegott.

Time will tell.

Stå upp!

Lillan blir väldans mallig när hon får stå alldeles själv..."Vi testar om hon kan stå på ett ben mamma" tyckte A. Hm.

Glöggkväll

Snart slut på december. Inte klokt vad tiden går. Idag firar vi liten julafton med makens släkt. Mysmys.

I love my IPad!

...fast det verkar som om den tillhör alla andra i sällskapet.



Som sagt; alla andra.



Dock inte den här obehaglige lille mannen. Upptäckte honom tidigare idag när han stod och spanade på mig. Notera kommunikationsradion han har i handen. Mycket suspekt.

Vaken

Numera måste vi ställa klockan när vi har en tid att passa. Märkligt men sant. Och lyxigt. Bebin har sovit hela natten till klockan sju. Lite välling på det och därefter sömn igen. Hon sover fortfarande!

Vi mår bra här hemma thanks God. Vet inte vad som spökade häromdagen. Eftersom jag är en urbota pessimist börjar jag genast fundera i banorna Allvarliga och Obotliga Sjukdomar.

P.S Tack vännen C för tips angående NintendoDS!!
P.S2 Tack Helene för tips ang Blogspot. Jag skall försöka lära mig. Annars måste jag nog byta adress igen. Jag och Blogspot kommer inte så värst bra överens.

Välling

Bebin har förresten börjat äta välling. Tadaaa! Som om hon aldrig gjort något annat. Det är sånt man gläds åt när man är en trött småbarnsmorsa som vill sova om natten.

Alla tre barnen sover och det är dags för vila och återhämtning. Jag mår bra men är väldigt trött. Dessutom har Wordfeud gjort mig extremt osocial vilket maken nog är lite ledsen över.

Christmas Girl

Julaftonsflicka 2011...det är nåt speciellt med den allra första julen.

Julfirande nr 2 och TV-spel

Vi har fortfarande en liten julafton kvar att fira; med makens familj. Hoppas nu vi slipper bli sjuka. Barnen har noterat den lilla pakethögen men imponerande nog inte tjajat om mer grejor. Storebror fyller fem nu i veckan så december/januari är kostsamma månader för vår familj. Precis som för alla andra antar jag.

Storebror kommer få ett NintendoDS. Efter att ha diskuterat med vänner har vi kommit fram till att det inte alls är ovanligt att kids får TV-spel när de bara är runt fem år. Vår lille kille kommer bli alldeles till sig av lycka. Nu gäller bara att hitta en affär som har de där små manickerna till ett okey pris.

Lek pågår

Tro't eller ej men bild tagen julafton 2011. Grönt, relativt varmt och soligt. Gick ut en promenad med kidsen och hamnade på min gamla skolgård. Storebror och lillebror blev alldeles uppspelta och lekte utan en enda konflikt i ett par timmar. Ibland är de "di goaste vänner" och ibland pågår strider i klass med dem under andra världskriget.

Just nu råder absolut vapenvila här hemma eftersom båda två har fullt upp med alla nya grejor. Igår lekte de med Lillebrors leksakshund Charlie (döpt av lillebror). Stackars Charlie har både varit "väldigt sjuk" och behövt veterinärvård, fått bebisar, blivit hissad upp och ned i trappen med hjälp av ett snöre samt badat i lava (hm).

Kräk?

Hej och hå vilken knepig natt. Drabbades av akut illamående och har legat vaken till halv tre tror jag. Ber en stillsam liten bön och hoppas att det inte rör sig om vinterkräksjukan...vi är (ta i trä) väldigt förskonade från sjukdomar här i familjen och vill helst fortsätta vara det. Förskonad alltså.

Mår okey nu men är trött och sliten. Bäst att hålla mig på mattan idag, fick ställa in en fikadejt med en jättefin (och supergravid!) vän vilket gör mig ledsen. Men man vill liksom inte va hon där som smittar Den Havande med kräkbaciller som sedan sätter igång en förtidig förlossning. Typ.

:(

Den trinda flickan och slappardag

Fantastiskt slapp dag för övrigt, vi njuter av att loda omkring i pyjamas (fick en lyxig variant av mamma i julklapp...som många mödrar köper hon enbart KVALITET), leka med julklapparna, städa litegrann, handla mat (ett nödvändigt ont) samt besöka mellandagsrean (Babyshop, PoP och MQ - check).

Vad gäller det sistnämnda ursäktar jag mig med att Bebin växer enormt. Jag är mer van vid kids som har en långsam tillväxt. ;) Storebror var smal redan som bebis och kunde ha sina plagg lääänge, för lillebror gällde nästan samma sak. Denna donnan däremot sväller liksom på alla breddar. Blir lite nervös ibland - vart skall det sluta liksom? Tycker hon är trind som en boll.
Hur som helst får man konstant lägga undan plagg som blivit för små. Och köpa nytt förstås.

Vilket i och för sig inte känns särskilt...betungande. :)

Den lilla vita

Maken och hans polare Tomten tyckte visst att jag varit snäll i år (vilket i och för sig är en lögn av grövsta slaget). Är numera stolt ägare till en alldeles kritvit Ipad...I'm so pleased. :)


Jag fortsätter bete mig snällt genom att låta maken installera alla knepiga program och tillbehör. Sedan tar jag över, det vill säga surfar och spelar Wordfeud. Är hopplös vad gäller teknik. Och eftersom jag inte vill låta min vrede gå ut över denna nätta lilla platta är det bäst att överlåta krångligheterna på någon annan.

Nu har jag en stillsam fundering...går det att lägga in bilder på bloggen från "plattan", eller måste jag sitta vid datorn då?

Hälsningar Okunnig

God Fortsättning!

God Fortsättning alla bloggläsare!

Ni är ett tappert litet antal som läser bloggar även under den stressigaste helgen på året. :)

Vi har firat en riktigt bra jul med alla obligatoriska tillbehör: berg av paket, god julmat och framförallt nära och kära. Som vanligt blev det för mycket presenter, men å andra sidan är det väl så det skall vara?! Kan dock inte låta bli att sända en tanke till alla dem (framförallt barnen) som inte får någon jul alls. Lätt att glömma bort i allt överflöd.

Med dessa positiva och uppmuntrande ord önskar jag er som sagt en fortsatt god jul. Själv njuter jag av att hela familjen är långledig tillsammans. Värt mer än alla julklappar i världen.

Mitt fashionabla pepparkakshus

Notera detaljerna på detta perfekt och egenhändigt (hum) bakade pepparkakshus. Stilrent, välgjort (hum igen) och säkerligen ytterst smakrikt.



Observera skillnaden mellan dessa två hus. Det till höger ser i mitt tycke oerhört professionellt ut medan det vänstra verkar en aning...överbelamrat. Dessutom har någon stulit non-stop från taket. Inte för att det märks. Det sitter ju fortfarande kvar cirka en miljon prickar.

Hade tänkt att "slakta" husen efter jul. Jag tänker äta mitt hus själv och resten av familjen får dela på det andra.

Dumma dumma blogspot

Alltså, ni som kan med Stupid Blogspot....hur skriver man ett helt vanligt inlägg med bilder som placeras ovanpå varandra? Alltså ett helt vanligt inlägg fast med fler än EN bild?

Jag avskyr Blogspot! Har dock hamnat här och nu känns det som om jag inte kan byta adress IGEN. Detta är ju tredje bloggen på...snart fem år.

Äh. Tips tack. Hälsar den Okunnige

Nästan God Jul

Dan före Dopparedan! Matade bebin vid halv sju (lyx, jag vet) och kunde sedan inte somna om. Storebror A vaknade vid samma tid och fick lov att sätta på TV:n för att se på barnprogram.

Resten av familjen sover. Idag har vi ett par paket att hämta på diverse adresser, sedan bär det iväg för julfirande. Blir nog bra även om "den rätta" stämningen inte vill infinna sig. Hur jag än vill kan jag inte känna någon "Ernst-firar-jul-stämning". Kanske beror det på brist på snö, kanske på att detta året varit såpass hektiskt/stressigt/tungt/snurrigt att man liksom inte orkar med ytterligare ett stressmoment.

Men men. Har som alltid för höga krav.

Lucköppning

Vaknade tidigt av mig själv och låg vaken i en timme innan småkillarna vaknade. Härligt - eller inte.

Lyckades dock somna om men vaknade 30 minuter senare av att lillebror N stod vid sängen och panikslaget viskade att jag var tvungen att hjälpa honom med adventskalendern. "Jag får inte upp den DUMMA kalendern mamma" väste han och jag fick snabbt avancera från sovande till vaken eftersom Bebin inte får väckas. Tror fullt och fast på att sömn helar mångt och mycket. I natt har hon hostat så hon skakar. :( Inte lätt att pilla upp en liten adventslucka i totalt becksvart mörker samt utan linser; men det gick. Som mor löser man det mesta.

Nåväl; nu är den fucking luckan öppnad, barnen ser på morgon-TV och lillan sover fortfarande. Tänk om vi har sån tur att två av våra tre barn verkar gilla sovmorgnar?! :)

Off

Gah. Känner mig helt plötsligt supernegativ. Någon julstämning vill inte infinna sig alls. Önskar det låg fem flygbiljetter i byrålådan och väntade. Skulle kännas trevligt att fira jul "in a galaxy far, far away".

Hoppas dessa känslor försvinner, för gud vad trist det är att känna sig som jordens tråkpelle.

Man drömmer om olika saker..

Storebror: Vet du mamma, i natt drömde jag att vi fick tillbaka Zimon (=vår försvunna kissemiss)...att han kom tillbaka.

Jag: Ja...tyvärr tror jag inte att vi får honom tillbaka lille vän. Men man kan ju alltid hoppas!

Storebror: Ja...hoppas det.

Lillebror: Vet du mamma, jag drömde också!

Jag: Jaså, vad drömde du då??

Lillebror: Jag drömde om bajskorvar, att de var LEVANDE!!

Hähä.

I'm so pleaseeeed

Vaknar till ljudet av tysta små röster. Inte psykopatröster eller inbrottstjuvsröster, men barnröster. Storebror och Lillebror är vakna. Försiktigt tassar de förbi mitt rum, upp för trappan - utan att tända några lampor. Hör hur de stänger dörren däruppe och börjar leka. En halvtimme senare kommer de nerför trappan, nästan lika tyst. Sätter på TV:n, placerar sig i soffan och kollar på barnprogram.

Själv ligger jag kvar i sängen och tänker 1) vad stora de har blivit och 2) vad duktiga de är. Ibland. Faktum är att de ofta är ganska rediga när jag är själv. Pratar jag med dem kvällen före och ber dem vara tysta om de vaknar tidigt, då blir det så. Oftast.

Liten Bebi sover fortfarande. Håll i er nu, men hon har sovit sedan sjutiden igår. I princip non stop.

Ni hör att jag är nöjd va?

Hårklippning med mera

Uuuu. Jag är trött. Känner mig som värsta gnällkärringen. Proppen gick här hemma så grannpappan fick rycka ut - nu har vi belysning igen. :) Lite jobbigt att agera mamma, blöjbytare och allt-i-allo i komplett mörker.

Känner mig stressad över de julklappsinköp jag har kvar. Funderar på att delegera en del till mina bröder - känns lite fel att jag (som förmodligen är mest busy av oss allihop) skall fixa klappar åt päronen. Fnys.

Har fixat klipptid åt alla grabbarna hos fina C, köpt ett par paket över nätet samt grejat lite hemma. Ungarna har lekt i sina rum och busat med lillan. Hon älskar redan storebrorsornas rum. Kommer bli konflikter framöver, det vet jag. Nu när hon i princip inte tar sig någonstans (förutom baklänges då hehe) duger hon, men om ett litet tag...gaaah. Båda två är noga med sina grejor, så jag fruktar det värsta. :)

Modeguide vinter -11

Totalt ute och avskyvärt: Långärmad tröja utan tryck.

Något mindre avskyvärt, men ändå ganska "off season": Långärmad tröja med tryck.

Ganska modernt och populärt: Långärmad tröja med en t-shirt ovanpå. För att addera lite extra stilkänsla bör t-shirten givetvis ha tryck!

Råinne och megatrendigt: Endast t-shirt.

Bara så ni vet, alltså. Dessa kläddiskussioner....give me strength. Klockan halv åtta på morgonen dessutom, när mörkret ligger becksvart utanför och man bara vill krypa in i sitt skal igen.

Goodiebag hos BitterBlondin!

Är med och tävlar (i sista minuten...) hos Bitter Blondin. En av mina favoritbloggar, som jag totalt otippat upptäckte genom min brorsa (väldigt märkligt eftersom mannen i fråga knappt vet vad en blogg är).

http://www.bitterblondin.se/2011/12/05/jultavling-vinn-en-goodiebag/

Även om ni inte orkar/hinner/vill tävla, gå in och läs bloggen.

Föräldragruppsfika

Liten dam i lördags. Tog kortet innan vi fixade till oss allihop och stack iväg för att träffa vår föräldragrupp. Alltså den föräldragrupp vi var med i när vi fick vår äldsta pojk. Med barn nr 2 hann vi aldrig delta i nån grupp, man fick prioritera annat (typ gå på toaletten). Vad gäller trean fick jag aldrig erbjudande om att gå med i en föräldragrupp. De kanske inte tycker man behöver sånt när man är flerbarnsförälder. Man får som sagt prioritera annat, exempelvis torka smulor, hantera dramaqueens (vår soon-to-be-femåring), försöka avstyra vulkanutbrott (finns det anger managementkurser för treåringar?) samt torka bajs (inte mitt eget såklart, sysslar inte med sånt).

Nåväl, vi hade supertrevligt i lördags! Var himla skoj att träffa alla mammorna och papporna igen och barnen lekte superbra. Vår lillebror var helnöjd, han är ju i princip nästan lika gammal som de andra barnen eftersom vi har så tätt mellan barnen. "Nu har jag många nya vänner mamma" sade han i bilen hem. Sweet.

Hoppas på att ses snart igen!

P.S Notera hårtofsen (?) på bebisens skalle. Thank god håller det på att växa ut mer hår runt om. Ett tag var jag rädd för att hon skulle se ut som en skallig Stig-Helmer som vuxen.

Mysmåndag

Befarade att denna måndag skulle bli vansinnigt seg, men så blev icke fallet. Fick hit kompisar under eftermiddagen, kompisar som både bjöd på givande diskussioner ( läs:roligt skvaller ), medhavd middagsmat samt glögg. LYX! Känner mig alldeles varm i hjärtat.

Nu väntar strax sängen och lite Wordfeud...jag är nog den enda som inte tittar på "Den som dräper", men fy 17 för att sitta ensam och glo på sånt där. Nä, hellre då lite oskyldigt alfabet. :)

Husbak

Denna lilla byggsats från Ica står numera i vårt vardagsrum, fullkomligt täckt med NonStop. Barnen slösade på "prickarna" och snålade in på glasyren. Skall ta ett kort på våra hus senare, när ork finnes. Som sagt.

Insomnia

Idag är jag helt slut. Helt färdig. Har sovit sämre än sämst, och inte på grund av barn eller man eller husdjur eller annat otyg. Nä, låg vaken till TRE när alla andra sov. Sicken ångest.

Får lite panik när jag tänker på att jag har heeela dagen framför mig innan jag får gå och lägga mig, men det får gå. Lite kaffe, så skall nog detta funka.

Puh.

Veckan som varit..

En relativt produktiv vecka, det här. Inte ofta (läs:aldrig) man är hemma två föräldrar samtidigt i över en vecka. Detta kallas lyx.

Har hunnit med diverse julklappsinköp (Toys R Us i onsdags...check!), Ikeabesök (maken gillar Ikea lika mycket som mig, och förutom bajsincidenten kom vi bland annat hem med lite fler värmeljus...man kan aldrig få för många värmeljus), pepparkaksbak, städning och sortering hemma...med mera. Känns bra. Dessutom har Bebin varit på en försenad sexmånaderskontroll - hon väger mer än båda brorsorna i samma ålder. Fast hon är inte lika lång. Kort och tjock alltså - som en liten köttbulle. :)

Idag är lillan mer förkyld känns det som, de andra barnen har varit iväg på ärenden med sin pappa och själv har jag precis avslutat ett Viktigt Telefonsamtal. Det vill säga ett samtal om allt och ingenting med vännen A. När mannen är ledig hinner jag oftast inte träffa kompisar - man får prioritera det som skall göras hemma samt diverse ärenden. Men telefonsamtal, samt en bajsfylld lunch på Ikea har ändå avverkats.

Pepparkaksbygge

Vi har gjort pepparkakshus. Köpte två sådana där färdiga byggsatser. Barnen gjorde ett och jag det andra. Mitt blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag måste gjort nåt fel. Storebror och Lillebrors hus ser ut som en enda gigantisk Non-Stop. Värsta snaskhuset. Fast jag tror de blev nöjda.

Bildbevis kommer när ork finnes. Förstår mig fortfarande inte på Blogspot.

Julstress

Trött morgon, av ingen särskild anledning alls. Känner just nu att jag knappt gläds åt den kommande julen. Blä. Hade Bebin varit större hade jag gjort allt för att komma iväg. Nästa år reser vi bort över jul, så det så. Då känns det mer legitimt att inte "julstöka" alltför mycket.

Blir urstressad över alla måsten och över att jag inte hinner med. Har svårt att acceptera det faktum att barnen just nu MÅSTE få ta tid, att man inte hinner så värst mycket annat när man har tre små. Jag känner stress över att jag varken orkar eller hinner stryka julgardiner, koka knäck, storstäda huset eller vandra runt med julröda kinder och tindra.

Jag tindrar inte alls. Jag har fullt upp med att försöka komma ikapp mig själv efter året som varit. Något att glädjas åt är iallafall att vi har köpt alla barnens julklappar. Det är färdigt!! Tog en runda på Toys igår och gjorde klart alla inköp. Den 14:e december. Har väl aldrig hänt förut. I vanliga fall rusar vi omkring dagen innan julafton tillsammans med resten av stan. Svär, blir ovänner och får små, små hjärtinfarkter.

Hur som helst; bäst är att blunda för vad "alla andra gör". Vi sätter ribban extremt lågt i år. Något annat orkar vi inte med. När barnen blir större tänker jag få min perfekta Disneyjul. Med tjugo sorters julgodis, ett kliniskt rent hem, snyggt inslagna paket och en dyr dörrkrans. I år köper vi lussekatterna och slappnar av istället.

Julbord och bajs på Ikea

Scenario: Ikea, klockan tretton, julbordet skall just starta. Närvarande: jag, Bebin, min vän S samt 543 desperata och hungriga pensionärer. S och jag är väl förberedda - vi har tagit en plats nära bordet med all mat och vi har inte ätit frukost.

Missöde nr 1: Hann aldrig till Ica innan lunchen och har därför ingen barnmat med. Upptäcker att de bara har åttamånadersmat i restaurangen. Faan. Finns visst en burk för sexmånaders bebisar, men det är lasagne och sånt har vi inte vant Bebin vid än. Efter lite grunnande beställer jag en barnportion med potatismos och hoppas moset inte är alltför saltat.

Missöde nr 2: Återvänder till bordet, det är hög tid att ställa sig först i kön till maten. Pensionärerna ser otäckt taggade ut. Börjar plocka av Bebin kläderna och får bajs på händerna. Faan igen. Kikar ned i vagnen och upptäcker blöjan från helvetet. Bokstavligt talat. Kommer i samma stund på att jag glömt packa ned ombyte i skötväskan (jäkligt orutinerat, jag vet, men har man aldrig haft ungar som bajsat på sig innan har man lite dålig koll). S ringer min man och ber honom komma med kläder, samtidigt som jag kryssar mellan pensionärerna för att komma till toaletten.
"Amen guuuu' vilken liten docka, hon skall på julbord, amen iiii va söööt" kvittrar en tonårstjej till sin kompis och ler mot Bebin som strålar tillbaka. Själv ler jag tillkämpat och försöker förtvivlat kamouflera min bajsiga hand. Vilken liten docka, jo jag tackar.

Får sedan sitta på Ikeas toalett i tjugo minuter medan jag väntar på mannen. Kan inte gå ut eftersom vartenda plagg och varenda filt är nedbajsad. Sitter alltså på toaletten och försöker underhålla en naken och hungrig bebis. Samtidigt som pensionärerna triumferande placerar sig först i den kilometerlånga kön till julbordet.

När jag drygt en timme senare har lämnat barnet till hennes far, ätit julmat (som ärligt talat var sådär, fast who cares när man betalar 99 spänn) samt blivit omkullsprungen av X antal aggressiva tanter i 80-årsåldern har jag i princip bestämt mig för att jag och S väljer en annan sorts lunch nästa år. Förmodligen en barnfri och pensionärsfri sådan.

*Bilden visar en piffad Bebi som är redo för finlunch. Fem minuter senare hade jag bajs på handen, kläderna låg i en påse och piffet existerade inte längre.

Fötter

Nu jädrar. Nu skola fossingarna bli mjuka som ett barns. Har tänkt köpa denna mirakelprodukt (?) länge men först nu fått tummen ur. Som man säger. Återkommer med en recension. När man smörjt på geggan måste man sitta still i två timmar. Bara det bådar gott. Hehe. Jag har gett latheten ett ansikte.

MIA - Missing In Action?

Min klänning som jag skulle haft i lördags. Den ser väldigt....naken ut på bild men är bättre i verkligheten. :) Nu klantade jag ju till det och glömde den hemma hos mina föräldrar, men A:s (storebrors) kommentar när han såg plagget var:
"Men mamma...skall du visa dig i den där för de andra papporna och mammorna?"

Hehe. Som sagt, den är inte så farlig som den ser ut. Jättefin modell med lite annorlunda skärning och ganska lång, trots att den ser svinkort ut på bilden. Vill gärna använda den snart så jag hoppas på en skojig fest någon gång efter jul. :) (hint hint)

Antibiotika

Besökte som sagt VC igår och Bebin fick diagnosen öroninflammation. Inte kul. Detta är allra första gången någon av våra barn får en antibiotikakur....ni förstår att vi varit förskonade!

Vet inte om det är medicinens eller näsdropparnas förtjänst, men inatt har Liten sovit heeela natten utan ett ljud. Hon sover fortfarande! Sliten antar jag. Gav mat vid midnatt och bar över henne till vår säng vid sju. Annars inte ett knyst.

Lyx.

Måndagsdate

Igår var förresten jag och grabbarna hos U och fikade. Jättetrevligt! Tänk att man kan bo grannar i flera år utan att ses.. Det visade sig att vi är minst 5-6 mammor här i grannskapet som "går hemma". Wow!! Flera av oss har dessutom mycket gemensamt; typ karlar som jobbar borta och sådär.

Glad!!

Sjukt värre och tankar kring Lucia

Oh my, what a night. Vi är ganska förskonade här hemma från vaknätter och sjuka barn - killarna har (ta i trä) varit väldigt friska.

Inatt har emellertid Liten Bebi varit ganska så vaken med otäck hosta, massor med snuva och rossel. Blir VC i eftermiddag; igår fanns ingen tid.

För övrigt är det även Lucia - i år kan både jag och maken komma och titta när barnen går luciatåg! Amazing. Inte varje år det händer. På vår förskola kör de luciatåg klockan 15 i eftermiddag, och det är ju självklart inte alla som kan ta ledigt. Förra året stressade jag som en blådåre. Tycker absolut inte man skall ha dåligt samvete över att man inte kan gå på ALLT som dagis ordnar. Något jag stör mig enormt på är att mammatidningarna oftast riktar sig till de som har kontorsjobb (och väldigt flexibla sådana...). Ta med barnen till jobbet så du slipper vabba! Gör arbetet hemifrån! Arbeta halvdagar och spara pengar!

Och så vidare. I hastigheten glömmer de oss som inte har sådana jobb. Som absolut INTE kan ta med barnen till jobbet, vars arbeten INTE tillåter att sluta klockan tolv eller som INTE kan utföras hemifrån.

Well, Glad Lucia på er alla, oavsett ni har möjlighet att se barnen fira eller inte!

Stolt!

Som grädde på moset vill jag även meddela att jag numera är en stolt GUDMOR. Åt käraste A:s lilla flicka.

Jag och maken var på dop i fredagseftermiddag och är så stolta. Vårt lilla fadderbarn är några månader yngre än vår egen bebis och sååå fin. Vi är som sagt så stolta och kommer ta vårt uppdrag på största allvar. Vi försökte förklara stundens allvar för killarna, men de var inte så värst intresserade och ville mest diskutera dopfikat som de tyckte var hejdundrans gottigt.

<3

Kalashelg

Häpp! Uuuu vilken dålig bloggning. Ville mest meddela att vi lever! Det blidde en rolig men intensiv helg, och mellan lördag och söndag var jag och maken BARNFRIA.

Tadaaa! Trumpeter och fanfarer!

Trots allmän stress, en borttappad klänning (...), allmän aggression gentemot plattänger samt storm i Göteborg fick vi en riktigt rolig kväll. Jag höll ut till halv ett (mesigt, jag vet), maken körde dock all in och kom hem vid fyra eller så. Vaknade vid elvatiden och åt sen hotellfrukost. Fantastiskt att få komma ut och äta trerätters middag (oxfile...mmm), klä sig fint och bara vara vuxen. Mycket välbehövligt i sanning. Idag är vi fortfarande lite slitna samt oroliga för liten bebis som är dålig. Hoppas på bot och bättring men blir förmodligen vårdcentralen lite senare idag.

Trevlig måndag käraste läsare.

Julklappstjat igen

Igår försökte jag muta maken med femtio kronor. Om han berättade vad jag skall få i julklapp. Det funkade inte. Då startade jag ett klassiskt förhör, lite "good cop, bad cop" sådär. Det funkade till viss del - när min man försöker hålla sig för skratt vidgas hans näsborrar och han ser jättekonstig ut. På grund av detta beteende har jag nu kommit några steg närmare sanningen.

För övrigt känner jag fortfarande stress över julklappsinköpen. Då och då drabbas jag av ren panik och skriker till Maken att vi "måste koordinera det här!!". Vet inte riktigt om man kan uttrycka sig så, men det låter bra. Vi kommer ingen vart känns det som. Barnen önskar sig ALLT. De blir nog glada för vad som helst. Det gäller bara att bestämma sig för vad de skall få. Tack för alla era tips, underlättar massor! Om någon har tips på vad man ger en äkta man kan ni ju maila eller nåt.

Själv önskar jag mig mest sinnesfrid.

I behov av rynkkräm

Gårdagen gick i shoppingens tecken - nu har jag för första gången i mitt liv en ordentlig ansiktskräm. Försäljaren i affären redogjorde för krämens braiga egenskaper och avslutade med orden "...och så reducerar den samt förebygger rynkor och linjer".

Svälj. Jag hoppas hon menade sådär i allmänhet. Den bistra sanningen är väl dock att hon efter att ha kastat en blick på mitt glåmiga, trötta och härjade (?) ansikte ansåg att jag behövde en anti-agekräm.

Nåväl. Blev iallafall handlat en del som stod på min lista. Kom hem och visade grabbarna mina fynd. Både två fick tånaglarna målade med OPI:s "Gettin Miss Piggy with it" och "Excuse moi". Lillebror* var så stolt att han vägrade bada eftersom han var rädd att hans lack skulle "tvättas bort".

*Mitt fina shoppingsällskap för dagen, en person som betyder väldigt mycket för mina barn, köpte julklapp åt vår lillebror: ett Hello Kitty lypsyl på H&M. Om jag känner min lille rätt kommer detta bli hans bästa julklapp.

Flerbarnschock!

Dagarna går i ett rasande tempo - jag hinner inte med!! Numera känner jag hur jag liksom famlar i luften. Innan vi fick vår trea inbillade jag mig att den kommande bebisen antagligen bara skulle "hänga med". Ungefär som en liten behändig handväska. Man pratar om tvåbarnschock och sådär - själv upplever jag just nu storfamiljschocken. För det är så det känns. Tre barn ÄR mycket, det är stor skillnad. Precis som det är stor skillnad att få ett andra barn. Gränserna flyttas hela tiden fram.

Jag känner framförallt att den största skillnaden är att man tidigare var två föräldrar och två barn. Man grabbade tag i varsin unge. Helt plötsligt stämmer inte matematiken; det är fler barn än föräldrar hemma! Dessutom är jag ofta ensam. Ni kan ju räkna ut själva vad som händer. En liten mamma och tre barn. Tre SMÅ barn. Att vi har skaffat (hatar egentligen uttrycket "skaffa" barn...barn är nåt man får) kidsen så här tätt är självvalt. Det hymlar jag inte om. Ville få småbarnsåren klara i ett svep.

Men jeez. Det är mycket. Jättemycket. Och självklart har jag/vi ibland tänkt OM. Om vi hade väntat.... Känns fruktansvärt men så tänker man ibland. Även om man aldrig någonsin skulle vilja ha det här ogjort! Men när man är trött, sliten och känner att man fysiskt och psykiskt sett verkligen inte hinner med - då kommer tankarna. Och efter det ångesten - hur understår jag mig att ens tänka i dessa banor?!

Fast sedan, när man lugnat ned sig lite och alla tre är rena (nåja), matade och nöjda känner man att de är värda ALL slit i världen. Och småbarnsåren har sannerligen sin charm. Trots känslor av dåligt samvete, otillräcklighet och stress. Ger man en skopa kärlek får man tio tillbaka. Själv hoppas jag att jag har nått en vändpunkt. Efter flera år av stora "projekt" måste vi lugna ned oss här hemma. Ta en dag i taget. Andas. Göra vad vi kan för att underlätta vardagen.

Allt för att inte glömma bort hur läskigt tacksamma vi skall vara för de tre små skatterna vi har hemma.

Sitt upp!

Vår minsting har kunnat sitta ett bra tag nu men vi har ändå inte bytt till sittdelen. Snark. Måste få tummen ur eftersom hon så sällan sover i vagnen numera. Bara när vi går på promenad. Annars sover hon alltid i sin säng alternativt hos mig eller sambon.

Idag vaknade hon vid åtta, sov en stund på förskolan vid elva (cirka 20min) och var sedan vaken till klockan 16. När vi åkte hem från dagis somnade hon som en sten, hon var helt färdig efter alla intryck och upplevelser (exempel på upplevelse: fyra dagisbarn kör runt henne i gåstolen samtidigt som de sjunger någon slags hemmasnickrad visa...sånt tär på psyket vill jag lova).

Vid halv åtta somnade hon igen och då för natten.*

*Hoppas jag verkligen, dear God. Onsdagar är heliga eftersom mitt favoritprogram visas: Bonde söker Fru. :)

God fika v/s Läskig fika

Finn två fel eller nåt. De torra, oaptitliga majskrokarna är Bebisens advenstfika. Hon verkade dock nöjd, eftersom hon liksom gojsade in krokarna i munnen med båda händerna. 90% hamnade utanför, men så är det nu för tiden.

Lån av tång

Angående locktångsfrågan är jag oerhört tacksam för era svar! <3 Fick ett sent sms av en granne igår och nu skall jag få låna en tång. Jej! Tack så hemskt, hemskt mycket!! Eventuellt får jag den redan idag vilket innebär att jag kan öva. Vilket kan behövas. Vill ju inte att maken skall behöva skämmas på lördag.

Nu väntar en lång dag. Matlagning och städning på dagis står på schemat och jag orkar inte. Men måste såklart.

Lockar - hur?!

Sitter och försöker klura ut om man bör införskaffa sig en locktång eller en plattång. Har tänkt på detta länge men inte fått tummen ur. OM vi nu kommer iväg till partajet på lördag vill jag vara så fin det bara går (...) i håret.

Hilfe! Vet att jag har en frisör i min extremt lilla läsarskara - vad är bäst?! Kan ni andra något om detta? Hade tänkt att fixa en fin uppsättning med lockar och sådär...

Hälsningar Den Slitna Småbarnsmorsan

Årets Julklapp - testng testing

Jag har bestämt mig för att prova Årets Julklapp, nämligen den färdiga matkassen. Har funderat fram och tillbaka, och häromdagen hittade jag ICA:s matkassar. ICA har tydligen ett alternativ som heter "Billiga Veckan" eller nåt sånt. Lite enklare mat, ibland halvfabrikat och sådär. Passar mig perfekt. Jag hinner inte stå vid spisen och greja under veckorna. Det är en omöjlighet. Bebisen äter inte på samma tider som de andra, det är nattning, blöjor, smakprotioner, tillägg, syskonbråk, syskonbus...jag hinner inte. Ibland känns det som om kidsen bokstavligen sliter mig mitt itu. Det dras åt alla möjliga olika håll.

Hur som helst, den där billiga kassen tror jag på. Passar en matanalfabet som mig. Förresten har jag lagt ned ALL ångest angående maten. Jag vägrar ha dåligt samvete över att jag inte är någon bullmamma. Hur sjutton skall jag hinna vara det? Ensam med tre små under större delen av arbetsveckan. Lära mig laga fin mat kan jag säkerligen göra senare i livet. När barnen är större.

Kickstart..?

...mycket populärt uttryck bland bloggare nu för tiden. Har jag märkt. "Nu kickar vi igång dagen!!" står det i var och varannan blogg. Här hemma kickas det inte igång någonting; vi seeegar igång. Det är typ enda fördelen med förskolefria dagar - man behöver inte stressa iväg på morgonen.

För övrigt:

Starttid första grälet idag, måndagen den femte december: kl 07:45. Lillebror knuffar med foten på soffbordet vilket gör att Storebrors teckning förstörs.

Andra grälet: kl 08:15. Lillebror blir upprörd eftersom Storebror vägrar lukta på en av hyacinterna. "Men lukta DÅÅÅÅ, den här blomman luktar JUUUUL" skriker Lillebror och jag kan inte annat än le åt vår stränge lille julnazist.

Mörker

Söndagar är numera min hatdag. Eller rättare sagt: söndagkväll är min hatkväll. Ensamheten kommer över mig som en tjock, blöt filt och vägrar släppa taget. Det är mörkt ute och jag undviker att kika ut eftersom jag då brukar drabbas av akut mörkerrädsla.

Ibland känner jag att det är liite för lite hus härute. Ibland är det alldeles lagom. Varierar litegrann; beror på vilket humör jag är på. :) Har inget roligt att blogga om alls. Svårt att finna glädje nu för tiden och jag skäms över det. Barnen är förkylda, framförallt Bebisen. Faktum är att vår minsting varit snuvig länge nu, jättelänge. Trist.

Skall försöka vara positiv och glädjas åt den kommande veckan som förhoppningsvis kommer bli väldigt rolig. Hektisk men skoj.

Det hoppas vi på!

(Dessutom gläds jag åt att den Lilla Människan alldeles nyss somnat...efter vissa protester.)

Faslk alarm

Efter konversation över wordfeudchatten meddelade min vän att hennes lille gosse EJ har vattenkoppor. Häpp! Detta gör att chansen att barnen är friska till helgen ökar något. Hppas hoppas.

Egentligen vore det ju BRA om de fick vattenkopporna nu när de är små. Men det passar liksom aldrig. Antingen är man för trött, för sliten, har en för liten bebis, mår dåligt själv, har för mycket på jobbet...och så vidare.

Time will tell. Efter kommande helg vore iallafall bättre än innan. :)

Efterlysning

Jahopp, så har man tagit en långpromenad och delat ut lappar angående missen till alla pensionärerna runt omkring. Om nu någon av dem skulle ha "hittat" honom och matar honom eller så. Eftersom han är en glupsk och girig katt skulle han lätt välja grädde och burkmat framför oss här hemma. ;)

Får väl se om vårt enträgna sökande ger resultat.

Tack för alla julklappstips förresten! Känns bra att höra att det inte bara är våra barn som har massvis med prylar...

Julklappstips!?

Har lite smått julklappspanik...vet inte vad vi skall ge barnen. Håller på och möblerar om här hemma, lillebror har fått flytta in i eget rum vilket dock leder till att bebisen blir utan. Och så vidare. Eventuellt skall vi göra om det stora rummet till ett lekrum åt dem samt köpa en TV. Fast skall barn ha egen TV när de typ är pyttesmå? Själv har jag aldrig haft egen TV. Micro fick vi sist av alla, video skaffade vi väl när "alla andra" köpte DVD. Haha.

Hur som helst, med tanke på det blivande lekrummet har vi köpt varsin gigantisk saccosäck, tror de kallas BigBoy eller nåt sånt. Som de får i julklapp. Jag har handlat lite kläder och varsin bok får de också förstås (läsning är något som vi uppmuntrar här hemma...). Känner dock att vi måste köpa någon leksak - vad sjutton skall man ge dem? De har ju så mycket... Storebror önskar sig jättekonstiga grejor, imorse nämnde han att ville ha en tapet.

Jaha, liksom.

Lillebror vill ha ALLT, senast en s.k "Scoobidoomaskin". Vet inte vad det är för något, hans brors förklaring var att "jamen det är en sån där reklam...". Antar att lilleman sett nåt på TV. Reklam riktad åt barn borde f-n förbjudas.

Om ni har tips på julklappar får ni gärna kommentera. Ett par av mina få läsare har barn i samma ålder...ni vet vilka ni är. :)

Lördagsfunderingar

Trots en urförkyld bebis och snuvig familj överlag känns det som en fin dag. Har fått lite ordning på saker och ting, kanske går vi mot ljusare tider (?). Ta i trä (säger den evige pessimisten).

Ett par av barnens kompisar har fått vattenkoppor, och jag känner på mig att de kommer bli sjuka. Lagom till julfesten i Göteborg, lagom till luciafirande och lagom till jul. Vilken skit!!

Fredagsstress

Åh vilken rolig natt, eller inte. TUR att vi var två föräldrar hemma. Bebis håller nog på att bli mer förkyld tror jag, och gnällfaktorn är skyhög.

I skrivande stund har jag lyckats göra mig en kopp kaffe trots att vår kanna gått sönder. Pjuuuuh. Kaffe är ett måste för att man skall överleva. Idag har vi som vanligt X antal ärenden och jag känner mest för att gräva en grop och placera mig själv däri.

Trevlig fredag alla (hehe) läsare! :)

Angående skridskor

Några av dagens misslyckanden...ett urval:

1) Kört fel vid ett vägarbete nära dagis. Var på väg till isstadion och hade bilen full med fyraåringar. Gjorde en förbjuden U-sväng och hoppades att ingen såg.

Sonen: Eh...mamma, sådär får man inte göra.
Jag: Jodå lillevän, det får man visst!
Sonens kompis nr1: Eh..nä, det får man inte. Man skall svänga därborta.
Jag: Närå (lite ansträngd på rösten), man kan göra såhär med förstår ni! Nu kör vi, ojoj vad kul detta skall bli!
Sonens kompis nr2: Fast man får inte göra så.
Jag: Nu är vi lite tysta och lyssnar på radion!
Barnen: ---

2)
När skridskorna skulle på och jag börjar dra i remmar och knäppen mumlar sonen ängsligt (samtidigt som han förflyttar sig bort från mig på bänken) att det "nog vore bättre om fröken gör det där mamma". Till och med mina barn har noterat hur hopplöst opraktisk jag är. :(

3)
Satt på huk och hjälpte ytterligare ett av barnen med hans skridskor. Plötsligt ser jag hur det lilla barnet spärrar upp ögonen och skrattande påpekar att " det är hål i dina byxor, moahaaa". Tittar ned och ser att det är hål i mina leggins, på ett väldigt...privat ställe. Mina blåprickiga trosor syns. Blir väldigt trött och känner mig enormt gammal. Har ingen lust att hjälpa fler barn med deras skridskor eftersom jag uppenbarligen är en gammal tant som varken kan köra bil eller ta på skridskor korrekt. En tant som dessutom har trasiga kläder.

Torsdag = en bra dag

Häpp! Torsdag, idag kommer min andra hälft hem vilket gör att vi blir TVÅ päron hemma. Fenomenalt.

Kom hem nu i eftermiddags efter en mycket hektisk dag. Sekunden efter att vi satt fötterna innanför dörren ville barnen PYSSLA. Idag betydde "pyssel" att färglägga PET-flaskor med vattenfärg. Mindre lyckat. Lät dem kladda bäst de ville medan jag matade lillan och lyssnade på jullåtar. Lillebror fastnade för "Tomten jag vill ha en riktig jul", och den fick jag sjunga säkert tio gånger innan han tröttnade och (o)vänligt bad mig sluta.

Är så trött att jag smäller av och räknar ned tills den skäggige återvänder. Den ensamma mamman är i behov av hjälp.