Bloggen om en trebarnsmammas fabulösa vardag - läs och njut. Jag lever ett högst ordinärt och vanligt svenssonliv, dock med en skimrande guldkant. Åtminstone om ni frågar mig. Är en flitig bloggerska sedan 2007. Älskar min familj och mina vänner. Gift sedan 2010. Hus- och kattägare. Ytterst otränad och en smula sockerberoende. Gillar att skriva, att läsa, att resa och att shoppa.

fredag 16 mars 2012

Den jävla ljusstaken



...Och så adderar vi lite skit till en redan pissig dag. Ser ni ljusstakarna på bilden? Orrefors. Good shit, expensive shit (obs, inget skryt, fick dem i bröllopspresent av mina brorsor, jag och B har annars mest krimskrams från Ikea).

Jag hade två. Fram tills för cirka 60 minuter sedan då A och N valde att sparka en fotboll på den ena ljusstaken så den GICK SÖNDER. Krossades i småsmulor.


Varför har man då framme en sådan dyr, fin ljusstake, undrar ni då? Jo, förstår ni, jag har känt att jag inte pallar med att inreda hela vårt hem efter barnens liv och leverne. Inte helt. Jag har inga ljuslyktor eller krukor stående på låg höjd, inga dyra prydnadsföremål framme och så vidare. Jag har anpassat mig. Tagit bort dukar, plockat undan porslin, skapat fria ytor. Det enda jag hade var de där jäääävla ljusstakarna, högst uppe på en byrå. Något fint kan man väl få ha trots att det kryllar av småglin hemma?

Hur som helst. Nu är en kraschad. Hur jag reagerade? Som en unge. Grät, svor, skrek, förbannade. Jag är fortfarande arg. Och B har stuckit till skogs med alla barnen. Jag tror inte de kommer hem igen.

P.S Jag är faktiskt ledsen. Jätteledsen. Det handlar bara om en ljusstake, en fucking ljusstake som går (och kommer) att ersättas. Men ibland känns det som om barnen tar över för mycket. Deras avtryck syns överallt i vårt hem, ingenting får man ha i fred. Golv, väggar, tapeter, mattor, föremål - allt tar SÅ mycket stryk. När jag var barn fick jag aldrig någonsin vara i vardagsrummet och leka. Från och med idag gäller den regeln här hemma med. Jag är fullt allvarlig. Från och med nu vill jag ha mitt vuxna vardagsrum ifred. Min ENDA, ensamma, singelljusstake skall få stå tryggt in peace. D.S


Hälsningar En som grinar över skitsaker

3 kommentarer:

  1. Jaaa, överallt är dom och inte fan blir det bättre, tro inte det! Deodoranter, mascaror, toppar, skor - allt försvinner för mig in i det stora hemska rum där tonåringarna bor. Inte en chans hita det. De ockuperar soffor och datorer. Sprider grejer omkring sig på ett sätt som gör att legot kändes som en fin inredningsdetalj på golvet. // Bitter som fan

    SvaraRadera
  2. Näää den fina ljusstaken :-O men går att köpa ny vettu! Förstår ändå känslan av att "de" tar över allt...jag ska också skaffa mig ett eget rum :))

    SvaraRadera
  3. men åh:( det är så trist när ngt som betyder ngt för en går sönder...även om det var en olycka..
    hoppas den går att ersätta!

    SvaraRadera