Bloggen om en trebarnsmammas fabulösa vardag - läs och njut. Jag lever ett högst ordinärt och vanligt svenssonliv, dock med en skimrande guldkant. Åtminstone om ni frågar mig. Är en flitig bloggerska sedan 2007. Älskar min familj och mina vänner. Gift sedan 2010. Hus- och kattägare. Ytterst otränad och en smula sockerberoende. Gillar att skriva, att läsa, att resa och att shoppa.

måndag 23 januari 2012

Tidspress

Jag är en person som sällan eller aldrig kommer sent. Detta är inte till min fördel eftersom jag ofta stressar väldigt för att hinna i tid. Trots att vi har tre små barn kommer jag och maken sällan sent - de gånger vi faktiskt blivit sena kan nog räknas på ena handens fingrar. Har ända sedan jag var liten alltid varit skitskraj för att komma sent. Försov jag mig någon gång under mellanstadietiden gick hela världen under.

Har dock bestämt mig för att bli lite mer relaxad avseende detta. Vad gör det om man är en kvart försenad? Egentligen? Obs, menar alltså inte att jag planerar att ständigt och jämt bli sen till möten och liknande, men om jag och barnen exempelvis är bjudna till någon på "lekträff" spelar det nog ingen roll om vi kommer 14:20 istället för 14:00.

Ett knep jag har för att faktiskt komma i tid är att börja förbereda i tid. Är jag ensam med alla tre barnen börjar jag redan på morgonen. Lägga fram kläder, packa eventuella väskor, blanda välling om sådan skall med...och så vidare. Dessutom tänker jag mig alltid att vi skall vara på plats cirka en halvtimme innan den faktiska tiden. Är avtalad tid klockan 15 planerar jag för att vi skall vara där 14:30. Det funkar. Då kommer vi oftast fram kvart i eller så. :)

Varma hälsningar Tidsnazisten

3 kommentarer:

  1. Herregud vad jag känner igen mig! Vi kunde varit genetiskt släkt, vad gäller den här biten.

    Minns en gång på mellanstadiet när jag vaknade 07.50 och skolan började 8. Jag skippade frukost, sket i att borsta håret, hoppade (nästan bokstavligen) i kläderna och rusade till skolan! Snygg jag måste sett ut när jag kom med andan i halsen (hade ca 250 meter till skolan). :-P

    SvaraRadera
  2. Känner igen mig! Dock är J en riktig tidsoptimist så vi kommer nästan alltid sent om vi ska nånstans.

    SvaraRadera
  3. Vi kom ofta lite försent innan vi fick barn då i 99% av fallen pga J. Jag är som du och är hellre 10 minuter tidig än 2 minuter sen. Men sen vi fick Oskar så är vi i väldigt bra tid. Vet inte om jag "skrämmer" upp J med "tänk på att vi ska ha med Oskars saker" eller "Oskars ska fixas också" :-)

    SvaraRadera